En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

4. En bild på någon du beundrar

 

Bakom nummer fyra i Emilys julkalender finns 

 

 

En bild på någon jag beundrar

 

 

Och det är min farmor. Jag har alltid fått höra att jag är lika henne och att vi har likadana

tänder. Överbett så stort att man kan få in en hel tumme därunder. Nu har diverse år av 

metallskrot gjort att mina tryckts tillbaka en centimeter eller två. Och så är vi väldigt lika

till sinnet också. Lite oroliga av oss. En dos av klaustrofobi där och en annan dos av

flygplansskräck här. Vi tillhör nog den lite mer ömtåliga och känslomässiga delen av 

jordens befolkning. De där som kanske oroar sig lite för mycket. De där som kanske 

tänker lite för mycket på sånt som andra inte tänker på. 

 

Sedan har hon växt upp som ensam flicka i en syskonskara av bångstyriga brorsor. För

att sedan själv föda fyra pojkar, adoptera en femte och vara fostermamma åt en flicka. 

Nu har hon gått i pension men arbetar ideelt med att vara gode man åt flera personer 

som inte längre kan sköta allt själv. 

 

Vårt lika sinne, hennes godhet och vilja att uppoffra sig för andra och hennes goda inlagda

gurka gör att jag beundrar henne väldigt mycket. 

så fint!