Kvällens sanning.

 
 
 
 
 
(Klicka på bild för källa) 
 
 

Den solgula Uppsala-vintage-festival-klänningen.

 
Jag köpte en klänning på Uppsala Vintagefestival. Från 50-talet med fint fallande tyg och små blomdetaljer. Och så är den ju gul. Min favoritfärg. (Herregud, säger man att man har en favoritfärg numera? Känns som om jag skriver i en sån där vän-bok man hade när man var tio år)
 
 
 
 
SUMMAN AV KARDEMUMMAN: jag är fett nöjd med köpet.
 
 
 
 
UPPDATERING: Min fina vän och den sanna vintagevetaren Ann á la Tidens Melodi påpekade det jag misstänkte. Att klänningen icke är 50-tal utan 70-tal. Detta kan man se på tyget som och till viss del på modellen. Jag blir lite purken då jag därmed betalade överpris och att det stod 50-tal på prislappen. Men det kan vara ett misstag. Tack Ann! 
 
 
 
 
 

Knäckebröds-glufs.

 
Hur underbart är det inte att man får tre stora knäckebröds-rundlar hemskickade i ett stort paket? Jag har glufsat brö i en vecka nu men har en massa kvar. Supergott var det också! Ett nytt knäcke från Leksands Knäckebröd i fäbodserien.
 
 
 
 
Tack tack tack! 
 
 
 
 

Två bilder.

 
Här är två bilder från Sandras releasfest för sin debutroman Det handlar om dig. Med Emelie, Sandra och Elsa. Fotograf Olof Grind. 
 
 
 
 
 
 
 
Hoppas ni får en fin söndag! 
 
 
 
 

Kvällens känslor i fem bilder.

 
Såhär är känslan efter dagens Vintagefestivalsbaluns. Jag tror inte att jag behöver förklara känslorna va? Det är liksom en kompott av träningsvärk, trötthet, nöjdhet (?) och ångestkrämpor över hålet i plånboken som dagens aktivitet åstadkommit. Och ont i magen efter bryggkaffedrickande. Jag klarar verkligen inte det, någon annan som känner igen detta? MEN MEST nöjdhet för en VÄLDIGT trevlig och bra uppstyrd festival. All cred till kvinnsen bakom. 
 
 
 
 
Nu ska jag med huvudduken på svaj bädda ner mig i sängen och titta på film. För imorgon ska jag dit igen tänkte jag. Ni har väl inte missat att det är festival imorgon också? Johohorå! Hoppas ni får en fin kväll. 
 
 
 
 

Goodie-bag med eventuell felstavning.

 
På den exeptionellt trevliga releasefesten för boken Vintagefrisyrer á la Emma Sundh, Sarah Wing och Martina Ankafyr fick man med sig en goodie-bag hem. Min första goodie-bag ever. Eventuellt därför jag inte stavar det inkorrekt eller använder bindestreck fel. Whatevah. 
 
Inuti påsen fanns hårprodukter från Maria Nila som förutom en god doft även är helt sulfat- och parabenfria. (!) Ska testas på söndag när jag ska tvaga mitt hår inför veckan. Tvättar det bara 1-2 gånger i veckan just nu eftersom jag lägger håret med foamrollers. Har dock ökat konsumtionen av torrshampoo...
 
 
 
 
 
Nu ska jag iväg på Uppsala Vintagefestival med Lisen och Stina. Med fötterna nedstoppade i mina mohedatofflor. Hoppas ni får en fin lördag! 
 
 

En byxdress och två releasefester.

 
Idag är det fredag vilket betyder helg och fint väder! Jag har fuskat med bilderna och har inte alls på mig det som ni ser. Idag är jag lite mer sjal-runt-huvudet-för-att-bevara-lockarna-inför-lördagens-aktiviteter samt lite frilufsaktiga kläder på grund av kommande promenad alternativt cykeltur. Men ovan ser ni i alla fall en svart byxdress som jag köpt på Beyond Retro. Den var långbenad först men med hjälp av en sax och och en fin mormor med symaskin blev den kortbenad. 
 
I går var jag på två bokreleaser som båda var fantastiskt trevliga. Först den efterlängtade Vintagefrisyrs-releasen och så släppet för Sandra Beijers bok Det handlar om dig. Jag glömde såklart min kamera och tog alltså inga bilder... men det kommer dyka upp lite tjyvade bilder på bloggen senare. Ni kommer även få se bilderna på min nuna från Vintagefrisyrer (!)
 
 
 
 
I morgon ska jag på Uppsala Vintagefestival! Är det några av er som ska dit? Vore roligt att ses tycker jag! Ha en fin fredag allihop och vill ni beställa Vintagefrisyrer så kan ni göra det här. Och Det handlar om dig finns att köpa här. 
 
 
 
 
 

Patriarkatet i glassform hurra!

 
Det är sommar och det är varmt. Väldigt varmt. Jag torkar svetten ur pannan och slickar bort svettdropparna på överläppen. Jag måste kyla ner mig. Jag vill ha något kallt. I munnen. Febrigt släntrar jag bort till cykeln och leder den ut på gatan. Hoppar upp. Cyklar. Tänker hela tiden på det kalla jag ska få stoppa i munnen. En glass. Isglass. Iskall.
 
Slänger cykeln i en buske och småspringer mot GB-skylten. Svullen står han där. GB-mannen. Ler förföriskt åt mig. Jag smeker min kropp mot hans plastiga utsida innan jag på lätta älvlika steg dansar in i kiosken. Släpande teatraliska steg fram till glassdisken. Väl framme lägger jag min varma kropp mot det kalla glaset. Stönar till av välbehag. Öppnar luckan och känner den isande luften slå emot mig. Tar upp glassen. Lägger den mot min kind. River sedan upp förpackningen och stoppar den i munnen. Suger. Det poppar. Läskar. Mmmmm.
 
 
 
 
Låt mig presentera... penisglassen! Äntligen finns patriarkatet nu också i glassform! Som dessutom... wait for it... poppar i munnen! Ännu en fallossymbol. Världen behöver fler fler fler!
 
 
 
 
 
Translation:
 
In sweden we now have something called a "dick-ice cream". An ice-cream in a shape of a dick. It pops when you eat it. The patriachy in ice cream-shape.
 
 
 

Och nu ska jag lämna dig.

 
Det var kärlek vid första ögonkastet. Det var det. Jag lovar. Jag vet inte om jag tror på det egentligen. Men med dig var det annorlunda. Så fort jag steg in i trappuppgången och såg det schackrutiga golvet och den snedvridna trappavsatsen så visste jag att det skulle vara du och jag. Väggar i blekgult och mintgrönt. Likt utsidan på en kockumskastrull. Den gröna dörren med brevinkastet. Jag hade alltid drömt att ha ett sånt där brevinkast. Som gick direkt in till hallen. Så att posten hamnar på hallmattan, precis invid skorna. Bara för mig att plocka upp. Och så golvet. Original från 30-talet då huset byggdes. Grovt och såpat. Knarrande. Tittar man riktigt noga kan man se den grusiga husgrunden sticka fram i glipan mellan plankorna och listen. Lagom kantstött. Vackert. Också dörrarna är original med sina silverbeslag och gammaldags låsanordning. Högt i tak. Djupa fönsterkarmar och stora fönster. Inte spröjsade. Men ändå. Och så köket. Med alla originalluckor kvar. Mintgröna och höga. Ända upp till taket. Djupa och trä innanför. Med hyllremsor och klassiska köksbeslag. Och så redahyllan. Med tolv stora glaskupor och tolv små. Då bara visste jag. Jag ska fanemej köpa dig. För till skillnad från på kärleksmarknaden, så kan man på bostadsmarknaden köpa kärlek. Om man har pengar såklart.
 
En hisnande budgivning senare var du min. Och har varit det i snart tre år. Du är mitt första egna, riktiga hem. Och nu ska jag lämna dig. Innanför dina väggar har jag haft den värsta tiden i mitt liv. Men också den bästa. Jag har haft rödvins-förfester med "sånger om kvinnor" ylande ur vinylspelaren. Jag har legat i fosterställning på trasmattan och gråtit tills alla tårar tagit slut. Jag har planterat en massa örter på balkongen och bränt vid mjölk på spisen. Jag har skurat fönster i köket och varit på väg att ramla ut. Dragit djupa andetag efteråt. Folk har flyttat in. Folk har flyttat ut. Jag har i panik rensat ur garderober i jakt på pälsängrar och gått lös på skafferiet vid misstanke om mjölbaggar. Jag har målat om och möblerat om. Köpt och sålt. Hånglat med bakhuvudet pressat mot kryddhyllan i köket och gjort slut i hallen. Haft filmkvällar, tapaskvällar, luciafirande, grillkvällar, adventsfika och irländsk afton. Förfester, efterfester, fester. Borrat sönder väggen och orsakat elavbrott. Slagit i tån i tröskeln. Rökt ångestcigaretter på balkongen och tittat upp mot himlen och tänkt att allt är ett helvete. Sovit gott och inte kunnat sova alls.
 
 
 
Men främst av allt har jag älskat älskat älskat dig. Min kära lägenhet och trygghet på Salagatan 53 B. Tack för att du tagit så väl hand om mig. Jag hoppas att du kommer ta hand om din nästa på samma sätt. Och må denne någon för allt i världen inte riva ut din själ och ersätta den med minimalistiska kökslösningar, saftcentrifuger och klinkersgolv. Den som lägger in en jävla linoleummatta över ditt golv ska jag personligen söka upp. Och banka vett i. Jag lovar.
 
 
Jag älskar dig.
 
 
 
 

Translation:
 
I have sold my apartment.
 
 

Bröllopsklännings-frukost på Beyond Retro.

 
Förra torsdagen började på bästa möjliga sätt. Eller nja, pendeln in till Stockholm var som vanligt gräsligt deprimerande (lysrör, gäspningar, armbågar i sidorna, svettlukt, tröttma, morgonandedräkter osv) Men väl framme i Zinkesdamm och Beyond Retro bjöds det på bubbel, mackor och croissanter. Och en massa bröllopsklänningar. 
 
 
 
De hängde i rader och var från olika tidsepoker. 
 
 
 
 
(Jag drack två glas...) slörp. 
 
 
 
 
Elsa var där. (Såklart!)
 
 
 
 
Och berättade en massa om de olika klänningarna. 
 
 
 
 
Sedan började det provas. Dettaa fluffiga don bland annat. 
 
 
 
 
 
Louise testade en femtiotalare. 
 
 
 
 
 
Och jag en fyrtiotalare. (Första gången någonsin i en bröllopsklänning...)
 
 
 
 
Elsa en femtiotalare hon å. 
 
 
 
 
En som jag också var tvungen att testa. Och hör och häpna, lyckades knäppa. (Det brukar vara svårt att göra det tycker jag...) 
 
 
 
 
Jessicavar också där och flanerade runt bland klädställningarna. 
 
 
 
En väldigt fin start på dagen med andra ord. 
 
 
 
Missa inte att Beyond Retro i Zinkesdamm kommer att ha Vintage Wedding Days 27-30 mars. De kommer att hänga ut rad efter rad med brudklänningar och ge er chansen att lägga vantarna på allt från tyllbakelser till klänningar med ett mer klassiskt snitt. Dessutom kommer möjligheten att läppja på ett glas bubbel ges. Hurra hurra! 
 
 
Så ni som går i giftastankar få icke missa detta! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

#Femifilm!

 
I söndags var jag och spelade in film hos Isabelle. Det väldigt roligt och jag blev så oerhört pepp på livet och valet 2014. (Det var jag redan, men halten av peppighet höjs hela tiden) Tack Isabelle och Louisa för ett fint initiativ och för att jag fick vara med! 
 
 
 
 
 
 
Resultatet av denna film kommer ni att få se inom kort. Vill ni läsa lite mer om projektet kan ni klicka er in här. 
 
 
 
 

Svar på en kommentar.

 
 
 
Hej fina Julia! Hemskt tråkigt att du fick syn på detta när du kikade in på min blogg. Jag vill att detta ska vara en feministisk fristad. Hemskt gärna. Fri från reklam som får en att må dåligt (och suga in magen). Tycker att man får huvudet överhettat av sånt där tillräckligt mycket i sin vardag. Jag har totalt missat att en reklam som denna dykt upp och tack tack tack för att du påpekade. Jag har köpt en egen domän på blogg.se bland annat för att komma ifrån reklamen. Jag upptäckte dock för ett tag sedan att jag genom att ha en reklamremsa ovanför min header kan samla poäng som sedan kan användas till olika grejer. Jag ställde mig tveksam men upptäckte att reklamen som visades var helt okej. Lite konserter hit, några skor dit. Men tydligen så smög sig patriarkatet in även på min blogg i form av insugande underkläder. 
 
Jag har funderat på att ta bort denna funktion. Ännu mer efter att blogg.se påpekade att mitt tampong-örhängen-inlägg var kränkande/stötande (!) Nu gör jag det. Usch och fy! 
 
Tack för din kommentar och tack för att du läser. Ni är bäst, jag högaktar och värderar er otroligt högt. 
 
 
 
 

Jag är fan allsmäktig.

 
 
Måndagens visdomsord i tematik med tidigare inlägg. 
 
 
 
 
(Jag älskar er, tack för alla fina kommentarer och lovord kring mensutstyrsel) 
 
 
 

Mensen personifierad.

 
I fredags var jag på gasque. På studentspråk betyder det middag och fest med vissa studentikosa inslag såsom sång och särskilda skålningsritualer. Just denna gasque var dock inte lika strikt och normativ. Det där med att skåla i rätt ordning till höger och vänster struntade man blankt i. Likaså bordsam och bordsherre. Långklänning och kostym. Klädkoder what? Fantastiskt. Det var Genusföreningen som låg bakom kalaset som var helt helt fantastisk. Temat var drama och jag var utklädd till mens. 
 
Med tamponger i öronen, en liten hatt gjord av trosskydd, karamellfärg, nål och tråd och så röd färg i håret och min röda morgonrock. Att jag dessutom, dagen till ära, hade mens på riktigt passade perfekt. Jag var även utrustad med bindor som tejpades upp lite här och där. 
 
 
 
Heja mens och puss! 
 
 

Snurror istället för bakisdoftande rufs.


 
Testar att mobilblogga för första gången. På pendeln till Stockholm för att träffa Isabelle och spela in film! 
 
Jag har gjort snurror i håret dagen till ära. Söndagsfrisyren annars brukar ju vara ganska ruffsig och eventuellt bakisdoftande... 
 
 
 
 
 
Puss! Önskar er en fin söndag! 
 
 

Intervju i dagens ETC.

 
Om ni inte är trötta på Americal-Apparel-soppan riktigt ännu så kan ni läsa en intervju med mig och Genusfotografen i dagens ETC. Denna gång handlar det om deras nya kampanj "made in Bangladesh".
 
 
 
Klicka på bilden ovan för att komma till artikeln. Jag önskar eder en väldigt fin lördagkväll. 
 
 
 
 

En ny blommig byxdress.

 
I torsdags, alltså igår, var jag på pressfrukost på Beyond Retro. Temat var bröllopsklänningar och ramades in med bubbel i kupade glas och croissanter. Ni ska få se bilder på detta senare. Kan avslöja att jag för första gången testade en brudklänning. En fyrtiotalare. Den var smashing *går nu i giftastankar* (hehe) 
 
Självklart kunde jag inte hålla fingrarna borta från byxdressarna. Jag köpte denna blommiga som är lite blek i färgen men som jag tänker kommer att vara jättefin i sommar med lagom brunbrända ben och mohedatoffels. På tal om Mohedatofflor förresten, håll utkik nästa vecka för ännu en tävling (exiting times!) 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tampisar i öronen.

 
Jag har pysslat ihop ett par nya örhängen. För att gå all-in-jag-har-mens och fira lingonveckans intåg. (Lingonveckan är för övrigt ett sjukt namn på en vecka som inte alls har med lingon och göra. Hellre blodklumpsveckan eller rödvinsspya-veckan)
 
De perfekta vardagssmycket tycker jag, vad tycker ni? 
 
 
 
 
 
 
Haha, nej, de är gjorda till ett specifikt tillfälle som ni får se senare. Jag skulle nog inte vandra till jobbet med dessa i öronen, skulle ni? Skulle i och för sig vara underbart att fira mensen och istället för att smussla undan tampongerna låta dem synas. 
 
 
 
 
 

En talande torsdagsbild.

 
 
 
 
(Tryck på bilden för källa)
 

F!ltrerar mig!

