En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Det blommar i trapphuset.

.

.

Idag traskade jag och Agnes över vägen för att ge födelsedagsbarnet Sara en fin blomma. Vi kom inte längre än till trapphuset innan blomman blev nedställd på fjärde trappsteget när Agnes skulle knyta sin sko. De rosa blommorna blev så fina mot det grå golvet.

Haha, jag knöt väl ingen sko heller Det var du som sprang upp för att hämta det bortglömda kortet och medan du var borta passade jag på att spruta på mig lite utsökt citronpajperfym. Mmmmm. Och ställde då ner krukan helt omedveten om att det skulle bli så fina kort av det hele :)

Agnes, nu ska du inte märka ord! Jaja, du sprutade citronparfym istället då. Jag gillar inte att du läser så att jag inte kan förvränga saker och ting som jag vill, haha.