En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Urfittan på print.

 

Ur Maria Svelands sommarprat:

 

"Som den där mannen som enligt gmails foto såg ut att vara en medelålders vithårig herre i kostym som hette Ulf. Och som gav mig det fantastiska epitetet "urfittig." Jag var visserligen enligt Ulf den slemmigaste och äckligaste han någonsin hört talas om och jag inser att urfittig knappast var menat som en komplimang. Men jag blev ändå så upprymd över att ha fått ett nytt ord i vokabuläret. En Urfitta. Jag ser framför mig en förhistoriska amazon som plöjer djungeln med sin gigantiska vagina och slukar allt i dess väg. Skonar inget och ingen. Inte ens Ulf. Efter sig lämnar hon bara ett klibbigt spår av fittslem."

 

 

 

 

Och här har vi den alltså. Urfittan. Illustrerad av den eminenta Elin Lucassi. Den finns just nu att beställa som affisch här. Så fantastiskt bra. Ja, helt jävla underbart. Stackars Ulf som hänger och dinglar i dess våld. 

 

 

 

Tack Elin!

 

Beställde den just som linne. Ser fram emot att få hem den!