En tallriks tragiska död.
Idag hände något fasansfullt. Jag stod i godan ro och diskade till P3 i köket. Jag kunde inte på något sätt ana det som skulle hända. Diskvattnet bubblade fridfullt i diskhon, en fin person stod trallande och duschade på toaletten och fåglarna kvittrade utanför fönstren. Jag sträcker mig över diskstället för att ta en smutsig tallrik och då händer det. Jag ser som i slow-motion min fina Uppsala-ekeby tallrik glida över kanten och falla mot golvet. Jag slänger mig ner och försöker hindra det som håller på att inträffa. Jag är inte tillräckligt snabb och ett högt kras hörs över hela Fålhagen. Tillsammans med mitt skrik. Duschen slutar att porla och en förskräckt, blöt, fin människa ser mig ligga och gråta med ett par skärvor porslin i händerna.
Jag har varit ledsen hela dagen.
Och i eftermiddags gjorde jag ett tappert försök att rädda mitt fina fat som jag hittade på en loppis för bara 45 kronor.
Men inget lim i världen kan rädda min fina tallrik.
En rutig kokbok.
.
.
En väldigt bra kokbok. Den är rutig, rosa och innehåller en massa goda recept. Jag var nördig nog att sitta och flika de allra bästa.
Vem torkade sig på finhandduken?!
.
Helt plötsligt hänger den där, skrynklig och blöt. Och en liten fläck syns på tyget. "Vem torkade sig på finhandduken?!" utropar jag och det blir tyst i köket. Jag inser snabbt att jag gått för långt och att mina pedantiska fasoner i mitt nya kök nu har nått sin bristningspunkt. Jag ber Agnes och Siri lite generat om ursäkt, sneglar med darrande läpp mot min fina handduk och känner mig som Monica i vänner. Skyndar mig fram, rättar till den och hintar försiktigt mot handduken som hänger bredvid spisen. Den är ju helt enkelt inte lika fin och mycket bättre att torka sig på.
Ja det är sant, jag har ett eget kök.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Jag kan nästan inte förstå att jag har ett eget kök. Med mintgröna köksluckor och knarrande trägolv. Min absoluta favorit är kryddhyllan med hyllorna över. Och min kaffeburk. Och bordet med Perstorpskiva såklart. Och mina fina köksstolar som jag köpte av en tant för 60 kronor styck. Och mina djupa skåp som jag inte för mitt liv förstår hur jag ska kunna fylla. Och klockan över dörren tickar på det hemtrevligt vis. Den fick jag av en gubbe ute i Älvkarleby.
Ja, allt är så fint. Varje gång jag går ut och sätter på tevatten så drar jag ett andetag av andakt.
Tack gud.
Världens billigaste och lättaste jordgubbspaj.
.
Jag har 57 kronor kvar på mitt kort. Vad gör man då när magen skriker efter sötsaker och kurrar efter socker? Jo, man gör helt enkelt världens billigaste, lättaste och godaste jordgubbspaj.
Du behöver
♥ 125 gram smör eller magarin
♥ 3 deciliter vetemjöl
♥ 1 deciliter socker
♥ En matsked vaniljsocker (Eller efter vaniljbehag)
♥ En massa jordgubbar (Billiga, frusna från euroshopper funkar faktiskt)
♥ En form
Sätt ugnen på 225 grader. Blanda ihop vetemjölet, sockret, vaniljsockret och magarinet i en bunke. Det ska bli en god smuldegsgoja som man inte kan sluta provsmaka och slicka sig om fingrarna för. Smöra formen och lägg i skivade jordgubbar där i. Sockra lite lätt över de himmelska bären och lägg sedan smuldegen över.
Skjuts in i ugnen i tjugo minuter och avnjut sedan med glass eller som den är.
Så gott!
Så billigt!
Så enkelt!
Och framför allt, så vårigt!
Vita chokladmuffins med limefrosting.
En av mina absoluta favoritbloggar är Theresias blogg om söta saker. Jag kan nog faktiskt säga att hela mitt bakintresse började därifrån. Jag blev så sugen på att försöka återskapa hennes fina små konstverk och även ifall det inte blir lika fint så tycker jag i alla fall att jag lyckats någorlunda.
