En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Tinder - mina funderingar och tankar. (Låter väldigt seriöst, är det ej.)

 

 

Jag har på senare tid bestämt mig för att ge mig ut på marknaden. Detta låter fruktansvärt, märker jag nu när jag skriver det. Men jag menar helt enkelt att det är dags att börja dejta. Dejtdejta liksom. För att jag vill. Inte för att jag måste. Därför har jag, likt många andra, skaffat appen Tinder. 

 

En ny värld har alltså öppnat sig och med den en del tankar och funderingar: 

 

 

1) Vad ska man välja för bild? Det finns säkert en hel vetenskap kring detta. Jag väljer att testa lite och tar min leopard-polo-bild från i somras. Ser liksom lite lagom avslappnad ut. På ett berg. Med en cigg i handen. Bra hårdag också...

 

2) Det självklara: Allt hänger på din utsida. Inte en jävel pallar väl gå in och läsa på varenda person? Nej, fingret viner över skärmen och ibland går det så snabbt så att...

 

3) ...man RÅKAR svischa bort eller trycka på det röda krysset istället för det gröna hjärtat när den snyggaste person du någonsin sett syns på skärmen. Bara sådär är hen borta i Tinderdjungeln och kommer aldrig mer igen. Det känns deppigt. Det känns svårt. Du vet varken ut eller in. Kanske var hen din framtida livskamrat och självsfrände. Du ser familjefoton brinna upp och små söta bebisar med hens ögon tyna bort. Det är för jävligt. 

 

4) Den fruktansvärda känslan av otillräcklighet när personen du PRECIS blivit matchad med snabbt som ögat tar bort matchningen! Så kränkande. Otroligt.

 

5) Det faktum att min killtyp nu är HELT identifierad och finns som mtachningar i en lång lista. Alla ser likadana ut och jag blir rädd för mig själv. Mörka. Långa. Skäggiga. Bruna ögon. Rutig skjorta. Fina tänder. 

 

6) Det obehagliga med att börja KÄNNA IGEN folk på stan. Igår gick jag på Hornsgatan och svär att jag såg en kille jag svischade bort bara någon timme tidigare. Kände mig elak. 

 

7) Det minst lika obehagliga när tidigare ragg samt ex-kex dyker upp på skärmen. Inte är väl de ute och dejtar? Jag trodde de inte fanns längre. Eventuellt levde i en värld för expojkvänner i ett fjärran land. Landet X. Typ. 

 

8) Att jag väljer vissa på grund av fina namn. 

 

9) Att vissa jag väljer är typ 19...

 

10) Vad är grejen med denna följetong av bilder: 1. Bild på mig med vän. (jag är den minst attraktiva) 2. Bild på bar överkropp på alternativt gymmet eller stranden. 3. Bild på mig och valfritt gulligt djur. Bild nummer 4. Jag i mitten av ett tjejgäng. 5. Jag i sportsammanhang. ???

 

11) VAD HÄNDER SEDAN? Jaha, nu är vi matchade. Vad händer nu? Ska man bara börja prata. Vad skriver man då? Och varför i allsin dar finns det inga emojis? Jag klarar mig ej utan dessa. De kan höja vilket krystat tillfälle som helst. Jag vågar i alla fall inte börja prata. Så jag väntar. Och det enda som händer är att någon skriver "hey babe" och jag är snabb på att ta bort matchningen. 

 

 

 

 

Summan av kardemumman: Jag måste nog ge det lite tid och fortsätta fiska... Jag tror eventuellt att jag fungerar bättre ute i den riktiga världen. Pratandes. IRL. Fast vem vet. Jag fortsätter. To be continue...

 

 

 

 

 

Jag har också funderat på att skaffa någon liknande app, men jag blir så oerhört obekväm vid idén att låta utseendet diktera så mycket. Det i kombination med min avsky för kameror och att jag aldrig skulle våga skriva till någon även om vi blivit matchade har hållit mig på avstånd från den marknaden. Du får uppdatera framöver med hur det fungerar!
<3

OBZZZ Min bästis träffade sin kille på tinder, de blev ihop efter 2 veckor pga de var så jävla kära på en gång!!!

Och jag har haft en del kul möten via tinder. En märker ju snabbt via text om någon är kul eller ej :) annars är det bara att säga byebye bby bby bye bye.

Satsa på mazily istället! Kulturintresserade, politiskt medvetna människor. Åtminstone i Göteborg.

Åh men mazily e så dååååligt :((((( Är så mkt "jaha är alla vänster här?" kommentarer

Åh men mazily e så dååååligt :((((( Är så mkt "jaha är alla vänster här?" kommentarer

Fan vad jag kan relatera till ALLT här.. Hade Tinder i en vecka (fick eventuellt en VÄN för livet), sen fann jag att verkligheten alltid är coolare.

Fan vad jag kan relatera till ALLT här.. Hade Tinder i en vecka (fick eventuellt en VÄN för livet), sen fann jag att verkligheten alltid är coolare.

Hej fina Emilie!
Jag kommenterar sällan på bloggen och har ingen erfarenhet av online dating men när jag läste ditt inlägg så tänkte jag direkt på en inspirerande TED talk och att jag så gärna delar den med dig ”Amy Webb: How I hacked online dating”. Den kanske inte ger många praktiska tips men den är så sjukt inspirerande!! Hoppas det kan peppa dig lite. Kramar!

Hej fining!

Alltså, jag började för två dar sen med det där o jag måste ba säga.... Det värsta med den där appen är att jag inser att jag är en jävla drygis. Tycker nästan inte att nån är fin alls och ba "nope nope nope". Samtidigt ganska så skönt att få rätten att vara ytlig o dömande för en gångs skull...

Bör tillägga att jag ju bor i frankrike o här så ser snarare följetongen ut såhär "jag i solglasögon med en hiphop-attityd", "jag i solglasögon", "jag i bar överkropp och solglasögon"
Asså...


Men alltså, nu imorse så har jag börjat skriva med värsta puddingen, shit alltså. Blir helt rädd. Särskilt som han bor så långt bort - då blir det värsta grejen ju om vi skulle ses...

Alltså HAHA på "landet X"! Samma med ens partners ex... Att se dem i verkligheten - som att se ett spöke... Det skulle vara bra skönt att placera alla i Landet X, nånstans far far away. Puss

Alltså HAHA på "landet X"! Samma med ens partners ex... Att se dem i verkligheten - som att se ett spöke... Det skulle vara bra skönt att placera alla i Landet X, nånstans far far away. Puss

Alltså haha, det här var helt underbart!