En bra luggdag.

 
Det var igår det!

Go crazy med lite skokräm.

 
Här har vi ju de finfina skorna som jag fick av butiksbiträde i Ljusdal eftersom de
var så slitna. Klackarna är dock i jättebra skick så jag bestämde mig bara för att
go crazy med lite skokräm.
 
 
 
En närbild på slitaget.
 
 
 
Skokräm kan man köpa lite vart som helst. Skomakare, skobutiker eller vanliga
matvarubutiker. Den jag använde köpte jag på Aldo när jag bodde i London. 
 
 
 
Duttelidutt på skorna. Helst ska man tvätta av dem först men mina var så rena redan. 
(Ansåg jag, slarver som jag är.)
 
 
 
Och tada! Titta så fina! 

Loppisskatterna från Hälsingland.

 
En glasburk och två små ljuslyktor á 5 kronor styck.
 
 
 
Två dukar i min favoritfärg. Bägge för 10 kronor.
 
 
 
En fin hårborste med namnet Dagny 1927 ingraverat. Fint att fundera på vem Dagny kan
vara och vilka hårtussar som denna kam borstat igenom genom åren. Att den sista damen
var vithårig kan man se på håret som sitter kvar i stråna. (Yepp, det är sånt man får ta när
man loppar runt.) 
 
 
 
En fin lur för 10 kronor. Jag tror minsann att dessa brukar vara rejält mycket dyrare i 
mer sorterade retrobutiker.
 
 
 
En brödlåda i plast för 10 kronor. Jag har sett några här och där och har för mig att de 
också brukar vara lite dyrare. Fynd alltså!
 
 
 
Tröja för 30 kronor.
 
 
 
Skor med den perfekta klacken! Jag fick dem av butiksbiträdet då hon tyckte att de
var för slitna för att sälja. Tack sa jag! Jag ska visa hur de blev i ett senare inlägg då
jag gick lös med skokräm på dem.
 
 
 
Och min drömpall i hallonrosa fluff! Den var inte till salu men efter lite flirtande fick
jag den för en hundralapp. 
 
 
 
Det fantastiska köksdonet ska ni få se senare. Det är nämligen värd ett alldeles eget
inlägg. Så stay tuned!

En liten text om sömmar som knarrar, hyperventilering, trasiga strumpbyxor och nio fastrar och farbröder.

 
I torsdags packade som sagt jag och Mårten våra väskor och hoppade in i en retroklädd mazda för att susa upp till Norrlands mörka skogar. Och när jag ändå börjat att erkänna mina fel och brister så kan jag väl lika väl erkänna en till. Det känns faktiskt ganska befriande. 
 
På bilden ser ni alltså att jag står med den till helgen uttänkta festklänningen redo vid det röda underverket. Den blå skapelsen råkar vara nyckeln till min nyerkända skavank. Jag är så fasligt dålig på att packa. Det blir för mycket, det blir fel, det blir för oigenomtänkt, det blir helt enkelt galet dåligt packade väskor.
 
Den fyndade blåsan från Myrorna får helt enkelt stå som symbol för mitt bristfälliga packande. Vad var det då som gick snett tänker ni? Jo, jag borde provat den innan medtagandet. Detta eftersom de senaste veckornas marsipangrodor, bakelser, bakisbruncher, och soppluncher satt sina spår på både tuttar och rumpa. För den satans lilla skimrande saken gick knappt att knäppa. Jag försökt suga in revbenen, skrympa ihop brösten, skynkla ihop ryggfettet, ja, göra allt för att dragkedjan skulle nå toppen. Och det gick. Men när dragkedjan dock, mot all förmodan pressats upp och klämt lite skinn på vägen så upptäcker jag att jag förlorat en viktig existentiell egenskap: kan jag inte andas. Eller ja, vi ska inte överdriva. Jag kan andas. Om jag tar små korta andetag, nästan i stil med vad jag tror man kallar hyperventilering. Ställer jag mig dessutom i sidoläge så har mina bröst på något underligt sätt plattats ihop på mitten. Alltså, lite klyfta, sedan platt, för att mynna ut i några slags underbröst. Står jag framifrån hela kvällen så kanske det skulle kunna fungera. Och inte äter något. Kanske undviker att sitta ner. Ingen dans. Inget vin till huvudrätten. Inget kramande av alla fina barn. Inget kramande av Mårten ens. Kanske skulle jag inte ens kunna räcka fram handen och hälsa på alla hans släktingar. När jag testar och vevar lite med handen framför spegeln hör jag hur något knarrar till under armen. 
 
Som tur väl är, som den dåliga packare jag precis utnämnt mig själv som, så hade jag packat ner en extra klänning. Nämligen den här. Inte lika festlig. Inte den jag tänkt mig. Men halleuja jag kan andas! Till och med snurra runt ett varv. Inget knarrar i sömmarna, inga hyperventileringsväsande och när jag testar sträcka fram handen så är det enda jag märker att jag inte rakat mig under armarna. Ett ytteproblem alltså. 
 
Tacka vet jag för klänningar man kan andas i. Till den matchade jag med för trånga, trasiga strumpbyxor och skor vars klack gick av så fort jag hälsat på Mårtens alla nio fastrar och farbröder. 

Loppisrunda i Ljusdal.

Nej, jag och Mårre kan då inte åka någonstans utan att loppa runt och kika efter
prylar. Ljusdal var inget undantag. 
 
 
 
Vi hittade loppisen Solhuset på Tingsgatan.
 
 
 
Mårten hittade en kostym för en hundralapp.
 
 
 
Där fanns fantastiskt mycket fina skor. Jag köpte ett par som ni ska få se om ni 
kikar in här i dagarna. 
 
 
 
Här fanns en massa kläder. Här barnhörnan av någon anledning. 
 
 
 
I provrummet fanns en så fin fluffig hallonröd pall som jag blev som alldeles betuttad
i. Kanske är den extra fin mot det rutiga golvet. När jag frågade biträdet om hon ville
sälja den till mig så sa hon nej. Jag bet mig i läppen och funderade.
 
 
 
Jag tittade på lite porslin istället. 
 
 
 
Men vad händer här? Jo, jag förhandlar till mig pallen och Mårten betalar. Perfekt! 
 
Vad jag handlat i närmare detalj får ni se imorgon. Jag kan redan nu avslöja att en 
fantastisk pryl kommer dyka upp. En pryl som jag vågar säga är något som varje
människa bör ha i sitt kök. 

Men en bil är alltid en bil och utan en bil blir det ingen bilutflykt!

 
Idag åker jag och Mårten i en liten skruttig bil till Hälsingland. Om vi har otur får vi putta på
för att få igång den. Det gäller alltså att inte stanna på motorvägen någonstans, för då blir
vi nog stående så. Men en bil är alltid en bil och utan en bil blir det ingen bilutflykt! 
 
Jag ska bland annat krama om en liten fin tjej som heter Agnes, få se Mårres hemstad, fira 
hans syskon och se ifall den lilla skrutten på sista bilden har blivit lite större. 

Tänk.

 
Tänk att denna fröken äger precis ett sådant litet torp som figurerar i mina drömmar.
Ett litet rött, med vita knutar, mossiga takpannor och en mintblå dubbeldörr. Mitt
ute i skogen, bland gula höstlöv.
 
 

Jag är helt enkelt en sån där nu-trycker-jag-in-allt-i-garderoben-i-en-enda-röra-så-syns-det -inte-att-det-är-stökigt-på-utsidan-slarver.

 
Alla har vi saker vi är dåliga på. Eller inte dåliga kanske. Men saker som vi bortprioriterar, 
glömmer medvetet eller omedvetet eller kanske helt enkelt struntar i. Helt enkelt olika dåliga
egenskaper som då och då bubblar upp till ytan. 
 
Jag är en slarver. En sån där som inte sköljer salladen. Tänker att "men vad sjutton, lite skit
rensar magen!" Jag är dålig på att rensa ur mitt kylskåp. Ofta står det gamla mjölpaket där 
och luktar umpa lumpa tills Mårten rensar bort dem. Jag diskar slarvigt också. Tänker att 
det inte gör så mycket om poslinet inte är helt kristallklart, det är ju bara jag som ska äta
på tallrikarna. 
 
Jag är helt enkelt en sån där som inte tar bort prislapparna på loppisfyndade tallrikar utan
istället ställer in dem bakom mintgröna köksluckor där ingen ser dem. Tills de används 
förstås. Och efter första disken så försvinner ju prislappen! Mjölken syns och luktar inte
bakom en stängd kylskåpsdörr, salladen slinker ned i magen med ett slörp, att disken är
lite smutsig syns oftast inte.
 
Jag är helt enkelt en sån där nu-trycker-jag-in-allt-i-garderoben-i-en-enda-röra-så-syns-det
-inte-att-det-är-stökigt-på-utsidan-slarver. Öppnar man mina skåp så är det ett himla kaos.
I skafferiet, i kylskåpet, städskåpet, garderoben, ja allt där man kan gömma saker.
 
Nu vet ni det. 
 

Botaniska trädgården.


Ett av Uppsalas finaste platser är Botaniska trädgården. Särskilt på höstflanken. 
Här står jag och tittar upp mot Uppsala slott. 
 
 
 
Här är en byggnad som påminner om ett tempel ifrån Antikens Grekland.
 
 
 
Buskar.
 
 
 
Skor och löv.
 
 
 
Bara löv.
 
 
 
Små stigar.
 
 
 
En liten vattenansamling. (Kan jag kalla det en en liten sjö?) Nej, en damm låter bättre!
 
 
 
Växthus.
 
 
 
Och världens största bänkar som gör att ens väska ser väldigt väldigt liten ut.
 
 
 

Jag fick mina tårar torkade. Utan handskar.

 
Ikväll sänds det sista avsnittet av Torka aldrig tårar utan handskar. Ingen kan väl ha missat
denna fina serie som sänds på SVT1 i tre delar. Förra avsnittet grät jag i fosterställning medan
Mårten kramade om mig och torkade mina tårar. Utan handskar. Som tur väl är. Och det är jag
tacksam för. 

Söndagspyssel.

 
När det är regnigt och ruskigt ute så är det så himla mysigt att sätta sig vid köksbordet
med en kopp te, sätta på radion och bara låta tankarna vandra från det man gör med 
fingrarna och orden som strömmar ut från radion. Som idag när jag bestämde mig för 
att pyssla ihop en fin låda till min pojkväns brorsdotter Agnes. Jag fick ju ett så himla
fint armband av henne förra gången vi sågs, så jag bara måste ju pyssla tillbaka tänkte
jag. 
 
 
 
Jag fixade ihop ingredienserna till pysslet. Pennor i olika färger, pensel och färger,
pappersblommor, nyckelpigor i trä, sax, glittrigt papper, lim och en låda från Panduro. 
 
 
 
Först målade jag.
 
 
 
Och medan den torkade tände jag ljus i fönstret. 
 
 
 
Sedan limmade jag på blommor. 
 
 
 
Målade löv på det glittriga pappret.
 
 
 
Allt fick studsa upp på locket.
 
 
 
Sedan klippte jag tyg till lådans insida.
 
 
 
Och så blev det såhär. 
 
 
 
Sedan, utav bara farten, gjorde jag två lådor till. 

Nya bralls.

 
 
Jag älskar mina svarta byxor från American Apparel. Så mycket att jag tyckte
att jag borde ha en annan färg att variera med. Så jag köpte ännu ett par! 
Fast ett par beiga. 
 
Jag gillar dem med en blommig topp till här!
Jag gillar dem med en annan blommig blus här! 
Jag gillar dem med min prickiga knutblus här!
 
Ja, jag gillar dem så sjuttsans mycket!

En ny väska.

 
Jag har köpt en färgglad väska för tio kronor. Sådär mycket åttiotal som det ska 
vara. 

Mer lugg för pengarna.

 
Jag vill önska er alla en fin fredag och en lika fin helg. Jag sitter och kikar under lugg
på jobbet. (Det var väl ett jäkla tjat om mitt hårrelaterade nyförvärv. Yepp, så är det!)
 
