En fiskeutflykt med noll utdelning.
För några dagar sedan var det dags för mig och Mårten att ge oss ut på sjön och testa vår fiskelycka. Eftersom min käraste är besatt av dessa små fjällbeklädda kreatur så var stämningen på topp. Han var dock lite puttrig då båten var tvungen att ösas på vatten innan avfärd. Se bild.
Jag var inte lika entusiastisk. Inte för att jag inte gillar utflykter och att testa nya saker. Utan för att jag hade en sjuhelvetes jävla mensvärk. Den slog till så fort jag satt ned mina stövelbeklädda fötter i båten.
Så jag låg mest så här och såg trumpen ut.
Medan Mårten kastade ut och hoppades på aborre.
Efter en stund proppade jag i mig två alvedon och lade mig i framstupa sidoläge. Det är ju förbannat skönt att lägga sig på mage när man har mensvärk tycker jag.
Och efter ett tag kunde även jag börja fiska.
Det ska dock tilläggas att mitt fisketålamod är lika med noll. Och medan Mårten jämförde sitt eget fiskeberoende med Art Garfunkels stämband: "Tänk att vara så beroende av sin röst och sedan mista den..." (Sarah Dawn Finers sommarprat) "Ungefär som om jag inte skulle kunna fiska mer..." (Mårten) så gav jag upp och övertalade Mårten att gå i land.
Vi klev iland i Myrornas rike och satt febrilt och slog de pissande små kreaturen av våra ben. Vi försökte i panik njuta av vår landstigning med lättöl och prickigkorvmacka. Det gick sådär.
När vi reste oss och började halvspringa mot båten insåg vi att vi satt i utmynningen av det här. Myrornas borg alltså. Helvete.
I vår utrymningspanik höll vi nästan på att glömma Sarah kvar på en sten.
Men snart satt vi i båten igen och ägnade ytterligare 2 timmar och 15 minuter till fiskning. Inte en enda firre nappade på våra krokar. Inte ens ett hugg.
Mårten styrde besviket båten in mot bryggan igen medan min mensvärk åter började inta mina inälvor. En halvlyckad fisketur alltså. MEN VI GER ICKE UPP! Den grillade aborren ligger som en dröm på våra näthinnor och snart, snart ska det bli verklighet.
Har ni några tips på feministisk ungdomslitteratur?
Jag fick ett så fantastiskt fin mail igår. Och jag hatar ibland att jag är så blödig. Fast det är fint att visa känslor. För det tycker jag verkligen. När vi satt där, mina vänner och jag, vid våra slitna törpa-utemöbler så fick jag tårar i ögonen när jag läste upp mailet.
Det var från Therese. Som har en13-årig dotter. Hon undrade ifall jag hade några tips på feministisk litteratur som lämpade sig för en flicka som påbörjat dansen in i den, enligt mig, ganska tuffa tonårstiden. "Så att min dotter själv ska börja fundera lite mer på vad som försiggår runt omkring henne." Jag blev rörd därför att jag önskat att jag blivit introducerad till dessa tankarna tidigare. Jag blev rörd därför att jag tycker att Therese är så jävla fin som vill att hennes dotter ska få med sig dessa tankar in i tonårsgeggamojan. Jag blev rörd därför att hon skrev att: "nu pratar vi hemma mycket om dessa saker, men ibland kan det vara bra att skaffa input någon annanstans ifrån än "en tjatig mamma".
Så jag och mina vänner började med rödvinsfärgade läppar diskutera lite olika böcker. Jag insåg snabbt att jag var ganska dålig på ämnet. Jag läste ju inte så mycket sådana böcker under min tonårstid. Sedan är det också svårt att avgöra om en bok är för komplicerad, för grov, för deprimerande osv.
Vi kom i alla fall fram till fyra titlar som skulle kunna fungera. Alltings början av Karolina Ramqvist, Egalias döttrar av Gerd Branteberg (översättning av Ebba Witt-Brattström), Flickan och skulden av Katarina Wennstam (Kan eventuellt vara för lite för grov för en 13-åring) och Rädd att flyga av Erica Jong. (Samma sak här)
Så nu slänger jag ut frågan likt en dallrande regndroppe, full av feministisk kärlek, i denna ljuva skira sommardag. (hehe) Har ni någon erfarenhet om böckerna ovan? Lämpar de sig för en 13-åring? Har ni några andra bra tips på tonårsböcker som introducerar feministiska tankar?
Tack Therese för mailet. Ja, tack så enda in i rosenbusken. Hoppas ni alla får en fin söndag!
Tvättdon deluxe!
Jag tänkte visa er uppgraderingen av vårt tvättdon. (Såhär såg det ut innan moderniseringen)Jag och Mårten har ju inget rinnande vatten här och jag tänkte att det skulle bli en jobbig obekvämlighet. Jag menar, man är ju van vid att bara sätta på kranen och så forsar det ut vatten. Jag tillhör de dumskallarna som inte allt för sällan diskar under rinnande vatten. (Jag vet, det är väldigt omljövänligt, fy.)
När man bor så här och ständigt måste pumpa upp vatten ur en brunn inser man hur mycket vatten man gör av med. En hink försvinner så jäkla fort. Slörp säger det. Och duscha har vi inte gjort sedan vi kom hit. Vi har tvättat av oss i sjön. Och kissa, ja det gör vi i skogen. Nummer två gör vi på dasset. Som är ostädat och omysigt. Alltså en otroligt snabb visit. Man svär alltid en harang när det börjar att bubbla i magen.
I alla fall. Låt mig presentera vårt Tvättdon Deluxe.
Uppgraderat med spegel och "tvålhållnigsdon". Och med en hink proppad med alla facilitetsprodukter under. Allt i kockums som hittades under min sakletareskapad.
Tvålhållningsdonet (någon som vet vad det heter, det där vita alltså, som allt står på?) rymmer både det ena och det andra och en lättölsflaska från Pripps har blivit blomvas.
Här stoppar vi ned fejjan i iskalltvatten på morgonkvisten för att vakna till ordentligt. Brrrr.
Och spegeln hittade vi inne i köket. Den passade bättre på den stackars tallen.
Ha en fin lördagskväll nu allihop! Här skiner solen och Mårten och jag ska ut och kvällsbada samt gå på feting-geting-jakt. Vi har nämligen hittat en geting som är lika stor som en mindre näbbmus och det håller på att hitta boplats runt stigan. Inte så kulio. Den måste nog tyvärr stryka med eftersom jag är väldigt rädd för getingar. Särskilt om de är av den storleken att den kunde has i bur och springa i ett ekorrhjul. Är jag helt jäkla hemsk nu? Usch. Förlåt.
För fin för att låta hänga kvar.
När jag var på Psykjuntan i Alvesta för några veckor sedan så köpte jag en fin ny kjol. För trettio riksdaler blev den min. Lite tajt i midjan men för fin för att lämna kvar. Man kan ju alltid sprätta upp knapparna och maka dem lite åt det håll som gör kjolen större. Eller så kan man sluta äta så mycket kärleksmöms och göttans fröjd. Men det vill jag ej.
Idag skiner solen så jäkla fint över den lilla dungen där vårt törp står och steker i solen. Jag och Mårten ska cykla iväg till Gunsta Krog & livs för att uttöka vårt matförråd och sedan ska det susas ut i båten och badas och fiskas.
Hoppas ni får en fin lördag! Och tack för alla fina ord om mitt inlägg om varför män också lider i ett samhälle styrt om patriarkala normer. Löv.
Den bästa smet vi vet.
Det är inte alltid solkatter som leker på fönsterbrädet man möts av när man slår upp ögonen i törpalivets knarriga säng. Ibland så kan man välkomnas till ännu en dag med en drös regndroppar som hammrar mot pannloben instället. Så här var fallet igår. En gråmulen och regnig törpadag. Vad gör man då? Jo, man bakar. Kärleksmums stod på agendan. Detta för att Mårten och jag är sååå kääära. (Hehe, nej. Chokladabstiens var den mesta anledningen.)
Så vårt pittoreska törpakök fylldes med bakdon, ingredienser, bunkrar och elvispar. Hör och häpna. En eldriven visp har vi inte ens inne i stan. (!) Jag nästan vägrade använda denna modernitet utav törpalivs-spartanskt-leverne-anledningar. (Skojar)
Vi konstaterade att kärleksmums-smet är den bästa smet vi vet. Och Mårten slickar med sin sängkammarblick i sig allt det mömsiga.
Om varför män också lider i ett samhälle styrt av patriarkala normer.
Bild lånad av Women's Rights News.
Det är inte bara kvinnor som mår dåligt av att samhället styrs av patriarkala normer. Pojkar växer upp och
får snabbt lära sig att det är "fult" att visa känslor, att det är "omanligt" att fälla en tår när knät skrapats upp av vass asfalt och att man är en "jävla mes" när man grabbar tag i "tjejracket" under brännbollsmatchen. (Att det ens kallas TJEJRACKET är ju helt sjukt, men det får vi väl behandla i ett annat inlägg.) Hur många exempel på det här har vi inte från vår egen uppväxt? Hur många suddiga minnesbilder har vi inte av det coola killgänget som likt brölande, brunstiga älghanar försökte rätta in sig i ledet. Febrilt och panikartat klättrade de på varandra i hopp om att nå toppen av manlighet. Och brevid stod alltid några andra och stämplades med "töntstämplar" i pannan av de som fortfarande stod på marken. Kanske ägnade de sig åt ridning. Kanske hade de börjat gråta under en mattelektion. Kanske hade de fel sorts kläder eller kanske hatade de fotbolll.
Att visa känslor anses vara ett kvinnligt särdrag. Ett attribut som förknippas med det "svagare könet" och därmed en "ful" egenskap. Särskilt fult blir det när den tar sig i uttryck hos det manliga könet som enligt den patriarkala normen ska vara tuff, stabil och hård.
Jag anser att det är ett OTROLIGT stort problem att vi gör en sådan skillnad mellan könen. Och detta är ett resultat av de patriarkala samhället vi lever i. För vi delar med ögat in människor i kategorier efter könstillhörighet. Och när vi sedan märker att det som ögat ansett, alltså att en man ska ha alla de särdrag som är typiskt "manliga", inte stämmer ja, då uppstår problem. Då börjar vi skruva på oss. Bli jävligt obekväma. "Men vafan, du är ju man, du ska ju inte vara sådär känslosam och lipig, ryck upp dig för fan!" Vi tycker att det blir jobbigt när vi upptäcker att våra förutfattade tankar om en person inte stämmer. Folk blir OTROLIGT provocerade när de inte på utsidan kan se om en person är man eller kvinna. Det är därför hen-debatten blev så, och är så, stor som den är. Det sticker i folks ögon. Men spelar det någon roll? Vissa människor kanske har en snopp mellan benen men upplever sin könstillhörighet som den motsatta. Och DET MOTSATTA. Vad menas med det egentligen? VARFÖR ska könet spela så stor roll?
Samma sak händer när en flicka växer upp och är "jävligt bråkig och störig." Hon är "är inte som andra flickor." Som vilka flickor? Som VÅR BILD av hur en flicka ska vara. De ska vara lugna och sitta i dockrummet och leka mamma, pappa, barn medan pojkarna springer ute på gården och svänger sina svärd utav papé-mache. Ve och fasa om en av pojkarna vill sitta i dockrummet och en av flickorna vill skutta ut och fäktas med låtsassvärd. DET ÄR JU INTE SÅHÄR. Bara för att vi föds med en mutta istället för en snopp så vill vi inte automatiskt klä och klä av barbiedockor dagarna i ända. Och bara för att vi som unga flickor kan vara jävligt gapiga, likt pojkarna, så är vi inga problembarn. Vi är bara barn. Människor. Fölk.
Jag har många manliga vänner som uttryckt att när de själva tar upp problem som de upplevt jobbiga i de patriarkala tillstånd som råder så viftas de ofta bort. Ofta av feminister. Och lika ofta känner de kanske att de skäms för att de tar upp dessa problem då "kvinnor ändå är mer förtrycka än män." Och så är det delvis. Kvinnor är underordnade män. På arbetsmarknaden, socialt osv. Och därför kan kvinnor identifiera sig med feminismen på ett tydligare sätt. Som Hej Blekk skriver i sitt inlägg om varför det heter feminism. Man utgår från den grupp som är utsatt. MEN. Jag vill poängtera att feminismen är till för alla. Viktig för alla. Feminismen är så starkt sammanlänkad med humanismen. Och män lider också i ett patriarkat. Alla är inte bekväma med att rätta sig in i det bröliga älgledet. Man ska fan få visa sig "svag" och gråta en skvätt över ett blodigt knä utan att få en hård stämpel i pannan. Utan att bli en "jävla mes". Det är FINT att visa känslor. Det finaste som finns. Och man ska inte skämmas över det. Oavsett kön.