Mitt absoluta favoritrecept är hennes vita chokladmuffins. De blir alldeles sådär lagom saftiga och ja, de är himmelska. Väldigt lätta att göra och mina vänner har fått äta sig mätta på dessa små underverk. Jag tror faktiskt att de är väldigt trötta på dem nu. Fast nej, det blir man nog aldrig.
På bilden ovan har jag gjort de fantastiska vita chokladmuffinsen med en limefrosting som också är Theresias påfund. En liten annan kombo än vad hon har presenterat, men det passade väldigt bra ihop. Den söta vita chokladen med en lite syrliga limesmaken.
Jag säger bara testa!
Här kan du hitta receptet på både muffinsen och limefrostingen.
En liten dessertorgasm minsann.
Igår gjorde jag vaniljpannacotta med basilika och limemarinerade hallon. Det blev väldigt väldigt gott faktiskt om jag får säga det själv. Det syrliga från limen passade väldigt bra med den söta vaniljen. Mums!
Det är väldigt enkelt att göra pannacotta. Lite såhär.
Man behöver fem deciliter grädde, färska eller frysta hallon, en vaniljstång, två limefrukter, basilika, gelatinblad och socker.
Först lade jag gelatinbladen i blöt. Man behöver tre stycken.
Sedan började jag med att göra marinaden. Jag hackade basilika och skar hallonen på mitten.
Jag pressade saften ur limefrukterna i en skål. Sedan lade jag ner den hackade basilikan och hallonen i saften och hällde i lite socker. Typ en och en halv matsked kanske. (Gud, jag vet inte. Jag bara öste i lite. Men det bästa är att smaka av!) Ja, sedan rör man om lite och sätter in den gudomliga gojan i kylskåpet tills det är dags att servera.
Sedan blev det pannacotta dags och jag skar vaniljstången på mitten och skrapade ut vaniljfröna med en sked. Detta är väldigt pilligt och fröna envisades med att fastna på mina fingertoppar och kleta sig fast både här och där. Men efter ett tag så låg de mesta i en kastrull. Jag lade även det som var kvar av vaniljstångarna där i och öste i fem deciliter grädde. Jag hällde i en deciliter socker och lät det koka upp. När det kokar så ska man låta den koka i circus två minuter. Sedan tar man den från plattan och låter svalna lite lite.
Jag lade i gelatinbladen och rörde tills de löstes upp. Plockade sedan bort vaniljstångarna.
Jag hällde upp den fina fina pannacottan-to-be i fina glas.
Skjuts in i kylen tills de stelnat. Minst två timmar.
Sedan hällde jag över de finafina bären. Resultatet blir verkligen mmmmmmm!
En liten dessertorgasm minsann. (Får man säga så?!)
Emeliefrida 2011-03-06
Ballerina cake pops a lá emelie.
Ja, såhär blev då mina cake pops. Jag vågar inte ens jämföra mig med Annas fina men nu har jag testat i alla fall. Jag trodde nog att det skulle vara enklare än vad det var. Det blev i alla fall ett himla kladd och stök.
Så här gjorde jag!
Ingedienserna du behöver är kakor med fyllning, choklad (vit eller mörk spelar ingen roll. Efter smak!) Pinnar av något slag. Anna använder ju riktiga klubbpinnar men jag använde...ehm blompinnar! Men det funkade ju det med, fick bara göra dem lite kortare. Sedan behöver du philadelphia. Original då, ingen gräslök. (Höll på att ta fel på ICA) Fast det är klart, allt efter smak som jag sa tidigare. Det kanske hade varit riktigt gott.
Anna gjorde sina med oreos. Men jag är ju helt galen i ballerina kladdkaka så de fick slinka ner i min bunke istället.
Sedan började jag mosa kakorna i en bunke. Det var verkligen svårare än vad jag hade tänkt. De ville liksom inte gå sönder. Så jag tillsatte faktiskt en liten liten skvätt vatten för att göra dem mjukare. När man sedan tillsätter philadelphian så blir det mycket enklare.
Men så fick jag kramp i armen och blev hungrig och gjorde två rostade mackor.
