Glasögon-jaget.
Alltså. Egentligen behöver jag glasögon. Jag har ett par som ligger nedgrävda i en
väska någonstans. Jag hittar dem faktiskt inte. Faktum är att jag, när jag köpte
glasisarna för sådär 3000 kronor, inte tror att jag egentligen behövde. Jag tror bara
att optikern såg dollartecken framför ögonen och hörde klirriklirr i kassan. För jag
ser tamejfasen utmärkt! De där jävlans pengarna som jag lade på Dolce Gabbana
bågar med icke-repbara-glas skulle jag gärna ha nu så att jag kunde köpa föda och
inhandla snart-är-det-vår-och-jag-är-lycklig-som-fan-prylar. Men jag har inte ett
enda jävla korvöre! 300 kronor på hela månaden. Jo, man tackar för alla lyft
och rumpor man torkat på hemtjänsten.
Nej, nu ska jag sluta klaga. Jag har tak över huvudet, en fin man med en genushjärna,
fina vänner, fina föräldrar. Nu slutar jag klaga.
Glasögonen ovan har jag hittat på loppis och blotta synen genom de glasen
gör att man blir snurrig hela veckan.
