Tre tecken på att mina myggbett på bägge stjärthalvor INTE är ett världsproblem.

Bara för att jag lever törpaliv och sitter och insuper saligheten och får tre myggbett på varje skinka varje gång jag sätter mig i en buske och kissar, så vill jag ICKE sluta skriva om upprörande och viktiga saker. Trots att mina stjärthalvor ser ut som två ostrimmlade prickigkorv-korvar och att det just nu känns som VÄRLDENS STÖRSTA PROBLEM. Så är det inte det. Bevis på detta finner ni nedan: 
 
 
Ett: 
 
 
 
Denna bild av kvinnligt företagande 2013 som visades i gårdagens DN. Av PCG Stockholm. Jag blir så ledsen. Att man ska gestalta den kvinnliga företagsamheten på detta sätt. Med överdrivna och "ansett kvinnliga" och dumma, förminskade poser. Nedvärderande språk och ja. Så jävla trist och stereotypiserande. Det finns så många kvinnliga storbloggare som är framgångsrika företagare och som är värda SÅ MYCKET MER än denna jävla skiten. Fy fan.
 
 
 
TVÅ:
 
 
 
Denna annons som fotograf Daniel K. Johansson väljer att marknadsföra sin firma med just nu. Hallå? Vart har du befunnit dig senaste tiden? Under en sten eller? Fattar du inte att all sån här marknadsföring med hjälp av en kvinnokropp är PK-stämplad och att du SÄLJER EN GREJ MED EN TJEJ. Akta dig för PK-maffian hörrö. Pinsamt! 
 
 
 
TRE:
 
 
 
 
 
Jaha, man ska tydligen ta och inte vara SÅ JÄVLA ARG. För en glad feminist för tydligen större NYTTA än en förbannad. Visst, Maria Arnholm, det hjälper inte att alltid gå runt och vara fly förbenad. Det är bra att vara glá. Men det är inte alltid så lätt. Och jag vill citera den fantastiska läsaren Matilda som tipsade mig om artikeln: "Kanske har hon rätt. Men är det inte vår förbannade rätt att få vara just arga över de orättvisor vi utsätts för? Ska vi helst bara lyssna på de som har en klämkäckt positiv inställning till jämställdheten och vägen dit?" 
 
Jag tar starkt avstånd från hela Blondinbella-högerdravel-feminismen där man ska rycka upp sä och där man faktiskt kan bestämma själv om man är kränkt eller ej. Visst, man kanske inte vinner på att gå runt och vara JÄVLIGT ARG hela tin. Men ibland är man det och då är det så. Sedan tror jag faktiskt att ilska kan leda till något bra. Ilska kan leda till att man sätter sig ner och till exempel skriver ned ett problem, en erfarenhet eller något som grämer en. Folk läser, det väcker identifikation, irritation och uppståndelse. Det leder någon vart. Förändrar något. På länge sikt förändrar allt det vi upprör oss över idag. Det kommer att finnas ett namn på detta massmedia-blogg-uppsving för feminismen i framtiden. Tror jag. Svindlande tanke eller hur? 
 
 
 
 
 
 
Och glöm ej. Tillsammans skapar vi för fasen förändring. 
 
 

Kommentarer
Rebecca skriver:

Jag blir också himla arg över mycket ganska ofta men det finns också något som jag försöker att följa. Vi fick lära oss detta på filosofilektionerna i skolan. Vad jag pratar om är vad som kallas "Principle of Charity", alltså, man ska alltid försöka se den andras argument ur det bästa möjliga 'ljuset'. Man behöver inte hålla med men man ska verkligen försöka se vad som än diskuteras ur den andra personens synvinkel. När man sedan argumenterar emot ska man inte attackera den som säger något personligen (hur tokigt man än tycker att det är) utan komma med konstruktiva, objektiva och sakliga argument. Saker som "Du är ju helt dum i huvudet" och att förolämpa hör inte dit. (Exempel: Att Blondinbella säger "rabiesfeminister" men också att du frågar henne: "Vart fan har du befunnit dig senaste tiden? Just ja, i din lilla moderatbubbla på Östermalm."). De personliga delarna hör inte till debatten.
Om man följer detta tror jag att man uppfattas som lite 'gladare'(fast man behöver inte springa omkring och skutta av lycka hela tiden heller). Om man gör så här kan man vara så jävla arg men stämningen blir ändå lite bättre. Dessutom är det alltid trevligare att lyssna på någon som kommer med bra, sakliga argument än någon som bara skriker ut sina känslor tillsammans med argumenten. Starka ord behöver inte sägas högt för att höras.
Dessutom sätter så arga ord direkt igång försvarsmekanismen i människor. Istället för att lyssna på vad någon säger vill man försvara sig vilket lätt gör att det riktigt viktiga hamnar i skymundan.
Det är inte alltid lätt att hålla sig till 'Principle of Charity' men jag tror att man lättare blir tagen seriöst om man gör det.
Visserligen väcker känslor känslor, men att tygla sig något är inte det sämsta hela tiden.

