Okej. Jag börjar med en gåta.
Det var en gång en pappa och hans son som skulle ut på en bilutflykt. När de kört ungefär hälften av sin resa råkar de båda ut för en fruktansvärd olycka. Pappan dör omedelbart och pojken körs med ambulans till sjukhuset. Han är illa däran och på akutmottagningen bestämmer man att han måste operera honom akut. Han förs in till operationsrummet. Kirurgen får syn på pojken och utbrister "Det där är ju min son!"
Hur går det här ihop? Vem är kirurgen?
Igår satt jag och Mårten och kollade igenom gamla Värsta Språket-avsnitt. Ni vet den där teveserien som sändes på SVT under första hälften av 2000-talet med Fredrik Lindström i spetsen. Jag tror ni vet. Ett avsnitt handlade om manligt och kvinnligt språk. För det är vi väl alla bekanta med, att vårt språk är skapat efter den manliga normen. MÄNniska, allMÄN, talMAN, reklamombudsMANNEN osv. När en kvinna ska benämnas i tex en yrkesroll så lägger man ofta till epitetet kvinnlig för att VERKLIGEN FÖRKLARA att den är en kvinna som utför arbetet. En kvinnlig läkare, damvasan, damlandslaget och tjejmilen. Allt detta eftersom vårt språk är skapat efter det patriarkala samhälle vi lever i. Det manliga är det neutrala och det kvinnliga är avvikande. Detta visar sig också i vårt vardagsspråk där förolämpningar av en kvinna ofta spelar på ord som har med en "lössläppt sexualitet" att göra. Till exempel hora, fnask, knull och slampa. Detta därför att kvinnans sexualitet alltid betraktats som något som ska bevaras. När en kvinna istället tar plats får hon hör saker som bitch, ragata, häxa och bitterfitta. Detta därför att synen på hur en kvinna ska vara är, och har, varit som underordnad mannen. Han ska ta plats och hon ska finnas till för att behaga och stötta honom. När en man förolämpas så utsätts han för ord som är ansedda "omanliga", alltså till viss del kvinnliga. Såsom jävla fitta, kärring, brud, fjolla och bög.
Summan av kardemumman. De "ansett kvinnliga" orden används som nedvärderande. Och om vi går tillbaka till gåtan ovan. Det var Fredrik Lindström som frågade människor i Stockholm om de kunde knäcka denna nöt. Alla stod som frågetecken. Jag och Mårten satt i soffan och funderade men kunde inte komma på ett svar. Och så kommer det. Det enkla svaret. Det är hans mamma.
Jag och Mårten slängde oss fram emot teven och rev oss i håret. Fy fan! Fy fan att vi är så påverkade av det språk som så tydligt är skapat av manliga normer. Såklart att en kvinna kan vara kirurg. Hur kunde vi gå på den? Trots den heterosexuella normen som också den finns i vårt samhälle. Där man tänker sig en man och en kvinna som föräldrar. ÄNDÅ förs inte tankarna till att det kunde vara mamman som var kirurgen. Men det är helt enkelt så att språket är ett ganska långsamt fenomen. Det tar lång tid att påverka. Språket har helt enkelt inte catchat upp med det faktum att de flesta yrken idag också utförs av kvinnor. Därför går vi fortfarande bet på sådana lätta gåtor som den ovan. Och det känns ganska tryggt tycker jag. Att språket kommer att hinna ikapp. Förhoppningsvis.
