En blommig tekopp

 

Ett smärre kaos möter mig redan när jag kliver in genom dörren. Billy-bokhyllor fyllda med opumpade basketbollar, lampskärmar, ett par pjäxor och flera trasmattor i olika färger. Jag går längre in och märker direkt att här gäller det att vakta sina steg. Min välfyllda efter-jobbet-fyllda kånkenväska dallrar farligt på min axel. Här gäller det att kontrollera sina rörelser mellan hyllorna för att inte riva ner alla pinaler. Jag tittar förskräckt på en blommig porslinskopp som står farligt nära kanten samtidigt som jag hälsar på butiksägaren. En gråhårig man i hästsvans, jeansskjorta och ett silvrigt peace-märke dinglande från en kedja över bröstet. En riktig loppislegend ser han ut som. Konstaterar jag för mig själv. Sedan börjar mina ögon ögna igenom alla tingestar. Sökande efter ja, vad? Jag vet inte egentligen. Men det är ju det som är så fantastiskt roligt. Man låter sina numera loppisvana synorgan söka igenom alla travar med lådor och de liksom vet när det finner något de tycker om. Och detta är helt individuellt från person till person såklart. Det är väl därför man lyckas hitta fynd trots existensen av alla proffs-loppare som cruisar runt i sina bilar med extra bagageutrymme på landsvägarna och i städerna.

 

Butiksbiträdet som heter Birger är ypperligt trevlig och hjälper mig att hitta en tavelram som jag kommer på att jag vill ha. Jag hör hur det klingar och krasar där hand driver fram bland alla grejor. Högen av ramar växer på disken. Jag ger mig in i "tygrummet" och är tvungen att kila in foten mellan en stor ryamatta och en gammal koffert för att nå enda in. Rycker tag i något jag tror är en klänning men det visar sig vara en bordsduk. Attans! Jag krånglar mig tillbaka. 

 

Birger visar mig en fantastisk ram med böjt glas som jag köper för två tjugolappar. Sedan pekar han på en tidiningartikel på väggen. En något mer orakad Birger står med hög hatt och rubriken säger något om "samlarmässa" och "samlarexpert". Jo, visst är han en samlare den där Birger. Han säger att han inte har just den hatten kvar i butiken men att jag gärna får ta en bild på honom i en annan kravatt. Jag blir exalterad och ropar ut ett rungande "ja, vad kul!" Birger försvinner. Rotar lite. Kommer tillbaka med en extraordinärt stilig hatt på huvudet. "Jag kan stå här bakom disken." Jag klickar av ett par bilder i olika positioner och konstaterar att Birger gör sig väldigt bra på bild. 

 

 

 

 

 

Sedan tackar jag för mig. Strosar ut i solskenet och ler ett inåtvänt leende. Vilken härlig karl den där Birger! Och vilken kaosartad liten butik. Men vet ni vad? Jag gillar det.