Och eftersom jag inte äger någon plattång så är luggen dubbelt så stor idag. Vilket
betyder mer lugg för pengarna!
 

Hösten på en tallrik.

 
Ett litet tips såhär på kvällskvisten! Att gå ut i skogen och plocka på sig alla kvistar,
löv, bär och höstiga ting man kan hitta. Klippa lite med saxen, plocka fram ett fint 
fat eller vas och ja, ta in hösten. 
 
Höstmys!

En ny webkärlek.

 
Jag har hittat en ny fantastisk dam i bloggdjungeln. Marianne heter hon och bor i 
Melbourne. 
 
Kika in på hennes blogg här!

Nu vart det klippt!

 
Ja, igår åkte jag bannemej till frisörsalongen och klippte håret så det stod härliga till.
En lugg blev det. En fin sådan. Jag är så nöjd! Förmodligen kommer den att vara
lockigare i framtiden då jag inte äger någon plattång. Men det är nog fint det med.
Bilderna är från vår rekryteringsdag för humanioradagarna idag. Fotografi av min kära

Att börja med en vinylskiva.

 
Jag är väldigt svag för Storbritannien. Jag älskar brittiska serier, jag älskar deras
accent, jag är stormförtjust i te och har börjat acceptera heltäckningsmattor.
Sedan är jag väldigt förtjust i brittiska män och brittisk musik. Alltså är jag
ovanligt svag för männen ovan, Mumfords and sons. Särskilt deras senaste
album som är så fint att jag var tvungen att inhandla min  allra första vinylskiva.
 
Men, det finns ett krux. Jag har ju ingen vinylspelare. Så nu är letar ögonen
efter en att lägga beslag på. Kanske den här:
 
 
 
Eller en sån här:
 
 

En hypotetisk lugg.

 
 
Det är ju bara ett klipp. Och hår växer ju ut igen. Det är föränderligt. 
Ändå är man så himla mesig och tvekar och tvekar på att göra en
förändring. 
 
Men jag tror nog att jag ska klippa lugg. 
 
Vad tycker ni?

Ett höstligt inlägg om en höstlig promenad, en höstlig lördagsmorgon i oktober.

 
Alla pratar om höstpromenader, simmar i höstlöv, tar bilder på rykande tekoppar och
huttrar och kuttrar under filtar framför brasor. Då tänker jag minsann också göra det!
Jag börjar med att lägga upp en bild på en höstig frukost, i ett höstigt kök, en höstig 
lördagsmorgon i oktober.
 
 
 
Efter denna fabulösa frukost satte vi på oss allt stickat vi kunde hitta i garderoben
och traskade ut i trapphuset. Redo för att bli härligt höstfrisk och rosig om kinderna.
 
 
 
Den obligatioriska fjällrävenryggsäcken hängde självklart på halv stång.
 
 
 
Och jag svettades givetvis i mina tre lager tröjor, överdimensionerade halsduk (som 
jag älskar såklart) och gula mössa.
 
 
 
Mårten var hipsterskogsig med mössa och finskägg. 
 
 
 
Det fotades getter.
 
 
 
Det fotades skogshipstrar.
 
 
 
Det fotades vattendrag, forsar och singlande höstlöv.
 
 
 
 
Ja, löven riktigt yrde när vi vadade hem med vatten i skorna, röda näsor och en
annalkande kopp rykande höst-te i sikte. 

Ett litet söndagstips!

 
Det är att plantera sina blomster i fina kastruller! Antingen kanske man tröttnat på krukor,
man har inga eller så har man helt enkelt för många kastruller. Som jag. Plus att jag tycker
det är väldigt väldigt fint. 
 
Passar extra bra i köket!

Söppe ♥

 
Den bästa maten på hösten är soppor. Soppor i alla dess slag! På Västgöta nation
åt vi grön ärtsoppa med pepparotskräm, foccacia och rödkål. 
 
Bästa söppen hittills. 

Blå fredagströja.

 
Blå tröja över byxdress (som egentligen ser ut så här) och röda ballerina. Egentligen såg jag inte alls ut såhär idag, utan lite mer såhär

Låt hjärtat vara med.

