En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

The Retroella Project.

Det är som sagt hemligt. Och allt som är hemligt är intressant och nervflimmrande. Det vet vi. Men jag tänkte att ni skulle få fem små glimts av det som på instagram hashtaggars som #theretroellaproject. (Där kan ni alltså gå in och nysta lite mer.) Ett makeri som bland annat innefattar den eminenta frisören Sarah och fotografen Martina.

 

 

 

 

 

 

Detta tycker jag är en förträfflig bild. Med bananskalet i all sin fruktiga prakt. Och de mintiga hårfönarna. Baskern. Halsbanden. Penslarna. Armbanden. Juvelerna. Hårspännena. 

 

 

 

 

 

Och så dreggelobjeketet numero uno. Som alltid hängandes på galgar. Grönt, gult, orange möms. 

 

 

 

 

 

 

Veronica var där. Med fantastisk lugg. 

 

 

 

 

 

 

Johanna. 

 

 

 

 

 

 

Och Aurea Florio sminkade Retrolover. Fantastiskt duktig. 

 

 

 

 

 

 

 

En väldigt rolig eftermiddag. Superb till och med. Tack till allihop!