På tal om Hej Blekks fantastiska inlägg om Bridget Jones. Jag vet inte HUR många gånger jag har fått höra att jag är lik henne. Detta har hänt i krogköer, vid bankomater, i butiker, på toaletten, jag lite varstans. Och jag har alltid tänkt att "nej, är jag?" och blivit ledsen för det. Nu frågar jag mig själv VARFÖR DET? Hon är ju en extraordinär fiktiv figur och ja, helt fantastisk i sin virriga hopplöshet. Självklart har jag tagit illa upp för att hon framställts som en ganska "klumpig" kvinna som "väger lite för mycket", "låter lite för mycket" "ÄR lite för mycket". Hon gör fel, hon klagar, hon skramlar, hon blir full, hon sörjer, hon är inte nöjd, hon hatar och älskar. 

 

Hur najs? 

 

Som Hej Blekk skriver i sitt inlägg. Vi måste visa unga tjejer att det är okej att göra fel. Att det är okej att klaga. Att det är okej att inte passa in. Att det är okej att ge efter och att DET ÄR OKEJ ATT FÖLJA NORMEN. 

 

Jag tar ett vardagligt exempel. Jag och några vänner var på Vätö i helgen. På lördagen åts det en massa sill och potäter, dracks nubbe och öl samt åts hemgjord vaniljglass. Detta tillsammans med fredagskvällens ihärdiga bakisångor som pös ur alla mina porer. Ja, ni kan tänka er. Min mage mådde SÅDÄR. Jag och Stina bestämmer oss för att gå ned till vattnet och svalka av våra alkoholomsusande kröppar och nere på bryggan står två tjejer i 6-årsåldern och fiskar. Vi börjar hurtigt samtala om fisk och skräddare. Håv och spö. Melodisfestivalen och hockeyvm. Plötsligt lägger jag av en brakare. Det faktum att min rumpa är halvt under vatten resulterar i en ljudlig kavalklad av vad Stina senare nämnde som "ett slappt rumphål" (frågetecken på det). Vi börjar asgarva och när flickorna frågar vad vi skrattar åt så säger Stina att jag släppte en stor blöt fis. "Hörde ni inte det?" De skruvar på sig. "Nej, vi varken hörde eller såg." svarar det och vi är snabba på att deklarera att det är OKEJ att fisa för det måste man ibland och att det inte är något konstigt. Nöjda över vår insats för mänskligheten vadar vi sedan in mot land och går upp mot stugan för att berätta om min fis för övriga vänner. 

 

 

 

 

I helgen blir det Bridget och Ben and Jerrys. Fan vad bra. Och om jag nu är lik henne. Då är jag så sablans nöjd. 

 

I onsdags var jag på bokrelease för boken Retro Stockholm som skrivits av den mycket trevlige mannen Fredrik Kullberg. I boken återupptäcker han Retro-Stockholm och de pärlor som har stått emot moderniseringens förödande rivningskavalkader och fortfarande finns att besöka i huvudstaden. Som att stiga in i en tidsmaskin alltså. Och tänk att man kan göra det fortfarande? Det är ju på många sätt ganska fantastiskt. 

 

 

 

 

Här är bokens trailer som jag tycker att ni ska kolla in. Gört! 

 

 

 

Åh, tänk en retrovandring i sommarstockholm. Aaaaaaaah! 

 

Det kliar i mina pyzzelfingers och jag känner att det varit väldigt lite pyssel på sista tin. Så inom sinom tid kommer jag att lägga mina knåpiga fingrar på denna fina vaxduk från Åhlens och gå bananas på min balkong. Vad som kommer att hända får ni se snart.

 

 

 

Stay tuned alltså. 

 

 

 

Dagens blöggatips är bloggen Hej Blekk. Hon skrev ett så väldigt bra inlägg om omvända roller inom reklam och dess problematik. 

 

 

Klicka på bilden om du vill läsa det! (Och det vill du! Lövar!) 

 

Efter min planteringsfiesta så kunde jag bara ana en sak: 

 

Hej alla nya läslusar! Ni missar väl inte min kategori Törpalivet?! Här kommer jag nämligen gå bananas i sommar och skildra mitt och Mårtens liv i en liden liden stuga utanför Uppsala. Vi har inget rinnande vatten och ingen toalett. Duscha ska vi göra i en liten egenpysslad box i trä på tomten. Visst låter det underbart? Ja, i mina drömmar skuttar vi hand i hand fram över dimhöjda ängar vareviga kväll. Mårten med ett gäng braxar i en fiskehåv som han slängt över ena axeln och jag med blomster i håret och myggbett på varenda lediga millimeter av min kropp. 

 

Det kommer inte regna en enda gång. Jag kommer aldrig tröttna på flugsurr. Mårten kommer bajsa blommor på dasset. Fågelbajset som dimper ner i min skalle när jag ligger i solstolen kommer jag bara skrattande tvätta bort i det iskalla källvattnet och le mot Mårten med mina vita tandrader. 

 

Ja, ni fattar. Sagolikt alltså. 

 

 

 

Förresten, törpalivet fortsätter redan i helgen då det blir dags att måla den inglasade verandan. Detta kommer att dokumenteras. For sure. 

 

På lördag anordnas det demonstration mot sexism i Stockholm. Jag var bara tvungen att i arrangörernas ära måla en kluddig teckning. Med hjälp av min fina vän Stina. 

 

 

 

 

PÖSS!

 

Känner ni igen koffertbonanzan? Kan ni gissa vem jag befinner mig hos? 

 

 

 

 

Fredrik Petterson har skrivit en SÅ OTROLIGT BRA och OMSKANDE ledare i tidningen Folket om hur sexistisk reklam påverkar oss. Han skriver att kapitalismen och patriarkatet älskar varandra och hur otroligt djupt rotat den nedvärderande synen på kvinnan är i vårt samhälle. Hur vi accepterar det och hur reproducerar det. Hur vi lever med det varje dag och hur avtrubbade vi blir inför det.

 

 

Fredrik visar detta genom att sätta det i jämförelse med en annan stor nyhet denna vecka. Nämligen det uppmärksammade våldtäktsfallet i Umeå där tre killar friades efter att de kört upp en vinflaska in en ung kvinnas underliv. Varför? För att man inte kan bevisa huruvida kvinnan samtyckt till detta eller inte. När han gör det och när han visar på hur den vardagliga sexismen ute i samhället går hand i hand med sexistiska våldsbrott. Ja, då ryser jag enda ned i tåspetsarna. 

 

Fredrik sätter ord på alla mina känslor och på mina åsikter. Jag ryser tamejsjutton inte bara ända ned i tåspetsarna. Jag känner ilningar i skinkorna också. Det brusar till i huvudet. Tänderna gnisslar till. Det känns som om mitt hjärta ska hoppa ur bröstkorgen och smetas ut över mina vitmålade väggar. 

 

 

När man sedan blir en gammal skraltig tantaluring. Ja, då finns det ju en risk att man blir senil. Då kommer jag kanske inte att komma ihåg mina gå glansdagar då jag lade näsan i blöt och mitt nylle hamnade i Aftonbladet. Hua! 

 

Här kommer alltså en liten resumé, sammanfattning, ja exposé om ni så vill, om hur jäkla uppblåst och stormande det blev om mitt inlägg om en rutig flanellskjorta.