En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Jag hade en gång ett kök.

.

.

.

.

.

En droppande kran och en spricka i kaklet. En glipa mellan ugnen och diskmaskinen där matrester låg på hög som ingen kom åt. Omaka bestick och en kökslåda utan handtag. Ett skraltigt bord från IKEA och stolar som vi hittat nere på gatan vid sophuset. En trasig hylla i kylskåpet och en taklampa utan skärm. En protesterande brödrost och fönster som immade igen. Fuktskadat golv och en dörr som gick igen och inte gick att öppna.

Ja, jag har ju haft ett kök. Men kanske inte ett drömkök direkt.

Det blev mest Sainsburys färdiga soppa eller en torr macka på tunnelbanan.

Men vill man bo i East London så vill man.

Då är inte köket det viktigaste....

Emeliefrida 2011-01-08

det låter hu mysigt som helst. vad spännande

Väldigt snygg blogg kusin :)

Ha det så bra i Uppsala, Puss!

Kanske är det just i ett sådant kök man i framtiden minns att man haft sina trevligaste köksstunder ändå. Det perfekta och färdiga är inte alltid det bästa.