Det var kärlek vid första ögonkastet. Det var det. Jag lovar. Jag vet inte om jag tror på det egentligen. Men med dig var det annorlunda. Så fort jag steg in i trappuppgången och såg det schackrutiga golvet och den snedvridna trappavsatsen så visste jag att det skulle vara du och jag. Väggar i blekgult och mintgrönt. Likt utsidan på en kockumskastrull. Den gröna dörren med brevinkastet. Jag hade alltid drömt att ha ett sånt där brevinkast. Som gick direkt in till hallen. Så att posten hamnar på hallmattan, precis invid skorna. Bara för mig att plocka upp. Och så golvet. Original från 30-talet då huset byggdes. Grovt och såpat. Knarrande. Tittar man riktigt noga kan man se den grusiga husgrunden sticka fram i glipan mellan plankorna och listen. Lagom kantstött. Vackert. Också dörrarna är original med sina silverbeslag och gammaldags låsanordning. Högt i tak. Djupa fönsterkarmar och stora fönster. Inte spröjsade. Men ändå. Och så köket. Med alla originalluckor kvar. Mintgröna och höga. Ända upp till taket. Djupa och trä innanför. Med hyllremsor och klassiska köksbeslag. Och så redahyllan. Med tolv stora glaskupor och tolv små. Då bara visste jag. Jag ska fanemej köpa dig. För till skillnad från på kärleksmarknaden, så kan man på bostadsmarknaden köpa kärlek. Om man har pengar såklart.
En hisnande budgivning senare var du min. Och har varit det i snart tre år. Du är mitt första egna, riktiga hem. Och nu ska jag lämna dig. Innanför dina väggar har jag haft den värsta tiden i mitt liv. Men också den bästa. Jag har haft rödvins-förfester med "sånger om kvinnor" ylande ur vinylspelaren. Jag har legat i fosterställning på trasmattan och gråtit tills alla tårar tagit slut. Jag har planterat en massa örter på balkongen och bränt vid mjölk på spisen. Jag har skurat fönster i köket och varit på väg att ramla ut. Dragit djupa andetag efteråt. Folk har flyttat in. Folk har flyttat ut. Jag har i panik rensat ur garderober i jakt på pälsängrar och gått lös på skafferiet vid misstanke om mjölbaggar. Jag har målat om och möblerat om. Köpt och sålt. Hånglat med bakhuvudet pressat mot kryddhyllan i köket och gjort slut i hallen. Haft filmkvällar, tapaskvällar, luciafirande, grillkvällar, adventsfika och irländsk afton. Förfester, efterfester, fester. Borrat sönder väggen och orsakat elavbrott. Slagit i tån i tröskeln. Rökt ångestcigaretter på balkongen och tittat upp mot himlen och tänkt att allt är ett helvete. Sovit gott och inte kunnat sova alls.
Men främst av allt har jag älskat älskat älskat dig. Min kära lägenhet och trygghet på Salagatan 53 B. Tack för att du tagit så väl hand om mig. Jag hoppas att du kommer ta hand om din nästa på samma sätt. Och må denne någon för allt i världen inte riva ut din själ och ersätta den med minimalistiska kökslösningar, saftcentrifuger och klinkersgolv. Den som lägger in en jävla linoleummatta över ditt golv ska jag personligen söka upp. Och banka vett i. Jag lovar.
Jag älskar dig.
Translation:
I have sold my apartment.
