En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Baj baj överprisade sexualiserade klädesplagg och hej hej danshumör!

 

I fredags så var danshumöret på toppnivå (se bilden ovan som på ett mycket verklighetstroget sätt verkligen fångar in känslan av ben som är beredda på dans och en röv som är taggad på att skakas på ett fullt dansgolv.) Denna röv fick dock känna på hur det är att klädas in i ett stycke motsägelsefullt och ambivalent tyg. Byxorna är nämligen inhandlade på American Apparel. Och ja, jag tycker som jag tycker om detta företag. Det står jag för. Men jag står också för att min garderob innehåller mycket av deras kläder eftersom det samlas på hög när man arbetar där. Och byxorna är ett av mina favoritplagg. Jag tänker inte, på grund av att jag anser att företaget är oetiskt och omoraliskt, sluta använda mina älskade svarta bralls. Men jag tänker, på grund av min stackars plånbok, min moral och min åsikt, faktiskt inte köpa ett enda plagg där något mer. Trots att jag tycker att de har väldigt mycket fina kläder. 

 

Så baj baj överprisade sexualiserade klädesplagg och hej hej danshumör! För det är verkligen ett par apabra dansbrallor. Och låt oss dansa för allt vi kämpar för, alla fina människor och för våren!

´åh du är så himla finis!