En blommig tekopp

 

Om kanske ett år så ska jag gå igenom, eller min bostadsrättsförening ska gå igenom, de alla gamlingar på mitt jobb kallar "helvetet på jorden" samt "det jobbigaste man kan vara med om". Ett stambyte. Jag tänkte: Ja, jävlar vad jobbigt att ha en massa halvnakna rörmokare i lägenheten, men det är något man måste gå igenom. Det kommer borras. Det kommer sprängas (...) och det kommer dammas. Och det kommer förmodligen att behöva kissas i en barack ute på gården i en månad. Varför icke göra det bästa av situationen? Jag tänkte att jag skulle renovera lite själv på toaletten tills dess och gå lite crazy. För jag är inte så händig. Jag tror jag brås på min kära far som vill så gärna, men så blir det lite hetsigt och halvdant (förlåt). 

 

Ovan är en bild på hur min toalett såg ut före renoveringen (det kan vi knappast kalla det va? Men vi låtsas). Detta var innan min spegel ramlade ner, liksom allt annat på mina väggar. 

 

 

 

 

 

"Emelie Leijon?" Soffan som knarrar lite när jag reser mig upp och de blå skoskydden som prasslar lite när jag går. En handskakning och ett leende och så in bakom ett skynke och ta av sig skorna som luktar fotsvett och korva av sig byxor och trosor och så händerna som drar i tröjan som inte riktigt når ner över rumpan. Pappersöverdraget som är strävt när jag sätter mig ner och så ett ben upp på ena sidan och så det andra. "Och så får du komma fram lite med baken." Händerna på magen och så det där kalla draget över fittan. "Då ska jag kika lite här". Glidslem på en stav. Glidslem. Slem som glider. Slem som ska få saker att glida. Flaskan som pyser lite vid trycket. Pruttar liksom. "Nu blir det kanske lite kallt". Allt jag tänker på är min fotsvett. Och så fingrarna som känner runt och så blicken i taket och klämmet på magen. "Det ser fint ut. Fina slemhinnor". Och så lite prover och topsar och så på med allt igen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I förrgår tog jag tvärbanan mot Alvik och hoppade av på Stora Essingen. När dörrarna öppnades vräkte regnet ner och jag sprang upp för trappan mot buss nummer ett mot Frihamnen. Vid hållplatsen stod en man och jag fick smyga in under hans paraply. Han liksom höll upp det mot mig när jag kom springande i mina svarta ballerinaskor och kortärmade klänning. Vi började prata om regn och om sommaren. Han berättade att han kom till Sverige för ett år sedan från Serbien. Han sa att förra sommaren var så varm och att han bodde i Solna. Sedan fick jag gå på bussen först och det rann vatten från mitt hår ner i mina ögon. 

 

 

Idag träffade jag ett par inne på Coop som båda två hade likadana byxor på sig. Blå och slitna. Vitt byggdamm. De stod vid fikabrödet. Tre för tio. Jag ursäktade mig och undrade vad de tänkte ta för några, för på min inköpslista stod det med snirkliga bokstäver tre wienerbröd och det fanns bara tre kvar bakom glasdörren. De tänkte antagligen ta dem med vanilj. Sedan berättade mannen om hur han brukade köpa just tre wienerbröd till sin farfar när han levde. De skulle dock vara gårdagens som alltid såldes till extrapris. De berättade att de renoverade sin etta till en tvåa på Kocksgatan och att de precis flyttat in. 

 

 

 

 

 

Min granne Anja lär mig om hur man planterar om växter och hur och vart man ska kapa av de små bladen. Sticklingar. Hon är från Tyskland och har mina extranycklar i en låda och vattnar mina blommor när jag är på semester. Hon bjuder mig att titta in i hennes lägenhet och köper en present till mig som tack för hjälpen när jag tagit hand om balkongen. Vi svär över rök-förbudet. Hon tipsar mig om den bästa havremjölken. 

 

Han som städar trappan på Folkungagatan i huset utan hiss beklagar sig över borrandet på ovanvåningen och jag håller med. De ligger vita gipsflagor på varenda trappsteg. Mannen bakom disken i den persiska delikatessbutiken vinkar alltid åt mig genom rutan när jag går förbi. Kassörskan på Coop ger mig en krona i rabatt när jag bara har tre hundralappar och önskar mig en trevlig dag. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej allihop! FAN vad fint att så många hittat hit. Jag blir så jävla glad så ni anar inte. Ni är så himla välkomna och tack igen för alla fina kommentarer. Jag har jobbat två dagar i rad nu och sprungit runt på söder i mina fotriktiga tofflor och läst kommentarerna mellan besöken hos Agda, Gerd och Tord (obs fingerade namn, jag har tystnadsplikt inom hemtjänsten) och blivit så glad och lite förbannad mellan varven.

 

 

 

Jag vill i alla fall fira oss alla genom att dela med mig av ovanstående video där Maria Maunsbach från Ligga med P3 visar hur man kan dansa med brösten. Alltså jag kan titta på den videon hur många gånger som helst och dör av lycka. Äkta tutt-lycka. Jag försökte dela med mig av detta klipp också som jag skrattade av så mycket att jag nästan kissade på mig men det ville inte tekniken åstadkomma. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alltså tack tack TACK för alla fina kommentarer och peppande ord om mitt förra inlägg. OCH VÄLKOMNA hit alla nya läsare! Jag hoppas att ni vill stanna här och mysa med mig. Jag vill inget hellre än att mysa med er och dela jobbigheter, peppigheter och dråpligheter. Kanske är ni inte alls sugna på att mysa vidare med mig och susar vidare i internetdjungeln. Och det är okej såklart. Your loss (hehe). 

 

 

Om ni vill kan ni följa mig på bloglovin här! 

 

 

 

 

 

 

 

Puss och kram och tack igen för att ni finns! 

 

 

 

 

 

 

Brösten. Vi lär oss att de ska vara runda och hårda. Rymmas i en hand eller helst vara strörre. Men fasta. Inte hängiga. Veckorevyn berättar för oss om hur vi kan göra ett trick med en penna. Om den fastnar under bröstet betyder det att de är lite fulare. Inte helt önskvärda. Pennan ska ramla till golvet om de är riktigt fina. Och bröstvårtan ska helst vara liten. Som en femkrona ungefär. Och styv. Den ska helst inte bukta ut och svullna upp om det är varmt. Då kan man doppa fingrarna i kallt vatten och pilla lite på vårtorna inne på toaletten för att de ska styvna till. Vi kan ha inlägg i behån också. För att de liksom ska bli mer runda och lite större. Alla klädkedjor har en massa olika modeller. I bomull. Eller i något gelé-aktigt material. Vi kan ta vanligt toapapper också. Om vi inte har råd. Sedan kan man köpa olika modeller som har det inbyggt i kupan. Eller ha flera behåar på varandra. Ja, vi gjorde så ibland. Och ibland skylde vi våra bröst för våra pojkvänner för att vi var rädda att de inte skulle duga. När de var blottade, helt ensamma och utan behåns sköld av byglar och inbyggd vaddering. Utan nedkylda fingertoppar. Det bästa var förstås om det var lite kallt i rummet. 

 

 

Magen. Vi lär oss att den ska vara platt och utan valkar och kärlekshandtag. Ja, det kallas så. Kärleks-handtag. Dem lär vi oss att vi inte ska vilja ha. Fast att ordet låter så fint. Nej, magen ska ligga platt ovanför lågt skurna jeans och inte bukta ut någonstans. Helst ska vi kunna äta mycket mat men det ska inte märkas på magen. För vi vill ju ändå vara hälsosamma. Ja, vi måste ju äta. Inte låta bli, för det är en sjukdom och det skriver tidningarna att den ska vi inte ha. Det är osunt och farligt. Magen ska helst vara solbränd också. Även på vintern. Fast vi får lära oss att vi inte ska sola solarium, för det skriver tidningarna att det ska vi inte göra. Det är farligt och osunt. Om magen putar lite under en tröja. Då kan det se ut som vi är gravida. Och det vill vi verkligen inte. Till och med när vi sitter ner ska magen vara som ett rakt streck. Vi får lära oss att magveck är fult. Fult som fan. Så vi drar in dem och vi slutar att tugga tuggummi för då sväljer vi luft som får magen att bli rund. Och kanske tar vi laxerande också. För om vi gör det så blir vi lösa i magen och då mår vi kanske illa också och tappar matlusten. 

 

 

Midjan. Vi lär oss att den ska vara timglasformad. Kim Kardashian. Vi lär oss att om vi köper en waist-trainer för ettusenfemhundra kronor så kan vi bli som hon. Den kan göra så att våra revben liksom trycks ihop och komprimeras och organen och inälvorna lägger sig som kaffesump i botten av våra torsos. Eller inte så extremt kanske. Vi lär oss att om vi vill vara så extrema kan vi köpa en korsett och ha på oss den tjugotre timmar om dygnet. Ja, i en timme får vi vila. Som de gjorde på 1700-talet. Kanske tar vi fram måttbandet ur syskrinet och möter omkretsen varje kväll när mamma sitter framför teven och inte ser. 

 

 

Fittan. Vi lär oss att fittan ska vara liten och tight. Ja, allt ska vara litet där nere. Vi lär oss att stora blygdläppar är fult. De ska inte fladdra eller hänga ner så de syns när vi står i duschen efter gympan. Då kan vi bli kallade baconfitta och kanske att någon skvallrar för killarna. Vi lär oss att den ska vara utan hår också. Helst helt utan men det är okej med en liten landningsbana också. Eller en triangel. Och sedan ska vi lukta gott. Helst hela tiden. Eller inte gott, mer neutralt, ingen doft alls. Det får inte lukta som om det är ett könsorgan på riktigt. Dofta igenom trosorna eller så. Därför köper vi Lactal på apoteket och använder så ofta vi kan för att neutralisera. Filmjölk på en tampong går bra också. Om vi inte har några pengar. Sedan vill vi inte att själva slidan ska vara för stor heller. För killarna berättar om tjejer de legat med som haft fittor stora som grottor. Den tjejen lär vi oss att vi inte vill vara. 

 

 

Rumpan. Vi lär oss att rumpan ska vara rund och puta ut. Den ska också vara tight fast nu menas något helt annat med de ordet. Att den liksom ska vara stor. Fast hård också. Den ska liksom stå utåt och inte hänga nedåt. Men den får absolut inte bli FÖR stor. Nej, den ska vara lagom. Fast den kan också vara väldigt stor. Fast stor på rätt sätt. Utåt liksom. Inte åt sidan. Vi lär oss att vi kan göra övningar som gör att rumpan blir stor på rätt sätt. Kissande hunden heter en. Då ska man stå på alla fyra och liksom föra benen ut i en halvcirkel från kroppen. I en annan övning ska man med händerna på höften gå ner i en djup gå-rörelse. Rumpan ser bäst ut i en tight kjol eller jeans. Då ska man helst ha stringtrosor under. Fast vissa killar tycker att det är sexigast med hipster-modellen. Och vissa spets. Andra mer sportiga varianter. Tangatrosa. Inga trosor alls. Vi lär oss att försöka lista ut vad just vår kille gillar för trosor. Vi får höra att vi är snygga när vi har tajta träningsbyxor på oss på gympan. Helst grå. Och rumpan ska givetvis vara hårfri. För tjejer har inget hår på röven. Eller inuti. Och så bajsar vi rosenblad. 

 

 

Benen. Vi lär oss att benen ska vara smala. Inte stabbiga och stora vader. Nej, för då kan de säga att vi har kraftig benstomme. Viktigast är ändå låren. Ja, de ska vara smala och helst ska det finnast luft mellan dem. Ett litet avlångt hål av luft mellan jeanstyget. Vi lär oss att det kallas tigh-gap. Det finns en massa konton på instagram där vi kan se hur de ser ut. Lutar vi oss lite framåt när vi tar bilder så blir luftgapet större. Det finns en massa knep för hur de ska frambringas. Och knäna ska också vara små och hela benen ska såklart vara hårlösa. Kanske använder vi hårborttagningsmedel eller epilator eller en vanlig rakhyvel eller vax. Ibland får vi sår som blöder och då måste vi har plåster. Inåtgående hårstrån som kliar. Vita fläckar av kemikalierna. Särskilt nere vid fotknölarna är det svårt och där är huden ganska tunn och det kommer mycket blod. De ska vara solbrända också. Inte vita eller lila som de kan bli på vintern. Och absolut inte torra. 

 

 

 

 

 

 

Vet ni vad?

 

Fuck era skönhetsideal. Jag får plats med ett helt pennskrin under brösten och när de är varmt om sommaren kan mina bröstvårtor bli stora som en snusdosa. Och jag älskar dem. När jag ligger ner på rygg så putar de ut på sidorna och de är mjuka och lena och så fantastiskt fina. Min mage lever sitt egna lilla liv och för det mesta är den lite rund och lite gasig och putar ut under mina klänningar och skaver mot mina jeans och jag ger från och med nu fan i att önska mig den där platta magen jag hade när jag var arton. Det här är min mage nu och jag ska ge den lite mer kärlek så kanske den ger mig detsamma tillbaka. Den är aldrig brun heller. Och alltid alltid hungrig. Och min fitta ska få vara som den vill. Ibland rakad och ibland i behov av en smärre skogsröjning. Jag älskar den och den är bland det bästa jag har. Och min rumpa är fan heaven. Ibland är den hårig och finnig och ibland len som en babykind. Jag ska kasta alla kjolar som skaver i midjan och aldrig mer köpa en 50-talsklänning som smiter åt över öm hud och ger mig andnöd. Detta är min kropp nu och jag ska försöka visa den att jag älskar den. Försöka. 

 

Jag vet att det är svårt att visa sin kropp kärlek. Det är så förbannat svårt när allt runt omkring oss lär oss att vi ska göra det motsatta. Förändra, ta bort, förminska, förstora. Hata. Ogilla. Företagen tjänar pengar på vår kritiska blick. Vad skulle de ta sig till om vi helt plötsligt en dag blev nöjda med hur vi såg ut?

 

Nej, nu är det dags att försönas med min kropp. Hej kroppen. Du är min och du är fin som fan och helt fantastisk. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För några dagar sedan gick jag glad i hågen från tunnelbanan längs Trekants-sjön och skulle möta upp Jacob för det sedan några dagar traditionsenliga kvällsdoppet. Klockan var nästan elva och himmelen var rosa och sjön låg blank och jag kände mig så jävla lycklig. Det doftade schersminsblommor (min bästa sommardoft) och jag tänkte att fy fan vad jag älskar sommarkvällar. Nästan bättre än en orgasm... eller nja, men ni fattar. 

 

Vi badade och simmade ut i det varma vattnet som var alldeles svart och en massa småfiskar nafsade mig på tårna samtidigt som sjögräset från bottnen smekte mina orakade ben. Jag simmade som en delfin, sedan som en krokodil och till sist en val. Försökte mig på en sjöjungfru också. När vi stod och hackade tänder på bryggan så tittade Jacob på mig. Allvarligt och sa: Fan, jag måste berätta en sak för dig. Mitt hjärta började picka och jordens alla katastroftankar for på en millesekund genom mitt huvud. 

 

"Dina hyllor över soffan har ramlat ner." 

 

 

Sommarlyckosuset i öronen försvann. Schersminblommorna började att lukta bajs och sjön bestod plötsligt endast av barnkiss från dagens värmebölja. 

 

 

"Det låg böcker överallt när jag kom hem och det är stora hål i väggen. Kanske har någon porslinsgrej gått sönder också." 

 

 

Och vad händer då? Jo, jag börjar gråta. Det tåras i ögonen för fan vad jag älskade min lilla läshörna med de vita hyllorna och soffan och läslampan och travarna av böcker. Så här såg det ut innan. 

 

 

Vi kom hem och det låg böcker överallt och mitt bästa porslinsrådjur hade tappat sitt ena öra. Men i övrigt var allt intakt. Ja, förutom de stora gapande cementhålen i väggen då. Efter uppröjning och undanröjning av hyllplanen såg det ut så här:

 

 

 

 

Igår var det söndag och dags för mig, Emelie och Isabelle att hasa, kånka och släpa våra IKEA-påsar med kläder till Hornstulls strand och förhoppningsvis, några timmar senare, få gå därifrån med lättare påsar och mer cash i plånkan.