En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Moster-mias fina klänning.

När jag var sisådär sjutton år och skulle på bröllop med min dåvarande pojkvän så fick jag en fantastisk klänning av min moster. I världens finaste tyg och antagligen måste vi varit ganska lika i kroppen i vår ungdom för den satt som en smäck.

Dum som man var när man var ung så ville man att allt skulle vara kort och tajt. Klänningen var nämligen ursprungligen av en mer smickrande kjollängd. Precis över knät på det där perfekta 40-taliga sättet. Men jag klippte av överflödigt tyg och sydde upp den.

Nu, sju år senare, har mitt arsle växt. Likaså min midja, mina brön och mage. Ja, hela jag har antagit en mer kvinnlig gestalt. Och det är jag glad för. Det är inte det. Men kjollängden är kritiskt kort och när jag böjer mig fram blottas två vita skinkor och förskräcker potentiell publik. Att den är tajt över andra attribut, det kan man inte göra så mycket åt. Men det begränsar helt klart rörelsefriheten. Och den fungerar att ha på sig om jag står rakt upp och ner. Utan att sitta. Utan att äta. Dansa. Dricka. ALLTSÅ, den gör sig numera bäst på galgen.

Men tack fina moster för din klänning. Den är fin där den hänger på sin galge. Och vem vet, kanske kommer det en dag då jag kommer i den igen. Fast tills dess ska jag spana efter andra klänningar. I en storlek större.

Postat 2013-06-08 klockan 08:57:00 I min garderob Permalink

Kommentarer

Frökenfilantrop || Your cup of tea skriver:

Fin klänning! Förstår dock dina känslor kring "den kritiska kjollängden" Förr kunde jag ha kora kjolar nu går de flesta ner precis ovanför/vid knät. Och det är just för att jag vill kunna hopp,dansa, gå fort och flänga runt utan att visa röven. Sen känner jag mig faktiskt lite uttittad med kortare kjol. Som om jag var ögongodis...Märkligt egentligen vad några centimeter tyg eller avsaknaden av tyg kan göra mycket!

Den 2013-06-08 klockan 10:18:22
URL: http://www.frokenfilantrop.se

ahmenduvet skriver:

Haha! Men känns det inte bättre om du har strumpbyxor till? I vilket fall så är det ju trevligt att ha en fin klänning på en galge. Eller så kanske en tonåring kommer in i ditt liv en vacker dag och behöva just en sådan kort klänning!

Den 2013-06-08 klockan 10:37:47
URL: http://ahmenduvet.blogspot.se

Longevity - en blogg om hälsa skriver:

Hahaha fast snygg eller schnögg är den ärndå :-)

Den 2013-06-08 klockan 16:25:03
URL: http://madelein.se/

Kajsa skriver:

Ånej, den där fantastiska skapelsen kan du ju inte bara ha hängande på en galge! Men förstår givetvis hur du tänker kring längden. Men om du har strumpbyxor med längre boxer/cykelbyxor utanpå? Även om jag har längre kjolar/klänningar har jag ofta ett par boxer utanpå strumpbyxorna, då kan sprattla med benen hur mycket man vill utan att behöva tänka på kjolen :)

Svar: Jo, det KANSKE skulle kännas bättre med strumpisar. Men det faktum att jag inte kan röra mig är ju ett kvarliggande problem... hehe. Tack för din kommentar!

Den 2013-06-09 klockan 08:57:52

MosterMia skriver:

Hej söta Emme,urfin ny design på bloggen,applåd för den! Kul att klänningen fortfarande är med på ett hörn även om den nu får hänga på en galge när rumpan behöver mer svängrum :-).Klänningen fick även följa med mig på bröllop.Närmare bestämt 1989 i Wellington NZ.Den inhandlades på en secondhand marknad samma plats och år.Jag lovar dig,där fanns klänningar man kunde dö för och för nästan ingenting.
Syns på tisdag.Kram MosterM

Svar: Åh tack! :) Vad roligt att du kommenterar här! Första gången! Klänningar har alltså fått vara med på TVÅ bröllop. Tänk så fint! Och fler får vi hoppas att de blir. Så länge är den fin på sin galge. Ses på tisdag! kram

Den 2013-06-09 klockan 16:16:15

Alice skriver:

Min önskeklänning, en sådan jag skulle döda för att få bära! Tyvärr är jag dock för liten för de flesta fina secondhand-klänningar. *Superledsen smiley med tårar i ögonen* Klänningar är ju så fint, om de sitter rätt!

Den 2013-07-31 klockan 13:32:56

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida