Fem midsomrar och en mild grad av skadeglädje.
(Foto: Mårten Färlin)
Imorgon är det midsommarafton fast det bryr jag mig inte om. Inte ens ett litet dyft. För jag ska jobba och tjäna pengar. För inom vården tjänar man bra på storhelger. Kanske kanske kommer jag att servera lite sill till en tant och kanske kanske kommer jag önska alla fina gamlingar glad midsommar. Sätta fram en svensk flagga i trä på en blommig duk. Servera lite nubbe. Koka några färskpotatisar och skära upp lite gräslök och blanda i lite gräddfil. Vem vet.
Fast jag blir såklart lite ledsen för er som har stora planer och så kissar guds änglar på er och era stortartade arrangemang. Fast lite glad för det är jag också. Förlåt. Men en kan inte hjälpa att det känns lite lite lättare att jobba om det är dåligt väder. Och att alla andra inte har allt för roligt... hatar ni mig nu? Jag är bara ärlig. Och ärlighet, ja, det värderar jag ganska högt. Fast jag vill inte sträcka mig så långt och säga att det är skadeglädje jag känner... nej, en mildare grad i sånna fall. En mild grad av skadeglädje och en uns myskänsla över regnet.
Hur har mina tidigare midsomrar varit undrar ni då (och kan knappt bärga er av nyfikenhet) Låt oss ta en titt:
Förra året så jobbade jag också på midsommar och pendlade tillbaka till min flyttkaosiga lägenhet i Uppsala. Jag gick upp klockan fyra på morgonen för att ta pendeln och hela Stockholm var en zombiestad utan en människa i sikte. Inte en bil någonstans. Och så alldeles alldeles tyst.
2013 var sommaren jag spenderade i torpet i Funbo utanför Uppsala. Bara dagarna efter midsommar skulle flytten dit äga rum så hela midsommar var jag ofokuserad och nykter. Vi var i Gävle någonstans om jag inte minns fel? En fin midsommar var det i alla fall.
(Foto: Mårten Färlin)
2012 var en nästan lite obehagligt sagolik midsommar i Dalarna. I Sågmyra närmare bestämt. Så obehagligt sagolik att den ägnades två inlägg på bloggen med namnet Sagan om Midsommar del 1 och 2. Den bestod av en röd stuga i Carl Nilsson-stil, grönt gräs, femkamp, resning av midsommarstång enligt konstens och traditionens alla regler, kransar, hemmagjord sill (minst fem olika sorter), fyra glada par, nubbe, bad i sjö, myggbett, vit klänning, dans i natten, bastu, grillning osv osv. Ni fattar. Fint var var det men det känns som om ingen annan midsommar kan komma upp i samma liga. Ledsamt.
2011 var jag och tågluffade i Europa med Agnes och Siri. Jag minns midsommar tydligt då vi precis kommit till den franska staden Marseille och vantrivdes från första början. Männen på gatan snuskade sig och vi checkade trötta och lipande in på ett hotell där mannen i receptionen var obehaglig och vi gav oss ut på gatan och handlade chips, låste in oss på rummet och belamrade dörren med våra stora backpacker-väskor. Det var gamla svarta pubis-strån i sängen och det luktade kiss i duschen. Vi sov alla tre skedandes i dubbelsängen och var eländiga.
2010 har jag ingen aning. Kan eventuellt ha varit på Öland i Köpingsvik och dräggat runt med en Rebenshopen i tetra. Vill ej tänka tillbaka på denna misär. Hua. Nej just ja, jag var i Borgholm på Strand. Jag minns att jag var platinablond och hade en röd klänning. Hade sån sjuklig ångest och svinkoppor på innanlåren. Vill helst inte minnas denna fruktansvärda period i mitt liv. Bort och tack gode gud att en inte är 21 någonsin mer i detta liv.
Hoppas ni får det fint i alla fall!
Kommentarer
Fideli skriver:
Åh, jag minns dig från den tiden när du var platinablond. Du vet inte vem jag är, men våra kompisgäng (före detta?) kompisgäng går ihop litegrann. Jag tyckte alltid att du var så himla snygg, men oj så mycket som var ängsligt förr.
Nu har jag klippt håret kort-kort superkort och det gamla kompisgänget tycker att jag är konstig som har feministörhängen och inte skäms för att amma min bebis ute bland folk. Jag har ballat ur och det hörde jag någon säga om dig också och jag tänker bara: BÄSTA KOMPLIMANGEN EN KAN FÅ!
Ps. Du är inte bara snygg, utan så jävla grym och smart också. GLAD MIDSOMMAR! (fast du jobbade)
Svar:
.
Trackback
