En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Jag tror att i slutändan vinner ändå kärleken.

Igår satt jag på tåget från Göteborg till Stockholm och tittade på SVT:s valvaka på osäkert internet. Varje gång kameran lämnade valstudion och skärmen blev rosa (alltså direktsände från Fi:s valvaka) så började den lilla gröna ormen snurra runt. Buffrar... BUFFRAR! Inte nu. Buffra skiten ur Jimmies fula nuna men inte Gudruns. Och så när de första preliminära valsiffrorna skulle komma och jag ser hur den rosa pelaren är på 7,0 och den gula bredvid visar likadant så skriker jag rakt ut. Sedan gråter jag och försöker hitta någon sympatisör att dela känslan med men alla sover, eller läser, eller löser suduko, eller äter, surar, dreglar.

 

När sedan det riktiga resultatet kommer och den rosa pelaren minskat och den gula ökat så blir jag glad, för Fi är äntligen inne. Sedan blir jag ledsen för att så många människor anser att allas lika värde inte är viktigt och för att de hatar hatar hatar. Jag tittar mig runt i tåget och undrar vilka som röstat på SD. Var tionde person. Jag förstår inte det här. Jag gör verkligen inte det. Europeiska Unionen som bildades som en motkraft mot de strömningar som härjade ute i Europa under andra världskriget. För allas lika värde, jämlikhet och fred. Hur kan detta bara falla i glömska?

 

 

 

 

 

 

MEN. Jag tänker ändå vara glad idag. Tänk tänk tänk att Fi nu ställer upp med Soraya Post i Europaparlamentet! Hurra för det. Hurra för vänstervindar, miljövindar och feminismvindar.

 

 

I slutändan vinner ändå kärleken. KAMPEN FORTSÄTTER!

 

 

 

Det var heta diskussioner mellan mina kollegor i personalrummet idag och alla verkade glada för att Feministiskt Initiativ kommit in. Men samma tanke slog mig, folk röstar på SD och dom finns mitt ibland oss. Det gör att man tappar den fina, kärleksfulla bilden om sin omgivning. Men idag ska vi fira, imorgon ska vi fortsätta kämpa! Kram!

Hurra för FI! Man ska dock inte glömma att det där med att bevara freden mest är en täckmantel, EU skapades för att värna ekonomin och det faktum att man bråkar lite mindre med dem, med vilka man har starka ekonomiska band, är egentligen en bieffekt man lyfter fram för att kunna besluta om ännu ett frihandelsavtal.

åh fi! <3 så fantastiskt. så glad att jag under mitt först valår får vara och med och bidra till detta. men sd och de andra rastistiska partierna... gråter.