En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Dagens sexistiska händelse 2/9 2014.

 

 

 

Jaha, varje dag är en utmaning när man som kvinnlig varelse rör sig över senhöstens inom kort lövbeteckta gator. I dagens sexism-skörd finns en man, en tunnelbanestation och en trappa. Och så jag. En kort återblick:

 

Jag går uppför. Han går nedför. Han gör en liten gliring över trappstegen åt mitt håll och doftar mig i nacken. Eller i håret. Fånler. Väser något. Ni vet. Bara ord. Som man ibland inte uppfattar om det bara är bokstäver och inte vassa, kantiga stenar. Jag går några steg till. Ignorerar. Hinner fundera på om jag luktar gott i håret eller inte. Tänker att "det var ju sjukt att jag tänkte så." Vänder mig om och ger killen den fulaste minen jag kunde komma på i den stunden och pekade fingret.

 

Killen ser snopen ut. Eventuellt bara dum. 

 

 

 

Stay tuned för morgondagens sexistiska händelse, spännande hörrni!