Jag vill också passa på att tacka för en bra blogg om jävligt viktiga grejer!
Kram!

Svar: Hej och tack för din kommentar! Verkligen asbra läsning och du kommer med en viktig synpunkt. Och jag håller med dig på många plan. Du gör rätt i att man ska försöka tänka på att inte spela ut sin aggressivitet för hårt eftersom man då kan uppfattas som oseriös osv. Det är svårt att ta till sig en sådan persons argument. MEN jag tror faktiskt att lite ren och skär ilska är bra ibland. Att man kan ryta ifrån. Och även ifall det inte hör till debatten så kan det vara skönt att få uttrycka sin irritation på detta sätt. Givetvis utan att slå för hårt under bältet. Men blandat med sakliga argument så tror jag inte att ilska är endast av ondo. Sedan tror jag även att det är viktigt att inte alltid läsa in rent "hat" i sådana här uttalanden. (Tex mitt om Blondinbella) utan ta det med lite ro.
Jag tror det är viktigt att kunna ryta ifrån. Men man ska givetvis tänka på att hålla sig till väsentliga argument. Men ibland är man förbannad och då är det så. Vi kvinns lär oss redan på dagis att tygla våra känslor, vara sakliga och lugna osv. Det är inte alltid så lätt. Ibland tycker jag att man får ryta ifrån.


Tack för din kommentar! Kram!
.

Den 2013-06-26 klockan 15:38:21
Sofia skriver:

Håller med dig! Såg också annonsen i DN igår och blev jättearg, hur tänkte de liksom!? Måste säga att jag verkligen gillar att du är arg för du är arg på "arg-och-vill-förändra-sättet" och ilskan får därmed ett syfte och samma känsla väcks hos mig när jag läser. Jag hittade din blogg för några veckor sedan och märker att jag reagerar mer på och har blivit mer uppmärksam på hur kvinnor behandlas. Bra att du skriver! Allt gott till dig, och du, vilket mysigt törp ni fått tag på, ha det toppen!

Svar: Vad fin du är! Tack för dina ord och för din kommentar. Jag hoppas du kommer att fortsätta läsa. Då blir jag glaa! Kram
.

Den 2013-06-26 klockan 15:46:12
Madelein Larsson Wollnik skriver:

Ja jäkla sopor, snacka om att dumförklara kvinnliga entrepenörer. Stolpskott!

Den 2013-06-26 klockan 19:07:31
URL: http://madelein.se/
Hilda skriver:

Hej! Tack för en grym blogg!
På tal om "En glad feminist för tydligen större nytta än en förbannad." så har den fantastiska Nanna Johansson gjort ett briljant inlägg/serie om detta! Check it out
http://nojesguiden.se/blogg/nanna-johansson/det-var-inte-meningen-att-lata-arg

Svar: Åh tack för tipset! Älskart! Kram
.

Den 2013-06-27 klockan 07:08:11
Josefine Hellgren skriver:

Så töntigt med den där första bilden! De resterande punkterna också. "Förkvinnliga" saker för att sälja. Kom igen liksom!!!

Den 2013-06-27 klockan 13:30:51
URL: http://gossanfoto.se/
Daniel Johansson skriver:

Hej Emelie!

Tack för att du skriver om min annons på din blogg. Har dock inte befunnit mig under en sten den sista tiden utan det finns en genomgående tanke med annonsen och det som kommer komma framöver.

