En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Tack, Pál Katalin!

 

När vi var i Budapest, på marknaden i Szechenyi, så hittade min ärade man en fantastisk

koffert!

 

Med fina små klistermärken på utsidan och insidan klätt av ett fint småblommig papper.

 

En tidigare ägare hade skrivit sitt namn och Budapest på insidan. Så himla fint tycker jag!

Jag har dock svårt att tyda namnet. Pal Katalin? Pál Katatin? Någon som ser något jag

inte ser?

Nu får den stå i vårt sovrum brevid rokokofotöljen. Med böcker och en pelargon i.

 

Och med ett tjusigt vykort i ena hörnet. Vem ringer du lille tjej?

 

Nu sitter jag här och undrar vem Pál Katalin var. Vad han hade i sin koffert. Om han skulle vara

nöjd med att den nu agerar prydnadsföremål i en studentskas lilla lägenhet i Uppsala, Sverige.

Vart tusan har väskan varit i för länder? Inte var den med om andra världskriget?

 

Detta får jag nog aldrig reda på. Tack i alla fall du okända Pál Katalin!

så himla fint!