En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Att börja med en vinylskiva.

 

Jag är väldigt svag för Storbritannien. Jag älskar brittiska serier, jag älskar deras

accent, jag är stormförtjust i te och har börjat acceptera heltäckningsmattor.

Sedan är jag väldigt förtjust i brittiska män och brittisk musik. Alltså är jag

ovanligt svag för männen ovan, Mumfords and sons. Särskilt deras senaste

album som är så fint att jag var tvungen att inhandla min  allra första vinylskiva.

 

Men, det finns ett krux. Jag har ju ingen vinylspelare. Så nu är letar ögonen

efter en att lägga beslag på. Kanske den här:

 

 

 

Eller en sån här:

 

 

fin blogg :)

Ååh Mumford. Tröttnar aldrig!

Åh, var hittade du denna? Köp dig en vinylspelare, du kommer inte ångra dig! Helt annat sätt att lyssna på musik, så mysigt med den lilla proceduren och att man inte bara kan byta låt hux flux utan får lyssna på skivan ner ordentligt. Dessutom snubblar man över fantastiska skivor för en tia typ överallt. Love it! / nyfrälst vinylsamlare