 
Min pojkvän har världens finaste dörr. 

Emma som klippdocka!

 
Gud så fint! Anna har målat av Emma och dessutom gjort henne till klippdocka! 
Kläderna är på pricken avritade de som finns i Emmas garderob. Eftersom det
är en av mina favoritbloggar så kanske jag är scaryscary och skriver ut och klipper. 
 

Traderafavoriter.

Tradera är farligt. Fast än så länge har jag hållt mig ifrån att buda på någonting. Men kika runt lite
kostar ju ingenting. Så här är mina tradera-favvisar just nu!
 
 
 
 
 
Familjen Pepparsson
Jag älskar serien "vår lilla stad" designad av Anita Nylund för JIE Grantofta.
Jag säger att jag samlar fast egentligen har jag bara en fajanburk hittills, 
Frits friska fisk. Men Frits ska få några vänner i framtiden, det kan han vara
så säker på. Just nu är det lite för dyrt. 
 
 
 
Komsi komsi Grönkvist.
 
 
 
Detta kan vara bland det finaste jag vet. Tänk den ovanför min spis. 
Kryddset med kryddhylla från JIE Grantofta, i design av Anita Nylund.
 
 
 
Denna skulle jag väldigt gärna ha som adventsljustake i år. För det kan man väl?
I smide och glas.
 
 
 
Ja, jag behöver en ostkupa u när jag börjat köpa ost igen. 
 
 
 
Nu när jag inte har ett torp så kan jag väl i alla fall investera i en fin och bra frilufsservis 
i originalkartong? 
 
 
 
För att kikstarta igång mitt "kryss-samlande". 
Uppsala-Ekeby. 
 
 
 
En sådan här har jag förstått att man måste ha i sitt retrokök. Och att den är sagolikt
fin gör detta till ett rent nöje och inget måste. 
 
 

Krysskoppar, krysstallrikar... ja kryss överallt!

 
Yepp, nu är det bestämt. Jag ska försöka skaffa mig en full uppsättning av Helmer Ringströms serie "Kryss" som han gjorde för Uppsala-Ekeby/Gefle 1957-1964. Jag har ju redan kaffekopparna med tillhörande fat och assietter. Första prio är mattallrikar, djupa tallrikar och nu såg jag minsann att det finns tekoppar också! (Bilden över.) 
 
Så om ni får syn på något där ute eller vill sälja något till mig, hör gärna av er!

Bakistofsar, knaperstekta bacon och fint sällskap.

 
Äggröra med grädde i, knaperstekta bacon, vita bönor i tomatssås, baguette, tomat, kaffe, juice, tulpaner i trä, begonia i prickig kastrull, sol utanför fönstret, mogna paprikobebisar, nyinflyttat blombord, bakistofs mitt på huvudet, världens finaste sällskap och så nya numret av Hus och hem retro. Det är en söndag i sitt esse det. Minus bakistofsen. 
 

Operation blombord.

 
Mitt blombord pendlar, beroende på årstiderna, från köket ut på balkongen. På vintern får det stå under min stringhylla och fylls med kastruller och kokböcker och på sommaren står det i solen på balkongen och agerar just dess rätta uppgift, att vara ett blombord. Sommarens regn påverkar givetvis teakytan och igår blev det dags att fixa till mitt kära bord inför vintern. 
 
 
 
Jag korkade upp teakolja som jag doppade en trasa i. 
 
 
 
Skillnaden blev enorm! 
 
 
 
Tadaa! Redo att agera köksmöblering. Jag bestämde mig att ha den utan det vita stringvisiret, mest för att det blivit lite rostigt och missfärgat. Jag får nog gå igång med vit färg på det till sommaren. 
 
 
 
Jag har klippt ut en botten av grön vaxduk som jag har i botten. Också därför att det vita träet behöver målas om men också för att grönt är skönt. 
 
 

Rummet som är både hall, pysselhörna och garderob.

 
Förra veckan fick ni en liten titt in i mitt kök. Backar man ut från köket så kommer man ut i mitt allt-i-allo-rum, som också skulle kunna kallas rummet-som-både-är-hall-pysselhörna-och-garderob. 
 
