En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Ge mig ett kök.

Bilder lånade från Clara.

Bilder lånade från Miriam.

Pastellfärgade köksluckor och prickiga gardiner. Koppar i alla storlekar och mönster.

Kokböcker och plåtburkar i långa rader. En rutig duk på bordet och en rosa brödrost. Blommor i fönstren och ett vitt kakfat på diskbänken. Ett förkläde med volanger på en krok och en randig trasmatta på golvet. Småblommiga servetter i en servetthållare och en hylla med kryddor över spisen. En rosa disktrasa slängd över kranen och en basilikakruka jämte plåtburken med vispar och stekspadar vid spisen.

Ett vitt 50-tals kylskåp med silverhandtag och ur min gamla radio på hyllan över bordet hörs P3-nyheterna.

Jag vill ha ett kök.

Åh, vad jag vill ha ett kök nu!

Emeliefrida 2010-12-27