Så jävla liten. Mini. Mindre. Minst.
Du är så himla bra, blir helt hoppig och lycklig och vill att du skall bli vår stadsminister. Så det så!
Den texten fick mig att gråta.
Så sjukt bra skrivet! starkt! :)
Första stycket, precis där befinner jag mig nu. Velar mellan jobb eller plugg, har inga pengar men väl en skithög hyra. Och i likhet med förra sommaren har jag kärat ner mig i någon som behandlar mig som skit. Allt jag ville var att bli omtycket.
Och sedan det där med "hemtjänsten" jag jobbar på boende och där har en man beslutat sig för att ta friheten att tafsa både här och där och säga saker som "stjärt både fram och bak" " du är gravis det känner jag på magen"
Nog med gnäll från mig, älskar dig!
fan vad bra.
Känner igen mig i det med hemtjänsten jag med; jobbar på ett hem och fick redan första dan höra att det var en farbror som var, som de formulerade det, "tösaglad".
Fattade först ingenting men insåg snart att det betydde att han tafsade på alla de unga tjejerna.
Men att "han menar inget illa".
Jag vill säga att det är ju inte av misstag i alla fall. Och det gör mig illa. Men vågar inte.
Och vad ska man göra? Ge en dement farbror en föreläsning i feminism?
Känns hopplöst.
så bra skrivet! känner igen mig.
Helt rätt! Liza
Men du är så bra! Otroligt bra och målande skrivet, du är inte bara vettig och välformulerad, du är poetisk också! Usch vad jag känner igen mig i allt det där, och ujujuj vad den där låten är bra! <3
åh! precis det hände mig. På en spelning. Och en hand kom. Och jag kunde inte se vem den tillhörde. Det störde mig hela kvällen, kände mig förnedrad. Vem gör så? När blev det någonsin okej? INTE OKEJ!