 
 
 
 
 
 
 

Jag har fått dille på F!:s filter. Det är så jävla fint. Så jag sitter på jobbet och filtrerar alla bilder jag kommer över. (Jag är medveten om att ordet filtrerars innebörd är en annan, men jag hittar på mina egna ord. Och i detta sammanhang passar det väl bra?)
 
Kom igen nu, börja f!ltrera du också! Gå in här och välj en bild. Lägg gärna upp den som profilbild på Facebook för att ge F! ditt stöd.
 
 
 
Tillsammans skriver vi historia!
 
 

Tack Jenny from the block!

 
 
 
Se videon och läs sedan vad Hej Blekk skriver. Min åsikt är ungefär densamma och det känns onödigt att upprepa. Läs alltså hennes inlägg! 
 
 
 
 
 
 
Att initiativ som dessa dyker upp tycker jag är peppande nog. Heja feminismens frammarsch och heja Jennifer Lopez! <3
 
 
 

Mobiloptimerad!

 
Tänka sä, jag är har gått och blivit mobiloptimerad! Alltså, när man knapprar sig in på www.enblommigtekopp.se på mobilen så hamnar man på en speciellt anpassad version av bloggen. Det är ju helt fabulöst. Teknikens under! Bara tanken på att bära med sig mig i fickan varje dag låter väl helt oemotståndligt? (hehe)
 
 
 
 
 

Ett porträtt av Agnes.

 
För några dagar sedan (nästan veckor nu, huva, tiden går) fick jag upp en notis på min mobil: "agnesahman har lagt till ett foto på dig". Jag låser upp telefonen och sätter andan i halsen. Den underbara varelsen har målat av mig! I min bästa klänning, med sjaletten runt huvudet och luggen i fjong. Dessutom står jag i ett regn av blommor, kvinnotecken, muttor och koppar. Klänningen ser identisk ut med den som hänger på galgen i min garderob och kinderna, näsan och munnen är ju precis samma som jag ser i spegeln. Ögonbrynen och eyelinern. Gropen i hakan. Mönstret på sjaletten.
 
 
 
Finaste Agnes, tack tack tack. Du är den första som någonsin målat av mig och jädrar vad duktig du är. Fortsätt teckna, jag vill se mer mer mer!
 
 

 

Släng korsetten och dansa Charleston! En liten text om 20-talets mode kopplat till kvinnans frigörelse.

 
Fjädrar, glitter, gungande halskedjor, röda körsbärsmunnar, ondulerade firsyrer, klockade hattar, rökiga veriteér och knälånga kjolar. 20-talet. Tiden efter första världskriget då man absolut inte ville gå tilbaka till det gamla och förlegade. Till det fuktionella och praktiska. Det har hänt så mycket i samhället. På det ekonomiska planet, det sociala och för människorna psykologiskt. Det är omöjligt att vända tillbaka. Underhållningsindustrin blomstrar och utvecklas från att bara vara till för överklassen till att inkludera alla samhällsklasser. I Paris, Berlin och New York. De blir världsstäder och det är där "det gyllene 20-talet" får sitt namn. Barer, variteér, teatrar, kabareer och biografer öppnas överallt. Alla har möjlighet att ta del av kulturen och ska man dit måste man ju klä sig därefter!  
 
För kvinnorna innebär detta en ny livsform. Korsetten slängs och de sexuella hämningarna släpps fria. De gamla mossiga konventionerna glöms för nöjeslystnad och livshunger. Hurra! De dricker, röker, dansar, skrattar och rör dig utanför hemmets sfär. För första gången.
 
Den friare synen på sexualiteten tar sig uttryck i bordeller, boudoirer men också i att den första verkliga gaykulturen växer fram. Gränsen mellan man och kvinna blir lite otydligare och dessa gränser mellan ytterligheter präglar kulturen. Detta upprörde såklart många och de "nya kvinnorna" sågs som en yrkesmässig och sexuell konkurrens. De passade inte alls ihop med de tidigare årtiondenas kvinnobilder. Kvinnorna var inte längre bara männens vackra eskort utan självständiga personer som skapade sig en egen, fri existens. De har tidigare stängts in i korsetter och i tanken om att den kvinnliga kroppen skulle vara kurvig och yppig. Detta förändras nu och ska kvinnan ha smala höfter, liten byst, litet huvud och långa ben. (Infälld kommentar av mig: Det är såklart förfärligt att det ens finns en tanke och en syn på hur kvinnokroppen ska vara. Att den inte lämnas ifred.) 
 
Motståndare till detta, läs männen, tyckte att kvinnorna blev förmanligade. Vart tog den yppiga rumpan vägen och de av korsett upptryckta rödflammiga brösten? Som man kunde luta sig i när man druckit några whiskey för mycket? Vart var de långa lockarna? Nej, kvinnorna såg ut som män! Huva! Dessutom klippte de korta frisyrer, ondulerade page-frisyrer och bar klockformade hattar djupt neddragna. Pojkflickstrenden blev tydlig, de så kallade "La garconnes". De bar byxor (!) och klippte ännu kortare "Eton-frisyrer". Just dessa farhågor gav sig alltså uttryck i modet. Tillsammans med ifrågasättandet av könsroller och heterosexualiteten som den enda kärleksformen.
 
Kvinnorna hade nu ben! Ben som de stod stadigt på i livet och som de kunde röra sg fram på storstädernas gator med. Detta fodrade rörelsefira kläder. Nu när de levde ett helt annat liv än tidigare. De behövde inte gå omkring med tjippande andetag, snavades på långa kjolar och vara rädd för att en konstgjord vindruvsklase skulle ramla ner från den enorma hatten på trottoraren framför. Kjolkanten vandrade alltså uppåt, mot knäna. Aldrig mer ska den släpa i dammet! Dessutom kunde man absolut inte dansa Charleston i långa kjolar. Fransarna skulle gunga, fjädrarna darra och halskedjorna svänga.
 
