På ett två tre hoppar vi i och tar några simtag mot månen.

Plötsligt är dansgolvet nästan tomt och det är bara vi kvar. Tre kvinns snurrar runt på samma plats i strumpbeklädda fötter mot ett halt linoleumgolv. Vi öppnar fönstret och lutar oss ut mot natten. Den är ljummen. En blandning av kylig nattluft och dagens varma. Luftströmmar som möts på mitten och de luktar gräs, syrlig parfym, fårbajs, bräckt vatten, cigaretterök, blöt asfalt och tåsvett. Vi släcker lampan i taket och stänger dörren till rummet. Höjer musiken och bestämmer oss för att släppa all kvinnlighet fri. Vi drar av oss tröjorna och behåarna och studsar runt till musiken med brösten gungande. De lyser vita i ljuset från gatlampan utanför. Vi skriker något om att avsexualisera brösten och snurrar snurrar snurrar. Runt. Hoppar. Sträcker armarna mot taket och skriksjunger.
Några suddiga minuter senare är tröjorna på igen och vi har blivit fyra. Vi halvspringer på stigen ner mot vattnet och mina träskor rispar mot gruset. Jag stiger snett på en rot. Samlar mig. Stiger snett på en till. Fortsätter gå.
När vi kommer ner till vattnet är allt stilla. Stilla som i tyst. Stilla som i svart. Stilla som i vindstilla. Som i en klyscha är det fullmåne också. Det gör ont i ögonen, så vackert är det. Vi går ut på bryggan och klär av oss i farten. Kläderna ligger i en hög och vi sträcker ner tårna för att känna hur vattnet känns. Kallt. Vi dricker lite ur ölburken vi tagit med oss som för att ladda. Delar en cigarett. Sedan bara gör vi det. På ett två tre hoppar vi i och tar några simtag mot månen. Några sekunder av salighet. Sedan panik. Vi häver oss upp på bryggan som saknar stege. Klumpigt. Som sälar. Jag sätter mig på kanten. Ägnar mig åt att romantiskt titta upp på stjärnorna och sedan på strandbanken på andra sidan. Hinner tänka att jag borde skriva något om detta sedan. Föreviga det. Konstaterar att orden bara kommer bli klyschiga kluster och kräva skämskudde för att läsa.
Vi har inga handdukar och drar bara på kläderna över blöt hud. Sådär som de ofta gör i filmer. Sedan huttrar vi och går stigen tillbaka. Det har börjat ljusna nu och fåglarna har vaknat.

Låter alldeles fabulöst, måste jag säga!
Ses vi i helgen? KRAM