Så om vi ska analysera annonsen i detalj så kan vi bryta ner det till att den faktiskt fyller flera funktioner.

Det första är att den skapar uppmärksamhet.
Det är inget självändamål utan är centralt för att de övriga funktionerna.

Det andra är att den startar en debatt.
Med bakrund i den värld vi lever i där likes, utseende och perfekta liv är norm är en debatt något oerhört positivt.

Det tredje är att annonsen i sin övertydlighet polariserar debatten. Den pekar på skillnaden mellan den som tycker sexism är ok och de som tycker att det är av ondo.
Lite grus i ett maskineri som i vardagen inte riktigt behöver bry sig om de andras åsikter.

Det fjärde är att den pekar på ett dilemma hos oss som är yrkesverksamma fotografer.
Hur vi framställer människor, hur vi väljer att fotografera så personerna ser ut som normen. Framhäver vissa drag, retuscherar bort andra. Väljer bort och till.
Vilka modeller som säljer, vilka utseenden.
Är det ens möjligt att fotografera människor utan att bidra till att objektifiera?

Man kan samtidigt ställa sig ett par frågor.
T.ex. hade reaktionen varit lika om det hade varit en man på bilden?
Om det hade varit en överviktig?
Vad säger det om betraktaren? Tiden vi lever i?

Själva reaktionen på annonsen ligger i det faktum att betraktaren läser in det som inte syns. Dvs en naken kvinna.
Den effekten är önskvärd i reklam. Man vill gärna att att annonsens läsare ska tolka. Att det sista ska skapas i huvudet på betraktaren. Ofta är det väldigt subtilt. Men i mitt exempel är det övertydligt.

Där någonstans står vi.
Det är en annons som är en början på en process.

Det kommer fler annonser i serien. Med helt andra motiv. Så håll utkik.

Med Vänlig Hälsning




Med Vänliga Hälsning

Fotograf - Daniel K .Johansson


Svar: Hej Henrik!
Till en början. Att tacka mig för att jag skriver om din annons på min blogg. Hm, ja. På ett sätt kanske du gör rätt i att tacka. Jag är väl medveten om att när man lyfter upp något på tex en blogg så lyfter man upp det i det mediala ljuset och det blir ett objekt att analysera och debattera. En grå annons i en tidning som inte upprör en själ, kanske inte ens noteras, kanske är en förlust. Samma sak fick jag höra när jag för ett tag sedan kritiserade American Apparels sexistiska reklam. Jag fick kommentarer som "grattis, du har just ökat aa:s föräsljnining med 20-30 %" och "höhö, räkna med att den där flanellskjortan är slut på lagret idag." Och jag svarade att jag inte bryr mig ett skit. Är man rädd för att notera något bara för att företaget bakom ska få publicitet. Ja, då kan man ju sitta på sin kammare och knipa käft livet ut.

Detta för oss alltså in på dina, som du säger uttänkta funktioner gällande din annons. Uppmärksamhet, check. Jag upptäckte din annons via Lady Dahmer, en av sveriges största feministbloggare, som lagt upp den i sitt instagramflöde. Inte för att det var något vackert utan för att den UPPRÖRDE henne. Och vad hände då? Jo, det startade en debatt. Check på det också alltså. Den delades vidare. Upprörde andra.

Men min fråga till dig är nu. Är all publicitet bra publicitet? Även ifall du skapat debatt, upprört och fått folk att uppmärksamma ditt företag tycker du att det är positivt att folk kommenterar saker som "spydde just lite i munnen", "så otroligt kvinnoförnedrande" och "pinsamt!". OAVSETT om man tycker att sexism är ett okej medel att ta till i marknadsföringssyfte eller inte kan du inte se hur denna typ av reklam bidrar till en samhällsstruktur? Det är inte bara EN bild för ETT företag. Det är EN bild i mängden av TUSENTALS som varje dag pumpar ut och objektifierar kvinnokroppen. Bidrar till en struktur som nedvärderar kvinnan. En struktur som medverkar till våldtäkt, misshandel och vardagssexism.

Gällande ditt dilemma som yrkesmässig fotograf. Du har ju ett ansvar! Du kan ju förändra. Du väljer ju själv om du ställer dig i ledet och tar en kölapp som det står sexism på. Likt en slav under det rådande sexistiska reklamflödet. Visst, du ställer många intressanta frågor som jag inte har något svar på. Om man kan ta en bild utan att objektifiera osv. Det är intressant och viktigt. Men det känns så oerhört lätt att i efterhand konstruera någon slags "men vänta nu, nu gick du på mitt marknadsföringsknep och vänta bara snart kommer det fler bilder i en serie med ett UTTÄNKT syfte."

Och det där med om reaktionerna vore annorlunda om det var en man på bilden är jag så oerhört trött på. Vi lever i en värld där det mesta av reklam och mediala sammanhang styrs av patriarkala strukturer. Kvinnan objektifieras genom den manliga blicken som är ett genomgående tema inom all reklam. Det är den manliga blicken som bestämmer vad som är vackert och idealt. NEJ, det vore inte samma sak om det stod en naken man. Därför att kvinnokroppen sexualiseras oftare. Därför att kvinnan är underordnad mannen. Därför att kvinnans kropp ses som ett objekt och DÄRFÖR att vi lever i ett samhälle som till stor del styrs av män.

Visst. Du får gärna skicka mig dina andra annonsbilder när det kommer ut. Det vore najs. Intressant till och med.



Och som sagt. Inget ont om dig som person. Jag känner dig ej. Jag tycker bara att det är tråkigt att du ska använda dig av en marknadsföring som har för avsikt att provocera och objektifiera kvinnokroppen. Vore så härligt om fotografer försökte använda sig av den makt de har och göra något annat. Man är lite trött på kvinnlig hud, perfekta magar och bröst vart än man vänder sitt arma huvud.


Lycka till med din firma,

Emelie
.

Den 2013-06-27 klockan 15:17:00
URL: http://www.dkj.se/mode
Therese skriver:

tack Emelie!

Den 2013-06-28 klockan 11:50:46
Kaksmulan skriver:

Den där fotografens annons alltså... Såhär läser jag den: "Hej! Det är jag som är våldtäktsfotografen. Jag letar alltid efter nya heta tjejer att antasta. Så komsi, komsi." Typ. Som tjej blir en ju väldigt sugen på att anlita den fotografen, eller inte!

Svar: Läs gärna mitt svar till hans kommentar! :) Och tack för din!!
.

Den 2013-06-29 klockan 00:11:53
?? skriver:

Jag har en fråga angående fotograf-annonsen, även om nu Daniel redan har bekräftat dina tankar, men det hade han ju inte när du först såg annonsen. Min fråga är då vad som fick dig att utgå från att det var en tjej? Då det inte visas några könsdelar som helst, och då det är främst könsdelar som skiljer män och kvinnor åt rent utseendemässigt, så kan det ju lika gärna vara en kille? Eller tyckte du inte att kroppen på bilden "passade in" med din bild av en manlig kropp?

Svar: Hej, tack för din kommentar. Jag förstår vad du vill säga genom att ställa din fråga på det sättet du gör. Du vill problematisera varför jag ANTAR att det är en kvinna på bilden UTAN att se könsdelarna. Du vill ifrågasätta varför jag hela tiden utgår från att det är kvinnans kropp som obejktifieras och används inom sexistisk reklam. Kanske tycker du att jag alltid ställer kvinnan i offerposition och kanske tycker du att min pk-radar snurrar lite för kraftigt. KANSKE tänker du såhär. Det är bara ett antagande. Och du har verkligen en poäng. Hur sjutton kan jag veta att det är en kvinna på bilden? Varför gör jag det antagandet? Jag gjorde det för att 1) kvinnokroppen används mer än män i nedvärderande och objektifierande sammanhang i media och inom reklam 2) Reklam skildras inte allt för sällan genom den manliga blicken 3) personen på bilden skyler inte bara sitt könsorgan utan även brösten 4) tyvärr gjorde jag med en snabb blick avgörandet att det är en kvinna på grund av skor, ben och smal midja. Prototypbilden av en "sexig" kvinna. Det behöver inte vara så här en kvinna ser ut. Men vår idealbild av en kvinna skildras så här. Men du gör givetvis rätt i att problematisera det här. Det är jäkligt intressant.
.

Den 2013-06-30 klockan 00:49:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida
















SecondhandGuide.se Besökstoppen
RSS 2.0