 
 
 
Ps. Den 27:e mars ska jag på releasefest för boken Vintagefrisyrer där jag är med! Boken är skriven av Emma Sundh, Sarah Wing och Martina Ankafyr. Temat är just 20-tal. Så kul! Vill du gå? Emma lottar ut en inbjudan till en bloggläsare på hennes blogg här. 

 

Förresten, hojta gärna till om ni skulle vara intresserade av fler sådana här inlägg. Eter 20-talet gick ju modet och synen på könsrollerna tillbaka till de mer traditionella. Finns mer intressant att utforska!

 

 

 

 

 

 

Källa: Lehnert, Gertrud, Modets historia under 1900-talet (2000) 


Ny musik till spellistan.

 
 
 
 
 
Jag har fyllt på Bränn-behå-spellistan med en massa nya låtar! Några av dem som ni tipsade mig om och lite annat. Så börja följa om du inte gjort det ännu! Klicka på örat för att komma till spellistan. Fortsätt gärna tipsa mig om bra musik av kvinns! (Jag älskar er!) 
 
 
 
 
 
 
 
 

Stockholmsregn som förvandlades till Uppsalasnö.

 
 
 
 
 
Det regnade i Stockholm igår. Ett väldigt blött regn. Regn som får håret att lägga sig ut med kinderna och allt inuti tygkassen att bli fuktigt. Jag tappade bort min plånbok. Fick springa genom regnet med trasiga skor från tunnelbanan och stå bankandes på dörren som var stängd och låst. Till slut kom en vakt ut med min röda plånbok i fickan och jag blev så jävla glad för att den inte var borta. Men inuti var mina tre hundralappar bortknusslade och mitt pendlarkort likaså. Jag fick springa tillbaka till tunnelbanan och planka mig in och sedan rusa med blöta tår genom perrongerna för att hinna med till bussen på Vasagatan.
 
Där står fem bröliga, vita män med håravfall och taskig andedräkt och trycker med sin uppenbarelse in mig i ett hörn. Får mig att känna mig liten och hjälplös. Förminskad, fördummad, förstörd. Män som kunde ha varit min pappa. Kanske har de döttrar i samma ålder. 25. De sitter på bussen och vrålar. Skriker. Några unga tjejer. Kanske fjorton. Tvingas flytta bak i bussen för att deras blickar stör. Deras hånfulla försök till samtal irriterar. De tar så mycket plats. Så mycket utrymme. Alla andra på bussen sitter ihopträngda längst bak. Deras kala hjässor gnistrar ikapp med deras obehagliga leenden och jag undrar varför det är så här. Varför vissa tar så mycket plats. Tar sig rätten att breda ut sig och erövra ett rum. 
 
Ett killgäng stiger på. Fyra unga killar som ska till Märsta. De vrålar ikapp med dem längre fram. Om hur mycket bärs de ska dricka och hur många brudar de ska haffa. De sjunger någon hejaramsa jag ignorerar och breder ut sig över flera säten. Till slut somnar de med kinderna mot de blöta bussrutorna och deras munnar faller ned mot hakan och ölgurgel sipprar fram genom struparna och de är så trötta. Så trötta. Kanske på att bröla och ta plats. På ölen. På fasaden. Jag tycker synd om dem. Tänker att de nog helst vill ligga mellan lakan i sitt pojkrum och krama sin mamma godnatt framför flimrande teveljus. 
 
Jag somnar med huvudet vänt in mot sätet och mina ögon blir tunga. Plötsligt är vi i Uppsala och jag fryser. Killgänget är borta och männen längst fram släntrar trött ur bussen de också. Inte lika högljudda nu. Hem till sina fruar och sina barn som sover tryggt i sina varma villor med öppna ytor och glänsande råsaftcentrifuger. Klinkers med golvvärme i badrummet.
 
Jag stiger ut på trottoaren och stockholmsregnet har förvandlats till Uppsalasnö. Blöt snö. Snö som får håret att lägga sig ut med kinderna och allt inuti tygkassen att bli fuktigt. 
 
 
 
 
 
 

#Jagagerar

 
 
Jag agerar mot sexuellt våld för att det är jag själv som bestämmer över min egen kropp. För att en hand under kjolen på krogen inte är okej. För att synen på vad som är en våldtäkt ska förändras och för att frågor som "men hade du en kort kjol på dig?" fortfarande förekommer i våldtäktsrättegångar. För att vakten på utestället ber mig att hålla mig borta från mannen på dansgolvet som tog på mina bröst istället för att han blir utkastad. För att ingen annan kan berätta för dig vart gränsen går och för att vi tillsammans måste krossa de patriarkala strukturer som ger näring till våldtäktskulturen. För att tusentals kvinnor får sina liv förstörda och för att unga män tvingas in i en maskulinitetsnorm som de egentligen inte vill leva efter.
 
 
 
Föreningen Storasyster har i veckan lanserat kampanjen JAG AGERAR. Den syftar till att uppmärksamma det sexuella våldet och förenkla för samhället att ta ställning mot det. Det är dags att prata om det och sudda bort tabun!
 
Vill du agera? Fota dig själv med ett papper med texten #jagagerar. Maila bild, namn och yrke till: [email protected] så publicerar dem ditt agerande i sina kanaler. Var med och våga agera mot sexuellt våld!
 
 

 

Vintagemässa, illustrationer, smycken och ett tack till patriarkatet.

