En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Kaffe med två fina damer.

.

Idag dricker jag kaffe med Madeleine Scudery och Hedvig Charlotta Nordenflycht. Omkring oss råder ett kaos av papper, överstrykningspennor, tomma redbullburkar, kexchokladpapper, tomma matlådor och suddigummiludd. Men de är trevliga de där två damerna. Imorgon ska de dock präntas ner på papper och sedan läggas i arkivet. Bortglömda i ett fack av hjärnan där gammal kunskap ligger och dammar tills det behövs ta fram igen.

Hejdå kommer jag skrika glatt och slå igen retorikboken.

Helt med dig på den punkten. Jag får ont i huvudet av all denna onödiga kunskap. Hur mycket kan en människa förväntas pressa in i skallen?!



Gillar för övrigt ditt söta "har du något fint att säga?" Du är fin!