Till sist blev det en smet av alltihop.
Och så formade jag dem till små runda bollar och så skjuts in i kylskåpet i trettio minuter.
.
Under tiden så målade jag och klippte ut hjärtan och satte på blompinnar.
Smälte vit choklad.
Duttade lite choklad på blompinnarna och stack ner i ballerinabollarna och lät stelna. Sedan smetade jag in alla andra bollarna med vit choklad. Det blev väldigt kladdigt. Men det funkade. Man skulle ha gjort någon slags ställning så de kunde stå upp och stelna men jag var för lat så jag lät dem stå i en skål. Resultatet blev inte så bra.
De fastnade ju i botten (såklart) och blev lite missbildade. Men vad spelar det för roll? De var väldigt väldigt goda!
Slutsatsen av detta bakexperiment är att jag upptäckte att det var mycket svårare än jag trott. Och kladdigare. Men det var roligt och gott. Och trots min överman (överkvinna får det bli) Anna så är jag relativt nöjd med mitt resultat.
Emeliefrida 2011-03-04
En amatör testar cake pops.
.
Idag tänkte jag testa att göra cake pops som fina Anna.
Vi får se hur det blir. Jag har inte en massa tillbehör så jag kan göra dem så fina som hon gjort, men vi får se vad jag hittar på...
Emeliefrida 2011-03-04
En kletig smet mellan mina öron.
.
Jag vet inte om jag bakar för att det luktar så gott eller för att det är som terapi för mig. Lyssna på P3 och blanda ihop ingredienser är så underbart tillfredsställande. Det är som om jag glömmer bort alla tankar för en sekund och de blandas ihop med ägg, socker och vit choklad. Till en kletig vit sörja som efter några droppar röd karamellfärg plötsligt känns hundra gånger lättare. Plötsligt har hela korridoren fyllts av vaniljos och min ångest ligger i en blåblommig kakform istället för en kletig smet mellan mina öron.
Och just ja, det fina fatet hittade jag på Åhlens för trettiofem kronor.
Emeliefrida 2011-02-22
Himmelsk limefrosting och venetianska masker.
.
Igårkväll trängdes jag, Siri och Agnes i mitt korridorskök och gjorde minicupcakes med rosa limefrosting. De blev faktiskt himmelskt goda. Jag vet inte hur jag överlevde innan jag hittade Theresias recept på vaniljmuffins. De blir så himla saftiga och goda. Testa testa testa!
De himmelska små mumsbitarna ska avnjutas ikväll hemma hos Agnes innan vi beger oss till kulturgasquen på vdala. Med finklänningarna och de venetianska maskerna på.
Emeliefrida 2011-02-18
Bakning i ett flogstakök.
.
.
.
.
.
.
Ja, medan jag drömmer om mitt drömkök med mintgröna köksluckor och rutiga gardiner så lagar jag tonfisklasagne och bakar vaniljmuffins med vitchoklad enligt Theresias recept. De blev så väldigt väldigt väldigt goda så jag kan verkligen tipsa om det receptet. Tyvärr blev det inga bilder på de färdiga muffinsarna. De försvann snabbt ner i min mage. (Och i mina fina vänners.)
Emeliefrida 2011-01-31
Smultrondryck.
Mmm...smultrondryck.
Mmmmmm!
Emeliefrida 2011-01-20
Jag hade en gång ett kök.
.
.
.
.
.
En droppande kran och en spricka i kaklet. En glipa mellan ugnen och diskmaskinen där matrester låg på hög som ingen kom åt. Omaka bestick och en kökslåda utan handtag. Ett skraltigt bord från IKEA och stolar som vi hittat nere på gatan vid sophuset. En trasig hylla i kylskåpet och en taklampa utan skärm. En protesterande brödrost och fönster som immade igen. Fuktskadat golv och en dörr som gick igen och inte gick att öppna.
Ja, jag har ju haft ett kök. Men kanske inte ett drömkök direkt.
Det blev mest Sainsburys färdiga soppa eller en torr macka på tunnelbanan.
Men vill man bo i East London så vill man.
Då är inte köket det viktigaste....
Emeliefrida 2011-01-08