 
 
Här har jag min fina teakbyrå som jag fyndade på Alvesta Form och Design. Vad jag skriver om den fantastiska butiken kan ni läsa här. Spegeln ovanför är från Röda Korset. Fotona är köpta på olika destinationer som vi besökte under min tågluff förra sommaren och fotot på byrån är min mormor och morfars bröllopsfoto.
 
 
 
Bakom en liten dörr ryms hälften av mina kläder. Och som ni ser så gillar jag att hänga upp klänningar och andra plaggsom dekoration på väggarna. Den gröna är nyinköpt för vinterns alla galapremiärer och fina evanemang (hehe), den blommiga är från Myrorna och kjolen från Beyond Retro.
 
 
 
Jag har blivit kär i blomman med röda små tomatliknande bär.
 
 
 
Sedan har vi resten av alla mina kläder och pysselhörnan.
 
 
 
Klädstänger is the shit.
 
 
 
I hyllan förvaras allt från trådrullar, till tejp och lim och glittriga bambis.
 
 
 
En behändig symaskin.
 
 
 
Och egenpysslade masker.
 
 
 
Ja och så blommiga skor och glittriga klänningar.
 
 
 
 

Röda paprikobebisar!

 
Helt plötsligt när man stiger in i köket på morgonen så lyser något rött i fönstret. Något rött som inte varit där innan. Och gissa vad det var? Jo, tre röda paprikobebisar på min planta! 
 
Snart blir det skördefest!
 

En fantastisk bild.

 
Jag lånade här en fantastisk fin bild på Louise från Jessica. Mest för att jag blev förtrollad av hur vacker den är men också för att få er att hålla ögonen öppna efter ett hemma-hos-reportage som gjort hos Louise till tidningen Älskade hem. Det tänker i alla fall jag göra, för jag vill se mer av Jessicas fina bilder! 
 
Kika in på Jessicas blogg här!
Om Louise har någon blogg det vet jag inte. Någon som vet?

Två bilder på min köksduk.

 
En på wienerbröd och kaffe från en fin fikastund förra veckan.
 
 
 
Och en mindre harmonisk på två sönderslagna Uppsala-Ekebytallrikar.
(Du vet att jag gillar dig ändå.)
 

Stora torpardagen!

 
Yepp, min vän Ellen har ett torp som vi bestämde oss att besöka en höstlig söndag i September. Närmare bestämt igår. Alltså den allra sista dagen den månaden. Sedan är det såklart inte Ellen som har ett alldeles eget torp. Eller såklart och såklart. Men i alla fall, det är hennes mormor och morfars. 
 
 
 
Det cyklades i alla fall.
 
 
 
Över fina fält. 
 
 
 
Och förbi fina gamla hus. 
 
 
 
För att, efter en grusväg som blev en grässtig, komma fram till detta vackra lilla torp!
 
 
 
Med äppel och päronträd runt omkring. 
 
 
 
Och gulliga små skjul.
 
 
 
Och omringat av grönska.
 
 
 
Det blev lite letande efter nyckeln.
 
 
 
Väl inne blev det genomgång av fint porslin i skåpen.
 
 
 
 
 
 
Fint.
 
 
 
Sedan kokade vi köttsöppe.
 
 
 
Och åt egenplockade äppeln och getost. Egenplockad getost jajemän!
 
 
 
Sedan blev det diskning i det fria.
 
 
 
Innan skorna snörades på och det blev dags för promenad. Inget snörandes på mina förstås.
 
 
 
 
 
Fält blev barrskog. Och barrskog blev kalhyggen. Som blev sumpmark...
 
 
 
...där det balanserades på allt möjligt för att inte plurra. Stina misslyckades ju tyvärr med detta och steg med lera upp till anklarna tillbaka mot torpet.
 
 
 
Sedan plockade vi äppeln i min cykelkorg och började cykla hemåt.
 
 

 
Tillbaka till Uppsala.
 
 
 

Dille på brallor.

 
Nu har jag fått dille på dessa fantastiska jeans från American Apparel. Säga vad som sägas vill om aa som företag, snygga brallor har de minsann i alla fall!


Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida