En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Förbanne dig, du olycksaliga själ som tjyvade min cykel i torsdagskväll.

 

Idag silar ett vemodigt regn ner över Uppsalas alla gator och torg. Och jag som ska göra en utflykt till Börje Kyrka för att köpa mig en ny cykel. Förbanne dig, du olycksaliga själ som tjyvade min i torsdagskväll. Tio år fick vi tillsammans jag och Karin. Men det gör inte så mycket, det kanske var dags att släppa taget. Stunden var kanske inne för oss att gå skilda vägar och din tid var inne att agera metallhäst åt en annan bakdel som kanske i detta nu dallrigt skumpar fram över Uppsalas kullerstenar. 

 

Jag är glad ändå. Både för att jag ska köpa en ny cykel och för att det regnar. För jag har ett matchande paraflax till mina nya bruna byxor och min nya gula blus. Och så blir det ju snart dags att skutta fram på gatorna i New York i mina fantastiska shuuuus. 

aj vad trist! Men du, magi kan ske! Jag var av med min cykel i en månad, sen hux flux hittade min mamma den en mil bort parkerad vid ett träd.

vad söt du är! och vilket fint paraply.