En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Tallrikserotik.

Min blommiga fina tallrik som jag hittade i Alvesta på en loppis.

Nu vill jag ha ett kök som jag kan ha dem i. Ett bord som jag kan ställa dem på. En diskho som jag kan diska dem i. Ett golv som jag kan tappa dem i. (Nej, hemska tanke. Det tar jag tillbaka.) Men jag vill ha mintgröna köksluckor som jag kan gömma dem bakom och en mjuk matta som de kan landa på. (Utan att gå sönder.)

Med andra ord. Om jag ska kunna fortsätta med min fetisch för porslin så måste jag ha ett kök att förvara allt. För det får inte plats i mitt nitton kvadratiga studentrum.

Emeliefrida 2011-01-01