En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Fina Siri får mina tår att tina.

.

.

.

.

.

.

.

Min fina vän Siri har ett sånt där hem som man blir så otroligt glad när man kommer hem till. Bara man tittar in genom dörren och ser väggen med alla foton och det lila draperiet så ler man för sig själv och stänger till dörren. När man sedan kränger av sig skorna och fortsätter in i teverummet och ser jordgloben stå och lysa i fönstret, hennes fina tekanna uppställd på den gamla kofferten och lukten av grönt mangote som sprider sig i rummet så blir leendet bredare och min röda näsa börjar vakna till liv. Det fina femtiotalsskrivbordet med hennes dator surrande på och alla ljus i sina fina lyktor får mina iskalla tår att spritta till och återfå känseln. Fortsätter man sedan in i sovrummet och får syn på det fina gröna nattduksbordet och alla halsband, ringar och öronhängen som glänser i solen, ja då rycker det i mungiporna.

När sedan Siri i egen hög person studsar fram från ett hörn och slår ut med armarna, ja då slår mitt hjärta några extra slag.

Emeliefrida 2011-02-24

Finaste du. Jag blir alldeles sentimental och tårögd så här när jag läser detta igen och lite mer noga. Du är bäst, vet du det? <3 <3 <3