Gröna fingrar indeed.
Efter min planteringsfiesta så kunde jag bara ana en sak:
Jag har så sjukt gröna fingrar. Ja det riktigt OSAR klorofyll ur porerna i mina handflator. Men som sagt, detta kunde jag bara ana eftersom mina växtbebisar ännu inte riktigt expolderat av grönska.
Men nu har vi det svart på vitt!
Kölla bara blombordet! Sallat, gräslök, timjan och tomat.
För att inte tale om denna klorofyllbonanza. Sallat och ruccola. (Jag råkade blanda ihop hehe)
Och i hyllan står det ännu mer bevis.
Persilja, basilika, timjan, gräslök, tomat och ja, en KÖPT rosmarin.
Tudeliduuu!
Gräslöken riktigt sträcker ut sin spröt mot sin skapare.
Och så mina älskade plastrosor å!
Trevlig tisdag på eder!
Koffertbonanza, skotumult och en vidunderlig garderob.
Känner ni igen koffertbonanzan? Kan ni gissa vem jag befinner mig hos?
En ledtråd till är den FANTASTISKA samling av poslin som står i köksskåpet.
För att inte tala om över spisen.
Och stringhyllan i köket.
Och stringhyllan i vardagsrummet.
Hon har även en extraordinär balle. (Ja, jag tänker fortsätta säga balle. Trots att vissa menar att jag kränker det manliga könet. Kom igen, det kvinnliga könsorganet har verkligen inte den status den förtjänar. Ni har tagit ordet fitta ifrån oss och gjort det till ett skällsord. Våt ängsmark betyder det. Ett perfekt ord för det som finns mellan våra ben.)
En annan ledtråd är Norrlands guld.
Och sjukligt mycket skor i hallen. Där Swedish Hasbeens dominerar skotumultet.
Och kölle! Bästa Håkan på vägga!
Och denna glödlampa får symbolisera hennes smarta hjärna.
Vem vem vem?
Joooo....
Med lustiga miner och begynnande dubbelhakor.
Jag vill verkligen, med alla mina lustiga miner och begynnande dubbelhakor, önska alla nya läsare hit till bloggen. Jag har verkligen översköljts av fina mail och kommentarer från er och ja, ni fattar. Man blir så glad att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen.
Så jag hoppas ni vill stanna. Att ni kanske tittar in då och då. Att ni mailar mig om det är något ni undrar och om det är något ni vill att jag ska skriva om.
Jag känner att the pressure is on. Herregud, den där blommiga tapeten i mitt kommentatorsfält har jag ju inte ändrat på för att jag aldrig brukar få kommentarer. Jag har mer sett det som en dekorativ box. Hehe. Men jag ska försöka göra mitt bästa för att detta ska bli en trevlig liden webbvärld att knappra sig in på då och då.
Kram till eder och godkväller!
Sånger om Kvinnor.
"Nä, men det där är progg, den är lite dyrare den." "Hm, hur mycket då?" "Ah, hm, hundra kronor minst." "Va! Nej inte hundra kronor!" "Hm, jo men det är ju progg! 70-talsprogg. Det är på tapeten nu. Legendariskt." "Nej, det blir för dyrt. Jag ska ju köpa en vinylspelare av dig!" "Ja, jag vet. Men den är dyr den där." "Men ska jag köpa vinylspelaren för 400 kronor så vill jag ha med några vinylskivor på köpet." "Nja... du skulle ju ha Ted Gärdestad och Ulf Lundell." "Snälla, om jag lägger till en femtiolapp." "Hm..." "Mmm." "Okej, då! bara för dig!"
Jag känner en väldigt fin man som heter Samuel och som har en antikbutik som heter Väderkvarnes Antik och Kuriosa. Av honom köpte jag min vinylspelare och en av de bästa plattorna är Sånger om Kvinnor. Lyssna på den här.
Och gillar ni att loppa som jag? Kika in i in Loppisguide!
Mys och pyyyys i skärgårn.
Hej hopp snopp och snipp! Nu ska jag åka till skärgårn och mysa med fina vänner och ja, enligt bilden dricka en öl. Eller flera öl. Mmmmm! Titta bara vad fint det ser ut. Med dagens ganska ostabila psyke där tårkanalsklaffarna är vidöppna så får bilden mig nästan att starta lipkalas.
Det är preppat med lite inlägg för helgen. Så kolla gärna in här mina vänner. Jag kommer dock inte kunna svara på några kommentarer så det får jag göra senare.
Trevlig helg!
Gotländsk pale ale, sentimentalitet på en bro och en superb tjej.
I onsdags. Ungefär den konstigaste dagen på väldigt länge. Jag tänkte skriva i mitt liv. Men det har funnits andra konstiga grejer faktiskt. Så träffade jag ovanstående människa. For the first time evah. Det visade sig att vi hade otroligt mycket saker att säga varandra och vi babblade ikapp med klunkandet av gotländsk pale ale. Jag behöver inte säga att hon var superbt fantastisk, för det visste ni kanske redan. Och förlåt farmor och farfar, mormor och mamma och pappa. Men det krävdes en del snus och cigg också. För jag var verkligen i behov av detta. Ibland är det så. Man lever bara en gång.
(Egentligen är jag personligen inte ett fan av att i punktform punkta upp vad jag gjort under en dag. Inte riktigt min grej. Men nu blev det såhär. Håller ni med? Läs ej nedanstående.)
Efter detta så gick vi på bokrelease för boken Retro Stockholm. Sedan åkte vi buss till Söder och jag började nästan grina på en bro, som jag inte minns namnet på men som gick från Lilla Essingen till Söder, för att det var så vackert och för att jag började att tänka på August och Emelie i Per Anders Fogelströms Stad-serie. Den finaste bokserien i världen och den ultimata sommarläsningen. Tips på den.
Sedan köpte vi sushi. Gick hem till Karoline. Åt sushi. Drack kaffe. Drack öl. Pratade. Babblade. Klänningsutforskade. Och så kom Karolines vän Carro som sjunger tillsammans med henne i Birdettes. Babblade. Drack öl.
Tills jag var tvungen att ta tåget hem till Uppis. Hela vägen lyssnande till denna låt.
Stay tuned för lite inside-Karolines-lägenhet-pics samt lite bilder från Bokreleasen! Åh just. Bilder från mitt besök på Vintagefabriken å! Och en extra puss till fina Rebecca som vi tänkte varma tankar om.
Träff med härlig brutta.
Idag ska jag in till Estocolmo och träffa denna härliga brutta. Vi ska i all hastighet slänga en öl i ansiktet och sedan strutta iväg på bokrelease för boken Retro Stockholm. Jag tänkte även hinna förbi Vintagefabriken i Midsommarkransen. Har sett så många bilder på deras nyöppnade butik och nu vill jag se den IRL. In real life alltså. I riktiga livet. (Till mormor, farmor och farfar som läser)
Tänkte även ta en sväng förbi American Apparel. Nääääjeee, skämtar!
En ny hattask!
Jag har köpt mig en hattask. Denna lilla tingest inhandlades i Brooklyn i New York, på samma ställe som jag hittade den skönaste byxdressen ever. Den användes faktiskt till sin ursprungliga uppgift på resan hem från USA då jag där uti förvarade min blomsterhatt och min nya svarta.
Nu står den på hatthyllan i hallen och myser som aldrig förr. Välkommen hattis!
Retro Stockholm.
Bild lånad av Emma.
Nästa vecka tänkte jag gå på bokrelease för Fredrik Kullbergs Retro Stockholm. Är det någon mer som ska dit?
Jag menar, man älskar ju retro. Och man älskar Stockholm. I'm on it!
Puss!
Dessa röda bralls.
Karoline visade för några dagar sedan upp ett par finfina bralls som fastnat i min skalle. Röda också, en fantastisk färg. Fint, fint fint. Fan vad fint.
Puss!
Den gröna klänningen fick gå på bröllop!
Tänk. Man gör sig mödan att leta upp och buda på en klänning på Tradera. En klänning som kanske varit med enda sedan 50- och 60-talet. Vem har den tillhört? Förutom säljaren så har man ingen aning vems praktfulla rumpa den låtit sitt kjoltyg falla över. Och jag tycker det är fint. Att man fortsätter ett plaggs historia. Min gröna klänning fick till exempel åka på bröllop i New York. Det är inte alla klädstycken som får det inte!
Det rinner torpadregel från mungiporna.
Men nej, jag orkar inte. Jag orkat inte hitta fler fina hus på Hemnet. Det börjar bli psykiskt ohållbart. Okej om man hittar ett riktigt brakhus i sekelskiftestil på Lidingö för 19 mille. Då är det ju bara ögongodis. Out of reach. Lite inspo. Men när man hittar ett fint torp utanför Uppsala för bara 495 000 då? Då känner man ju att detta borde man köpa. Världens chans. Gaaah och gurgel. Kolla köket! Kolla kakelugnen! Kolla de gula dörrarna.
Det rinner torpadregel från mungiporna.
Dagens I-landsproblem - hej du uttjatade uttryck.
Bilder lånade av Jennifer. Klicka på vilken som helst av dem för att komma till hennes blogg.
Det där begreppet "Dagens I-landsproblem" som ständigt var på folks läppar under 90-talet, (eller i början av 2000 skit samma) är väldigt uttjatat och bajsigt men jag tänkte ta och anamma det idag i alla fall. Dessutom är mitt case ytligt. Så det är extra illa. I alla fall. Dagens I-landsproblem är om jag ska ha lugg eller inte. Ha lugg eller inte ha lugg. Ha lugg eller inte ha lugg. Lugg eller inte lugg. Lugg eller oluggad. Synlig panna, dold panna. Snurror och fin retrofrippe eller praktisk och enkel markis som döljer alla blemmor och ovälkomna finnar.
Av bilden ovan att döma. Ehm, lugg ja ja ja ja ja! Hur fin är inte Jennifer i hennes faboulous bang? Av alla andra fina pinglor att döma, tex Karoline, Miriam, Emma och Jessica, nej nej nej nej.
Åh, vad fan.
En glädjetår för våren.
Alltså, såhär, exakt såhär, jävla överlycklig är jag att våren äntligen kommit till stan. Jag började faktiskt gråta på vägen hem från jobbet idag när jag såg att träden på Salagatan blivit gröna. Inte böla rakt ut, men en liten tår i ögonvrån klämdes fram. Jättekonstigt. Men så lyssnade jag ju på Håkan också.
En femtiotalare och en fyrtiotalare på en dålig lopparedag.
Det blev en del loppande i New York. Fast loppandet ägde inte rum på den tänkta lopparedagen då jag med en utskriven googlekarta med ringar och linbjer i olika fäger gav mig av till Lower East Side. Nej, själva handlandet ligger utspritt över hela New York och över alla dagar. För när jag stötte på en skylt med Vintage på, ja, då stegade jag in genom dörren.
Men tillbaka till den tänka lopparedagen. Den blev ett fiasko. Googlekartan blev blöt i det strilande regnet som föll ned från himmelen bara denna dag, av alla sju. Ringar och streck flöt ihop och ja, VART FASEN låg alla butiker? Alla gatorna som skulle vara vintagegator var verkligen inga vintagegator. Nej, jag hittade ingenting. Och min bror gick och nafsade mig i hälarna och gläfste om öl och Mårten höll med. Plus att tårna blev blöta i skorna.
Gud, vad jag är negativ. Men mina förväntningar på Lower East Side var för stora. Jag förstår det nu. Och så var jag kanske korkad, googlekartan dålig och så kanske jag läst Sandras New York-guide helt fel. Men en, EN, butik hittade jag. En som jag glömt namnet på. Och där inne fanns en massa fint. Jag drog in en kjol, en 40-talsklänning och en femtiotalare i det fantastiskt mysiga provrummet.
Denna fyrtiotalare var först ut. På galgen fin fin fin fin!
På mig, också ganska fin, men på 40- och 50-talet hade man tydligen obefintlig midja och bomber till bröst så den fick faktiskt hänga kvar på galgen ändå.
Tvåa ut, denna fantastiska gula skapelse. Hur den såg ut på? Hm...
Såhär ungefär. Återigen, hur såg ni ut på femtiotalet egentligen? Fick knappt igenom min skalle i den här. Och jag skulle väl fattat den vinken för när jag väl hasat ned den över mina höfter så hördes ett öronbedövande krasande och min panik var fulltalig. Att jag sedan inte fick av den och fick övertala Jakob att utöva avledningsmanöver på butiksbiträdet medan Mårten stod och drog klänningen av min arma kropp gjorde inte saken bättre.
Sedan kutade vi ut ur butiken. Åh, förlåt! Förlåt du fina klänning för att jag utsatte dig för att försöka passa min normala kvinnokropp som fick se dagens ljus i slutet av 80-talet och inte spatserade runt i korsett på 50-talet. Förlåt du butiksbiträde för att jag hade sönder din fina klänning, förlåt förlåt, förlåt!
Vi struntade i butiker resten av dagen och drack öl istället.
Jag längtar till Bärta.
Det kanske är lite konstigt att det jag saknar mest just nu är min cykel. Hetsen i storstaden och det eviga tunnelbaneåkandet samt galna illfärder i de romantiserade gula taxibilarna har fått mig att verkligen längta efter susandet på en hederlig cykel. Och inte på vilken cykel som helst. På min nya som jag härmed döper till Bärta. Ett perfekt cykelnamn. Och ganska androgynt, kan både vara en cykelpojke och en cykeltjej. En hen helt enkelt.
Nu blir det buss till Uppsala. Åh, Uppsala. Du sköna!
Unik version på Fejjan!
Nu finns En blommig tekopp på Fejjan. Man måste ju liksom hänga med på alla sociala forum som finns. För att förtydliga detta tänkte jag citera min kära far:
"Har du twitter då? Inte? Då missar du ju ett socialt medium! Det går väl inte?!"
Ska tilläggas att det enda han har är sin jobbmail.
Besök denna unika facebook-version här och "likea" gott folk. "Likea" röven av er!
All min kärlek.
Nu är jag hemma igen! Med en jet-legad kropp som sov till klockan 13.48 idag, ett huvud som känns som potatismos och ett brännmärke efter min locktång i pannan. Men främst med en fantastisk resa i bagaget! (Kliché, kliché, kliché) Som trängs med en ny hatt i sann 50-talsanda, en hattask, en 50-talskjol, världens skönaste byxdress och världens snabbaste joggingskor! Allt detta kommer ni att få se här på blogga inom kort.
Tills dess vill jag skänka er all min kärlek för era fina kommentarer som jag möttes av när jag loggade in på blogg.se igårkväll. Alltså [andningspaus] [andningspaus] [andningspaus] ni är helt fantastiska och mitt hjärta darrar för fasen till av vällust när jag tänker på er.
Tack och tack och tack! Och all min kärlek till er.
My Vintage Vouge.
När man, som jag, håller på att självutbilda sig lite i modehistoria eller för den delen bara gillar fina fotografier, så är My Vintage Vogue väldigt bra att sitta och klicka sig fram på. Galleriet är ordnat efter årtionde vilket jag tycker är tummen-upp-superduper! Man lär sig mer och mer de olika modelinjerna för varje sekel.
Klicka på länken ovan för att komma till My Vintage Vogue.
Borsta inte tänderna framför mig, nej nej nej!
En sak ni inte visste om mig är att det VÄRSTA jag vet är att höra och se andra människor borsta tänderna. Främst i filmer eller på fotografier. Jag tycker detta är så JÄVLA obehagligt. Bilden här ovanför får mig verkligen att rysa enda in i tandrötterna.
Hua!
