En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Ett fantastiskt fint hotell.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

När jag var i San Francisco så bodde vi på ett helt fantastiskt hotell. San Remo hette det och hade så många skrymslen och vrår med alla möjliga ting att man kunde gå runt i korridorerna och titta i timtal. Man hittade något nytt hela tiden. Hela inredningen är handplockade antikmöbler från runt om i USA och toaletter och badkar är original från när hotellet öppnade 1906.

Så himla fint!

Alldeles ljuvligt! Det liknar ett hotell jag bodde på i Paris en gång.och välkommen hem finaste Emelie. Det har jag inte hunnit skriva ännu.

Tack Rebecca! :)