 
 
Ni är så väldigt fina och tipsar mig om saker via mail hela tin. Detta blir jag väldigt väldigt glad över! Så fortsätt gärna med det! Min mailadress hittar du i sidmenyn eller under headern.
 
 
 
 
 
 
Grön ungdoms initiativ #Tackpatriarkatet ger dig matnyttiga fakta över de konsekvenser som det faktum att vi lever i ett patriarkat har för både kvinnor och män all over the world.
 
"Ibland får en höra att feminismen gått för långt. Att den spårat ur. Eller att Sverige ju redan är världens mest jämställda land. Den här kampanjen visar hur absurda sådana påståenden är. Den visar att patriarkatet minsann fortfarande påverkar oss alla. Krossa patriarkatet nu!"
 
 
 
 
 
 
Illustratören Christina Heitmann har skapat en porträttserie av fem starka och inspirerande kvinnor. Hon kallar projektet Wall of Femme och har som syfte att lyfta fram alla de modiga kvinnor som strider eller har stridit för att göra världen till en bättre plats. Kvinnor som utmanar sociala normer, vågar vara annorlunda och kämpar för kvinnors rättigheter. Till porträtten ingår även en text om varje kvinna som berättar vem hon är och vad hon gjort för andra kvinnor. 
 
Så himla fint! Projektet ställs dessutom ut just nu på Folkbaren, Hornsgatan 72 i Stockholm. Gå dit vettja! 
 
 
 
 
FATTA har släppt ett nytt smycke! Det är handgjort i mässing och finns bara i 50 exemplar. Den säljs till förmån för FATTA som arbetar för en ny syn på sex, våldtäkt och lagstiftning. Det är gjort av JohannaN. 
 
 
Klicka på bilden för att komma till deras webshop! 
 
 
 
 
 
 
 
Den 31:a maj och 1:a juni är det Antik och Vintagemässa på Årsta slott! Det kommer att hållas föreläsningar och finnas en rad utställare på plats.
 
 
Här finns deras facebooksida och klicka på bilden för att komma till hemsidan! 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag vill bara ställa mig i ett tomt rum med ljudisolering och skrika.

 
 
Jag vill bara ställa mig i ett tomt rum med ljudisolering och skrika. Högt och argt. Så det skär sig och rösten går sönder. Spricker. För vad är det som händer? Först blir en feminismdemonstration på 8:e mars attackerad av nazister och flera personer skadas. Aktivisten och eldsjälen Showan Shattak ligger fortfarande i koma på Lunds universitetsskjukhus. Två skolor i Stockholm blir sedan nedklottrade med hakkors och hatiska ord. Som grädde på ett härsket jävla mos häller en butiksägare en spann vatten över en kvinna som sitter och ber om pengar utanför Hemköp i Göteborg. 
 
Vad är det för fel för folk? Vart kommer detta hat ifrån? Vart är medkänslan, kärleken, värmen, tålamodet och solidariteten? MEDMÄNSKLIGHETEN? Hur blev det såhär? Vilka är dessa människor som hatar så skoningslöst? Möter jag dem på tåget till jobbet? Är det hen som står i kön bakom mig på lunchrestaurangen? Några som finns i min närhet? Finns sådana människor i min närhet? Vill jag veta det? 
 
 
 
 
Samtidigt som jag har alla dessa tankar och känslor. Samtidigt som jag skriker. Samtidigt som jag är så förbannat uppgiven. Så känner jag ett hopp. En värme. För världen är verkligen full av inskränkta jävla as. Hatiska människor med svarta ögon. Men världen är också full av fantastiska, varma människor. Med tålamod och öppet sinne. Med kärlek och värme i bröstet. Med vänlighet och godhet. Jag tänker att vi är fler. Och att de goda alltid vinner i slutet. 
 
 
 
 

Vinnaren i Uppsala-Vintagefestival-tävlingen!

 
Tadam tadam! Nu är det dags att utse två vinnare i Uppsala-vintage-festival-tävlingen! Två glada vintageälskare kommer att vinna varsin biljett. Och vinnarna är:
 
Natalie och Anna! 
 
 
De lottades ut men jag tänkte att det ändå kunde vara roligt att se vad de skrev för motivering till frågan "vad är det bästa med vintage/loppis/gamla saker?" 
 
 
Natalie skrev: 
 
 
 
Och Anna skrev: 
 
 
 
 
 
Tack för att ni var med och tävlade! Jag kommer att skicka ut ett mail till er. Grattis grattis! Det ska bli roligt att träffa er och alla andra på mässan. Vill du har mer info om den kan du klicka här. 
 
 
 
 
 

Ett obetydligt inlägg till mina benhår.

 
Jag tror jag har uppnått en maximal längd på mina benhår. De har aldrig varit så här långa! Detta baserar jag på att de nu har börjat krulla sig. (!) Ett helt fantastiskt krull måste jag säga. Och tillsammans kröker de sig i vårvinden och liksom tränger upp genom strumpbyxan mot solen. Det känns nästan sorgligt att raka bort dem. Jag är osäker på att jag har en rakhyvel som klarar den mängd hår som nu sprider ut sig från stortån till naveln. Men jag känner att det är dags för en liten vårstädning faktiskt. Bara för att jag själv känner det. För att göra mig redo för våren. Lite som att vårstäda sin lägenhet. Damma av. Öppna upp. Skrika vårskriket!
 
 
 
 
 
Först ska jag ta mina små benhår ut på en vårpromenad i Hammarbyhöjden och titta på en lägenhet. Sedan kommer att massmord inträffa... (förlåt mina små krulliga vänner)
 
♡♀♡♀♡

Bränn behån-spellista!

 
Jag tänkte dela med mig av min pepp-lista på Spotify. Den började med Fevens låt Bränn behån och fick sitt namn därefter. Den innehåller lite allt möjligt från Icona pop, Grimes, Syster Sol, Beyonce och Linda Pira. En massa musikaliska powerkvinns!
 
Klicka här för att gå in och följa --> Bränn behån! Ni får också VÄLDIGT gärna tipsa mig om andra peppiga låtar i kommentarsfältet till detta inlägg så lägger jag in dem. 
 
 
 
 
 
 
För att spara eventuella haters tangentbordsknapprande vill jag även påpeka att jag inte på något sätt uppmanar någon att bränna sin bysthållare. Vill man ha behå har man det. Med eller utan bygel. Vill man bränna den gör man det. Men tänk på brandrisken. 
 
 
 
 

Trätofflornas trätoffel!

 
Hurra! Jag fick ett par Mohedatofflor av mamma och pappa i födelsedagspresent. Dessa är av modellen Betty Pampas Brown och kostar 599 kronor. Nu vill jag bara ha torr mark och värme så att jag kan klappra runt i dessa på gatorna i stället för kängor. Är urbota jäkla skittrött på kängor. 
 
 
 
Tack förresten alla som grattade mig på in födelsedag! <3 
 
 
 
 

"Det kommer att stå i historieböckerna om den tredje feministiska revolutionen."

 
 
Jag vill bara dela med mig av min Kvinnodag. Försöka sprida den varma kärlek jag har i magen och den peppiga svetten jag torkade ur pannan. Jag trodde liksom aldrig att det skulle kännas så stort. Att något kunde kännas så mäktigt och enhetligt. Att stå där i publiken på Debaser Medis med en hallon mojito (ja, jag unnade mig en drink) i handen och lyssna på Gudruns tal. Klappa i händerna så att de värkte och spilla ut mynta blad på strumpbyxorna. Känna håret ställa sig på armarna och tårarna bildas längs franskanten. "Det kommer att stå i historieböckerna om den tredje feministiska revolutionen." Och så bara kramar. Kramar överallt. Från någon okänd framför och bakom. Och så pussar, tårar och leenden. "För kärleken kommer att vinna. Och den har inget kön, inga hinder och regler. Den är fri och den är vacker." Bussvisslingar. Stampande fötter i golvet. 
 
Och sedan musiken. Som vandrar genom luften, över marken och in i blodet. Rosa överallt. Och bara kärlek. Inga framfusiga närmanden i toalettkön eller händer under kjolen. Inga blickar, inga ord, inga måsten. Inga ovälkomna händer på höftbenen. Bara kärlek. Bara pepp. Bara systerskap. Bara revolution. 
 
 
 
 
Tack för en fin kväll igår och tack för att ni finns. Jag är blödig och full av kärlek. Till den feministiska rörelsen. Till den antirasistiska. Till tålamod och inkludering. 
 
 
 
(Bölar) 
 
 

Spara datumet.

 
 

☜♡☞ Glad Kvinnodag! ☜♡☞

 
 
 



 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ses vi på Bangs fest ikväll? 
 
 
 
 
 
 
 
 

#Kärleksbomba-kampanj!

 
 
Okej allihopa. Nu MÅSTE ni faktiskt göra mig en tjänst. Annars kommer jag att slänga in handduken och sluta blogga. (Nej, jag skojar) Men imorgon är det ju som bekant Internationella Kvinnodagen. I samband med denna fantastiska dag startar Kvinna till Kvinna sin kampanj vid namn #Kärleksbomba.  
 
Syftet med kampanjen är att öka kännedomen om den oumbärliga roll kvinnor som utmanar spelar i det globala arbetet för fred. Kortfattat kommer kampanjen gå ut på att försöka få människor att engagera sig och uppmärksamma detta genom att kärleksbomba en kvinnorättsaktivist genom Facebook, Twitter, Instagram eller på sin blogg.
 
Alltså. Nu får ni alla se till att kärleksbomba världens kvinnorättsförsvarare och ge dem ert stöd och kärlek. Detta går till på följande sätt:
 
 
1) Ta ett foto med ett enkelt kärleksbudskap - ett självporträtt, ett hjärta, eller ett
     nedskrivet budskap.
2) Sprid ditt foto via Instagram, Twitter och Facebook. (Lägg gärna upp på din
     blogg om du har en)
3) Hashtagga bilden med #kärleksbomba och tagga Kvinna till Kvinna
4) Instagram: @kvinnatillkvinna, twitter: @Kvinna_t_Kvinna, Facebook:
     Kvinna till Kvinna
5) Om du vill vara med i vårt kärleksalbum på Facebook så mailar du din
     bild via Facebook eller till [email protected]
 
 
 
Vi ser sedan till att era bilder når några av de kvinnorättsförsvarare vi samarbetar med. Till exempel Lanja, som arbetar mot hedersvåld i Irakiska Kurdistan, Maia, som utbildar kvinnor i utbrytarregionen Abchazien och Nelly, som driver ett kvinnokooperativ i Liberia. Läs mer om dessa kvinnor inne på vår kampanjsida här.
 
 
 
Ni kan också:
 
 
 
 
 
 
 

 

 


25!

 
 
 

Vagina-trosor.

 
Okej, jag har hittat en till sak som jag önskar mig i födelsedagspresent. (Fyller år imorgon tjoho) Dessa fantastiska trosor med kvinnans inre anatomi. Äggledare, livmoder, slida, allt!
 
 
 
Hur fantastiska? Tack i förskott!
 
 
 

Den 8:e mars!

