Glad lördag!
Dessa kläddon prydde min arma kropp för några dagar sedan. Byxor från företaget-som-jag-fan-inte-får-nämna-vid-namn-och-borde-skämmas-över-att-jag-använder-deras-kläder. Men ja, ni fattar. Jag kan försvara mig med att dessa brallor är gamla och att jag ALDRIG skulle inhandla något nytt där. Och blusen är från Röda Korset. Hatten från Stella Dallas i New York.
Glad lördag!
Unga Feminister.
Ärade läsare! Jag hoppas att ni inte missat Unga Feministers nya hemsida! Om så vore så vill jag informera er i detta inlägg och samtidigt skänka en varm kram genom intranätet till initiativtagarna och de som arbetar med förbundet.
Unga Feminister är en del av Feministiskt Initiativ och hoppas kunna föra samman många olika feministiska inriktningar. De jobbar för att unga ska våga kalla sig feminister och få bort den negativa stämpeln som ordet fått genom åren. Deras ambition är att fungera som ett forum där unga feminister med olika erfarenheter och idéer kan inspirera och lära av varandra. "Det är tillsammans som vi är starka och det är tillsammans som vi kan göra skillnad."
Besök deras hemsida genom att klicka på länken ovan eller på bilden. De har även en facebooksida som ni hittar här. Hurra för er!
Popaganda hurra!
Nu susar jag in till Stockholm igen och ägnar helgen åt att åtnjuta musik, dricka öl och dansa så att fötterna värker. (se dansdemonstration på bilden ovan) Det är Popaganda som äger rum på Eriksdalsbadet! Jag bestämde mig för att gå då jag fick reda på att de i år har en helt jämställd musikscen och har samarbetat med organisationen Jämställd festival. Hurra för det!
Mina must-sees är The XX, Håkan, Hot Chip, Noah & The Whale, Kate Nash och Systraskap. Ska några av er dit? Klicka på bilden ovan för att komma till deras hemsida och kika på spelschema och annat!
Ha en fin helg!
Den verklighetsfrånvända.
Jag dunkar huvudet i väggen och låter kaffet skvimpa ut över bordet framför mig. Inga klasskillnader i Sverige? Enligt sociologer. Vilka sociologer? Sociologer som börjat sin akademiska resa på Lundsberg med ett fint efternamn och en total avsaknad av förståelse för att människor föds med olika privilegier? Med olika förutsättningar. Sociologer som sitter med sina mäklarkragar på Östermalm och totalt saknar empati för andra människors situation. Sociologer som är helt verklighetsfrånvända?
Jag blir så upprörd och ledsen. Att en människa kan uttala sig såhär. Vakna för i helvete! Se dig omkring i samhället. Lämna för en gång skull din egen priviligerade situation åt sidan och se dig om. Det är inte individens val. Ge dig ut i förorterna. Gå till arbetsförmedlingen. VAKNA!
Med risk att låta väldigt hård. Men om det är sådana här personer som kommer ut från Lundsberg så är nedstängningen av skolan det bästa som hänt i Sverige på länge.
Bloglöövin.
Jag vill bara uttrycka ett hurra hurra (det känns som om jag överkonsumerar det uttrycket just nu) för att ni numera är över 400 som följer mig på Bloglovin! Så himla roligt. Jag uppskattar det innerligt och ni är så hemskt välkomna hit!
Jag använder själv Bloglovin för att se de senaste uppdateringarna från de bloggar jag följer. Det är väldigt smidigt och bra. Bara lite lite panik när man inte varit inne på några dagar och har över 345 olästa inlägg. Men då är "markera som lästa" en bra knapp att använda sig utav. Vill du också följa mig på Bloglovin är det bara att klicka på bilden ovan eller på denna länk. Pöss!
Sveriges Kvinnolobby, Supersnippan, Genusfotografen och Karoline.
Igår susade jag in till Stockholm och gick på ett spännande, roligt men framförallt viktigt möte på Sveriges Kvinnolobby. Detta kommer ni få veta mer om senare. Men jag hade den stora äran att få träffa personerna bakom Supersnippan och självaste Genusfotografen! Väldigt trevliga allihop!
Efter detta möte gick jag och mötte upp Karoline. Vårt mål var några öl på Mosebacke men där var det något slags event och kön ringlade sig ut på trottoaren. Så vi strosade ner till Debaser Slussen. En lök stod ledig och vi fläkte ut oss över livsfarligt sköna dynor. Sedan drack vi öl och proppade magen fulla av pommes med aioli och pratade konstant i tre timmar. Och utan att låta blödig: fan vad jag gillar denna varelse. Fantastisk!
Tack för en fin kväll Karoline och håll ögonen öppna för mer information om mitt möte med Sveriges Kvinnolobby! (Den översta bilden har jag lånat från Karolines blogg)
Okej höst, let's do this!
Här är skjortan som jag inhandlade på Myrorna för ett tag sedan. När hösten kommer insvepande är det bra att preppa garderoben med lite långarmade skjortor. Och koftor. Och långkalsonger. Och raggstrumpor. Shit, är man verkligen beredd på en kylig höst och vinter igen? Efter denna dundersommar? Jag som är en permanent köldklump under vintehalvåret. Med rinnande näsa, iskalla tår och istappar i muschen (hehe).
Okej höst. Let's do this!
Jag är med i en podcast hurra!
Idag händer en väldigt rolig grej minsann. Nämligen att den som vill kan få höra min småländska dialekt babblandes i sitt öra! Jag har nämligen fått den stora äran att deltaga in Uppsalasfinest fantastiska podcast där Frida och Karen intervjuar folk som de anser gör den här stan till en bättre plats. En fantastiskt stor ära alltså.
Vill ni lyssna på mig när jag pratar om lite loppis, sexistisk reklam, genus och min blogg så klicka på bilden ovan eller sök på "uppsalasfinest" på iTunes.
Tack Frida och Karen!
Tjejerna gör uppror!
Jag måste tipsa eder alla om en fantastisk serie i tre delar som jag hittade på Svtplays Öppna arkiv. Tjejerna gör uppror heter den och är inspelad 1977. Den handlar om Asta som bor ensam med sin feministiska mamma och tröttnar på orättvisorna i skolan. Tillsammans med Liv, Kerstin och Tone bildar de Tjejligan som vill ifrågasätta alla orättvisor de utsätts för. Liv som tvingas göra allt hemma när hennes mamma hamnar på sjukhus, Kerstin som även hon får sköta hushållet medan hennes pappa och bröder sitter i soffan och Tone som vill bli fotbollsproffs.
De olika händelserna har ett tydligt politiskt budskap och en feministisk agenda. De problematiserar normer i vårt samhälle på ett fantastiskt sätt som är enkelt att ta till sig. De börjar bland annat att skolka för att de inte får gå på träslöjds- och tekniklektionerna utan måste ägna sig åt syslöjd och maskinskrivning. Asta smyger sig in i lärarrummet och hittar läroplanen där det står att man inte ska tvinga eleverna att välja "könsrollsbundna" ämnen. När hon går till rektorn och visar planen får hon ändå inte byta. De springer runt på stan och ger komplimanger till kvinnor om att de är starka och till män att de är söta. "Men gud vilken fräsch jacka, det är inte klokt vad söt den är! Vad piffig!" Liv står och öser komplimager över en förvånad man medan Tone säger till en dam att hon ser ut som en riktig hårding och är nära att få en käpp i huvudet. De smäller blöjpaket i skallen på snuskgubbar och det tvekar på om de verkligen ska bli "sådana där kvinnorättskämpar" eftersom de kanske aldrig kommer få några killar och anses fula. Allt sånt där mänskligt som man funderar över.
Här är några episka ögonblick från serien: (Spoileralert utvarnas)
När de fyra flickorna sitter hemma hos Asta för sitt första möte med Tjejligan ligger en röd duk på bordet med ett broderat kvinnotecken lyser i vitt. Under står det "tjejligan" med stora bokstäver och fyra shotglas med cognac står uppradade brevid. Asta tänder en cigarr och de andra flickorna protesterar. "Det är farligt att röka!" och "Detta är ju jättebarnsligt!" Asta tar ett bloss och säger "Det är ju inte alls barnsligt! I alla böcker står det visa att du är en karl, du törs väl ta dig en sup. Då måste vi också våga ju!" Kerstin protesterar: " Vi är väl inte karlar heller!" och Kerstin flikar in att de inte behöver göra allt dumt som killar gör. "Bara de bra grejorna tycker jag!" Alla nickar i samförstånd. Asta tar till orda och säger att de inte behöver dricka och röka mycket. "Bara skåla för tjejligan nu!" Och de gör de. I kör säger de efter Asta:
"Det är härligt att vara tjej. För tjejer kan allt fast de inte fått visa det. Förut. Nu ska det bli ändring. Därför bildar vi nu tjejligan som ska besegra hela världen. Förändra skolan, krossa hela barnbidragsväldet, kläm åt alla idiotiska kvinnoförtryckare och... en massa annat!"
De fyra vännerna skålar och skriker: "Skål för tjejligan!"
I en annan episod höll jag på att krevera av skratt när Asta drömmer och hennes mamma ropar i bakgrunden. Plötsligt befinner vi oss i en kyrka där en massa gubbar trängs i en bänkrad. Under deras ben kravlar Asta fram och skriker "Lugn! Lugn! Jag ska bara flytta på de här gubbarna!" Liv, Kerstin och Tone flyger in i änglaklädsel och hjälper henne ur bänkraden. När hon vaknar försöker hennes mamma ferbrilt få bort Asta från hennes position under tevebordet. Hennes mamma säger "Sluta, sluta Asta, du drömmer!"Asta nyktrar till, tittar upp och utbrister: "Sluta? Det är ju nu det börjar!"
Vid ett tillfälle är Asta och Kerstin ute med Livs tvillingsyskon i en barnvagn. En dam stannar dem och uttrycker hur fantastiskt söta de båda är. "Pojke och flicka, det ser man straxt!" säger hon efter att ha konstaterat barnens kläder. Pojken i blått och flickan i rött. Hon lutar sig fram mot pojken och säger med stor röst: "Hej Tommy! Så kavat, duktig och stor du ser ut!" Sedan gör hon rösten mindre och säger till flickan att "åh en sån söt liten flicka!" Hon frågar sedan Asta och Kerstin och hon kan få bjuda dem på något och kilar iväg för att hämta några äpplen. Asta kommer på idén att byta kläder på barnen och frågar finurligt Kerstin om hon tror att tanten kommer att se vem som är pojke och vem som är flicka när hon kommer tillbaka. Hon kommer tillbaka med två äpplen i handen och lutar sig ner mot den rödklädde och utbrister ett "åh en sån söt liten flicka. Nu ska flickan få ett äpple" och sedan ger hon även barnet i den blå klädseln ett äpple och de båda flickorna fnissar.
Senare tar även Livs pappa fel på tvillingarna och favoriserar det barnet han tror är pojken med allehanda "pepp-snack" och patriarkalt tjafs. Det han inte vet är att det är flickan som gömmer sig bakom den blå färgen och flickorna får dåligt samvete för sitt påhitt.
Vi ett annat tillfälle i klassrummet ifrågasätter tjejerna varför det inte står om några kvinnor i historieböckerna. Magistern blir förbannad och menar att visst alla faller offer för denna "feministiska terror" som hägrar på skolan. Killarna i klassrummet skriker att det är tjejernas egna fel att de inte finns med i historieböckerna då de bara ska föda barn och städa. Kerstin ryter ifrån och säger menar att om bara killarna hjälpt till lite mer skulle de haft tid att ägna sig åt det som de kallar "viktiga jobb." När hon sedan säger att hon vill bli bedömd utifrån något hon gjort och inte efter hur hon ser ut så blir jag rörd till tårar. (Jag är en sentimental själ) Liv hänger på och säger att hon ska bli statsminister och Tone säger att hon ska bli fotbollsproffs. Så jävla fint. När magistern sedan stegar fram till Asta och frågar henne varför alla som kämpar för kvinnosaken måste se så "manliga ut" och ifrågasätter varför de inte kan klä sig lite "kvinnligt behagligt" kryper det för fan av ilska i skinkorna.
Och så slutet. När Tone äntligen får spela fotboll och är bäst på plan. Och Kerstin konfronterar sin orättvisa pappa. Livs mamma bestämmer sig för att det är nog med slavgöra i hemma och hennes man för första gången tar hand om sina barn och byter bajsiga blöjor. När tjejerna står på skolans tak och kastar ut papper till tonerna av en 70-talig sång om att tjejer kan.
Detta är fina grejer vill jag lova. Helt fantastiskt bra. Kika in på Svtplay här för att titta.
Kamomill på törk.
Det var inte bara en massa fantastiska tyger som fick följa med hem från Hälsingland. På Mårtens kusins gård hade vi en riktig skördefest och plockade på oss allehanda grönsaksmums. En knippe kamomill hänger numera i köket på törk och ska så småning om förvandlas till te. Det doftar helt fantastiskt vill jag lova. Jag får dock lite flashbacks till den där bananlacken man lade på tänderna hos tandläkaren i unga dar. Av någon anledning.
En gurka, zuccini, vaxbönor och sallad ligger numera i kylen och väntar på tillagning.
En del av mig vill bo i stan och en annan del vill köpa ett torp i Hälsingland för inga pengar alls och odla grönsaker tills händerna blir alldeles gröna. Jag är en ambivalent människa.
Shirley Bee and The Bitchslap.
Jag är väldigt glad att presentera bloggens tredje annonsör! Hurra och trumvirvel! Det är Rockabillybandet från Piteå som nu susar in i min sidmeny. Bandet fontas av den skönsjungande Shirley Bee och bandet började att spela tillsammans i maj 2011. Sedan dess har de hunnit spela in både ett album och en musikvideo!
De åker runt i Sverige och spelar och har även haft en och annan spelning utomlands. De bor alla på olika håll i landet och det är bland annat tack vare detta som de har ett så eget sound och visar en så stor glädje på scenen. Och en jäkla power.
Vill ni lyssna på Shirley Bee and The Bitchslap tycker jag att ni ska kika in på deras Youtubekanal här. Och deras hemsida hittar du genom att klicka på bilden ovan eller på deras annons i sidmenyn. Där kan du hitta information om deras nästa spelningar, läsa artiklar om bandet, kika på bilder och mycket mer. De har även en facebookgrupp som du hittar här.
Hurra för Shirley Bee and The Bitchslap!
Vill du synas här? Kanske har du ett företag, band, teatergrupp, café, blogg eller butik och vill nå ut till en massa fantastiska läsare? Maila till [email protected] så berättar jag mer om mitt annonspaket!
En ny duk i köket.
Under min hälsingevistelse besökte jag och Mårten hans kusins gård. Med höns som springer omkring på gårdsplanen, en kattunge som jagar flugor, lamm som betar i hagen, ett grönsaksland som står i full blom och ett gammalt torp med spröjsade fönster och vingliga trappor. Och så ett gammalt skåp FULLT med fina retrotyger. Tyger som de gärna gav bort. Till mig. Det slutade såklart med att jag bar hem en hel påse med dukar och gardiner på tåget igår. Och den finaste av dem alla var duken ni ser på bilderna ovan. Den ligger nu i mitt kök och passar perfekt till min bruna taklampa och min blå vas. Eller vad tycker ni?
Ni ska snart få se alla tygerna i sin fulla prakt. De kommer vara skrynkliga och alldeles alldeles underbara. (Jag äger inget strykjärn) Tack Frida!
En sur fiskjävel.
Okej. Nu står det alltså klart. Det äckligaste som någonsin passerat mitt gomsegel och fortsatt ner i min arma strupe är innehållet i denna till synes oskyldiga burk. Visst har jag hört att det luktar som den där röran i avloppsröret i duschen. Som kokt bajs. Som rutten fläskfilé. Jag borde varit bättre förberedd. Jag borde anat. Men när vi stod där i skogen och den karligaste karlen i min kärestes släkt svingade konservöppnaren mot locket så var det som om någon slog mig med en klubba i ansiktet. En vägg av odör. En käftsmäll. Mina flimmerhår kröktes och kommer förmodligen inte repa sig på minst tre år framöver.
Jag vände mig om och klöktes. Men jag stod kvar. Jag hade ju bestämt mig att denna sura lilla fiskjävel skulle smakas. Så med tvekande rörelser lade jag en bit på min papperstallrik. Skar en liten bit och lade den på mitt tunnbrö med gräddfil och rödlök. Mycket gräddfil och rödlök. Och så bet jag.
Det var fasansfullt. Det smakade som det luktade och allt jag ville var att spotta ut sörjan på bordet framför svärmor. Men vad skulle dessa brölande hälsingebor säga då? De skulle förmodligen prata om den där jäntan från Småland som spydde upp surströmming i flera år framöver. Jag svalde. Och var väldigt medveten om fiskjävelns färd ner i min strupe. Det var fruktansvärt. Och jag kommer aldrig äta det igen. Natten spenderades med en pojkvän som rapade fiskodör under täcket och mardrömmar om ett miniatyr-jag fast i en surströmmingsburk.
Jag är alltså hemma från mina hälsingeeskapader och i veckan händer en massa roligt som kommer att avslöjas medan veckan fortskrider. Jag har så himla många roliga saker på gång och är asglad för det. Sedan ska jag kanske in till Stockholm och träffa Karoline och till helgen är det Popaganda. Kulio!
Hoppas ni haft en fin helg!
Hälsingland, surströmming och begravning.
Med denna härliga gif-i-repris från julimånads vistelse uppe i Hälsingland ska jag nu ännu en gång susa upp till södra Norrland. Jag och Mårten ska ut till hans familjs stuga ute i skogen och så ska jag äta surströmming för första gången i mitt liv. Någonstans däremellan ska det gås på begravning vilket känns mindre kul.
Men nu tar jag helg och denna blogg kommer att eka tom över en helg för första gången på väldigt länge. Så jag vill önska eder en härlig sådan med en massa härliga driftigheter. På måndag är jag tillbaka och då börjar vardagen med jobb och plugg. Då kommer bloggen explodera av viktigheter och roligheter.
Puss!
En vit stickad blus som kallar på höstvindar.
I lördags var jag på Vaksala Torg och träffade en utomordentligt trevlig tjej som stod och sålde kläder. En massa plagg hon samlat på sig från sin vistelse i Berlin. Vindarna susade kring våra huvuden och blåste omkull hennes klädhästar om och om igen. Jag köpte en småblommig klänning och en vit stickad blus för sammanlagt 15 kronor. Jag tyckte det var lite för billigt och gav henne en tjugolapp.
Blusen illustreras på bilderna ovan. Bara vanligt och vit. Och ganska varm. Perfekt för hösten alltså. Kjolen köpte jag på Stella Dallas i New York. Och hatten är från samma ställe.
Höstvindar kom!
Patriarkatet, nu får du fan flytta på dig.
Om man tänker sig att denna låt riktar sig till patriarkatet. Ja, då är den riktigt peppig. Om man tänker sig att "man klättrar klättrar upp men du drar mig drar mig ner" handlar om att man som kvinna kämpar för att uppnå samma rättigheter som om man haft en kuk mellan benen. Att "du måste flytta på dig" handlar om att alla män måste kliva åt sidan då man möts på en tom gata och blickarna på ens kropp gör att man vill spy. En stor feministisk spya på dyra loafers. Att den handlar om att VÄGRA acceptera händer under kjolen, en blick fäst lite för långt under hakan och olika lön för lika utfört arbete.
Patriarkatet. Nu får du fan flytta på dig. För vi är många. Vi är förbannade. Vi är smarta och vi är fyllda av kärlek. Ni får hata själva i ert mörker.
Inget fågelkvitter som ekar mellan de inre organen.
Jag har inte mycket svart i min garderob. Vilket är lite konstigt. Jag menar. Svart. The safe color. Färgen man vill ta på sig när man inte har något annat att ta på sig. När man känner sig svart inombords och den gröna klänningen på den prickiga galgen känns så jävla löjlig. Patetisk rent ut sagt. För ibland vill man inte klä in sin kropp i färg och låtsas att den speglar ens inre väsen. Ibland vill man inte ens sätta på sig sin blommiga klänning i hopp om att det svarta i magen ska lösas upp och ersättas med fågelkvitter. Som ekar mellan de inre organen. Ibland vill man bara vara helt jävla nattsvart.
Delvis på grund av detta, och att den var förbaskat snygg, så köpte jag en svart klänning. Den är från Myrorna och kostade 105 kronor.
Jag blir äcklad. Bluä.
Jag har börjat dra ner på min köttkonsumtion. Jag har tankar på att bli vegetarian. I torsdags tog jag bort det vanliga köttet i min köttfärsås och ersatte med qornfärs. Denna video gör mig ytterligare lite starkare i min övertygelse om att vi behandlar djur som skit och att vi sättet vi konsumerar på är äckligt. ÄCKLIGT. För jag blir äcklad. Bluä.
Ett strukturmonster.
Igår satt jag och pysslade med bloppisen hela dagen lång. Jag känner mig verkligen som ett strukturmonster ibland. Öppnar ett jäkla office-dokument och för in all viktig information om varje plagg. Det värsta är att jag tycker det är lite för kul. Jag älskar att strukturera och katalogisera. Dokumentera. Systematisera.
I alla fall. Det känns roligt det här. Som att jag är ägare till den lilla secondhand-butiken jag alltid drömt om. Fast i miniformat.
Ha en fin tisdag!
Hurra för Hijabuppropet!
Idag anordnas ett Hijabupprop för att stödja de kvinnor som utsätts för hat på grund av sin religiösa klädsel. För att synliggöra detta våld och för att visa att det inte accepteras.
"Det är en kvinnofråga, en demokratifråga, en fråga om mänskliga rättigheter; rätten att röra sig tryggt, att få vara klädd som en vill. Män – ett angrepp på kvinnor i namn av religion är lika mycket angrepp på kvinnor som andra trakasserier, markera när ni ser det."
Jag tycker det är så fantastiskt att initiativ som dessa tas. Även ifall jag kan känna att det känns problematiskt för mig att rota fram en sjal ur en låda, knyta den runt huvudet och sedan "erfara hur det kan vara att bära en hijab". Men jag tänker att det är inte bara det de handlar om. Det handlar också om att visa sitt stöd. Att markera att det är fan för jävligt att folk tar sig rätten att ge sig på muslimer på grund av en utbredd islamofobi och ser sig ha privilegiet att markera att deras klädsel står för ett patriarkalt förtryck. Vi kan aldrig sätta oss in i en annan människas situation. Jag kan inte, utifrån den vithetsnorm som råder och min egen vithet, ta mig rätten att se ner på och ifrågasätta en religion. Visst kan jag ifrågasätta men jag MÅSTE förstå att min position som "etnisk svensk/vit" inte ger mig rätten att analysera utan egna erfarenheter. För jag vet inte hur det är. Som Feministiskt Initiativ uttalade sig idag:
"Rasister försöker framställa islam som en per definition kvinnoförtryckande religion, samtidigt som de själva inte kan respektera kvinnors rätt till sin egen kropp och klädsel."
Detta tycker jag är så OTROLIGT viktigt att reflektera över. Problematisera det faktum att vi tar oss friheten att uttala oss om att islam är enbart kvinnoförnedrande när vi själva lever i ett så otroligt sexistiskt samhälle som är byggt på patriarkala normer. Vårt fötryck kanske inte kommer i samma skepnad och det är förklätt bakom nya lagstadgar som inbjuder till jämställdhet. Men vårt kvinnohat syns på andra sätt. Detta är värt att tänka på tycker jag. Något som jag tänker på ofta. För rasism och sexism/antifeminism är två fenomen som går hand i hand.
Som Feministiskt Initiativs talespersoner Gudrun Schyman, Sissela Nordling Blanco och Stina Svensson avslutar sitt uttalande:
"Vi står sida vid sida med de systrar som utsätts för hatbrott och vi står upp för religionsfriheten i Sverige. Vi försvarar rätten att bära slöja likväl som att inte bära slöja. Alla har rätt att bestämma över sin kropp."
Följ hijabuppropet på hasthtag #hijabuppropet på instagram och klicka på bilden ovan för att läsa Aftonbladets debattinlägg.
Hurra för Hijabuppropet!
Ett rungande utfall med kaffekoppen skvimpande i handen.
Jag vill börja med att i ett rungande utfall med kaffekoppen skvimpande i handen utbringa ett "glad måndag" till eder alla! Nu ska jag inte låtsas som om jag är så jävla hurtig dock. Jag är ganska trött och mår lite illa. Av en outgrundlig anledning. Och så springer jag upp och ner till tvättstugan då jag tvättar alla bloppisplagg! Sakta fylls lägenheten med en nytvättad arom. Nästan på gränsen till för mycket. Jag har en tendens till att ösa lite för mycket pulver ner i "tvättluckan".
Jag tänkte i alla fall visa er mina nyloppade plagg ifrån förra veckans eskapader. Blusen köpte jag på Röda Korset för 30 kronor och pennkjolen köpte jag på Myrorna i Boländerna för 45 kronor och den gröna hatten är från USA. Nämligen från Pacific Grove som du kan läsa om här.
Ha en fin måndag!
The Retroella Project spännande spännande.
För några månader sedan var jag ju med på en superrolig plåtning som går under det något hemliga epitetet The Retroella Project. Det är ett underbart roligt projekt som är ett samarbete mellan frisören Retroella, Emma Sundh och fotografen Martina Ankafyr. I mitt instragramflöde kan jag ana att det i helgen händer grejer igen och det är väldigt spännande! Vill ni spana in projektet tycker jag att ni ska följa hashtaggen #theretroellaproject på instragram. En massa fina bilder och tjyvkik!
Lycka till med alltihop!
Fan vad fittigt med Vithetsnormen.
Idag är det söndag. Vilket ofta betyder en dag i lungt frammak, kanske med en liten tryckande känsla av gårdagens ölintag bakom pannbenet. Jag tycker dessa dagar är perfekta för pod-lyssnande. På med hörlurarna och förlora sig bort i en diskussion eller ett samtal.
Jag vill tipsa om Fan vad fittigts avsnitt om Vithetsnormen. Så otroligt viktigt och intressant! Kom till avsnittet genom att klicka på bilden ovan eller på denne länk.
Glad söndag!
Bloppis hurra!
Ärade läsare! Jag har en rolig nyhet att berätta. Under hösten kommer jag att öppna en liten bloppis här på bloggen! En bloppis är en loppis fast på en blogg, alltså bloppis. Här kommer jag att sälja en massa härliga blusar, byxor, klänningar, skor, väskor och annat! Kanske en och annan kaffekopp, kanske en brosch och några dukar. Allt möjligt helt enkelt. Men med ett huvudsakligt fokus på kläder.
Min vision är att inget ska vara för dyrt. Jag kommer alltså att försöka sälja allt för priser som passar en normalfattig människas plånbok. Vad jag nu menar med det. Kläderna kommer att vara tvättade och omskötta och allt är second hand. Vissa saker är vintage. Använda tidigare av mig eller så har de prytt en annan människas kropp under 1920-70-talet. Vissa nyproducerade plagg kommer att dyka upp. Mitt mål är att försöka variera storleksutbudet men eftersom de flesta plaggen varit mina kommer de att vara i storlek 34-38 och främst damkläder. Men jag kommer att köpa in mycket annat fint enbart för bloppisen så misströsta icke! Även herrkläder kommer dyka upp.
Själva försäljningen kommer gå till på så vis att om du är intresserad av ett plagg mailar du till [email protected] och skriver vilket plagg du vill köpa. Det är först till kvarn som gäller. När jag ser att pengarna kommit in på mitt konto skickar jag iväg ett trevligt paket på posten så snabbt jag bara kan!
Hoppas att ni tycker detta låter kulio och jag vill avslöja att jag redan har en stor påse med kläder som väntar på ett nytt hem. Kika i sidmenyn efter bilden ovan för att hitta till bloppisen eller klicka här. Ännu ekar där tomt men håll utkik gott folk!
Go Emma!
Jag vill skicka lite kärlek till höjdhopparen Emma Green Tregaro som under sitt deltagande i Friidrotts-vm i Moskva tog ställning mot Rysslands anti-homolag genom att måla sina naglar i regnbågens färger. Jag blir så otroligt rörd av agerande likt dessa. En liten handling som innehåller så otroligt mycket kärlek. Jag tycker dessa små saker är otroligt viktiga. Och jag ser något så hoppfullt positivt i att saker som dessa uppmärksammas runt omkring oss idag. Puttrar och exploderar. Jag tror minsann vi är på väg någonstans! Mot ett mer jämställt samhälle där all kärlek accepteras, där ingen diskrimineras på grund av sitt kön och där alla vita kränkta män ligger i fosterställning på sina fluffiga fårskinnsfållar och inser att de förlorat. Jag inser att detta är en överdrivet optimistisk framtidstro. Men hej, det är ju helg eller hur? Solen skiner. Låt oss vara överdrivet optimistiska för en stund.
Att stavhoppsastjärnan Jelena Isinbajeva uttalar sig om att Emma kränkt Ryssland och att säger saker som att "Vi (Ryssland) anser oss vara normala, pojkar lever med flickor och flickor lever med pojkar. Det kommer från långt bak i tiden, vi har aldrig haft problem med sånt här förr och vi vill inte ha det i framtiden" väljer jag att inte ens ödsla en tanke på. Herregud vad inskränkt. Medeltida. Urtida. Och förmodligen bortom all räddning.
Individens fucking val.
Det är nog inte många som undgått Jonna Simas debattinlägg på SVT Debatt om sin obehagliga upplevelse när hon delade bil med Alicia Keys musiker. Ni har varit en del som tipsat mig och jag har givetvist läst och reagerat. Den givna reaktionen på Simas text är att det är avskyvärt och ännu ett tecken på ett systematiskt kvinnoförtryck som finns i vårt samhälle. Och att detta är viktigt att problematisera och diskutera. Inte minst upplysa om. Den andra reaktionen är min otroliga ilska över kommentarerna kring texten. Att det är hennes eget ansvar att inte kliva in i en bil full med män. INDIVIDENS FUCKING VAL. Det lättaste av argument i en diskussion som speglar det samhället vi lever i idag. Att man själv bestämmer om man är kränkt eller inte. Högerdravlet. Vi har givetvist ett eget ansvar. MEN vi måste ifrågasätta den struktur som ligger bakom ett förtryck. Varför det ser ut som det gör. Och INTE beskylla offret. ALDRIG beskylla offret. Och de som kommenterar med argument där offret beskylls borde läsa lite humanistiska ämnen och tänka längre än på de enkla argumenten. Se ett sammanhang.
Min man Mårten har på sin musiksajt Populaermusik ovan kommenterat det hela. Läs det! Och jag vill citera en av min fina vänner som avslutning som sätter ord på det jag känner:
"Eget ansvar.Vilket fruktansvärt tröttsamt argument. Det innebär ju att jag som individ alltid har ett eget ansvar och får "skylla" mig själv i vad jag än gör. Till exempel: Jag blir påkörd av en rattfull bilist på ett övergångsställe och skadas svårt. Mitt konsekvenstänkande bör ifrågasättas eftersom att jag vet att det sker bilolyckor typ varje dag och att det är vanligt med påverkade människor bakom ratten. Jag har alltså försatt mig i en risksituation bara av att gå över en väg. Jag, personligen skulle mycket hellre välja att få skjuts av ett gäng främmande män (det var dessutom en kvinna som körde bussen) än att gå ensam hem i natten. Framför allt om jag bär en kort kjol kvällen till ära. Dessutom, om vi tittar rent statistikt när det gäller risksituationer som kan innebära våld/våldtäkt så blir det lite väl mycket att hålla koll på (gå i parker, vara på fest, bli kär, säga nej, gifta oss, vistas utomhus, osv osv). Acceptera att det finns risker med att som kvinna åka bil med män? HELL NO!!"
En annan dags klädsel.
Idag är det fredag. Och jag har inte alls på mig det som syns ovan på bild. Detta är en annan dags klädsel. Med kjol från Vaksala Torg och blus från Beyond Retro.
Jag önskar eder alla världens finaste fredag.
Tre styck loppade klädesplagg.
Förutom mina skafferiburkar som fyndades vid min cykel-loppisrunda så köpte jag tre styck klädesplagg. Jag tänkte jag skulle visa dessa!
Som satt som en smäck och som är det första plagget jag tror jag ska behålla axelvaddarna i. Jag brukar alltid klippa bort dem i vanliga fall. Men i denna var de väldigt fina och gjorde den lite fyrtiotalig trots sitt åttiotaliga mönster. (Jag är helt 40-talstokig just nu)
Som är väldigt fint vinröd och inte alltför tajt så man faktiskt kan gå upp för en trappa.
Som var väldigt fin i mönstret och perfekt för hösten och vintern.
Hoppas ni får en fin torsdag!
Det ska vara deras skuld och inte hennes skam.
Jag tycker vi börjar denna torsdag med en väldigt fin och viktig låt! Den handlar om hur kvinnor skuldbeläggs när de utsätts för sexism och kränkningar. Om hur maktlös man ofta känner sig. Hur ont det gör. När man vänder blicken ner i marken. När det borde vara dem.
Tack Ingrid för en så hemskt fin låt.
Fuck society!
En av mina fina läsare, och jag är även en läsare av hennes blogg, har skrivit ett bra inlägg om de sjuka skönhetsidealen vi möter varje dag. Och vad det gör med våra tankar om våra egna kroppar. Hur det påverkar och bryter ner. Kanske inte omedelbart medvetet men långsamt omedevetet.
Läs hennes inlägg genom att klicka på bilden ovan eller på denne länk. Tack så mycket för ditt inlägg och för din blogg!
I'm so tired of...
En kappa med fyrtiotalssnitt.
Hela mitt höstsikte är inställt på en kappa med fyrtiotalssnitt. Lite större med vidd i kjolen men som också går att dra åt med ett skärp i midjan. Typ exakt som denna ovan. Den är från Rodebjer och kostar 2700 kronor. Ehm. Det har jag ABSOLUT inte råd med. Så nu går jag och drar i galgarna på Myrorna och på Röda Korset med en naiv tanke om att jag ska hitta något liknande. För en hundralapp eller två. Och så sitter jag på Etsy och Tradera och klickar mig igenom sida efter sida.
Vilken kappa man ska klä sin arma kropp i i höst är inget världsproblem. Så nu ska jag studsa ner på stan och spatsera runt och se ifall jag hittar en liknande som den ovan men för en billig penning. Och helst second hand.
Ha en fin onsdag!
Loppistur med det självklara rullet.
Jag kom precis hem från en rullande loppistur. Inte i det självklara rullet: en bil. Utan i det miljövänliga, vardagsmotionsriktiga och bekväma rullet: cykeln. Jag älskar min cykel och cyklar överallt. Och jag har ALDRIG suttit bakom en ratt och tryckt ner foten på gaspedalen. Både av ett enormt ointresse och lathet men på senare tid av miljöskäl. Och ekonomiska skäl. Som sagt. Det finns många skäl till att jag inte kör bil. Men det är en annan historia. Vad jag skulle komma till var min loppisrunda på hjul. Jag rullade till Röda Korset ute i Boländerna och så såklart Myrorna längre ner på samma gata. (Klicka er in på länkarna för att läsa mer om respektive loppisparadis)
Mitt sikte var inställt på en höstkappa i 40-talsstil, en pennkjol, höstiga koftor, 40-taliga klänningar med breda axlar och skafferiförvaring.
Och resultatet blev en mängd burkar till skafferiet! Samt två handdukar i grönt, en pennkjol och en blus. (Dessa får ni se senare)
Så eftermiddagens mission blir att städa ur skafferiet och samtidigt lyssna på En varg söker sin pod med Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferreda-Noli. Ett hett öron-tips by the way. Lyssna!
Och ja, detta är det jag ska ta mig an...
Puss!
Två lästips och ett titt-tips!
Här kommer lite läs och titt-tips för eder att åtnjuta denna lite kyliga och höstförnimmelsebara tisdag i augusti. (Ja, jag tycker tamejfanken att det är lite kylig höstluft som letar sig in genom balkongdörren. Men det känns ganska befirande.)
Lästips nummer ett)
Nanna Johansson skriver ett inlägg med ett viktigt budskap till alla gubbar därute. Ni är vackra som ni är. Att jag älskar Nannas ironi och firnurlighet är ju ingenting nytt.
Klicka på länken eller bilden för att komma till inlägget.
Lästips nummer två)
Här kan du läsa Gudrun Schymans 33 anledningar till varför feminismen behövs. Jag ryser ända ner i tånaglarna ska jag säga. Gudrun är en fantastiskt inspirerande och klok människa.
Titt-tips nummer ett)
En viktig kortfilm om hur det skulle kunna kännas om rollerna var ombytta i samhället. Hur det skulle kunna kännas om man själv ständigt blev bedömd utifrån sitt etniska ursprung. Otroligt tänktvärd film som sätter perspektiv på mycket!
Puss på er!
Filmtips!
Jag vill tipsa er om en väldigt fin och viktig film. Circumstance (2011) eller Förbjuden kärlek som den översatta titeln författas handlar om två iranska tjejer, Atafeh och Shireen. Atafeh kommer från en välbärgad iransk familj och Shireen har blivit föräldralös sedan hennes föräldrar blivit mördade på grund av sina politiska åsikter. En kärlek börjar växa mellan dem. En förbjuden och svår kärlek. En omöjlig kärlek. De möter mycket motstånd i relation till religion, sina familjer och strikta traditioner kring hur en "god" iransk kvinna ska vara.
Denna film kändes i hjärtat på mig. Jag blev verkligen rörd. Detta är en mycket viktig film som handlar om kärlek, ungdsomsrevolt, drömmar och längtan bort från strikta traditioner och konventioner.
Se den!
Besök av en fotograf och en vit klänning.
Idag har det varit en väldigt trevlig fotograf hemma hos mig! Jag tycker alltid att det är lika roligt när främmande människor kommer in genom min dörr och att man helt plötsligt befinner sig i intressanta konversationer som skulle kunna fortgå i flera timmar. Nu låter det som om jag tar emot främmande människor i min lägenhet varje dag. Hehe. Det gör jag såklart inte. Men några få gånger har det hänt och det är fruktansvärt roligt!
Bilderna ovan är ifrån helgen då jag hade min vita klänning från H&M. Jag har mer och mer börjat att avstå inhandling på det företaget på grund av de många upprörande uppgifter om dåliga arbetsvillkor, bristande rättigheter och urursla löner på deras fabriker utomlands. Till exempel i Bangladesh. Det är fruktansvärt. Men denna klänning köpte jag förra sommaren på rean för 100 kronor.
Hoppas ni får en fin måndag!
En figur i bivax.
Medan andra bloggare får sina nunor avmålade i tusch och pasteller så fick jag precis reda på att jag har fått den stora äran att få en bivaxfigur skapad efter mig. Eller i alla fall skapad efter inspiration av denna och denna bild. Va va va va va va? Hur underbart? Bivax liksom. Man vill ju bara få en bivaxfigur uppkallad efter sig.
Den är skapad av Zebra under ett konstläger och hon skriver att hon fick i uppgift att skapa en bivaxfigur som symboliserade lycka. "Och det är lycka för mig. Att någon som hon orkar att säga emot och stå upp för ojämställdhet. Därför mixade jag samman mina favoritbilder av henne till en fin skulptur och fyllde siluetten med blommor, eftersom Emelies blogg heter just En blommig tekopp. Emelie är lycka ut i fingerspetsarna för mig."
Detta var så fint att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Och märkligt. Bivax liksom! (haha) Kan man göra skulpturer i det? (Såklart man kan) Tack så hemskt mycket för din fina skulptur! Och för din tanke. TACK! Tuschfejjan
En svart klänning, äppelkindade barn och oändliga klagosånger.
Jag tänkte visa min nya svarta klänning som inhandlades endast för att mina nya galgar skulle få utleva sin ursprungliga livsuppgift. Att agera hängare åt diverse kläddon alltså. Nej, jag skojar bara. Klänningen inhandlades för att den var fin och lite 40-talig och på grund av att jag behöver en svart klänning. För en begravning. En hemskt tråkig anledning som smärtar i hjärtat i skrivande stund.
Jag köpte den på Myrorna i stan för 105 kronor. Ett väldigt bra pris för en klänning som denna. Dessutom är det en perfekt höstklänning då den är något tjockare och grövre. Tänkt att gå runt i denna med ett par stickade strumpbyxor under och mysa i höstrusket. Med höstlöv som flyger runt i vinden och äppelkindade barn som gör kullerbyttor i lövhögarna. Sedan går man hem och dricker te och tänder ljus. Med sin röda höstnäsa nedböjd i en bra bok och tårna sakta tinande inuti de tjocka raggsockorna. Känner ni höstpeppen?
Jag vill även ge er all min kärlek för era oerhört fina kommentarer i föregående inlägg. Jag finner inga ord för hur jävla fantastiska ni är. Sedan kan jag förstå om det var en massa folk som tyckte att detta var en bagatell och att jag är en jävla lipsill som borde ta mig i kragen. Till er vill jag säga... ja, vad vill jag säga till er? Sluta läsa min blogg kanske. För det kommer komma mer lipiga ting och oändliga klagosånger över hur "oerhört jävla pissjobbigt" det är att vara ung tjej idag. Och ja, det kanske finns större sammanhang. Personer som har det värre. MYCKET värre. Större katastrofer i vår värld. Och de är väldigt viktiga. Otroligt viktiga. Jag är till exempel väldigt medveten om min vithet, det faktum att jag har möjlighet att läsa på universitetet och min övre medelklass-bakgrund. Men detta är min blogg och här skriver jag vad fan jag vill. Och det betyder inte att andra saker inte är viktiga. Till exempel så bestämde jag att min bloggpaus inte blev till fredag utan upphävdes nu. För nu tar jag nya tag och imorgon är en ny vecka.
"Du luktar gott som fan, tack för det."
Igår kväll var en kväll jag tänkt dansa röven av mig och dricka rödvin tills tänderna antog dess färg. Jag tänkte vara glad och jag tänkte känna mig stark. Jag tänkte att jag skulle dansa med andra likasinnade i en slags euforisk smet och jag tänkte att skorna skulle bli kladdiga undertill. Jag tänkte att jag skulle bli svettig i pannan och spilla ut öl på min vita klänning. Och att det inte skulle göra någonting. Jag tänkte att jag skulle gå hem i natten och känna mig oövervinnerlig.
Istället gick jag hem som i en bubbla där människor gick förbi mig i ett slags töcken. Bara ben överallt. Dunkande musik. En skränande kö till hamburgestället. Ett skrik någonstans ifrån. Några killar med backslick. Och jag tänkte att detta är verkligheten. Detta är vårt samhälle. Istället för att ha dansat mig euforiskt svettig lät jag några män i baren förstöra min kväll. På en F!-fest klampar fyra vita män i 50-årsåldern in med ett provocerande grin på läpparna. Och lyckades ta min styrka och optimism ifrån mig. Jag hatar att det är så. Jag hatar att det är så lätt. Att jag tar åt mig.
Jag hatar att jag ingenstans ska få känna mig fri från en mans blick på min kropp. Jag hatar att denna 50-åriga man tittar på mig uppifrån och ner, lägger handen på min rygg och viskar att jag "luktar gott som fan och tack för det." Ett bullrigt skratt till sina vänner. Förlöjligande blickar ut över lokalen och fyra sambucca-shots som häls ner i hungriga strupar. "Du tycker inte jag har rätt att vara här? Eller hur?" Han väser i mitt öra och jag står otåligt och väntar på min öl. Jag svarar att han får vara vart fan han vill. "Har jag inte rätt att vara här och dricka min sambucca-shot va?" Jag svarar att han får dricka sin jävla sambucca-short VART FAN HAN VILL.
Sedan får jag min öl. Och faller. Känner mig så jävla liten och har ingen som helst lust att dansa mig svettig och spilla öl på min vita klänning. Jag vill bara gå hem och lägga mig under täcket och gråta. Det spelar ingen roll att allt jag vill är att inte bry mig. Kasta av mig obehagskänslan och känna mig stark. Vita kränkta jävla män. Män som klampar in i vår fristad och provocerar mig till tårar. Som tar sig friheten att kommentera min lukt. Lägga handen på min rygg.
Just nu orkar jag inte vara stark. Jag vill bara ligga med näsan i kudden och hata världen. Världen som styrs av dessa män. Så jag tar en liten bloggpaus tills på måndag. Vi hörs då. (Jag älskar er)
F!esta!
Ikväll ska jag bannemej dricka rödvin och dansa. Det var lite för längesedan kan jag tycka ( i lördags alltså) och det är jag ju värd efter en tung jobbvecka (totalt 13 timmar). Skit. Men måste man ha legitima skäl? I sånna fall är det legitima skälet att F! Uppsala ställer till med fest på Orange ikväll. Som stöd till dagens demonstrationer för ett mer jämställt EU. Hurra!
Hitta till eventet här! Kanske så ses vi på dansgolvet där bland annat F!:s talesperson Sissela Nordling Blanco ska DJ:a! Hurra igen och glad fredag!
No problemos, little galgers.
Jag vill bara visa dessa fina galgar som jag fick i present av mamma i helgen. Herregud vad hon överröser mig av gåvor. Tack fina mamma!
Och nu hänger de och skälver av nakenhet på min klädhäst i väntan på att få agera hängare åt någon klänning eller kjol. No problemo little galgers, det ska nog snart gå att åtgärda. (hehe)
Hoppas ni har en fin fredag!
Why you being a dickhead for?
Denna låt av Kate Nash har jag lyssnat på mången gång. När jag känt ilska ända ner i benen. Ni vet, när det kryper i fingertopparna och nästan svartnar för ögonen?
Kate Nash kommer i alla fall till Popaganda och jag ska minsann stå i publiken. Nostalgitrippa tillbaka till gymansietider 2007 då skivan Made of Bricks spelades på repeat i mitt flickrum. Ska några av er dit?
Jag känner lite sorg.
I förra veckan var jag och såg Känn ingen sorg. Filmen som är baserad på Håkan Hellströms låttexter och dess karaktärer. Mina förväntningar var, konstigt nog, inte skyhöga. Jag hade sett några bilder på filmens huvudrollsinnehavare och tyckte att de såg kanska trista ut. Stereotypa. Sporttjejen, rocksnubben, den något-blygare-men-ack-så-goda och så såklart, den vackra afrodisiakdoftande manslukerskan.
Min fina vän Li skrev en recension av filmen som går och läsa här och satte egentligen ord på mycket av det som jag reagerade på. Men jag tänkte ändå kommentera det hele. Och ja, en viss spoileralert bör väl utvarnas.
Det var längesedan jag rördes så mycket av en film. Jag grät så att min mascara lämnade fransarna och låg som en hinna på hakan. Jag sneglade på Mårten och tårar rann ned för hans kinder. Det var en otroligt stämningsfull och gripande film. Fin som fan.
MEN. Fan vad trött jag blir på dessa ständiga skildringar av "en bra" kvinna och "en dålig kvinna". För det finns tydligen två kategorier av kvinnor i vår värld. Horan och madonnan. Hon som håller på sig och hon som lever ut sin sexualitet. Kvinnan som man bara vill ligga med och kvinnan som man vill ha som flickvän. De som samhället (läs männen) ser som möjliga hustrur och mor till sina framtida barn och de som är till för sexuell njutning. JAG BLIR SÅ TRÖTT.
Karaktären Eva i filmen, som spelades av Disa Östrand, var så provocerande fyrkantig och stereotyp. Hon är kvinnan som alla vill ha, men som ingen kan få. Ett sagolikt väsen, ett skogsrå. Minsta kroppsrörelse i filmen gjordes med högsta graciösa eftertänksamhet. Ett skimmer stod omkring henne. Ett strålkastarljus. Och när hon senare sitter på sin säng, iförd ett rött genomskinligt underklädesset med matchande scarves i håret och snortar kokain till en av Håkans sorgligare låtar, ja då blev jag helt uttömt less. Scenen skulle kunna vara en American Apparel-reklam. Och visst jag fattar. Hon ska vara den där vackra kvinnan. Hon kanske ska vara stereotyp. Hon är ju Eva från Håkan Hellströms texter. Att hon också sätts i kontrast till Lena, spelad av Josefin Nelden, gör det hela ännu tydligare. Lena är den sportiga tjejen som är kär i Pål men som håller tyst om det. Lider i det outtalade. Men som Pål såklart till sist väljer. Hon är ju flickvänsmaterial.
Ja, jag blir så förbenat less. Kom igen! Kunde inte detta vara en film som struntade i denna djupt rotade uppfattning? Kunde den inte vara något annat? Något som INTE reproducerade denna syn på kvinnan? Den var ju så smärtsamt fin i övrigt.
Två fina drickdon.
Jag har minsann glömt att visa dessa fina drickdon jag fick i present av min kära mor. De är utan känt märke men fina som snus. Och perfekta för en köppa kaffe på eftermiddagskvisten. Ni vet, när man inte vill ha en stor kopp utan en liten.
Pöss!
Bianca Kronlöf i Metro.
Dagens lästips är en intervju med Bianca Kronlöf i Metro. Läs gott folk läs!
Hoppas ni får en fin torsdag!
Och där bestämde man sig för att aldrig förtära en enda bit av Anders Vendels misogyna naturliga anklever, ärtor & fänkålspollen.
Elin Lucassi, en av mina favoritserietecknareof all times, har skrivet ett öppet brev till krögaren Anders Vendel. Detta på grund av denna vackra annons för hans restaurangkedja. Han verkar vara en hyvens man den där Anders. Med en sund kvinnosyn och sexistisk livsåskådning.
Och där bestämde man sig för att aldrig förtära en enda bit av hans misogyna "naturliga anklever, ärtor & fänkålspollen" eller organiska jävla bröd. Synd för mig.
Ja, rent av lite nervigt.
Nu ska jag traska ut på Uppsalas gator med min gasbalong till mensmage och göra något väldigt kult och spännande. Ja, rent av lite nervigt. Min strapats till hemlig destination kan se ut som den som demonstreras ovan.
Jag tänker berätta om detta senare. Hoppas ni har haft en fin onsdag.
Onsdagstips!
Jag vill tipsa om den EMINENTA bloggen Grrrl Collection. Den drivs av Emilia Henriksson och Malin Ringsby som skriver om musik, film, D.Y.I, fanzies och Riot grrrls. Riot grrrls är "en person som definierar sig som kvinna, agerar feministiskt och ägnar sig åt kreativ verksamhet. En Riot Grrrl är inte per definition feminist även om de flesta kallar sig för det." Det är även en rörelse som föddes i mitten av 90-talet i USA och startade som en feministiskt punkrörelse med en vilja att fler kvinnor ska ta plats och synas i kultursammanhang.
Jag tycker detta är ett så fantastiskt bra initiativ och vill ni som läser bidra med ditt eget fanzine, band, event eller en text till deras samling kan ni maila [email protected]. Jag tycker dessutom att deras hemsida är grymt snygg och fint komponerad. Man blir glad efter ett besök, jag lovar. Gå in och kolla själv genom att klicka på bilden ovan eller på denna länk.
Puss på er Grrrl Collection!
Blomsterhatten som kronan på verket.
I lördags fnipplade jag till en fin frippe med snurror i luggen och victory rolls på sidorna. På toppen satte jag min blomsterhatt som jag köpte på Etsy. Jag kände mig otroligt somrig när jag spatserade till tåget för att med det susa in till hufvudstaden.
Här är några fler bilder:
Ack du blomsterhatt. Du är fin du.
Mens - något som ska döljas?
Jag har fått lära mig att mens är något fult. Eller kanske inte FULT. Men något som man ska dölja. Jag har alltså spenderat hela mitt liv som kvinna med att dölja något som naturligt sker en gång i månaden. I större delen av ett mänskligt liv. För hälften av jordens befolkning. Ja, för de flesta kvinnor som spatserar runt på vår jord.
Jag har smusslat med tamponger bland skåpen i skolan och jag har fått höra av killar att det är äckligt som fan när det blöder. Jag har legat i fosterställning, utav mensvärk nedbruten, och sett reklamer där prydliga kvinnor med vita tandrader häller blå vätska över en lysande vit binda. Jag har handlat bindor med en "fresh smell" för att inte lukta och jag har panikat över röda fläckar mot vita jazzbyxor. Jag har hoppat över den blå raden p-piller på kartan och låtit månader passera utan blod i trosan.
Jag har, kort och gott, i hela mitt liv försökt dölja min mens. En reklam som den ovan kan påverkar unga tjejer att inte göra detsamma. Att inte skämmas och få en normal relation till sin menstruation. Hurra säger jag. Vad tycker ni?
En hink full av kul.
Denna bild, målad av Nanna Johannson ur hennes bok Välkommen till din psykos, får sammanfatta min helg. En hink full av ja, kul helt enkelt. Kul i form av föräldrar, Stockholm Music and Arts, fest mitt ute i skogen, Gröna Lund och världens finaste små gullebarn. Men lite mensvärk också. Allt får inte vara helt perfekt. Såklart.
Hoppas er helg varit fin! Kärlek till eder alla.
En vit nattlinnes-mojäng.
Denna vita flärdfulla morgonrocks-mojäng handlade jag på Vaksala Torg för några helger sedan. Jag är fortfarande inte helt säker på om den inte ser för "nattlig" ut? Vad tycker ni?
Glad Pride!
Jag bjussar på världens fulaste Pride-flagga målad i ett paintprogram för mac som bara hakar sig hela tiden. Och till det ett seriöst torpaface med en mun som tuggar på ett timotejstrå.
Hoppas ni får en fin pride-dag!
Feminist makeup tutorial.
Jag hittade dessa fantastiska videos på Youtube för ett tag sedan och jag höll på att SKRATTA IHJÄL mig med min kära vän Agnes. (Nu kan det också ha att göra med att vårat allmäntillstånd var allmänt flummigt men denna tjej är fantastiskt. Lovar)
Hennes namn är Taylor. Ni kan besöka hennes facebook här och hennes tumblr här!
"Finally, apply a rosie blush to the apples of your cheek. This will give you a youthful and innocent apperance so that you still will look cute even when you are covered in the blood of a thousand men."
Thanks Taylor!
Stockholm Music & Arts.
Idag åker jag in till Stockholm för att träffa mina päron och gå på Stockholm Music & Arts. Jag ska se Regina Spektor, Rodriguez, Lune och Prince. Mellan det ska jag tillbaka till Uppsala och jobba på hemtjänsten. Herregud.
Gå in på min mans sida Populaermusik för att läsa mer om festivalakterna. Och förresten, vilka av er ska dit?
Kram och ha en fin fredagkväll och helg!
Det här med att köpa för små kläder...
Alltså. Det här med att bara köpa saker och med ögat scanna av dess potentiella utformning på sin egen kropp. Det kan ju gå bra. Men ibland går det bara så ända in i helvetes galet. Ibland så är det som om jag lever kvar i den uppfattningen att min midja, min röv och min mage är som de var när jag gick och handlade kläder för mitt studiebidrag som sjuttonåring. Min realistiska personal-shopper på den ena axeln säger: "HALLÅ! Vakna upp, du har blivit en kvinna. Din tonårskropp är inte längre en del av dig och vad fasen tänkte du när du köpte ett par jeans med den midjan?" medan den andra försöker bortförklara med saker som "med de var ju billiga, bara tjugo spänn" eller "men kör du bara ett hårdbantningsprogram nu i några månader så kommer du nog i dem till jul."
Jag lyssnar på den realistiska axelfiluren och tänker att såhär ser jag ut nu. Och nej, jag kan inte längre ha storlek 25 i jeans. Byxorna jag svassade runt i när jag bodde i London 2010 går inte upp över låren. Fine. (De var ändå från American Apparel och åt helvete med dem) Den tiden är förbi. Är det sorgligt? Njaee. Nej, egentligen inte. Jag får bara köpa ett par brallor i rätt storlek nästa gång.
Lekreturen - Bra för ekonomin och miljön!
Jag vill med trumpettjut och trumvirvlar, pompa och ståt, presentera en ny annonsör här på bloggen! Det är webbutiken och leksaksfantasterna Lekreturen!
De tror på ett hållbart samhälle och deras vision är att försöka spara på miljön och samtidigt erbjuda folk ett mer ekonomiskt alternativ till att ständigt handla nya saker till sina barn. För hur ser konsumtionen av leksaker ut idag? Jo, vi konsumerar leksaker för flera miljoner kronor varje år och vad händer med dem sedan? När barnet fått nog av sin luggslitna Skrållandocka hen älskat så ömt och vill börja leka med lego istället? Eller när sparkcykeln blivit tråkig och barnet vurmar för en moped istället? Vi stuvar undan leksakerna. De ligger i flyttlådor på vindar och i förråd och kanske plockas fram någon nostalgisk kväll tjugo år senare, när det nu vuxna barnet är på jakt efter ett fotoalbum att visa sin nya partner. Svärföräldrarna nickar igenkännande och får tårar i ögonen när de berättar om nallen du älskade så ömt och om hur det egentligen gick till när den tappade nosen av velour.
Lekreturen presenterar en idé som gynnar vår miljö och våra plånböcker. De tar tillvara alla leksaker, som får ett nytt hem hos andra barn! Tänk att veta att just din älskade nalle fått en ny vän som älskar den och får tröst av den. Väldigt fint, tycker jag!
Dessutom så vill jag informera alla uppsalabor, och de som bor i dess omnejd, att Lekreturen kommer att stå på Gågatan utanför Stadsbiblioteket hela augusti och sälja leksaker, barnböcker, maskeradkläder, spel och mycket annat. Du som bor i detta område kan alltså besöka dem nere på stan och ni andra har möjlighet att kolla in deras utbud på deras webbutik. Som ni enkelt kommer till genom att klicka på deras annons i sidmenyn eller på denna länk.
Lekreturn finns även på Facebook! Där hittar du mer information och kontinuerlig uppdatering av nyinkomna leksaker och erbjudanden. Gå gärna in och gilla deras sida!
Tack Lekreturen för ett bra initiativ!
Är du intresserad av en annonsplats på min blogg? Skicka iväg ett mail till [email protected] så berättar jag mer!
Bam. Detta gjorde min dag.
Här är originalet:
Och här är parodin:
Bam. Detta gjorde min dag. Hoppas ni får en fin!