Det var inte meningen att låta arg.
På tal om det faktum att man kanske borde vara en lite gladare feminist instället för en förbannad. Eftersom man gör mer NYTTA då. Denna artikel av Nanna Johansson är värd sin läsning i guld. Både eftersom man får sig ett gott skratt, blir levnadsglad och för att den är viktig. Blev tipsad av en eminent läsare vid namn Hilda. TACK FINA DU!
Trevlig morgonläsning! Och hörrni, DET ÄR JU FREDAG! HURRA!
Plocka blommor. Vilken fantastisk sysselsättning.
Det här med att plocka blommor. Det är ju en fantastisk sysselsättning. Bryta av en liten klorofyllfull kvist och stoppa dem sammen med andra kvistar. Tillsammans blir de små grenarna en fantastisk blombukett. Starka tillsammans. Så som bli blir när vi bryter oss fria och makar ihop oss i ett knippe. (Gudars, vilket dravel. Ungefär som när han i filmen Tillsammans står och kokar gröt och för en monolog om havregryn som när de hettas upp blir blöta och degiga och sammankopplas. Fint.)
Såhär glader är jag över världens blomster:
Veckans blogg på Blogg.se, hurra!
Vet ni vad? En kul grej. Denna vecka blev jag utsedd till Veckans blogg på Blogg.se! Vill ni läsa vad jag svarar på fyra frågor så klicka på bilden för att komma dit. Man måste scrolla ner lite bara.
Hoppas ni får en fin torsdag. Och hörrni, tack för att ni läser min blogg. Och kommenterar. Och mailar. (Jag vet att jag sagt det så många gånger förut men kan inte säga det nog.)
"FEM FEM FEM FEM FEM. Fem myror är fler än en, kränkt vit man."
Varje gång någon i framtiden frågar mig om vad jag tycker om ordet FEMINISM och hur jag ställer mig till att det är ett ord i femininum och därför vill UTPLÅNA männen så kommer jag hänvisa till följande text. Nämligen denna skriven av den otroligt jäkla eminenta Hej Blekk.
Enough said. Läs. Pöss!
Utemöblerna får nytt liv.
En tråkig sak. Med törpet och dess existens. När jag och Mårten tågade in, tyngda under den fullpackade IKEA-påsarna salighet, i måndags förmiddag upptäckte vi att utlånarna/ägarna inte städat törpet. När ett torp står tomt under en hel vinter så krävs en vårstädning. Ruskning av mattor, putsning av fönster, rengöring av dass osv. Och jag är inte den som är den. Jag kan leva i lite skit. MEN när man betalar en dyr penning för att bo i ett törp så borde det väl vara städat när man kommer? Eller? Hur som haver. Idag har Mårten och jag vårstädat törpet från grunden. Tagit ut alla möbler och staplat upp dem på gruset utanför. Piskat mattor och vädrat madrasser. Sopat, våttorkat, putsat och förfasats. Nu är det i alla fall rent. HURRA!
Något som vi också fick gå lös på var utemöblerna. De har stått ute hela vintern och var minst sagt odrägliga. Spindelväviga, mossiga och äckliga. Men kölla så fint det blev!
De var riktigt funkisfina under all spindelväv och all mossa.
Vi flyttade dem från det omysiga skuggläget till det lilla trädäcket på sydsidan. Där solen skiner längst.
Här kan man ana den sunk-och-dunkiga hängmattan som också hängt ute hela vintern. Samt vårt tvättställ deluxe som ni ska få en närmre presentation av.
Den gula lektstugan hade helt klart kunnat skrotas. Inga barn som vill leka i den vill jag lova. (Förråd och äckelpäckel)
Kölle så fint!
Tre tecken på att mina myggbett på bägge stjärthalvor INTE är ett världsproblem.
Bara för att jag lever törpaliv och sitter och insuper saligheten och får tre myggbett på varje skinka varje gång jag sätter mig i en buske och kissar, så vill jag ICKE sluta skriva om upprörande och viktiga saker. Trots att mina stjärthalvor ser ut som två ostrimmlade prickigkorv-korvar och att det just nu känns som VÄRLDENS STÖRSTA PROBLEM. Så är det inte det. Bevis på detta finner ni nedan:
Ett:
Denna bild av kvinnligt företagande 2013 som visades i gårdagens DN. Av PCG Stockholm. Jag blir så ledsen. Att man ska gestalta den kvinnliga företagsamheten på detta sätt. Med överdrivna och "ansett kvinnliga" och dumma, förminskade poser. Nedvärderande språk och ja. Så jävla trist och stereotypiserande. Det finns så många kvinnliga storbloggare som är framgångsrika företagare och som är värda SÅ MYCKET MER än denna jävla skiten. Fy fan.
TVÅ:
Denna annons som fotograf Daniel K. Johansson väljer att marknadsföra sin firma med just nu. Hallå? Vart har du befunnit dig senaste tiden? Under en sten eller? Fattar du inte att all sån här marknadsföring med hjälp av en kvinnokropp är PK-stämplad och att du SÄLJER EN GREJ MED EN TJEJ. Akta dig för PK-maffian hörrö. Pinsamt!
TRE:
Jaha, man ska tydligen ta och inte vara SÅ JÄVLA ARG. För en glad feminist för tydligen större NYTTA än en förbannad. Visst, Maria Arnholm, det hjälper inte att alltid gå runt och vara fly förbenad. Det är bra att vara glá. Men det är inte alltid så lätt. Och jag vill citera den fantastiska läsaren Matilda som tipsade mig om artikeln: "Kanske har hon rätt. Men är det inte vår förbannade rätt att få vara just arga över de orättvisor vi utsätts för? Ska vi helst bara lyssna på de som har en klämkäckt positiv inställning till jämställdheten och vägen dit?"
Jag tar starkt avstånd från hela Blondinbella-högerdravel-feminismen där man ska rycka upp sä och där man faktiskt kan bestämma själv om man är kränkt eller ej. Visst, man kanske inte vinner på att gå runt och vara JÄVLIGT ARG hela tin. Men ibland är man det och då är det så. Sedan tror jag faktiskt att ilska kan leda till något bra. Ilska kan leda till att man sätter sig ner och till exempel skriver ned ett problem, en erfarenhet eller något som grämer en. Folk läser, det väcker identifikation, irritation och uppståndelse. Det leder någon vart. Förändrar något. På länge sikt förändrar allt det vi upprör oss över idag. Det kommer att finnas ett namn på detta massmedia-blogg-uppsving för feminismen i framtiden. Tror jag. Svindlande tanke eller hur?
Och glöm ej. Tillsammans skapar vi för fasen förändring.
Skodon av gummi. (Har snöat in på don-ordet, ursäkta.)
Jag tänkte börja denna dag med att visa eder en bild på mig själv och mina nya gummistövlar. Loppade på den nya Myrorna i Boländerna för den knappa existensen av trettio svenska riksdaler. Dessa gummiprydda skodon ska snart ned till ån och hoppa i en båt för en fisketur i denna arla morgonstund. Hurtigt och törpalivit? Ja, väldigt. Lite överdrivet till och med.
Hoppas ni mår bra. Mår ni bra? Jag vill skänka eder en varm törpakram och samtidigt tacka för era mail och kommentarer de senaste dagarna och ursäkta mig för uteblivna eller sena svar. Fan, törpalivet är stressigt alltså. Det värmer i alla fall. Och jag uppskattar det HEMSKT mycket.
Låt mig presentera...Tvättdonet!
Såhär såg mitt och Mårtens tvättdon ut när vi var i stugan under våren. Kockumsbaljan rotade jag fram under min sakletar-eskapad i maj. Den gröna kvisten som ni kan se ligga och skrota på gruset är en vinranka som vi ska fästa upp på glasverandan efter att vi putsat fönstrena och skrapat lite färg-leftovers.
Vi har nu, i skrivande stund, uppdaterat vårt tvättdon till ett tvättdon-deluxe. Detta ska ni få se bilder på inom kort. Exiting times!
Hurra!
Kölla! Jag är så glaaad. Jag ligger på femte plats på Mest besökta privata bloggarna i kategorin feminism på Bloggportalen. Efter fyra av mina favoritbloggare. En otrolig ära alltså.
Hurra!
Rapfiesta på törpets brygga.
Jag och Mårten har inte funnit någon ro ännu. Nej, vi kutar runt och fixar saker som stressade små dumjärpar. (För att citera Karin. Älskade detta ord!) Idag ska vi in och lämna vår ärade vän och tillika bilägares röda mazda i staden. Och sedan cykla ut till törpe igen. Och ja, ni vet ju hur det gick förra gången. Jag fruktar något för denna förbenade vind.
Så länge tänkte jag att ni skulle få kölle på stugans brygga!
Man följer en liten upp-gräsklippt gång över en äng.
Som ser ut så här.
Och så kommer man till denna fantastiska brygga.
Åker man med båt i färdriktningen som mitt nylle är vänt mot så kommer man till sjön. Tydligen finns där också ett bäverbo på höger sida. Detta ska utforskas! Lövar.
Vi var något skeptiska till det mycket grumliga vattnet och drack lättöl och åt prickig korvmacka istället. Mårten förstörde den hurtiga och friska stämningen med ett ciggpaket. Grrr.
Sedan köllade vi läget på botten.
Och temperaturen.
Jag gick upp igen.
Vi satt och dinglade med benen istället. Fick en och annan speta i röva. Trist men sant.
Och lättölsdrickandet firades såklart slutligen med en rapkaskad utan dess lika. Illustrerad på GIF:en ovan.
Hoppas ni har en fin tisdag mina fina läsare. Fan vad jag uppskattar er. Och om ni gillar törpalivet, gå in här i kategorin med samma namn. Och mer kommer. Hurra!
Liv, jag älskar dig.
Vilken jäkla dag. Hela jäkla lägenheten får TYDLIGEN plats i ett dussin blå IKEA-kassar. Krukväxter, basketboll, kockumsbalja och hela tjofridderajtanta. Olles röda lilla mazda höll på att explodera då vi körde ut från Salagatan. Och som om inte det var nog så handlade vi upp HELA ICA Väst och stuvade in på det lilla utrymmet som var kvar.
Sedan körde vi, gnolandes och glada i hågen, fel i filhelvetet utanför Boländerna och fick köra E4:an enda till Knivsta innan vändingsmöjlighet gavs. 1,7 mil.
MEN. Sånt här händer ju alltid. Livet är inte en dans på rosor och man svävar inte i en purpurfärgad kärra av klätterrosor till sitt sommartorp. Så äre. Nu sitter i alla fall jag och Mårten ute på glasverandan, dricker en köppa kaffe och lyssnar på Liv Strömqvist sommarprat. Om mens. SÅ JÄVLA VIKTIGT OCH BRA.
"Jag hoppas att ni fattar, att om vi levt i ett matriarkat, så hade det självklart varit så att PMS hade haft oerhört hög status. Så som den manliga melankolin hade på 1800-talet eller som olika podcastande mäns bekräftelseångest har idag. Då hade PMS varit ett tecken på ens högutvecklade konstnärliga känslighet och den där statyn tänkaren ni vet, av Rodin, där en man sitter djupt försjunken i tankar med ena handen på pannan. Den skulle förstås istället föreställa en kvinna som höll händerna för magen, lite sådär ni vet snyggt tyngd av menskvärk, och statyn skulle förmedla detta högkänsligt intelligenta förfinade tillstånd. Det fattar ni, eller hur?"
Liv, jag älskar dig.
Den blååååå klänningen.
Alltid när jag tänker på färgen blå så ser jag Bert framför mig. Enträget lutar han sig över ett bord, med fingret i ögat och yppar fram ett "blå" med ett långt uttal på å:et. "Blååååååååååååååå".
Gud, vad dåligt förklarat. Kölle här istället. Ja, ni fattar.
Denna klänning inhandlades på Vaksala Torg för 30 kronor. Nästan för lite för dess finhet. Den slank i alla fall ned med törpapackningen idag. Pöss!
Den stora flytta-ut-till-törpa-dagen!
Idag bär det ut till törpet. Hurra! Vi packar och fejjar. Gnolar och stuvar. Pillar och tänker. Pressar och stånkar. Bär och svettas.
Men mest av allt är vi glada som små krusbär. Och förväntansfulla. Och så jäkla harmoniska. Från och med idag kommer det alltså blir mestadels törpaliv här en månad framåt. Men såklart också en massa annat. Kategorin Jävligt viktiga saker kan man bara inte låta stå tom. Det finns för mycket att pk:a sig över.
Har ni några frågor om törpalivet får ni gärna maila eller skriva här. Så svarar jag. Hoppas ni alla har en väldigt fin måndag!
Oron som hoppar hoppborg mot muskelväggen.
Jag ska erkänna. Ja, jag ska medge. Att det finns en liten liten oro som skaver i mitt bröst. En liten liten rädsla. Som biter små musbett på mitt luftstrups-membran. Gnager sig små hål på lungloberna så det svishar och far. Letar sig in genom övre hålvenen och åker kana ned i högre förmak. Susar vidare ned i den högra kammaren och hoppar hoppborg mot muskelväggen.
Jag är rädd för det här:
Alltså att jag ska bli totalt jävla sysslolös och få en massa myror som går i marsch upp för mina ben, över låren och in i rövhålet. Inte ordagrannt alltså. Utan mer som en metafor för rastlösheten. Myror i rövven. Att jag ska sitta på min fina glasveranda som jag målat på hela hösten och inse att jag har SÅ JÄVLA TRÅKIGT. Att lugnet som jag ville skulle omhulda mig vägrar infinna sig och att jag istället sitter och trummar med fingrarna på den gröna bordsskivan. Tänk om jag inte kan hantera tystnaden?
Nej, det får inte hända. Men en liten oro finns ändå. Man är ju liksom inte van vid naturen och lugnet. Bilden är för övrigt tagen under min vecka i Växjö. Där finns STOR RISK för rastlöshet. Och då finns inget annat val än att borra ner trynet i mossan.
Slitet, ihoptrasslat och stinkande i min skohylla.
När våren och sommaren tågar in i all sin ljusa prakt så sker en närmast salig omvandling av garderober och skoförråd. Allt tjockt och fluffigt åker ned i källaren. Alla svarta kängor studsar på sleten klack upp på vinden och mössor, vantar och näsvärmare (!) flyger ned i kartonger och lådor. Långt bort from försommarens härliga bris.
Allt blir luftigt och mellanrummet mellan galgarna på hatthyllan växer och skapar ett tomrum. Och perfekt uppradade står de där. Sommarskorna. Torpatofflorna, pumpsen, ballerinisarna, det perfekt slitna conversen, de nya joggingskorna, clarksen och seglarskorna. Redo för sommaräventyr. Beredda att låta sina sulor slitas ned på dansgolv, bryggor, gräsmattor och grusgångar.
Eller?
Jag blir så trött på dessa perfekta bilder med perfekt målade tånaglar i nypolerade skor mot mintigt rutiga golv. Det är fint och vackert. Men hos vilka ser det ut så här? NEJ mina skor står inte och lyser mot mig i perfekta rader. De är skitiga, söndriga och skosnörena är ihoptrasslade. Precis som på bilderna ovan. Dessutom luktar det enormt mycket tåsvett.
Om rakning.
Hittad hos Lady Dahmer. Oavsett om vi rakar oss eller inte. Så handlar det om VÅRT val. Vad VI vill och inte vad mannen tycker är attraktivt eller oattraktivt.
Filmisar.
Kölla! Jag har köpt filmisar. På Psykjuntan inhandlades en på Tjorven och så en på Malin från Saltkråkan. Brigitte Bardot fick stanna hon. Är inte så väldigt förtjust i henne längre. Efter att ha hört att hon är rasist bland annat. Nehepp!
Fem kronor styck kostade dem.
Det gick att cykle till törpet å!
1,5 mil till törpet. Utåt Knutby. Förbi IKEA och Boländerna och ut, uuuut på åkrarna. Jag och Mårten bestämde oss för att cykla till torpet för någon vecka sedan. Detta med hurtfriska ben och målarsugna fingrar. Och vi visste att det kunde bli blåsigt. Men inte så här:
Mårten höll för sjutton på att blåsa bort så fort vi lämnat möbelvaruhuset bakom oss. Och den vinande vinden tårade våra ögon så att vi varken kunde tänka eller se klart. Plötsligt hade vi tappat cykelvägen och kom på oss själva med att cykla i en LIVSFARLIG rondell med bräkande långtradare på varje sida. (Förlåt mormor, vill inte oroa dig. Allt gick ju bra. Och nu vet vi vart cykelvägen går till nästa gång.)
Vi var tvungna att efter denna dödsfärd (usch inget att skämta om) stanna och andas in livets luft i våra lungor.
Tillbaka på cykelvägen.
Och precis efter detta gamble with life hittade vi en fantastisk liten stuga.
Kölla!
Denna skulle man ha i sina ägor.
Jag var otroligt hänförd.
Bärta å.
Sedan tog vi stålhingsten vid hornen igen och susade vidare.
På grus och på asfalt. Ständigt med Mårten i bräschen då jag hade all packning. GRRR!
Och så, efter kinder som fyllts med luft och ben som varit nära haveri nådde vi vårt älskade Funbo.
Hej törpet!
Och vi gav våra stålhingstar lite vann och lät dem vila i solskenet.
Nästa gång tar vi bussen.
I need feminism because...
Jag fick detta fina tips av Sara! (Fan, vad jag älskar när ni tipsar mig om grejs!)
Studenter på Cambridge har blivit tillfrågade om varför de behöver feminism. Bilderna ovan visar bara några av alla de goda anledningarna till feminismens existens. Klicka in här för att se över 600 fler!
Tack Sara för att du taggade till min torsdag! Hoppas den kan peppra er andra också. Tillsammans är vi starka! (Fras snodd av Hanapee)
En midsommarhälsning!
Ärade läsare. Ni förgyller mina dagar. Mina nätter. När jag tänker på er och alla fina kommentarer och mail så blir jag fruktansvärt jäkla glad.
Så jag vill skänka eder en varm midsommarhälsning! Från mitt hjärta önskar jag att ni dricker nubbe (eller läsk) tills det sipprar ur näsan på er, äter sill tills ni utvecklar simhud mellan tårna och proppar hela käften full med potäter. Att ni får jordgubbsrester mellan perfekta vita tandrader och så mycket sol att er näsa blir röd och glansig.
Så ha VÄRLDENS FINASTE MIDSOMMAR! Tills vi hörs imorgon ger jag eder en solande vit man. Likt en blek säl ligger han och lapar D-vitamin i grönskan på en röd filt. Smygfotad. Och är världens finaste:
Nej, jag utmanar ICKE tyngdlagen. Hua.
Som sagt. Senaste besöket i törpet innebar den näst sista målningen av dess skrud. Det vita på framsidan skulle bättras på och så skulle det vita och röda på sydsidan klottras dit. A lot of work alltså. Men vi var taggade.
Medan Mårten klättrade upp på stegar och utmanade tyngdlagen höll jag mig på en lagom nivå från marken. Jag har för övrigt en jävla skräck för stegar. Hatar att klättra upp på dessa pinnar och sedan stå i en, enligt mig, livsfarlig båge från marken upp mot husväggen. NÄR SOM HELST kan ju stegen masa sig och så står jag på näsan i rabatten. NEJ HUA. Någon som känner igen sig?
Som sagt. Jag höll mig på marknivå. Vickandes på tårna.
Vi upptäckte att det var svårt som sjuttsingen att komma åt på vissa ställen. Men vi kämpade.
Tills vi tog paus och kokade potäter.
Och mumsade sill ute bland färgspannar och penslar.
Nästa vecka flyttar vi som sagt ut. Då ska sista målningen ske hurra! Ni kommer få se resultatet. Varken ni vill eller ej. Mohaha.
Hoppas ni har en fin torsdag. OCH vill ni läsa mer om törpet. Gå in här!
Hipsterkonst.
Jo, jag tänkte bara. En del har ju varit lite svårflirtade med det här att American Apparel använder sig av sexistisk reklam. Jag skriver "en del", och detta är en ganska liten del såklart. *Det finns hopp om mänskligheten*. De flesta har faktiskt haft sitt huvud på rätt plats och sina ögon i sina ögonhålor. MEN, det är svårt för vissa att klicka sig fram mellan olika länkar, plagg och sidor. De vill liksom ha allt svart på vitt. "Meeeh, nej, vinklar du det inte lite nu? Jag menar, där är ju EN påklädd tjej av femtio."
Då tycker jag att ni ska gå in på AA:s tumblr. Här kan ni få en kaskad av naket, sexistiskt och kvinnoförnedrande. De har liksom samlat allt på en plats. HÄRLIGT! Och vad kallar dem det? Jo, ads and ARTS. Konst alltså. Hipsterkonst. Kallar man det konst så kommer man undan med det mesta. Särskilt om man ingår i hipsterkulturens kungadöme. On the top.
Om inte detta tillfredställer er. Gå in på tumblrn The Girls of American Apparel.
Vem behöver porrsajter när American Apparel finns? Eller nej juste. Det är ju KONST.
Familjen Pepparsson, ni är jävligt välkomna till min kökshylla.
Låt mig presentera...
Familjen Pepparsson!
Jag fick en fajansburk från JIE Grantofta ur serien Vår lilla stad av Anita Nylund av min moster i inlfyttningspresent när jag flyttade in i min lägenhet. (Den står jämte Pepparsson på bilden). Och efter detta har jag lite smått varit i tankarna att fortsätta samla på dessa. De är dock ganska dyra och jag VILL INTE buda hem något dyrt kalas på Tradera. Mitt mål har varit att hitta dem billigt på någon loppis helt enkelt. Men nu så hade mamma hittat hela familjen plus ett salt och pepparkar ute i Moheda och slagit till.
Så nu står de och myser i hyllan ovanför redahyllan i köket.
Och de är fantastiskt välkomna!
Tack mamma!
En muterad blåklocka hjälp!
Ni var ju en del som erbjöd er hjälp med att identifiera den könstiga blomma som jag inte hittade namnet på. Och visst, jag är övertygad om att det är asenkelt och bla bla bla. MEN DEN FANNS INTE I BLOMBOKEN JAG LOOOOOVAR!
Med risk för aha:ande och juuuust det-känslor när ni hjälper mig, här är fanskapet:
Den är ju liksom som en muterad blåklocka? Asläskigt.
Tacksam för hjälp!
UPPDATERING:
Inom fem minuter kom svaret. Det är en akleja. Tack! (Man lär sig alltid något nytt...) Blomfan finns förmodligen också med i boken. Grrr.
Törpet är snart färdigmålat hurra!
Vet ni vad? Snart är torpet färdigmålat! Några penseldrag med det vita så är sydsidan och framsidan prima ballerina och ready för sommarmys.
Ett inlägg om det näst sista målnings-sessionen kommer imorgon. För nu ska det törpainläggas som bara den inför måndagens flytt. Jag och Mårre testade även att cykla ut från Uppsala vilket blev en historia i sig. Med vinden i ansiktet så stod vi nästan stilla med våra cyklar på Uppsalas slätter. Kinderna formades efter vinden och händerna grep krampaktigt tag om styret. Spännande!
Hoppas ni har en fin sommardag! (Fy vad jag gillar er.)
Lönegapet enligt orgasmindex.
Oliver & Eva har gjort en intressant illustration över hur löneskillnaderna ser ut mellan män och kvinnor. Jag tycker det är fantastiskt att det finns människor som sätter sig ner och börjar nysta på nya och intressanta sätt att skilldra orättvisor och politiska dilemman. Och ja, orgasmer vill man INTE gå miste om!
Vad tycker ni?
Tack Tobias för att du skickade denna till mig!
En förbenad blomma som jag inte hittar namnet på.
Det är faktiskt dags för ett törpainlägg. Det har varit alldeles för torftigt på den fronten den senaste tin. Och idag kommer jag att skriva om något jag hittade i torpets gröna bokhylla. (Och vad denna lilla upptäckt mynnade ut i.)
Nämligen denna fina bok:
Vår flora i färg från 1964.
Så medan Mårten satt och gormade till nån jävla fotbollsmatch på teve tog jag boken under armen. Hällde upp ett glas vin och en kopp kaffe och satte mig på glasverandan. (Alltså herregud vilken äckligt gemytlig och idyllisk sysselsättning. Men det är faktiskt sant. Men ni ska veta att jag först svor över Mårtens omysiga fotbollstittande. Den där men-nu-är-vi-ju-ute-i-törpet-och-ska-mysa-och-så-sitter-du-här-och-är-överdrivet-manlig-och-patriarkig-harangen.)
Ganska snabbt växte ett behov att utforska, lära och mina vinindränkta läppar suktade efter visdom. Jag rusade ut i rabatterna och hittade en liten gräslökskvist. Tada! Fan vad najs! Ett rätt! Allium schoenoprasum på latin och medlem av familjen Lökväxter.
Den andra fullpotten för kvällen inträffade då jag bröt av en Hundkäxskvist från den fina buketten på bordet. Även kallad hundloka, vilket resulterade i lite missförstånd i mitt letande. Anthriscus sylvestris på latin och en medlem av familjen flockblommiga växter. Släktet småkörvlar.
Och sedan så går det såklart helt utför. När fotbollsmatchen nått sitt förbarmande slut hittar Mårten mig stående i rabatterna med växterna slingrande upp på smalbenen. Jag har nämligen hittat en förbenad blomma som jag inte kan hitta namnet på.
Men va tusan. Vilket släkte? Familj?
*Funderar djupt så att hjärncellerna dansar rumba.*
VAFAN! Nej, det måste vara en oupptäckt liten fuling. Den finns verkligen ingenstans. Och det grämde mig något så förbenat. Men till slut slog jag igen boken och tillsammans med Mårten konstaterades att det antingen är en ny art som uppkommit efter 1964 eller så håller jag på att skriva flor-historia.
En uppdatering om detta kommer. Med eventuell hjälp från er blom-experter därute. Vill ni läsa mer om torpet? Gå in i min kategori Törpalivet här. Och förresten, på måndag flyttar vi ut. Tjoho!
The I remember that don't give a fuck.
En klädhäst under tortyrbehandling.
Min klädhäst, ett otroligt roligt namn för övrigt, håller på att rasa samman. Snart kommer det att ske. Han bär en alldeles för tung börda. Och ändå så är detta bara en av mina två garderober. Jag måste ordna bloppis tror jag. Skulle fölk vara intresserade av det?
Så att han kan lyfta huvudet och ruska av manen igen. Free at last.
Någonstans mellan adamsäpplet och gomseglet.
Hittade denna bild hos Hanapee och ja, den är ju helt fantastisk. Perfekt att kicka igång dagen med tycker jag. För humor är ett väldigt effektivt medel att använda sig av när man vill föra fram ett budskap. Humor kan alla ta till sig. Och även ifall skrattet stockar sig i halsen. Någonstans mellan adamsäpplet och gomseglet. Så har det i alla fall skapat en reaktion.
Trevlig tisdag!
Två bra grejs.
Bra grej nummer ett:
Jag tänkte skänka eder ett litet lästips idager. Hemsidan Hej kroppen. Ett fantastiskt bra initiativ där första meningen i deras presentation får mig att rysa enda ner i min ruttnande blånagel. "Det här är en kroppsrevolution. En motvikt till krav, ideal och normer. Här bestämmer vi. Det här är vår frizon."
Bra grej nummer två:
Ni vet väl att det är sommar? Att man borde faktiskt ta och fräscha till sig lite. SE FRÄSCH UT. Det är viktiga grejer. Inte sunka till det. Utan alltid presentera sin arma kröpp från sin bästa sida. Nanna Johansson ger dig de viktigaste tipsen.
Gå in och läs! Och hoppas ni har haft en fin måndag. KÄMPA!
Oh, du hästkraftskåta patriark i din trimmade BMW.
Denna bil cyklar jag förbi på väg till jobbet. Nästan alltid står den där, slarvigt parkerad, och provocerar skiten ur mig. DU BLEV JUST OMKÖRD AV EN TJEJ! Fattaru? Det satt en BRUD i bilen som du precis blev OMKÖRD av. En KVINNA. Är du inte provocerad? Ska du inte ge igen? Kom igen, gasa rå! Inte ska en kärring få köra om dig. Oh, du hästkraftskåta patriark i din trimmade BMW. Gasa råååååå!
Och kanske tycker du att det låter löjligt. Kanske tycker du att det här med KÖNSRELATERADE OLYCKOR låter som något PK-maffian och genuspoliserna hittat på. Men det händer. Men igår hände det. Tre män i bil provocerades något så oerhört över att en kvinna körde förbi dem på E4:an i Gävle. Så pass att de körde ikapp och sedan rakt ner i diket. Samma färd som jag HOPPAS att detta könsdiskriminerande dravel tar. Rakt ner i diket. För detta är ju helt bananas.
The Retroella Project.
Det är som sagt hemligt. Och allt som är hemligt är intressant och nervflimmrande. Det vet vi. Men jag tänkte att ni skulle få fem små glimts av det som på instagram hashtaggars som #theretroellaproject. (Där kan ni alltså gå in och nysta lite mer.) Ett makeri som bland annat innefattar den eminenta frisören Sarah och fotografen Martina.
Detta tycker jag är en förträfflig bild. Med bananskalet i all sin fruktiga prakt. Och de mintiga hårfönarna. Baskern. Halsbanden. Penslarna. Armbanden. Juvelerna. Hårspännena.
Och så dreggelobjeketet numero uno. Som alltid hängandes på galgar. Grönt, gult, orange möms.
Veronica var där. Med fantastisk lugg.
Johanna.
Och Aurea Florio sminkade Retrolover. Fantastiskt duktig.
En väldigt rolig eftermiddag. Superb till och med. Tack till allihop!
Ack du måndagsmorgon som gryr vid min bleka skuldra.
Jag hittade denna underbara bild hos Supersnippan och tyckte att den var perfekt så här i måndagens arla morgonstund. Man blir liksom pepp på en ny vecka att kämpa sig igenom. Fäkta sig fram. Pumpa knytnävsslag av luft framför sig. Agera genuspolis på släktmiddagen. Lyssna på farbrodern som yttrar sig om att den dåliga snöplogningen föregående vinter minsann är blattarnas fel. Vara så jävla PK. Förstöra stämningen. "Nehepp, stopp stopp. Varför är inte hen användbart sa du?" NEJ, vi ska inte ha kul. JA, jag ska analysera allt du säger.
Aaaaah. Du morgon som gryr vid min bleka skuldra. Nu kör vi.
Mina små demolerade hjärnceller skriker HURRA i kör.
The sum of the kardemum. Fy vilken fin vecka jag har haft. Växjö visade sig från sin allra bästa sida. Det deluxades två gånger, gicks på student och så kom Dima susandes med tåget från Göteborg. Och så gick vi på Psykjuntan som blev en av de finaste kvällarna på väldigt länge. Med kära återseenden, den godaste jäkla portabellasvampen jag ätit, loppande, sovande i bil, regn, natt som blir till morgon (ni vet när det ryker så där fint över ängarna) och dans på trägolv.
Och som om inte det var nog så stannade jag till i Stockholm och deltog i det, än så länge, hemliga Retroella Project och träffade Sarah Wing med flera. Fint som snus var de å! Blev förresten väldigt förtjust i luggen som hon trollade fram ur mina trötta hårtestar och ska försöka återskapa denne i min vardag. Vad tycker ni?
Nu ska mina två sömntimmar i framsätet på en bil slätas över av en hel natt i en skön och nybäddad dubbelsäng. Mina små demolerade hjärnceller skriker HURRA i kör. Och förresten, kikar ni in här imorgon ska ni få se lite bilder från Retroella Project. Kulio!
Som blodet, som garderoberna i mitt tonårsrum. Som regeringsskiftet nästa år.
Rött. Du mustiga färg. Som blodet. Som hallonsaft. Som hjärtat. Som garderoberna i mitt tonårsrum. Som färgen på våra läppar. Som tomatsås. Som regeringsskiftet nästa år. Som fanorna under det brinnande 60-talet. Som färgen på min nya byxdress.
Den smiter åt lite över röven. Den skapar en kameltå utan dess like framtill. Men den är röd. Och den är jävligt fin. Och köpt på det nya Myrorna i Boländerna, Uppsala.
"If she walks out anyhow, let her walk out with style."
Jag tycker det är så himla roligt när ni mailar mig! Att ni sätter er ner och ta er tiden att knåpa ihop ett mail och sedan trycker på skicka. Ja, det är så jäkla fint. Jag blir så väldigt glad. Så fortsätt gärna med det! (hehe)
Jag fick ett väldigt bra mail igår av en läsare. Hon hade suttit och bildgooglat efter ett par schyssta gummistövlar. Vilket man kan förstå i dessa regntider. Och skriver:
"Visst, det var ett par år sedan det var riktigt ”hett” med bjärta rubber boots och söta klänningar, men skitsamma. Det kommer fortsätta regna, och mitt i allergisäsongen är regnet min bästa vän näst efter en kavalkad av farmaceutiska varor. En gammal bild hittad, 60-tal, najs." Och bilden hon hittar är denna:
"Snygg, självsäker kvinna i vad som ser ut som badkläder och ett par gummistövlar med enormt höga skaft. På en leråker. Lite malplacerat men, hey, why not liksom. Tuffare gummistövlar har jag då aldrig sett."
MEN:
Ja, så läser hon texten. Och ja. Plötsligt så blir man inte så jävla sugen på ett par gummistövlar med högt skaft längre. Och detta fenomen är väl inte ovanligt i våra tider. Och heller inte under 60-talet. Att kvinnan i reklamen blir ett "objekt. Som man kan slå. Eller ge ett par heta gummistövlar. Eller låta gå sin egen jävla väg."
Jag tycker att bilden ovan är ett tydligt exempel på hur reklam har skildrats, och SKILDRAS, genom mannens blick. Det är den manliga blicken som bestämmer var som är vackert, idealt och åtråvärt. Det är den manliga blicken som bestämmer hur vi kvinnor ska vara, hur vi ska se ut och hur vi ska föra oss. Och vare sig vi vill eller inte, så pumpas våra hjänor fyllda av det här varje dag. Och även ifall gummistövelsföretaget använder sig av en kvinnlig modell så vänder de ju sig till mannen. Det är HAN som ska köpa gummistövlarna åt kvinnan. Isället för att SLÅ HENNE och försöka att få henna att stanna. Att ens använda sig av ett sådant uttalande ifrågasätter jag starkt. Det skulle formodligen inte förekomma idag. Eller? Skulle det? Kanske.
"Att reklam under 60-talet var så här förvånar mig inte. Däremot gör det mig så less. På vintage. På reklam. På att så ofta få den här kvinnoförakten upptryckt nyllet. Sen tänker jag att det hade varit så mycket bättre om bilden hamnat på den världsomspännande väven genom en klok och tänkande människas försyn. Att någon allra minst hade kommenterat budskapet i bilden, istället för att drämma till med den dreglande rubriken "Farmer's daughters...60's" i en... retro herrtidning i bloggformat eller vad det nu är. Och så känns det som att reklamen i realiteten inte kommit särskilt långt ifrån 60-talet."
"If she walks out anyhow, let her walk out with style." Mannen har gjort allt för att få detta mytomspunna väsen till kvinna att stanna. Nu vill hon bort från leriga åkrar och in till staden. Till flärd och diamanter. Han kan inte ens slå henne för att få henne att stanna. Men hon kommer i alla fall gå därifrån med stil. I ett par gummistövlar och en rutig baddräkt.
Tack Matilda för tipset och för ditt fina mail!
Nej, du behöver inte slänga tröjan på en kaktus och rida ut barbacka i solnedgången.
Ännu ett exempel på hur man kan bära American Apparels brallor utan att slänga tröjan på en kaktus och rida ut barbacka i solnedgången. Med blus från Monki och hatt från Stella Dallas. Och nya skor från Röda Korset.
Ha en fin fredagskväll!
Tidens Melodi fik och butik.
Ann, som driver den fantastiska vintagebutiken Tidens Melodi i Karlstad, och Mia, bakfantast med en "ständig mjölfläck" på näsan, ska öppna Café! Ett Café med en nostalgisk känsla där "där kaffet serveras i blommig kopp och kakorna är hembakta efter mormors recept." Och jag gillar blommiga köppar som ni vet. Höhö.
Jag tycker detta är en så fantastiskt bra idé! Men som vi vet, i denna tuffa värld, så räcker det inte endast med en bra idé. Nej, det behövs pengar. Det behövs tid. Det behövs kunder. Det behövs fint väder och bla bla bla.
Nu finns en chans att sponsra fina Ann och Mia! Gå in här för att ta reda på hur du går tillväga. Och glöm inte heller att besöka Tidens Melodi om du befinner dig i Karlstadstrakterna. Jag har tyvärr aldrig mina vägar förbi just där. Men när jag har, ja då ska det bläddras bland klänningar. Förhoppningsvis också drickas en och en annan kaffe i en blommig kopp!
Ingen tid för Evert Taube.
Min käresta och tillika fantastiska skribent Mårten har skrivit en krönika för Fria Tidningen denna gråmulna fredagsmorgon. Den handlar om den ständiga stressen och det ihärdiga dåliga samvetet som existerar inom äldreomsorgen. När man vill sitta kvar och sjunga Taube fast klockan tickar. När man vill dricka kaffe fast schemat skaver i fickan på den för stora arbetsrocken. När man vill sätta sig på sängkanten och hålla i handen fast mobilen ringer och ringer och ringer och ringer.
Kontakta mig?
Vill du kontakta mig? Med antingen lovord eller ris. Något jag kan förbättra och något som är bra. Något du vill se mer av eller veta mer om. Blir du arg som fan på något jag skriver? Eller blir du glad? Har du något tips på något jag borde läsa? Eller någonstans jag borde åka? Något jag borde se? Har något hänt dig som du vill att jag ska dela med mig av på bloggen? Vill du annonsera? ALLT detta välkommas och alla mail gör mig väldigt glad. (Om de inte är några jävla hatmail för de åker i papperskorgen såklart.)
Skicka ett mail till [email protected]
Illustrationer och header gjord av Annika Bäckström
En rolig nyhet hurra!
Jag har en rolig grej att berätta! Jag är numera egen företagare! Hurra!
Och en massa roliga planer ligger framför mina blånagelprydda fötter. Bland annat så är jag ute och nosar efter annonsörer här på blogga. Jag har ju fått en del förslag, bland annat från American Apparel som är SJUKT SUGNA att sponsra mig med diverse guldiga spandexdräkter och rutiga flanellskjortor. Men jag sade att jag skulle tänka på det. Höhö. Nej, gud vad tråkigt. Usch. Skämt åsido. Skulle ni vara intresserade av att annonsera så kan ni gå in och läsa hur man gör här. Bloggen kommer även snart att hamna på en egen domän, alltså enblommigtekopp.se.
Ha en fin fredag allihopa och glad helg!
"Debate has heated up in Sweden." Svettigt!
Jag satt och glodde i statistiken just och blev paff av att så många besökare den senaste veckan varit från Los Angeles, New York, Melbourne och Sydney. What?
Men så hittade jag en artikel på businessinsider.com. Hurra! Nu är ju artikeln en månad gammal och jag är otroligt seg. Men ändå. Klicka på bilden för att komma till artikeln.
Vill du synas här?
Är du intresserad av att annonsera på min blogg? Och nå ut till en massa fina läsare?
Maila mig: [email protected]
Inte en enda gång slängde vi vattenfärgerna i golvet.
"Ja, då kanske några av tjejerna kan stanna och hjälpa till och plocka iordning alla färgerna?" Vår bildlärare tittar uppmanande på mig och mina tjejkompisar. Vi var fem tjejer i klassen. Resten killar. Det var en idrottsklass. Det sades att det var därför tjejerna var underrepresenterade. Det sades också att det var därför det bara var en elev som hade ett annat påbrå än helt svenskt. På en "invandrartät problemskola". För det var ju invandrarna som ställde till med problemen. Det var ju för att det var en INVANDRARTÄT SKOLA som den var så strulig. (Sånt jäkla bullshit) Vår klass, vi var i alla fall så himla LUGNA och SANSADE. Eller?
För i nionde klass hände något. Medan vi tjejer plockade in vattenfärger, räckte upp handen och hyschade killarna i klassrummet så förklarade de krig. En tyst revolution där målet var att krossa bilden av "den duktiga klassen." Revolt i biblioteket. Matkrig i matsalen. Uppkäftighet mot lärarna. Oxjärpar i toaletterna. Äppelkrig i korridoren. Pastafjärilar som ven ovanför huvudet och höga suckar i klassrummet då man svarade rätt på en fråga.
Och hela tiden så stod vi tjejer brevid och såg på.
Och jag minns att jag blev så urbota jävla trött på skiten. Att jag en dag sade ifrån då killarna bara rest sig från sina stolar när en kvinnlig lärarstudent hållt sin första egna lektion. De reste sig och gick iväg till Konsum för att köpa godis. Och jag såg tårarna i hennes ögon. Uppgivenheten. Så jag sade ifrån. Ställde mig mitt emot den där blonda killen och fick fram att det var respektlöst att göra sådär. Jävligt fegt. Fult. Barnsligt.
Det fick jag äta upp resten av min skoltid. Jag minns faktiskt hela nionde klass som en ranglig balansgång. Barfota på ett sånt där rep man spänner upp mellan två träd. Det var darrigt och det var svårt att hålla fötterna på linan. För det var killarna mot världen. Och de tjejer som höll med kom lindrigt undan. De tog så mycket plats och vi blev bara mindre och mindre. Vi krympte där vi satt i våra skolbänkar. Försökte fjäska för att få en dräglig tillvaro.
Det var killarnas revolution. Som vi inte fick ta del av. För inte en enda gång gjorde vi revolt och kastade de där jävla vattenfärgerna i golvet. Inte en enda gång ställde vi oss upp och sade att nu får det faktiskt vara nog. Vi vill inte mer. Vi köper inte det här. Det var vi som höll klassen på fötter. Fast inuti höll vi på att explodera. I alla fall gjorde jag det.
Och hela det här "duktiga-flicka-syndromet" kan jag applicera på hela min barndom. Jag tror att väldigt många kvinnor kan göra det. Och kanske är det därför många bryter ihop till slut. Det blir för mycket. DET GÅR INTE. Klicka på bilden ovan för att komma till Hej Blekks läsvärda inlägg om just detta. Ja, eller på denna länk för all del.
It will be rain!
Idag är det ett syndaregn som strilar ned från himmelen här i smålands mörka skogar. Ett sånt där regn som letar sig in under dina kläder. In i varje öppen glipa. Hua!
Men jag förtröstar icke! Jag har nämligen köpt en blå regnjacka från Röda Korsets barnavdelning för 20 kronor. Och denna kommer dessutom att vara den perfekta torpajackan i sommar. För det kommer att regna. It will be rain!
Hoppas ni har en fin torsdag!
Tre fina ting i aftonens tidiga timme.
1)
Att fantastiska Nanna Johansson (Har ni inte kolla in hennes blogg gör det för fanken!) får mig att skratta, grrra:a och hurra varje gång hon skriver ett blogginlägg, det är ett faktum. Nu ska hon vara med i radio också! Hurra! Att man kan läsa en intervju med henne i Nöjesguiden om detta radiosamarbete plus lite annat är också hurra-varning. Så gör det för allsin dar. HÄR!
2)
Denna lilla brodyrtingest som jag hittade på 33 anledningars facebook-sida. (Det är för övrigt också en av de fina tingen denna tidiga aftontimma, kölla in!) Jag skulle vilja ha denna uppbroderad och upphängd över soffan i teverummet.
3)
Att Lady Dahmer (Natashja Blomberg) och Cissi Wallin ska sätta upp en pjäs på Maxiteatern om hur det är att vara kvinna i dagens samhälle. Älskar namnet "Penntricket - och sånt som riktiga kvinnor berhöver veta." Syftandes på urbota dumma artiklar om hur man utreder huruvida man har hängbröst eller ej genom att sticka in en penna under bröstet och se ifall den sitter kvar. ETT MÅSTE-SE!
Den blå skrivbordslampan in its normal habitat.
Hej och hå! jag tänkte att ni skulle få se min och Mårres nya skrivbordslampa in its normal habitat. Alltså inte i näven på Mårre när han posar rumpen av sig! (hehe) Se när han posar här!
Så jäkla matchigt med den blå tavlan och pennhållaren. (Som för övrigt är en gammal Saltå Kvarn-konservburk med ett tidigare innehåll av krossade tomater. Ett ganska extraordinärt pennställs-tips för övrigt.)
Jag är ett big fan av anslagstavlor i kork faktiskt. Fantastiska!
Och här är röran på skrivbordet och tjyvplockade (varför tappar jag alltid just detta blomnamn? Hjälp uppskattas.)
Pöss!
Fittjournalen.
Jag vill starta denna underbara onsdagsmorgon med lite länkkärlek. För kärlek ska spridas. Susa ut i atmosfären till de som är fina, bra och värda lite löve. Och de flesta är faktiskt värda lite löve.
En ny blögg har nämligen susat upp till min menyrad "bloggkärlek" ovan och den skrivs av kvinnan på bilden. Elina. Och bloggen heter Fittjournalen. Fint som snus. Fint som fitta .
Ha en fin onsdag allihop!
Mer om mig.
Emelie Leijon heter jag.
Jag har en fil. Kand i Litteraturvetenskap. Är en fena på Retorik också. Och så en baddare på Genusvetenskap. Om vi nu ska fortsätta på fisksymboliken (varför inte?) så simmar jag väldigt bra med en penna i handen och älskar att skriva. Är faktiskt bra på det också. Jag älskar loppis och är väldigt svag för kakor. Och tårta. Och ALL mat. Helst äta den, jag är inte så mycket för själva tillagandet. Jag arbetar inom hemtjänsten och på ett boende för ensamkommande flyktingbarn. Är engagerad inom Stockholms Tjejjour. Älskar tjejer. Brinner för feminism och för mångfald.
Vill du kontakta mig? Med antingen lovord eller ris. Något jag kan förbättra och något som är bra. Något du vill se mer av eller veta mer om. Blir du arg som fan på något jag skriver? Eller blir du glad? Har du något tips på något jag borde läsa? Eller någonstans jag borde åka? Något jag borde se? Har något hänt dig som du vill att jag ska dela med mig av på bloggen? ALLT detta välkommas och alla mail gör mig väldigt glad. (Om de inte är några jävla hatmail för de åker i papperskorgen såklart.)
Maila mig: [email protected]
En tiokronors-väska tjoho!
När jag var på loppis i Kolonilotten och köpte en massa fina grejs (som Mårten så fint illustrerar här) så köpte jag även en fabulöst fin väska. För endast tio kronor blev den min och härstammar från 50-talet. Med perfekt storlek, fint mönster och perfekt handgrepp så intar den en självklar plats på årets fyndalista.
Jävlar vad glad jag är över min väska. Tjoho!
Nej du Blondinbella. Nu lämnar jag dig för gott.
Över middagar där vinet skvalpar och det grillade köttet osar. Där har jag försvarat dig. I ciggringen på förfester där röken stiger mot sommarhimmelen. Där har jag smetat över hatet och fått aha-nickningar tillbaka. I skolbänken bland rasslande papper och knapprande tangenter. Där har jag hyllat ditt entrepenörskap och sagt saker som "tycka vad man vill om Blondinbella, hon är en jävla stark kvinna ändå. Går sin egen väg. Startat eget."
Nu är det slut på det där. Slutt. Finito. Det finns inget kvar. Con-sidan har besegrat pro-sidan. Och varför då?Jo, det här. Den mest urbota jävla dumma text jag läst. Att du dessutom sträcker dig så långt att du kallar dagens feministvåg för "rabiesfeminism." Ja, det har jag inga ord för. Och du menar att du inte kan se problematiken i den struktur och de normer som finns i vårt samhälle. Att de kanske inte finns överhuvudtaget. Vart fan har du befunnit dig senaste tiden? Just ja, i din lilla moderatbubbla på Östermalm. Just ja. Det där jävla högerdravlet om att man är sin "egen lyckas smed" och för fan kan ta och rycka upp sig lite. Man är sin egen entrepenör. Man kan SJÄLV bestämma om man blir kränkt på grund av sitt kön eller inte. Det handlar om INSTÄLLNING. I-N-S-T-Ä-L-L-N-I-N-G kvinns! Du ska inte klaga så jävla mycket utan förändra din situation "med hjälp av din egen energi."
"Största förändringen sker genom att man tar tag i sitt eget liv utan att hitta syndabockar."
Vet du vad Blondinbella. Alla föds inte med en förmåga att med hjälp av sin jävla energi ta tag i sitt liv och därmed inte känna sig kränkt, åsidosatt, ensam, hjälplös, fattig, utsatt, förolämpad, sårad, förnedrad och utlämnad. Jag anser att denna syn är den STÖRSTA problematiken med högerpolitiken.
Och just därför. För att alla inte "kan rycka upp sig" och sluta känna sig kränkta. Så behövs små hoper av "rabiesfeminister" som visar på det som ligger till grund för de STRUKTURER och NORMER i samhället som gör att folk far illa. Sedan kan ju du fortsätta att proklamera din jag-är-så-jävla-kvinnlig-och-det-är-inget-fel-med-det-och-jag-tar-avstånd-från-"rabiesfeminism"-för-jag-vill-minsann-bli-älskad-av-en-man-och-jag-är-min-egen-lyckas-smed-ryck-upp-dig-för-fan-det-finns-inga-strukturer-feminism. Det är inget fel att lyfta fram kvinnligheten. Men att ifrågasätta vad könsrollerna gör med våra liv och våra förutsättningar det kan vi inte blunda för. Eller jo, Bella kan. Hon menar ju dessutom att vi själva väljer vilka situationer vi hamnar i och huruvida vi blänger dem i vitögat eller kniper ihop ögonlocken.
Nej du Blondinbella. Nu lämnar jag dig för gott.
(Och nej jag tror inte du bryr dig ett skit. Det är lugnt.)
Min svarta hatt.
När jag var i New York köpte jag en svart hatt. Jag tyckte först att det såg ut som en judisk kippa men upptäckte sedan att den var något större. Och dessutom fin fin fin. Den inhandlades på Stella Dallas i Greenwich Village.
Kölla själva:
Jag brukar fästa den med hårnålar så att den inte flyger av i vinden. Och den går bra att ha alla hårdagar. Med utsläppt och uppsatt. Helt enkelt the ultimate hat. Och dessutom extra fin med snurror lite här och där. Jag har dessutom knälat in en "hårkorv" mitt i allt ihop. Ett jättebra tips för övrigt. Att köpa en hårmunk och klippa av på mitten. Sedan snurrar man upp håret på den och det blir alltid en fin frippe. Jag har förresten fått förfrågningar om jag kan visa hur jag gör mina snurrs. Det lovar jag att visa så småningom! Antingen i filmversion eller i bilder.
Ha en fin måndag! Med eller utan hatt.
Mensköppar på väg med snigelpost!
Jag vill bara meddela er mensköppswinners att nu är era koppar på väg med snigelpost till era tacksamma slemhinnor. Jag hoppas innerligt att jag inte klantat mig och råkat glömma tejpa igen någonstans så att de flugit ur på vägen. Det vore hemskt tradigt. Men om någon ser en suuusande menskopp någonstans i vårt avlånga land så kan man ju höra av sig till mig. Så skickar jag om. (Tråkigt skämt hehe.)
Hoppas de kommer fram som sagt! Godnatt!
Gå samma promenader jag gått tusentals gånger fast med ett annat hjärta.
Nu ska jag sätta mig på tåget mot smålands mörka skogar. Mot Växjö mer bestämt. Min hemstad och födelseort. En stad som säger sig vara Europas grönaste stad. Ett påstående som jag inte vet om det är sant eller falskt. Eller vad det grundar sig på. Men grönt som fan är det tydligen.
Jag ska umgås med mamma, pappa och bror. Pussa på min hund som tappert hänger kvar i livet trots ålderns hösterusk. Träffa Mormor. Farmor och Farfar. Gå på min kusins student. Stå på skolgården och se alla studenter springa ut. Gråta en skvätt. Förmodligen en stor skvätt. Gå på loppis. Rida islandshäst. Sitta i mitt tonårsrum och glo i väggen. Förmodligen känna samma ångestkänsla som jag kände då. Kastas tillbaka liksom. Jag gör alltid det när jag är hemma. Titta på knastriga VHS från när jag var barn. Bli otroligt sentimental. Gråta en skvätt. Tänk att jag varit så liten och knubbig. Så vithårig. Och tänk vad fint när pappa håller mig i sina brunbrända armar. Lipa. Gå på Psykjuntan med mamma och pappa. Gå samma promenader jag gått tusentals gånger fast med ett annat hjärta.
Inse att jag inte har några vänner kvar i den stan och att mitt hjärta är någon helt annanstans. Längta tillbaka till Uppsala. Kasta mig på tåget. Och åka HEM.
Nej för i helvete. Det är inte bara en dans. Ditt jävla äckel.
En hand på ditt lår. Ett tag om din rumpa. Händer som letar sig upp under din kjol på dansgolvet. Ögon som fastnar lite för långt nedanför hakan. "Fan, vad söt du var då, kom så får jag titta på dig." "Jävlar vilken snygg röv du har. Helvete." Någon som kommer lite för nära. Någon som tar sig friheten att klä av dig med blicken. "Men jävlar, vilka bröst alltså. Snyggaste jag sett." "Hur gammal är du?" Någon som lägger händerna runt din midja när du dansar. Händer som etsar sig fast och ett kön som trycker sig mot din rumpa. "Men kom igen! Vafan, vi dansar ju bara."
Nej för i helvete. Vi dansar inte bara. Du stryker ditt kön mot min röv. Mot min vilja. Och du ska ge fan i att göra det. Vem har gett dig rättigheten? Är det för att vi är på en klubb och du anser att det är ett forum där det är okej? Är det för att jag skakar rumpa till Beyonce och du helt enkelt inte kan motstå? Du ska passa dig jävligt noga ditt jävla äckel. Du har ingen rätt till min kropp. Jag kan ha hur kort kjol jag vill, rör du mig ska jag fan hugga kuken av dig. "Jävlar vilken snygg röv du har." Vad sa du? VARFÖR tar du ens min kroppsdel i din mun och VARFÖR tar du dig rätten att göra det.
Vare sig det är ord eller handling. Det är inte okej. Jag har fått nog. Jag har allt för många gånger i mitt liv viftat bort sexistiska påståenden och handlingar. Märkt att det är omöjligt att på dansgolvet urskilja VEM det var som just stoppade in handen under min kjol. Men nu är det faktiskt dags att det blir ett stopp på det här. Börja prata om det. Säga ifrån. Ifrågasätta. Dela med oss. Och twitterkontot EverydaySexism är ett perfekt forum.
Nej, det är inte bara en dans. Det är mitt liv. Och MIN kropp.
Shit Alabama, Adamo.
Det är måndagsmorgon och dragen gryr vid ens bleka skuldra. Och nog fasen ska man behöva blir förbannad det första man blir. Man sätter morgonkaffet i vrångstrupen och bräker ur sig ett rossligt "men vad fasen råååååå!"
Vad nu? Jo, en hurtig chefredaktör stör morgonstunden. Hennes krönika (som den eminenta Kakan Hermansson skrev om på Nöjesguiden) om den sexualiserade kvinnokroppen gör en faktiskt aningen mörkrädd. (Springer och drar upp rullgardinen) Att bräka på en hel krönika om sin ovilja att behöva lägga ögnen på "mjälla bröst under fikarasten", "trospartier" och "lårvisningar" utan att en enda gång problematisera VARFÖR det ser ut så här och vilken STRUKTUR som kan tänkas ligga bakom. Nej, det är kvinnornas fel och därmed vårt fel att vi är underordnade.
Shit Alabama, Adamo. Ruttet och surt. Lite inskränkt till och med.
Hysteriskt blå.
Eftersom mina röda ballerina skor luktade umpa lumpa, så spatserade jag till H&M och köpte ett par nya. Och istället för röda fick det blir ett par hysteriskt blå. För även ifall de är plattaste platta och fötterna inte mår riktigt bra i dem. Så är det ett måste med ett par ballerina varje sommar. Dessa blir dina för endast 99 kronor. Amazing.
Tack för alla fina kommentarer och lovord på den nya designen! Jag fick ju hissmusik till och med. (hehe)
Mårre illustrerar fyra loppisfynd!
I torsdags var jag och Mårten på loppis i vår favorit-kolonilott. Bland alla små stugor och rabatter stod lottens alla invånare och sålde gamla ting från sina stugor, växter och blommor från sina trädgårdar och saft och bullar. Så jäkla fint.
Jag och Mårten gick bananas såklart. Jag tänkte att Mårten, i egen hög person, skulle få illustrera några av våra fynd. Iförd en sjuttiotalsskjorta som är alldeles för tajt över ryggen. Vid minsta rörelse finns en stor risk för att sömmarna spricker. Men den är köpt på Vaksala Torg av en gubbe, som jag kallar sjuttiotalsgubben, och som sålde ut ett helt lager med kläder från en nedlagd butik. För 20 kronor styck. Då måste jag ju borste från förminskad rörelseförmåga och spruckna sömmar.
I alla fall:
En blå alldeles perfekt skrivbordslampa till vårt skrivbord. För bara 90 krunor.
En kvast att sope ballen med (balkongen alltså) men även ha i törpet i sommar. 20 svenska riksdaler.
Ett litet stringbord att fästa upp på väggen. Så jäkla fint! 120 kronor. Ett ganska bra pris för ett sådant skulle jag säga. Dessutom av samma design och märke som mitt brickbord!
Och sist men inte minst. Ett litet tvål-och-handduks-ställ till vår utomhusdusch i torpet. 20 kronor det å!
Förresten, Mårten har en väldigt trevlig musiksajt som jag tycker att ni ska besöka. Håll utkik för uppdateringar om den stundande Hultsfredsfestivalen och mycket mer. Kika in på den här!
Hoppas ni har en fin söndag!
Ny design!
Tack vare fantastiska Stephanie så har jag fått en ny och framför allt URTJUSIG design på blogga. Med en fin grön tapet och en arg samt en glad jag. Bland annat. En liten del är fortfarande under konstruktion. Men, VAD TYCKER NI? Hiss eller diss. (Om ni säger diss så skiter jag i det för jag tycker det är så jävla fint!)
Kram till er alla i lördagsnatten.
Låt mig presentera... törpets ovanvåning!
Hej och hå! Jag tänkte visa er en ännu icke åskådliggjord del av törpet. Nämligen övervåningen! Den lär placerad så att det är fysiskt omöjligt att komma dit innifrån själva stugan där köket och vardagsrummet ligger. Trappan upp dit är nämligen på utsidan. Detta var för mig tidigare en oupptäckt fenomen. Men jag har sedan sett att flera äldre stugor har det på det viset. Och ja, jag finner mig i det mesta. Det fungerar! Dock så är det lite störande om man upptäcker att man behöver något som ligger i sovrummet när man befinner sig i köket. Och extra jobbigt blir det såklart om regnet vräker ner. Fast nej, jag ÄNDRAR mig. Det är ju ett i-landsproblem. Vafasen. Man har det så komfortabelt hela tin med sitt tekniska grejs. Då kan man väl ha det lite ofunktionellt några veckor om året i sitt torp.
I alla fall. Nu ska vi gå upp. Mårten, flötta på dig så vi kommer förbi!
När man kommer in genom dörren. Som Mårten håller på att måla vit. Så finns där ett litet förmak med en liten säng, en stol, en lampa och ett syskrin. Utan sysaker i. Här ska våra gäster få sussa så sött i sommar. Agnes till exempel.
I hörnet finns en liten, med betoning på liten, hörndörr.
Och tadaa! Här ska jag och Mårre söve. Vi trycker nog ihop sängarna dock. För extra mys. Fönstret ska vi ha öppet om det bli varmt och så ska vi ligga och snusa in sommarnattsdoften och lyssna på fåglarna. SÅ JÄVLA MYS!
Fina gardiner.
Och här ska vi förvara våra kläder.
Ja, det var det. Fint va? Gå in i kategorin törpalivet för fler bilder från vårt (inte VÅRT Emelie för fan, du hyr ju!) torp som ni kan kika in på.
Moster-mias fina klänning.
När jag var sisådär sjutton år och skulle på bröllop med min dåvarande pojkvän så fick jag en fantastisk klänning av min moster. I världens finaste tyg och antagligen måste vi varit ganska lika i kroppen i vår ungdom för den satt som en smäck.
Dum som man var när man var ung så ville man att allt skulle vara kort och tajt. Klänningen var nämligen ursprungligen av en mer smickrande kjollängd. Precis över knät på det där perfekta 40-taliga sättet. Men jag klippte av överflödigt tyg och sydde upp den.
Nu, sju år senare, har mitt arsle växt. Likaså min midja, mina brön och mage. Ja, hela jag har antagit en mer kvinnlig gestalt. Och det är jag glad för. Det är inte det. Men kjollängden är kritiskt kort och när jag böjer mig fram blottas två vita skinkor och förskräcker potentiell publik. Att den är tajt över andra attribut, det kan man inte göra så mycket åt. Men det begränsar helt klart rörelsefriheten. Och den fungerar att ha på sig om jag står rakt upp och ner. Utan att sitta. Utan att äta. Dansa. Dricka. ALLTSÅ, den gör sig numera bäst på galgen.
Men tack fina moster för din klänning. Den är fin där den hänger på sin galge. Och vem vet, kanske kommer det en dag då jag kommer i den igen. Fast tills dess ska jag spana efter andra klänningar. I en storlek större.
Måla törpe rött!
Det passar ju apabra med ett törpainlägg just nu. 1) för att det är helt underbart sommarväder, 2) för att jag och Mårre åker till törpet ikväll och ska måla det sista vita på framsidan, 3) för att alla dagar och alla veckor ÄR perfekta för törpatjat.
I alla fall, för någon vecka sedan påbörjade jag och Mårten operation måla törpet rött. Ni ser resultatet på bilden ovan. Hur fint? Ont-i-hjärtat-fint skulle jag sä.
Vi doppade helt enkelt ett par rejäla penslar i röd tjock furu-färg och gick bananas på fasaden. Tjocka penseltag och yttersta försiktighet vid det vita för att inte sabotera. Det fick såklart sådär. Hehe.
Vi började med framsidan av verandan.
Här ser ni hur stor skillnad det först var på den gamla rödfärgen och den nya. Jag blev helt chockad över hur rött det blev. Färgen sögs dock sedan in i trät och blev mer mörkröd. Bravo!
Kölla så fint! Mårre fick ta allt som var högst upp. För att han är längre. INTE för att han är man.
Jag går med bestämda gummistövelsteg till dasset för att lätta på trycket.
Mannen, myten, målarn. Mårre.
Sedan vart det klart och jag kände mig starkare och mer vital än någonsin.
Läs ALLT om törpalivet i kategorin med samma namn och ha världens finaste fredagskväll! Jag lovar dessutom ännu ett torpinlägg imorgon. Pöss!
Och vinnarna är...
(Trumvirvel!!!)
Frida Klang ! Hurra!
Och...
Jenny! Hurra! (pennylane2482)
Och...
Elinor! Hurra!
Och...
Malin! Hurra!
Och...
Jennifer! Hurra!
Och sist men absolut inte minst...
Rebecca! Hurra!
Tack så jäkla mycket för att ni har deltagit. Vinnarna har fått ett vinnarmail till sin inkorg! Hoppas hoppas att jag inte råkat skriva in fel mailadress. Skulle så vara får ni kontakta mig!
Som sagt, förtrösta icke! Menskopparna finns att köpa på OrganiCup för ungefär 380 svenska riksdaler. De har snabb leverans och är dötrevliga.
Pöss!
En fredagslåt som kommer att peppa dig att möta ännu en dag. (Lövar)
Hörrenini. Vi gör så här. Vi börjar denna strålande fantastiska fredag med en pepplåt. Och Tiffany Kronlöf får stå för fredagens pepp. Lyssna nu på denna låt och drick en kopp kaffe. Eller te. Vatten. Saft. Juice. Eller en morgonöl för den delen.
Tack för att ni är så fina och tack för att ni tittar in här då och då. Jag blir så jävla glad. Verkligen. Och hela 53 styck människor har deltagit i min menskoppstävling. Och alla presentationer var så JÄVLA UNDERBARA. Jag tror minsann jag ska maila OrganiCup och säga att de ska skicka mig ett helt jäkla lass med köppar så alla kan få en. (hehe) Nej, men om ni inte vinner så tycker jag faktiskt att ni ska köpa en. De kostar 42 euro. Vilket är cirkus 384 kronor. Det låter dyrt just nu. Men tänk alla pengar ni sparar på att slippa köpa tampisar och bindor. Plus att era slemhinnor kommer slemma som aldrig förr. Och ni bidrar till en bättre miljö.
Nu ska jag sätta mig och lotta ut vinnarna. Meddelar detta senare. Exiting tiiiimes!
Ett presenttips!
Jag tänkte komma med ett litet presenttips som är billigt, fint och bra. Passar ju bra denna dag, som är vår nationaldag. Nu är jag inget stort fan av att fira vår nation. Kanske därför att det så mycket i vårt samhälle som gör mig förbenat förbannad. Lite för mycket. Jag kan liksom inte fira när det finns så mycket som gör mig så arg. Det känns som en lögn att hålla på och celebrata hur jämställt vi har det, hur fin mångfald vi har och hur bra allt är. Och visst har vi ett fint land, på flera sätt. MEN. Det där men:et. Istället för att fira Sverige som land tycker jag att vi ska fira ALLA som bor i vårt land. Och kanske reflektera lite över vad som kan bli bättre. Eller något. Jag vet inte. Blir man någonsin nöjd med hur situationen ser ut i samhället? Vad tror ni?
Men vafasen. Nu var det ju ett presentips jag skulle komma med. Passar i alla fall underbart bra när någon fyller år, bjuder på middag eller bara är värd en blomma. Du planterar helt enkelt en liten liten fröbebis som du sedan sätter i en fin liten kruka. På krukan kan du skriva ett litet meddelande. För några dagar sedan fyllde min fina vän Ellen år och jag skrev helt enkelt "Ellens blomma."
När Agnes fyllde år fick hon en tomatplanta. Och jag hade tydligen INGA ÖGON när dessa bilderna på mig togs. Men det bjuder jag på. Har jag berättat det förresten? Att jag har så små pytteögon att när jag skrattar alldeles hysteriskt så blir jag blind. Det är sant. Jag ser ingenting när jag skrattar! Någon som känner igen sig? När jag var ung hade jag otroliga komplex för mina ögon. Jag ville ha stora rådjursögon såklart. Men nuförtin, nu när man blivit gammal och vis (hehe) så gillar jag mina synorgan faktiskt. De passar ju min fejja. Faktiskt.
Ha en fin torsdag!
Ärade mensköppssuktare!
Ärade mensköppssuktare! Nu är det bara sex timmar kvar till min tävling är slutt. Alltså klockan 17.00. Nu är jag ingen paragrafryttare så skulle någon deltaga några minuter senare så gör det såklart ingenting. I skrivande stund är ni 45 tävlande och det är ju så spännande så att man nästan trillar av pinn. (Usch när jag skriver sånt måste jag alltid knacka i skrivbordet och så får jag en mindre ångestattack. Varför skriver man så då?!)
Och kölla vad jag har suttit och pysslat ihop till the winners. (Jag önskar att alla kunde vinna en, lövar.) Egenpysslade kuvert och grattiskort. Puss till er och har ni inte deltagit ännu och vill så hittar ni tävlingen här!
Nina Björk, I löve you.
Klicka på respektive bilder för att snabbt som vinden komma till båda breven.
Ni kanske har hängt med i debatten om det öppna brevet som Dennis Nørmark skrev till oss svenskar och så vackert kallade "Kære svenskere". Kære inte mig du danska praktarsle. Brevet som han skrev var enligt min mening så urbota dumt och inskränkt och jag kunde knappt bärga mig till Nina Björks svarbrev skulle komma igår. Och BAM det kom. Och hurra vad bra! Jag har valt ut några citat jag tyckte var extra bra och som Dansk-Dennis borde kolla över lite extra noga:
"Feminism är en politisk rörelse för att göra kön till en ointressant kategori i en människas sociala liv. Att födas med ett visst könsorgan ska inte ha någon betydelse för vilka förväntningar som ställs på en, vilket arbete man får, vilken lön man får, hur svårt eller lätt det är att bli vd eller vara hemma med småbarn, hur sällan eller ofta man får se sin kropp exploateras för att sälja allehanda produkter."
"Om det är viktigare att upprätthålla skillnaderna mellan könen än att som människa stå för den världsbild hen finner vara den riktiga oavsett hur hen ser ut mellan benen lever vi verkligen i ett könsfixerat universum. Och det är inte feministerna som står för denna fixering vid könet. Det är Dennis Nørmark."
"Feminister kräver sin rätt. Sin ekonomiska och sin politiska rätt. Feminister vägrar godkänna de manliga privilegierna. Och vi tänker inte fråga männen: "Är det okej, eller upplever ni er hotade nu?"
"Nørmark målar uppen bild av Sverige som ett land där feminismen har segrat, och han tror att en sådan seger skulle innebära att kvinnor nu förtrycker män här. I Sverige har vi, enligt honom, skapat ett samhälle "på kvinnors premisser", vi har "infört kvinnliga värden som kulturell norm och aktivt kuvat det som män sätter värde på", vi har fråntagit männen "deras lagenligt uppnådda privilegier" och vi "jagar män utifrån deras sexualitet".
Jag kan lugna dig, Dennis Nørmark. Inget av detta har skett. Vi lever i samma kapitalistiska ekonomi som ni, i samma liberala samhälle som ni. Det innebär – som varje materialist vet – att det ställs samma krav på oss som på er, att det ekonomiska systemet sprider samma normer här som hos er. De kraven och de normerna handlar om just det som Nørmark kallar "manligt", det vill säga en beredskap och förmåga hos den enskilda att vara ensam och stark, att konkurrera ut sina medmänniskor (som skolelev, som arbetstagare, som företagare, som bostadsköpare), att med vassa armbågar slå sig fram mot toppen av hierarkin. Solidaritet och rättvisa får stå tillbaka för konkurrens och ökande klyftor."
Nina Björk, I löve you!
En nyloppad röd morgonrock!
Här är ett av mina fantastiska fynd från loppisrundan jag var på igår med mina käraste vän Agge. Tyvärr inte från sjävla Myrorna som jag skrev om utan från Röda Korset. Men vad spelar det för röll när jag för fyrtio ynka kronor fick en helt fantastisk morgonrock?! Som jag också tror jag kan använda som klänning. Kanske. Eller vad tycker ni?
Fin och röd är den i alla fall. Och SKÖN!
Och hörrni! GUD VAD ROLIGT MED ALLA FINA PRESENTATIONER I MIN TÄVLING! Fantastiskt! Om ni ännu inte varit med och tävlat (man kan vinna en fabulös menskopp från OrganiCup) så gör det här. Pöss!
Feminismen, vitheten och jag.
PK-maffian har skrivit ett så himla bra, viktigt och tänkvärt inlägg om hur viktigt det är att ha med sig intersektionalitetsbegreppet inom feminismen. För det glöms ofta bort. Att feminismen ofta krestar kring (för att citera ur inlägget) "en viss sorts kvinna och en viss sorts kvinnlighet: den vita, borgerliga, cis-kvinnan, oftast hetero. Kvinnan med flest privilegier. Så det är där analysen hamnar. Det är där historien skrivs. Det är där normerna bryts."
Jag tycker att ni ska läsa detta inlägg. Det är fantastiskt viktigt. Vi kan kalla det en fet eyeopener.
Myrorna i Boländerna. (Amazing!)
Myrorna Boländerna
Bolandsgatan 15 C
753 23 Uppsala
Telefon: 018-129010
Öppettider:
Mån-fre 10-18
Lör 10-17
Sön 11-17
Alltså amazing, otroligt och fabulöst vilken bra Myrornas som vi har fått i Uppsala. Vi hade redan två sedan tidigare. En på Kungsängsgatan och en på Sysslomansgatan. Men denna slår dem båda med hästlängder. Och kolla bara på öppettiderna! Hurra!
De har en otroligt fin avdelning med lite mer utplockade kläder från 20-talet och fram till 70-talet. Vi kan kalla det vintage. Och detta UTAN att plånboken blir alldeles tom.
En massa fina hattar och klänningar.
Och skor såklart.
Och väskor.
En stor sektion med glas och proslin.
Där kopparna är organiserade och hänger och dinglar i sitt öra.
Och så finns här möbler med. Och en massa fina tavlor.
Jag hittade en röd jumpsuit som jag bara var tvungen att testa. Skulle gissa att det är en 70-talare. Jag kände mig verkligen som en äkta arbetskvinna.
Och kameltån var ju såklart det som gjorde att de blev ett köp. Vafasen! Jag gillar kameltår. Att riktigt gå runt och känna att man har en mutta mellan benen. Måste det vara så fult? (haha) Jag höll på att dö av skratt när Agnes bad mig testa att liksom lägga över båda blygdläpparna på ena sidan sömmen för att se hur det såg ut. Fan vad jag älskar dig min käraste vän.
Summan av kardemumman: Nya Myrorna i Boländerna är ett måste på er loppisrunda. Helt fantastiskt bra! Snart ska jag visa eder vad jag handlade både här och på Röda Korset. Exiting times!
Vill ni läsa hela min Loppisguide så finns den till beskådan här. Puss!
Trumvirvel... Blöggens första tävling!
Hurra hurra hurra! Det är dags för... (trumvirvel) ...min blöggs första tävling! Helt fantastiskt kulio måste jag säga. Och det roligaste är att jag ska få skicka iväg sex styck menskoppar från OrganiCup till samma antal lyckliga kvinns. (Och män också såklart, ni FÅR vara med och tävla!) Här ska då ingen uteslutas.
Hur går det då till? Jo, jag är inget fan av invecklade tävlingar där man sitter och biter sig i läppen för att man inte vet vad man ska skriva. Motiveringar, berättelser och sånt där bajs kan ju vara otroligt svårt. NEJ! Det enda jag ber er om är att mycket kort, eller väldigt långt, presentera er själva. Namn, stad, hur du hamnade här, antal toalettbesök om dagen, favoritmusik, sovställning, frisyr, skostorlek, yrke, vad som gör dig glad, vad som gör dig ledsen, favoritblomma, intressen, vad du tycker om korv, ja VAD som helst. Denna otroligt viktiga info skriver ni i en kommentar i detta inlägg tillsammans med mailadress och så lottar jag ut sex lyckliga menskoppsvinnare. Alltså ingen pressure på amazing fakta om dig själv.
Kul va? Är ni på? (Lova att skriva en kommentar nu för om ni inte gör det så blir det ju OTROLIGT pinsamt...) Sista dagen för att delta är på torsdag klockan 17.00. Typ.
Puss och lycka till!
Smartare kvinna får man leta efter!
Läs om min fina vän Karoline på Secondhandguiden. Bara klicke på bilden för att komma directly till intervjun. Vintage, loppis och secondhand är alltså inte bara snöggt. Utan också oslagbart miljövänligt. Tänk på det!
Smartare kvinna får man leta efter!
Så smutsigt men samtidigt så jävla vackert.
Detta klippet från Les Miserables med Ann Hathaway får mitt nackhår att ställa sig upp. Det är så smutsigt men samtidigt så vackert. Så bräckligt men så starkt. Så jävla sorgligt och fult. Och jävlar vad denna kvinna gör det bra. Sång behöver inte vara fläckfri och vacker. Den kan vara oren och brista ut i tårar. En kvinna i en film måste inte alltid lida i skönhet utan läppar kan spricka och ansiktet kan brista ut i en ful grimas.
Så himla fint. Titta själva får ni se.
Tips för att dölja blånaglar.
Ett tips för att dölja blånarglar på fossingarna är att helt enkelt måla rikligt med nagellack över. Ett superenkelt tips för oss som ofta hamnar med tårna i kläm. För en extra ironisk effekt kan blått nagellack användas. Bra va?
En törpapöss så här på måndagskvisten.
Det är la dags för ett törpainlägg igen. Eller vad sä ni? Yepp, så är det. Nu ska jag visa er mosaikplattorna som jag hittade när jag gav mig ut på sakletareskapad i stugan med omnejd.
Här ligger de och smutsar sig i den funna kockumsbaljan.
Men det skulle det bli ändring på! Ned i vatten med de bara och sprutt på med diskmedel.
En svart.
En blå.
En mossgrön.
Och en ljusgrön. (Plus en mer klarblå, attans, jag glömde fotografera den hehe.)
På törk i solen.
För att sedan hamna i de spröjsade fönsterna på verandan.
Kölla så fint!
Det som är jobbigt med att hyra ett torp är att det är så mycket man skulle vilja ändra på men inte riktigt har rätten till. Jag skulle vilja kasta de nittiotaliga-rutiga-shabby-chic-gardinerna all världens väg. Dumpa duken i funbosjön. Slita upp den äckliga lineoleummattan i köket och hitta trägolv därunder. Riva bort fejk-tegelväggen (ja, det ÄR EN TAPET USCH!) och ersätta den med pärlspont eller måla det vitt.
Men det som är bra är att ägaren uppmuntrar mig till pyssel och förändring. Så om jag har tråkigt i sommar så ryker kanske plastmattan bort och golvet tittar fram. Bland annat.
Törpapöss!
En finfin tävling med ett finfint pris! Hurra!
Jag tycker att ni ska vässa era eyeballs extra noga nu i veckan. Detta därför att jag kommer att ha en finfin tävling där man kan vinna ett finfint pris! Kul va?! Inte bara en vinner utan hela sex styck! Hurra!
Puss och ha VÄRLDENS finaste måndag!
Hur du knyter en sjal om din arma huvudknopp.
Jag har fått önskningar om att visa hur jag fixar min sjalettprydda skalle. Eller som de äldre inom hemtjänsten säger: Huckle, städtantsdon och slöja. Jag har i alla fall detta städtantsdon ofta när jag har fixat håret i pincurls under och inte vill att håret ska förstöras. Men också dåliga hårdagar och bara allmänt eftersom jag tycker det är väldigt snyggt. Jag brukar ofta fixa med luggen och det hår som sticker ut utanför. Oftast i Victory rolls eller snurror. Okej, är ni med? Här kommer beskrivningen:
Haha, neje jag skojar bara. Eller jo, så gör man ju. Men det gick kanske lite snabbt. Vi tar det hela lite långsammare:
Börja med att plocka fram din favoritsjal. Den måste vara av det lite större slaget. För att den ska gå runt skallen såklart. Men så varierar ju också huvudstorlekar från person till person. Jag gillar att ha en stor sjal. Det blir liksom lite extra fluffigt och härligt.
Nu viker du den enligt bilden ovan. Alltså inte diagonalt rakt över. Det kan nog gå om du antingen har en miniskalle eller en bautasjal. Men jag gör som på bilden. Bara gör det!!
Sedan lutar du ned din saliga knopp.
Och lägger sjalen över.
Med flinka fingrar ska du nu knyta en liten med de båda ändarna och "mitten-änden" ska hamna under.
Såhär.
Luta upp din huvudknopp.
Ta den änden som hänger ned som ett litet spröt i pannan och knyt in den under de andra.
Peta nu in de andra spröten (haha, älskar detta ord) i gliporna som bildats på bägge sidor om ditt huvud.
Tadaaa! Kölla så fint! Superenkelt.
Hoppas ni lyckas med ert knytande och fråga här om ni har några funderingar. Jag menar, detta är VIKTIGA saker. Det är ju en välmående skalle som står på spel.
Det är som att söve i en skuuug!
Jag och Mårre har nya lakan i vår säng. Mamma rotade fram dem på vinden hemma i vårt hus i Växjö. Eller "vårt hus". Sådär kan man inte säga längre. Inte när man är vuxen. För bövelen. Mitt barndomshem låter bättre.
Nu känns det som om vi ligger och sussar i en skog full av röd blomster och mossa. För jäkla fint.
Ett problem i mitt lägenhetsknarkande.
Jag har nämnt det tidigare. Jag ÄLSKAR Hemnet. Jag följer minst 20 olika sökningar och ja, mumma! Nu går jag i tankarna om att flytta in till hufvudstaden. En tanke som började som en liten gnista, växte till en liten flamma för att efter några dagars sökningar på Hemnet utmynna i en smärre eldsvåda. Om ni lade märke till jag:et i meningen före så såg ni inte fel. Jag är så egocentrisk och dum att jag inte frågat Mårre om hans samtycke. Och självklart ska vi bo ihop. Så när jag säger att jag går i tankar om att flytta till huvudstaden så är det just nu bara på den nivån. Tankar.
Men jag vill ta ett litet exempel. För att visa på ett problem som jag alltid möter i mitt lägenhetsknarkande. Och som exempel har jag valt en FANTASTISKT fin lägenhet i Traneberg. Den här.
Man börjar sin rundvandring och blir först förälskad i govet.
Och när man kommer ut i vardagsrummet så blir man stormförjust i den öppna spisen.
Kölla!
Och så de fina fönstrena för att inte tala om fiskbensparketten.
Och så ballen!
Och kolla badrummet.
Men så kommer man till köket. Och till en början ser det fantastiskt ut.
Men så, nej! Är det nya köksluckor jag kan ana?
Åh nej! Där det tidigare varit ett originalkök (gissar att huset är byggt runt 1930) så har någon satt dit nya skåp.
Åh neje! Jag vill ha sneda luckor, utanpåliggande gånggärn och retrohandtag.
Malliga klubben.
Okej. Varning för blogg-ego-boost-inlägg. Förlåt. Det är ju bland det fulaste att uppfattas som. Mallig alltså. Därför känner jag mig tvungen att betona att jag är en ÖDMJUK människa. Och också att boosten nog bara varar för en kort kort stund. Snart är jag kanske puts väck från listorna. Därför vill jag MINNAS dessa fina tider.
Titta vad roligt! Jag ligger minsann tvåa på Secondhandguide.se. Sedan vet jag inte exakt hur de beräknar de där siffrorna. Är lite misstänksam på hur det där fungerar. Sedan är det ju ingen tävling och så men jag blir i alla fall så jävla glad!
Och så är mitt American Apparel-inlägg mest diskuterat i kategorin Mode och Design på Bloggportalen.
FOLKSTORM jag tackar jag.
Och mest diskuterat inom kategorin Feminism.
Och så har jag kommit in på plats 30 i de mest länkade bloggarna inom Feminism. Hurra!
Och på plats 46 inom Hus och Hem.
Pöss!
Hjärnkontoret sätts i spinn med HEMMAGJORDA kakor.
Jag sitter vid mitt och Mårres skrivbord och smider planer så att hjärncellerna glöder och det pustar ut små duster av rök genom öronen. Till denna hjärnkontorsverksamhet äts det vaniljgifflar och hemmagjorda chocolate chip cookies. Hade jag varit en riktig fuling hade jag inte skrivit följande mening, nämligen att kakorna inte gjordes på hemmafruvänligt sätt från skratch utan från en färdigpåse som jag köpte i New York. Tillsätt ett ägg och lite smör. Gegga runt. In i ugnen. Poff! HEMMAGJODA kakor. (hehe)
Tack för alla fina ord igår om både min krönika och era maghistorier! Jag håller av er alldeles innerligt.
Den fabulösa brallans åtta kriterier.
Jag hittade ett par fabulösa brallor på Presenta igår. För att uppnå kriteriet fabulösa så ska ett par bralls ha:
1) hög midja så att man slipper sitta och hyperventilera och samtidigt liksom suga in överflödigt bukfett
2) ha en hög midja som har ett LAGOM omfång så att man slipper sitta och liksom suga in befintliga revben
3) ha plats för röven
4) ha plats för låren
5) inneha en lagom längd efter önskemål
6) VARA SKÖNA
7) ha en snögg färg
8) andas
Aha! Mina nya pantalonger passar in på alla dessa 8 krav. Alltså. FABULÖSA.