 
Hej ärade läsare. Vad har ni för planer den 8:e mars? Alltså internationella kvinnodagen (I hope you know!) Jag ska stå med Kvinna till Kvinna på Fryshuset och hålla i en del aktiviteter samt själv strosa runt bland alla utställare och smarta kvinns. Det är åttondemarsnätverket som ordnar mässan som kommer vara fylld med till exempel fotoutställningar, filmvisningar, workshops, seminarier, feministisk tipsrunda och mycket annat.
 
 
Ses vi där? Leta upp Kvinna till Kvinnas bord och säg hej!
 
 
 
 
 
 
 
Läs mer om eventet genom att klicka på länken ovan.
 

En Moonrise Kingdom look-a-like.

 
 
När jag var och besökte vintagebutiken Pop i Stockholm för några månader sedan (love it love it) så testade jag en klänning i minst en timme. Alla färger som fanns och alla storlekar. Jag valde till sist att låta bli och köpte den här istället. 
 
Nu upptäckte jag dock att den gröna reades ut på Asos och couldn't resist. På grund av skrynkel och avsaknad av strykjärn har jag dock inte använt den ännu. Men ett strykjärn var  precis det jag fick i födelsedagspresent av min mormor så nu ska det strykas som bara den. Klänningen är lite sextiotalig med den vita kragen och en Moonrise Kingdom-look-alike. Eller hur?
 
 
 

Tröttsamma typer.

 
Blondinbella har åldrats 30 år och dessutom gift om sig med en man som heter Clemens.
 
 
Hjärta Liv Strömquist
 
 


 

Snart fyller jag tjugofem och här är min önskelista.

 
 
 
Snart är det dags för mig att fylla 25 år. Jag är ingen födelsedagsfantast och har väl egentligen aldrig gillat att fylla år. Jag vet inte riktigt varför. Jag gissar att det har att göra med pressen på hur underbar ens dag ska bli, hur många presenter man får, om någon ens kommer ihåg. Kanske har jag lite för många gånger i min ungdom (jag börjar bli gammal som sagt) lagt ner en massa tid på fina presenter, ordnat överraskningsfester och ansträngt mig för att inte få speciellt mycket tillbaka. Det låter bittert. Fruktansvärt grinigt. Så nu har jag bestämt mig för att ta bort pressen om en fantastiskt födelsedag. Den blir som den blir. Det är egentligen bara en dag i mitt liv. Se lite mer avslappnat på spektaklet. 
 
I alla fall, snart fyller jag 25 och i mitt huvud har jag börjat tänka på vad jag ska önska mig i födelsedagspresent. Egentligen så tycker jag, pk som jag är, att hela konsumtionshetsen kring högtider osv är bajs. Men eftersom vi inte hade några julklappar i år så tänker jag faktiskt ta mig friheten att göra en högst materiell önskelista. (Med en mer politiskt korrekt knorr på slutet) Här kommer den! 
 
 
 
 
 
Denna sko skulle verkligen få mina fötter att svettas lite extra av välbehag. Mitt förra par har använts så flitigt att de är alldeles nednötta och trasiga. Världens bäst sko. Skön, snygg och lagom hög. Jag längtar så fruktansvärt mycket tills man ka ha bara ben och kjol att mitt benhår kröker sig av upphetsning av blotta tanken. (Klicka på bilden för att susa direkt till inköpsställe hehe) 
 
 
 
 
 
 
 
Denna röda baddräkt från Modcloth vill jag bada i i sommar. 
 
 
 
 
 
 
 
 Dessa skor vill jag också ha. Lite nittiotaliga till bara ben och klockad kjol. Eller till smala jeans. 
 
 
 
 
 
Klänningarna från Mrs Pomeranz är så fruktansvärt fina. Denna beiga med krage och puffkjol kostar 303 pund och det är dyrt som gatan. Men den är fin, väldigt fin. 
 
 
 
 
 
 
Jag kan inte sluta dregla över Rodebjers kappa. Det finns liksom ingen som är lika fin. Med slagen och rynket på axlarna, färgen, materialet. På ett 40-taligt sätt. Den kostar såklart skjortan men finns på Weekday i Uppsala. Verkar vara slut överallt på nätet...
 
 
 
 
 
Ellen Ekmans seriebok Lilla Berlin skulle göra sig fin i hyllan brevid Nanna Johansson och Lina Neidestam. Andra seriealbum skulle också få flytta in. Till exempel någon av dessa fyra fantastiska seriekvinns. 
 
 
 
 
 
 
En ny tygkasse med kvinnotecknet på! Min gamla är så smutsig och nött på grund av flitig användning. Klicka på bilden för köpställe!
 
 
 
Det skulle vara trevligt med en biljett till Nordiskt Forum i Malmö den 12-15/6.
 
 
 
 
 
Ett krossat patriarkat skulle också sitta fint. (Feminismklichévarning utfärdas)
 
 
 
 
 
Även ett krossat Sverigedomokraterna mottages ödmjukast. Samt fred på jorden, kapitalismens fall och regeringskifte. Gudrun Schyman som statsminister. Sveriges första kvinnliga statsminister i alla fall? Ett torp vid en sjö i skogen skulle sitta fint också. Och en resa till Palestina. En fin lägenhet på söder med kakelugn och spröjsade fönster. NU SLUTAR JAG ATT ÖNSKA MIG SAKER. Puss!
 
 
 

Glöm ej att tävla!

 
Hörrni! Glöm för bövelen inte att tävla om biljetter till Uppsala Vintagefestival! Chanserna att vinna ser minst sant ljusa ut så tävla tävla. Klicka på bilden ovan för att delta och gå också gärna in på deras facebookgrupp och läs mer.
 
 
 


Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida