En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Doftkrock!

Det har uppstått en fantastisk typ av doftkrock i min lägenhet. Från köket svävar doften

av tulpaner som i hallen kolliderar med lukten av en röd ros.

Man vet liksom inte riktigt vart man ska lukta eller vilken doft som luktar bäst. Tulpanerna

är liksom något vårigare men det är fasen svårt att slå rosdoften alltså. Men samtidigt så

passar tulpandoften i köket medan rosdoften verkligen behagar näsborrarna just i sovrummet.

Sedan gillar jag rosen lite mer då jag fått den av min kära man. Mig hjärta Mårten forevah!

Jag är störd.

Postat 2013-02-16 klockan 12:54:19 Allmänt Permalink

Kommentarer

Jenny skriver:

Du har så fina dukar! (Ja bra smak överhuvudtaget)

Svar: Tack fina du! :)

Den 2013-02-19 klockan 07:02:06
URL: http://nittonhundrasextiofyra.blogg.se

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida