GUDrun.
Jag vill bara skicka en massa kärlek till Gudrun. Dels för att jag idag lyssnade på Värvets intervju med henne och hon var helt amazing. Det visste jag att hon skulle vara. Men jag blir lika förförd och hänförd av hennes röst och personlighet varje gång. Hennes kunskap och människosyn. Dels för att det är Almedalsveckan och jag vill skicka pepp till alla antirasister och feminister som är där och tar fighten.
Illustrationen är gjord av Elin Sandström. Kika in på hennes hemsida här för att se mer av hennes ikoner!
Minnen svider i magen.
För exakt ett år sedan bodde jag i ett rött torp i skogen utanför Uppsala. Jag badade varje dag, lyssnade på sommarpratarna medan jag målade lister, bajsade på dass, var rädd för den största geting jag sett, hämtade vatten i pump på gården, läste Maken, fiskade och tittade på solnedgången, pussade min pojkvän som jag var skitkär i, drack lättöl, steg i kobajs.
När jag tänker på det här känns det som om jag ska gå sönder. Det var så fint. Så jävla fint. Varför är man en melankolisk jävla människa som inte kan se tillbaka och känna lycka utan måste tänka på annat annat annat för att minnen svider i magen?
Röv.
Ung och kåt.
Ett litet radhus!
Idag packar jag en propfull väska och flyttar till ett radhus i Stockholm. Där ska jag bo tills jag får min lägenhet om TVÅ VECKOR! Nedräkningen börjar på allvar.
Tack för alla era fin flytt-tips! Jag älskar er!
Hemma-hos-reportage någon?
Jag tänkte höra ifall någon är intresserad av att göra ett Hemma-hos-reportage i min arma boning? Det är just nu sådär lagom spartansk och dekadent mysigt. Det skulle göra sig perfekt i Sköna Hem eller Hus & Hem Retro tänker jag. Bara att höra av sig!
Nej, allvarligt nu. VART börjar man när man ska packa ihop hela sin lägenhet i flyttkartonger? Jag blir bara stående mitt i rummet med armarna slakt hängande utmed sidorna. Några små spasmatiska rörelser åt den ena högen bråte och sedan några stapplande steg åt den andra.
ALLTSÅ: Flytt-packnings-tips mottages gärna! Jag tänker att ni har en massa bra tips. Så snälla hjälp. Jag tänker att jag borde börja med att köpa flyttkartonger, visst?
Bäst!
Alltså, HUR bra är inte den nya säsongen av Orange is the new black? SÅ BRA SÅ BRA SÅ BRA. Kan inte sluta titta.
Up and running!
Herregud vad nojig jag varit över min bloggs icke-existens de senaste dagarna. MEN NU ÄR JAG TILLBAKA TJOHO!
Snart kommer inläggen komma igång lite mer frekvent också. Lövar.
Puss!
Ge er ut och flukta magveck, fettvalkar och låt havsbrisen svepa om i armhålehåret!
Okej, detta har ju cirka ALDRIG hänt tidigare. Den galna feminism-maffian (som jag anser mig tillhöra muhaha) har börjat tränga in i de massmediala, patriarkala finrummen! Tidningen Femina gör en checklista över sommarens måsten där KROPPEN på sin 21:a plats år 2014 ska vara, wait for it, "vanlig, mager, mullig, otränad eller PRECIS HUR DU VILL!"
Flera år av ettrig inseminering börjar ge resultat, fölk. Kroppsideal är dessutom för att citera: "tråkiga". Vem fan vill vara tråkig? Feminister är roligare, det är ju det jag sagt.
Så, med Femina i ryggen: Lyd order! Ge er ut och flukta magveck, fettvalkar och låt havsbrisen svepa om i armhålehåret! Tjoho!
Såna jävla queens!
Nu har jag lagt till lite nytt i Bränn-behå-spellistan! (Alltså nytt som nytt i listan, inte nödvändigtvis "ny" musik, äsch ni fattar)
Eva och Adam och Guldfittor.
Ikväll kollar jag på Eva & Adam och blir tonårsmelankolisk. Denna serie ÄR min ungdom. Alltså inte biografiskt. Utan mer att det var det absolut bästa jag visste. På teve. Som serie.
Samtidigt som jag glor på detta tillverkar jag Guldfittor. Håll utik efter ett fantastiskt samarbete inom kort!
Glad Midsommar!
Min melankoli utredd i åtta punkter.
OBS! Varning för tycka-synd-om-mig-själv-navelskåderi!
Jag vet inte vad det är med mig just nu. Men min grad av melankoli ligger verkligen i övre skiktet av vad som är bra för mig. Om vi säger att den alltid ligger runt en femma, för jag är en väldigt blödig människa. Så är den just nu på en nia. Eller kanske en åtta. Jag tänker att detta har flera anledningar. Bland annat:
1) Jag befinner mig i post-malmö-feminism-eufori och har tvingats se den tråkiga vardagen i vitögat.
2) Jag har dessutom, som krydda på denna post-malmö-feminism-eufori, blivit sjuk och känner mig så fasligt hängig. Hela kroppen är som en geleklump och jag orkar inte stå upp. Jag har ont i halsen och i öronen. Ont i huvudet. Det känns som om jag har brist på allt livselixir. Jag är rutten inuti.
3) Förutom ovanstående punkter, som tillsammans blandas till en grå massa och hotar att förinta mig, så ska hela midsommarhelgen spenderas kutande mellan en massa gamlingar på hemtjänsten. Inget illa mot alla fantastiska åldringar. Men med melankolin och sjukdomstillståndet känns detta ogenomförbart. Dessutom är jag OERHÖRT deppig över att midsommaren ska firas på just detta sätt: jobbandes. Jag vet att det är pengar och bla bla. Men jag blir så jävla blödig när jag sitter och tittar igenom tidigare midsommarbilder. Typ de här:
4) Punkt tre leder mig in på punkt fyra. Jag känner mig ensammast i världen. Mest för att alla ska sammanstråla med vänner i midsommar och jag ska jobba. Också för att Agnes flyttade ur min lägenhet och åkte till Kalmar igår. Och så för att jag de tre senaste midsomrarna befunnit mig i en tvåsamhet och nu är helt allena och helt jävla singel.
5) Jag har isolerat mig i min lägenhet och inte pratat med någon på över ett dygn. (Det är länge för mig)
6) En begynnande strejk på pendeltåget under midsommar kan försvåra mina möjligheter att ta mig in till Stockholm.
7) Jag skar mig i fingret när jag diskade för en stund sedan och det dunkar och gör så fruktansvärt ont.
8) Jag vill fan krama någon. Gråta i någons famn. För jag tycker så jävla synd om mig själv.
--Breaking news--
Det verkar äntligen som att American Apparels styrelse fattat att ärkesnuskhummern Dov Charney nog borde avgå som VD. Detta efter "misstankar" om tjänstefel. Ja, att bli anklagad för flera sexuella trakasserier och kalla sina anställda för "sluts" är ju inte direkt ethosbyggande.
Hej då Dov och förmodligen snart hej då American Apparel! (mohahaha)
(Klicka på bilden för att läsa hela artikeln)
Jag vill vakna upp och känna mig som en hälsoguru.
Vi kan ju låtsas att jag känner mig lika energifylld och glad som jag ser ut att göra på bilden. I verkligheten är jag lite risigare och har åkt på ännu en förkylning.
Jag vill bara sova i typ två dygn och sedan vakna upp och känna mig som en hälsoguru.
Så mycket power.
Idag tycker jag att ni ska lyssna på Ida när hon pratar om det uppmärksammade friandet av den 28-åriga våldtäktsmannen i Lund.
Har inget mer att tillägga än att Ida är helt fantastisk. En gudinna. Så mycket power.
Klicka på bilden om ni vill se klippet.
En tanke kring en händelse på Nordiskt Forum.
Jag måste bara ventilera/skriva av mig/dela med mig något om hände på Nordiskt Forum i helgen. Som har hänt innan och som jag tänkt mycket på. Som hänger ihop med den övrig kritik gällande eventet.
Jag och min vän Stina ställer oss i baren inne på Moriskan där det är Feministisk festival. Vi har precis dansat och hoppat i eufori till Zhala och det är fantastisk stämning på hela stället. Alltså verkligen. Det kokar av kärlek, feminism och antirasism. Och det är SÅ mycket folk. I baren inne i stora salen tar de bara kontanter och jag och Stina ställer oss vid sidan av och räknar våra tjugolappar och skramlar med våra mynt. Inte tillräckligt. Jag börjar rota i min väska. Stina rotar i sin. Vi räknar och rotar. Räknar och rotar. Plötsligt tränger sig en annan tjej sig fram mellan oss och lägger armbågarna på disken. Hennes vän trycker sig in bredvid mig. De börjar att titta på oss och sedan på varandra. Över våra huvuden. De frågar om vi inte har tillräckligt med pengar. Om vi är fattiga. Om inte de kan få bjuda oss på en öl. Jag tackar nej. Stina tackar nej. Fortsätter räkna. Vi försöker kommunicera till varandra men den ena tjejen vägrar att backa. Hon flinar hånfullt till sin vän och fortsätter att bryta in i vårt samtal. Pratar över våra huvuden. Flinar. De råder allmän obehaglig stämning. De beter sig som två... ja, som två patriarkala jävla snubbar.
Jag har varit på feministiska fester tidigare där det hänt liknande saker. Där vissa, ofta äldre, utövar en makt som män brukar utöva på krogen i andra sammanhang. Det är som att vi unga feminister i motsats till dessa erfarna kulturella medelklassfeminister befinner oss längre ner i en makttrappa. Och de vill gärna låta oss veta det. Vad är grejen med det här och wtf?
För mig är feminism för alla. Utan exkludering och utan upprätthållandet av maktstrukturer. Jag är medveten om att detta är en utopi och att vissa hierarkier osv självklart letar sig in i politiska strömningar. Men jag vill kämpa för något annat och tro på något bättre. Jag blir så jävla ledsen och förbannad på sånt här.
Lika ledsen och förbannad som jag blir när jag får höra att Nordiskt Forum bjudit in en högerextrem minister från Fremskritspartiet att samtala på avslutningscermonin. Hur tänkte dem där? Efter att i tre hela dagar pratat om feminism och antirasism samt diskuterat problematiken kring normaliseringen av rasismen, så bjuder de in Solveig Horne att prata. Frågetecken? Liksom de också bjudit in Julie Bindel som sägs vara starkt transfobisk. Självkart bidrar detta till att forumet inte blir tryggt för alla. Bland annat transpersoner och rasifierade. Vita medelklassfeminister däremot. De behöver inte känna sig otrygga.
Jag reagerade redan när jag fick höra hur mycket det kostade att gå på Nordiskt Forum över hur detta exkluderar vissa. Därav var det VÄLDIGT BRA att en gratis feministiskt festival arrangerades i Folkets Park och på Moriskan under helgen. Men ändå. Jag blir så ledsen.
Jag citerar min vän Karin:
”Jag vill att feminismen ska vara bättre än så. Det finns ett stort behov av en stark, inkluderande, systemkritisk feminism just nu. Vad som minst av allt behövs är fler som normaliserar rasismen.”
Nu blev det eventuellt ett förvirrande babbel om olika saker. Men det som är gemensamt för händelsen i baren och övriga Nordiskt Forum är ju en sak: Makt. Väldigt svårt att komma ifrån. Jag vet. Men det är det jag vill kämpa för. Att krossa förtryckande maktstrukturer.
Läs mer om kritiken kring Nordiskt Forum, som jag håller med om, hos Vardagsrasismen här.
Och läs debattinlägget i Aftonbladet här.
Snart tillbaka!
Förlåt för dålig uppdatering! Jag är snart tillbaka.
Pöss!
En ny röd baddräkt.
Jag har köpt en ny baddräkt. Den är röd och jävligt snygg. Jag köpte den på Modcloth.com och är nöjd över att den är så fin, men egentligen inte över köpet. Den var fasligt dyr och när jag sedan skulle hämta ut den fick jag betala 250 kronor i oväntad tullavgift. Jag. Hatar. Sånt.
Jag skulle nog försöka hitta någon liknande någon annanstans om jag kunde vrida tillbaka tiden. Men det känns som om det är bra kvalle osv. Om ni köper en tänkt på att storlekarna är väldigt små. Gå upp en storlek. Jag köpte tyvärr en som är lite lite för liten. Man vill ju vara bekväm på beachen. Inte en korv instoppad i ett för trångt skinn (euw?)
Ett nytt sminkbord.
Nu har jag lånat en bild på Emmas fantastiska sminkbord. Detta för att jag köpt ett EXAKT likadant woho woho! Det ligger nedmonterat i mitt förråd och bara väntar på min flytt om en månad. Då får ni givetvis se en bild på det. Det kommer att stå brevid kakelugnen och mysa.
En liten påminnelse såhär i sommartider!
Nordiskt Forum hurra!
Imorgon åker jag till Malmö. Så jävla pepp och så himla kul! Det vankas Nordiskt Forum och jag ska bland annat stå på mässan med Kvinna till Kvinna. Kika väldigt gärna förbi och säg hej!
Det är så mycket jag vill se, göra och uppleva att jag varken vet ut eller in just nu. Jag tänker att jag ska ta en programtidning när jag är på plats och sedan bestämma. Förmodligen, då min stresshantering är en av mina största brister, kommer schemat resultera i att jag sitter sönderstressad och apatiskt i ett hörn och biter på naglarna. Eventuellt tuggar fradga. Om ni ser mig då, kan ni ta mig under armen och leda iväg mig till någon föreläsning, vad som helst? Tack på förhand.
Jag vet i alla fall att jag ska gå på festen i Folkets Park. Eller om eventet är här (så många event gah). Sedan ska jag på FATTAs manifestation. Osv osv.
Datorn kommer inte att få följa med. Men en del inlägg ligger och pyser i arkivet. Eventuellt kommer ett och annat postas LIVE (omg omg omg) från Malmö. Om ni vill får ni gärna följa mig på instagram där jag säkerligen kommer att spamma (emeliefridae heter jag där)
Detta blir en trevlig helg i feminismens tecken. Hoppas vi ses!
David Beckham sexsvettas på en träbåt i Rio Negro-floden.
Fotbollen har varit hans liv de senaste 20 åren. Han har blivit hyllad, upphöjd och gudomlig. Allsmäktig. Han har magrutorna alla män vill ha och famnen alla kvinnor vill vara i. Han har en snygg fru, fint hus, söta barn och cash cash cash. Men så plötsligt tar karriären slut och han inser att han inte vet vem han är. Det var längesedan han gått på en gata utan paparazzifotografer lurande i buskarna och sin stab hack i häl. Han vill lära känna sig själv. Komma på vem han är. Vem är han egentligen? När han inte har fotbollen? Vad ska han göra nu?
Jo, han ska åka till regnskogen! Till Amazonas och Brasilien. Spela fotboll med de fattiga barnen i Favelan i Rio och sexsvettas på en träbåt i Rio Negro-floden. Vara där ingen känner igen honom. Så att han får känna sig som EN VANLIG människa. Det är så jobbigt att bli uppmärksammad överallt. Att folk kräver något av en.
Kasta in tre snygga brittiska kompisar och tre hojar också. Snabbt åker de över de leriga vägarna i skogarna och svettas så att de vita t-shirtarna smiter åt över de perfekta magmusklerna. När han tar av sig hjälmen så är näsan svart av smuts. Smuts på det där sexiga viset. Håret är lagom fett och han drar med handen genom det hela tiden när han pratar. Skäggväxten är perfekt ruffig och hans monolgoger vandrar hela tiden på gränsen mellan smörigt melankoliska och skavande kaxigt. Han svävar ut i tankar om sitt kändisskap och kärleken till sin familj medan han torkar leran ur mungiporna. Och så ler han, det bländvita leendet innan han hoppar av sin moppe och med breda ben går bort till ett föl och räcker ut ett grässtrå mot dess mule. Och någonstans mellan sina utlägg om hur han för första gången kan andas fritt och verkligen verkligen TÄNKA KLART så ser han en ankfamilj som svassar förbi och börjar drömma om hur de små ankungarna påminner honom om sina egna barn och ankmamman om sin älskade Victoria. Victoria och barnen som väntar på honom när han sedan kommer hem till sin lyxvilla i London. Familjen som han försummat då han ville vara en fotbollsstjärna i Milan. Men nu vet han bättre. NU ser han klart.
Förlåt, jag kan inte låta bli att vara ironisk. Men Beckham i Brasilien var ju bara bland det löjligaste jag sett. På väldigt många olika plan. Gaaaaaah. Och då har jag inte ens gjort en imperialistisk analys av hans besök i yanomami-byn. (PK-pretto-tjej) Måste jag avslöja att jag lider av tristess just nu eftersom jag ägnade en och en halv timme åt att glo på detta en fin sommarkväll som den här?
Guldfittan på väg!
Jag vill meddela er ärade fittköpare att era guldiga muttor nu är postade och påväg till er! Jag hoppas att de kommer att få en fin plats i era hem. Nu är lagret tyvärr slut men jag ska tillverka fler nästa vecka. Maila gärna in era beställningar till [email protected] så skriver jag upp er på en väntelista!
Läs mer om Guldfittan här!
Snösk-klänningen.
Denna blommiga klänning köpte jag på Humana Secondhand i torsdags och den har fått pryda min kropp sedan dess. Varje dag. När jag jobbat på hemtjänsten och torkat bajs och kiss. När jag svettats i solen. Lite äckligt kan tyckas. Måhända. Men jag är inte den som är den.
Nu har jag tänkt att ha den hela veckan.
(Fast jag tvättade den igår, hihi)
För alla namn vi inte får använda.
No words needed.
Buss till Växjö.
Jag använder mig av en gammal bild på grund av tidsbrist. Ni får alltså tänka bort kycklingen som egentligen symboliserade påsk-hemvändandet. Tänk er en somrig blomstervas, en guldfitta eller varför inte en biljett till Nordiskt Forum! (Jag ska dit på torsdag, men mer om det sedan).
Nu ska jag i alla fall till Växjö. Med buss. På grund av jag litar inte på tågtrafiken just nu. Så det blir en lång dag i buss som börjar klockan elva och slutar klockan åtta.
Hoppas ni får en fin dag!
Jag är en könsrasist.
Jag fick en härlig kommentar häromdagen. En jag aldrig fått förut. Nämligen att jag är en könsrasist. KÖNSRASIST. Jag är inte riktigt säker på vad detta innebär. Antingen så får gärna skribenten Fredrik kommentera och förklara detta för mig eller så kanske någon annan har en aning? Ni får gärna spekulera om detta i kommentarsfältet.
När man är rasist så anser man att människor har olika värde på grund av sin etnicitet. Fredrik kanske menar att jag anser att vi har olika värde beoende på vad vi har mellan benen? Könet alltså. I sådanna fall har han verkligen missuppfattat mig. Jag anser att alla människor har lika värde oavsett om något dinglar mellan låren eller är byggt inåt. Men det skriver jag ju också. Hela tiden. (suck)
Hoppas ni får en fin lördag! (Du också Fredrik!)
Två gånger Flora.
Det var en herrans massa tid sedan Vintagebloppisen ägde rum på Kristinehovs Malmgård. Och jag har glömt att visa ett av mina bästa köp därifrån (jag hade bestämt mig för att bara sälja och inte köpa, men ni vet nog hur det går). I alla fall:
Floras fantastiska bröst-illustration!
Som numer hänger på min snea och vinda tavelvägg. Längst ner i hörne.
Som grädde på Flora-moset fick jag även med mig hennes lilla spegelbord hem. Som hon bestämt ville skänka utan en krona i ersättning. Perfekt i mitt vardagsrumshörn, bland flyttkartonger och dammråttor.
Tack Flora! Och vill ni också beställa hennes bröst-illustration tycker jag att ni ska klicka här.
Dagens låt och video.
Jag. Kan. Inte. Sluta. Titta. På. Denna. Video. Jag kan inte heller sluta lyssna på denna låt. Vet ej exakt varför. Men jag vet att jag gillart.
Jag är ett hopplock av ex och vänner.
Blå arbetarjacka som var Mårtens, vit kjol som var Stinas, rödglittrig lurexpolo som är Agnes. Jag är ett hopplock av ex och vänner.
Om min syn på ordet hen - svar på en läsarfråga!
Fråga:
Svar:
Jag tror att de flesta fördomar föds ur rädsla och osäkerhet. När något nytt tillkommer som inte människan är van vid blir hen (hehe) rädd och vet inte hur hen ska reagera eller bemöta det nya fenomenet/problemet (ord från en extraordinärt mästerlig människokännare hehe.) Språket är ju ständigt i förändring och nya ord tillkommer, andra försvinner. Ofta så möts de nya orden med ovilja, därför att de är just det: nya. Människan vill vänja sig vid saker successivt. Går det för snabbt blir det fruktansvärt jobbigt. SÄRSKILT om ordet ifråga ifrågasätter saker som kön, sexualitet och biologi. Detta är KÄNSLIGA GREJOR. Män är män och kvinnor är kvinnor, punkt. Allt annat är obehagligt abstrakt och abnormt. Jobbigt att ta i. Varför kan saker inte bara få vara som de alltid varit?
Jag anser att ordet hen är genialiskt. Jag anser att det har med politik och göra, samtidigt som det inte har det. Det beror på hur man väljer att se på det. För att börja på ett ytligt plan: bara i det språkliga bruket är det otroligt smidigt. Istället för att, när man förklarar något som utgår från att man inte vet könet på den person man nämner, linda in sig i han eller hon, honom eller henne (med slashtecken emellan osv) så säger man rätt och slätt: hen. Det blir även lättare när du skriver. Tänkt dig att du skriver en arg lapp till din korridorskamrat. I ditt vredesutbrott vill du skriva snabbt och istället för att krångla med han/hon så skriver du hen. Lättare. Snabbare. Bättre.
På ett mer politiskt/enligt vissa obekvämt pk-plan: Varje år föds ca 2,5 % intersexuella. Utan bestämt kön. Kanske lever de hela sitt liv med båda. Kanske opereras de tidigt till det kön som föräldrarna bestämmer. Alltså: alla föds inte med ett speciellt kön. Hen är inte han eller hon. Hen är hen. Samtidigt så är det många som föds till kvinna men som upplever sitt kön som man. Och tvärtom. Många vill inte hamna i ett visst könsfack. Därför att beroende på om du har en kuk eller en fitta mellan benen så behandlas du olika ute i samhället. Du förväntas ta mer plats, eller mindre plats. Se ut så eller så. Som barn lär du dig på dagis att leka på ett speciellt sätt om du är tjej, och på ett annat om du är kille. Du lär dig ta mer plats om du (läs föräldrar, samhället) definierar dig som det sistnämnda och mindre om du tillhör det förstnämnda. Allt du gör definieras och värderas utifrån ditt kön. Jag förstår om man vägrar gå med på det här. Jag vägrar att gå med på det här. Jag tror att samhället gör könet. Att könet till stor del är en konstruktion. Som Simone de Beavoir skriver i Det andra könet: "Man föds inte till kvinna, man blir det."
Jag anser att debatten kring hen inte behöver vara så komplicerad och orsaka ett sånt ramaski. Kom igen folks, varför hålla på och gräma er över ett nytt genialiskt ord? Det handlar inte om att barn ska tvingas leva könlösa! Det handlar om att ifrågasätta det faktum att människor begränsas på grund av vad som finns mellan benen. Det handlar om språkets utveckling och att alla inte passar in i kvinna/man-thats-it-modellen.
Pöss!
En ny tygpåse.
Gaaaah! Jag har glömt att visa er min nya väska. Från Leopard Förlag.
Fin va?
Kvällens mensfakta.
När jag har mens pratar jag bara om mens. Det är sant. Mens. Mens. Mens. Punkt. (Obs! Skämt. Jag har den senaste tiden märkt att jag tagit för givet att ni fattar min ironi men vissa mail och kommentarer har visat det motsatta. Så bara för att inte skrämma bort potentiella framtida livskamrater: jag pratar inte bara om mens sju dagar i månaden. Men ni kommer DEFINITIVT få reda på när jag har det.)
I alla fall. Jag vill bara dela med mig av kvällens mensfakta. Bilden ovan visar hur en livmoder kan se ut när den inte har mens (den vita) och när den har det (den röda). KOLLA SKILLNADEN I STORLEK?! Det är ju inte konstigt att man rullar fram, inte kan se sina tår, fiser, inte kan äta osv osv. Inte heller kostigt att man är sur som fan OCH att man har otroligt ont i magen. Efter att ha sett denna bild har jag mer respekt och förståelse för min egen livmoder. Jag tycker synd om den istället för att vara förbannad. Även ifall jag legat hela dagen med en gammal vinflaska fylld med varmt vatten i en handduk på magen. Det är jag och livmodern liksom. Vi kämpar på tillsammans.
Hoppas ni haft en fin söndag.
Hannas Guldfitta.
På bilden ovan ser ni Hannas nya fantastiska Guldfitta. Den står på hennes tevebänk mellan två kaktusar och myser.
Vill ni också köpa en? Läs mer här! Jag har fått in en hel drös med beställningar och ska försöka tillverka en massa fittor under veckan. Det råder viss tidsbrist... men jag ska försöka! Tack för intresset, ni är bäst.
