En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Hurra för Älghultskolan!

 

För flera månader sedan fick jag ett så fint mail från Moa. Hon skrev att hon och några andra elever i hennes klass på Älghultskolan fått i uppgift av sin bildlärare att ha en lektion om mitt inlägg angående American Apparel. De har arbetat mycket med reklam tidigare och har bland annat fått i uppgift att omvandla sexistiska reklambilder till icke-sexistiska bilder. En skoreklam där en naken kvinna ligger med ett par röda tofflor på sig gjordes om till en kvinna med ett par byxklädda ben istället. Två nakna kvinnor brevid varandra fick tröjor och de poserande kvinnorna i en bilreklam fick bli till bildäck. För man kan ju fråga sig VARFÖR dessa produkter ska marknadsföras med hjälp av nakna kvinnokroppar. 

 

Jag blir så jävla glad av sånt här. Dels att det finns så fantastiska bildlärare men också så fina elever som Moa, Johannes, Linus, Emma, Ellen, Filip, Moa, Evelina med flera. 

 

 

 

På bilden ser ni åttondeklassarna på Älghulskolan. Hurra för er! 

 

 

Men FY FAN vad bra!!!! Så jäkla coolt! DU ÄR SÅ BRA!!!

Men åh vad grymt!!!