Mens - något som ska döljas?

 
 
Jag har fått lära mig att mens är något fult. Eller kanske inte FULT. Men något som man ska dölja. Jag har alltså spenderat hela mitt liv som kvinna med att dölja något som naturligt sker en gång i månaden. I större delen av ett mänskligt liv. För hälften av jordens befolkning. Ja, för de flesta kvinnor som spatserar runt på vår jord. 
 
Jag har smusslat med tamponger bland skåpen i skolan och jag har fått höra av killar att det är äckligt som fan när det blöder. Jag har legat i fosterställning, utav mensvärk nedbruten, och sett reklamer där prydliga kvinnor med vita tandrader häller blå vätska över en lysande vit binda. Jag har handlat bindor med en "fresh smell" för att inte lukta och jag har panikat över röda fläckar mot vita jazzbyxor. Jag har hoppat över den blå raden p-piller på kartan och låtit månader passera utan blod i trosan. 
 
 
 
 
 
Jag har, kort och gott, i hela mitt liv försökt dölja min mens. En reklam som den ovan kan påverkar unga tjejer att inte göra detsamma. Att inte skämmas och få en normal relation till sin menstruation. Hurra säger jag. Vad tycker ni?
 
 
 

Kommentarer
Stephanie skriver:

Åh, vilken härlig reklam!

Jag tillhör troligtvis en av de få som inte upplevt mensen som du. I högstadiet var vi 2 tjejer i ett gäng med i övrigt bara killar. Nyfikna högstadiekillar som frågade ut en om hur det fungerar och känns, som köpte tamponger till en om man behövde när de ändå skulle till kiosken och köpa Cola. När jag tjänstgjorde i försvaret, i en pluton med 60 killar och jag, jublade plutonen nästan under min mensvecka. Mens för mig innebar 3 minuters toabreak för alla, istället för 1 som det brukar vara. Heja mensen!

Den 2013-08-06 klockan 10:12:48
J skriver:

Jag har också gömt och försökt dölja. Men det har mest varit för att min mens har varit fruktansvärd. Jag har haft mens 25 dagar varje månad. 25. Endast ca 5 dagar utan, är inte ok. Läkarna säger att dom inte vet vad felet är, utan att jag får leva med det. Tills jag kom till en gynekolog som förstod. Hon skrev ut ceracette minipiller till mig och nu har jag ingen mens alls, vilket är skönare för mig. Hade jag kunnat ha mens bara 10 dagar varje månad, som jag hade i början, hade det varit mer ok. Men jag kräktes också av illamåendet varje dag av mensen och hade så ont att jag inte kunde ställa mig upp knappt. Så minipiller har verkligen hjälpt mig.

Den 2013-08-07 klockan 15:10:39
Maja skriver:

Vilken härlig video! Jag tror att många tjejer känner igen sig i skammen som finns kring mensen. Det är så konstigt att det inte bara kan ses som något helt skamlöst och normalt som i stort sett varannan människa är med om. Mens är inte blått och läskigt, det är rött och ett fantastiskt sätt för kroppen att visa att den mår som den ska! Utebliven mens är ju ofta ett tecken på att något inte står rätt till, (eller att en är gravid såklart).

Den 2013-08-10 klockan 02:34:50
URL: http://majalundgren.wordpress.com/
KHL skriver:

Åh snälla tv-kanaler, visa denna video istället för blått-vatten-i-trosan-reklamen...

Jag är så besviken på min pojkvän som tycker mens är JÄTTEäckligt. Precis som att det vore ett hungrigt monster där nere, verkligen livrädd är han att få lite blod på sig och skulle aldrig "köra mot rött" hehe.. det är såklart helt okej, men hur kan han vara så rädd? Jag tvingade honom till att lyssna på Liv Strömquists mensprat och i början så tyckte han att jag var äcklig som lät honom plågas med ordet MEEEEEENSSSSS... jag var tvungen att skälla på honom för att han skulle sluta med det där?! Är för övrigt grymt besviken på hur ointresserad han är av genus och det går verkligen inte ha såna diskussioner med honom för han är uppväxt med ett grabbigt macho hockeygäng...

Svar: Hej,
usch vad svårt det där med att ha en pojkvän som tycker mens är äckligt. Och ha en pojkvän som har svårt att förstå genus osv. Nu har jag turen att vara i ett förhållande där min like är väldigt insatt och lärt mig saker. Han har fått upp mina ögon för saker och jag lär honom saker. Vi diskuterar allt utifrån genus, kön osv. Men jag tror att det bästa är att prata med honom om det. Försöka få honom att förstå hur du resonerar. Jag har haft liknande känslor med min familj och nu har vi pratat väldigt mycket om feminism. Senast jag träffade min mamma och pappa sade de att de var feminister. Och det är ett stort steg för mig! Lycka till och tack för din kommentar!
.

Den 2013-08-14 klockan 20:01:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida
















SecondhandGuide.se Besökstoppen
RSS 2.0