En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

När det gäller teknik, då är jag ute och cyklar.

 

 

 

 

 

Något som gör mig handlöst förtvivlad och arg som ett bi är när tekniken inte

gör som jag vill. Som när jag vill ladda upp en bild, försöker hundra gånger,

och det fortfarande inte går. Den lilla blå stapeln som egentligen ska växa står

still och det snurrar, snurrar i en grå cirkel. Ibland trycker jag mig svettig på den

gröna knappen men ingenting händer.

 

Nej, det är lika bra jag ger mig ut och cyklar istället. (Dessa tre bilder lyckades

jag ladda upp efter tre dagar. Skit. Med.)