En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Mammas pärlor.

.

.

När man letar bland gamla lådor så hittar man oftast något roligt. Samtidigt som jag hittade mammas gamla nötta balettskor så hittade jag också hennes pärlöronhängen som hon hade på sig när hon gifte sig med min pappa 1987. Sedan hade jag dem på mig på min studentbal. Efter det försvann de mystiskt, men nu hittade jag dem igen.

Fina fina fina.

Emeliefrida 2011-01-04