En blommig tekopp

Nu är jag en stolt ägare till en Uppsala-Ekeby servis med namnet ”Kryss” i sex delar. En fin gåva från min mamma som hon hittade på Alvesta Design och Form. Så nu måste jag ha ett traditionellt kafferep för sex av mina vänner inom en snar framtid.

Men de är knappt de får plats i mitt skåp. Nu måste jag hejda mig i mitt porslinsfrosseri.

Mamma och pappa gick i samma klass på högstadiet. De blev kära och har hållit ihop sedan dess.

När jag satt och bläddrade i mormors gamla fotoalbum så fanns det så många bilder på dem båda. De sitter i en hiskeligt ful blommig soffa i sina första lägenhet på järnvägsgatan i Växjö, de spelar minigolf på öland, lagar mat eller sitter uppradade i en brun manchester soffgrupp med håret stående åt alla håll och kanter.

Alla dessa bilder i all sin ära. Men det finaste är fotot ovan. Min mamma och pappa har precis hoppat av tåget i Alvesta efter sin långa resa tillsammans i Australien och Asien.

Det får mig att tänka, att det kanske finns evig kärlek ändå. Det kanske finns någon som kan tycka om en, ja, vara helt galen i en. Det kanske finns någon som kommer finnas där vid ens sida livet ut. Någon som struntar i alla spel och vill satsa på något. Någon som kastar sig över telefonen när jag ringer. Någon som sätter sig på tåget och åker 100 mil om det behövs. En famn att alltid ramla i. Någon som tar emot en. Någon som förstår. Någon som ser. Någon för mig.

Ja, det kanske finns kärlek ändå.

Har ni vägarna förbi Alvesta så tycker jag att ni ska svänga förbi Alvesta Form och Design. Jag har inhandlat nästan hela min lägenhet där och det är näst intill omöjligt att komma ut därifrån utan något i händerna. Jag har då inte lyckats än i alla fall.

När jag var där i lördags med mamma kom jag hem med en ny gul taklampa till mitt vardagsrum, en fluffig kudde, en plåtburk med rosor på och ett gult decilitermått.

Och mitt loppishjärta klapprar vidare.

Emma är alltid lika fantastiskt fin i håret. Så häromdagen testade jag att göra något liknande. (Mammas frisörfingrar var också med i spelet...) Det blev inte riktigt lika fint, men jag ska öva tills fingrarna värker.

Vill ni se hur hon gör sig fin i håret. Titta in här! ♥

Jag vet inte hur många gånger jag bläddrat i min mormors fotoalbum. Säkert tusentals. År 1981 var i alla fall min morfar och mormor i Paris. De drack vin i Monmarte, tittade på Mona-Lisa, gick på kullerstensgatorna runt Sacre Coeur och höll om varandra uppe i Eiffeltornet.

Allt det jag gjorde när jag var i Paris i somras. Bara 30 år tidigare.

När jag var liten lagade min mamma spenatsoppa. Med två ägghalvor i och brödkrutonger. Hur gott som helst. Nyttigt, enkelt och billigt. Jag har nog inte ätit det sedan dess. Varför inte då? Tills igår när jag bjöd världens finaste Agnes på ett husmanskostmaraton innheållande spenatsoppa till huvudrätt och ostkaka med hallonsylt till efterrätt. Nu kommer det lagas spenatsoppa för glatta livet hela hösten.

Du behöver:

♥ Frusen spenat (Eller färsk som du hackar)

♥ Grönsaksbuljong

♥ En gul lök

♥ En skvätt grädde

♥ Vatten

♥ Lite mjöl

♥ Svartpeppar

Hacka löken och bryn den i en kastrull. Ta bort kastrullen från spisen och häll över ungefär 1 dl mjöl. Häll över ca 5 dl vatten. Blanda tills mjölet löst sig så slipper du klumpar. Ställ tillbaka på spisen. Låt puttra upp med 1 buljongtärning och häll eventuellt på lite mer vatten. Häll i spenat efter behag. Häll över ca 1 dl grädde. Smaka av och se ifall du behöver mer grönskasbuljong. Jag använde faktiskt två. Svartpeppra lite efter behag. Smaka av och se ifall du behöver tillsätta lite mer salt. Sedan får den stå och puttra lite.

Ja, sedan är den klar. Koka några ägg och ät med två ägghalvor i.

Idag trotsade jag regnet och bestämde mig för att en gång för alla förlänga sladden till min kökslampa så att den kan uträtta sin uppgift; att lysa. Så jag satte på mig mina svarta galsocher, tog lampan i handen och fällde upp mitt gula paraply. Det var förresten premiären för denna fina skapelse. Jag blev så exalterad att jag fällde upp det redan inne i lägenheten vilket orsakade en viss problematik när jag skulle ta mig ut genom dörren.

Så gick jag iväg till lampaffären som ligger alldeles runt hörnet. Trampade lite symboliskt i en vattenpöl, ni vet, bara för att man kan. Men när jag kommer fram så ser jag att det är stängt. Så jag kikar på öppettiderna och inser att det kanske kommer att ta ett tag innan jag tar mig i kragen och masar mig dit med lampan igen.

Men första steget är i alla fall taget. Lampan lyser inte ännu. Men den hänger fint över köksbordet och fyller en helt annan funktion; som prydnad. Tills dess att den lyser fortsätter jag att laga min mat i mörker.

Nu längtar jag nästan efter regn så att jag får använda mitt nya senapsgula paraply från Röda Korset. Men solen skiner alltid lika fint på en blå himmel när jag drar upp persiennen. Så det får stanna på sin krok innanför dörren så länge.

Här står min porslinsuggla på sekretären och håller mina böcker under uppsikt. Boktraven som växer och växer för varje dag som går. Och tentan som kommer närmare och närmare i samma takt. Men böcker är fina. Där de står med bokryggarna och skriker om att bli lästa.

Här ligger jag om nätterna och hoppas på att alla mina onda drömmar ska fångas upp av min drömfångare som hänger på sänglampan och dinglar. Jag vet inte om den fungerar så bra, för i går natt hade jag en väldigt hemsk mardröm om min granne. Han är egentligen fin och snäll men har helt plötsligt förvandlats till en seriemördare som står med näsan i mitt brevinkast.

I hyllorna över sängen trängs alla möjliga saker. En gammal röd väckarklocka som jag och mamma köpte på loppis. Lite böcker. En fin rosa kartong som jag har hemligheter i. Två proslinsskor, min favoritfilm och ett skivomslag.

På väggarna har jag satt upp några av mina favoritbilder. Mormor. En bokmärksängel. Marilyn Monroe. Min morfar som läser ur en bok till ett litet vittlockigt troll som var jag en gång. Min balklänning och min första kärlek.

Den ser lite ensam ut ibland. Min kära pinnstol. Jag måste hänga upp något uppiggande på den vita väggen över tror jag minsann. Men kudden är färgglad och fin. Båda två köpte jag av en dam som rensade ur sin sommarstuga i Älvkarleby utanför Uppsala. Två likadana stolar för 50 kronor.

Idag när jag stegade in på Röda Korset i Uppsala så var jag inte sen med att rusa fram till bordet med tallrikar. Det är faktiskt alltid dit jag först går, det gäller att prioritera. En snabb scan med ögonen genom porslinshavet och vad får jag se?

Uppsala-Ekebyfat och skålar för 25 kronor styck! Jag roffar åt mig hela traven och kan inte förstå vad tur jag har. Jag älskar den fyrkantiga formen på tallrikarna och de var i perfekt skick. Förutom mitt tillrikskap så hittade jag också ett väldigt fint gult paraply, salladsbestick, ett brunt durkslag, två kristallglas och en kristallskål.

En väldigt lyckad loppisrunda.

Detta är världens bästa höstjacka. Eller ja, världens bästa jacka överhuvudtaget. Den är lagom lång, lagom varm och jag älskar färgerna och materialet. Jag fick den av min mormor förra hösten och hon köpte den när hon var i Finland av en finländsk designer, Annikki Karvinen.

Jag sökte runt lite på google och hittade till Annikkis hemsida och det visar sig att denna typ av jacka är lite av hennes signaturplagg. Många av plaggen är handgjorda och allt är producerat i Finland. Om man vill så kan man läsa om hennes design här!

Nu älskar jag om möjligt min jacka ännu mer! Tack mormor och tack Annikki Karvinen.

Idag måste jag läsa hela Shakespeares Hamlet och Much ado about nothing. Eftersom båda är skrivna på en ganska avancerad renässansansengelska så ser jag en ganska lång kväll tona upp framför mig.

Så var jag och köpte Hus & Hems nya magasin Retro och jag misstänker att jag kommer ägna en del dyrbar tid åt att läsa bland annat om fina Rebecca och ögna igenom de 96 kopparna på sidan 52.

But hey, much ado about nothing!

När jag öppnar altandörren och kikar ut på balkongen så är det en ganska sorglig syn som möter mig. Ett ensamt blombord med några tomma krukor, en regnblöt och smutsig trasmatta och två bord och stolar som blekts lite av solen.

Ett riktigt hösttecken är väl när man inser att man måste plocka in sakerna på balkongen och göra klart för vintern? När man måste bära ner trämöblerna och ställa dem i vinterdvala i källaren. Lite sorgligt.

Så jag tittar på en bild från i somras när tomatplantan spirade och persiljeskotten för första gången hittade sig väg genom jordlocket. Och längtar tills nästa vår och sommar när man får göra iordning balkongen igen.

Min lördagskvällssyssla var som tidigare nämnt att organisera och pyssla i mitt skafferi. Ännu ett tantigt ögonblick att lägga i samlingen. Ett ögonblick som vägdes upp genom att byta ut kvällskaffet mot ett glas vitt vin.

I alla fall, ett bra tips för dem som vill liva upp sitt skafferi är att lägga in ett fint hyllpapper. Det finns hyllpapper att köpa i butiker och på nätet men man kan även göra som jag, köpa ett fint omslagspapper!

Sedan är det bara att klippa och mäta och tada, fina blommiga hyllor möter ens blick när man stressigt öppnar dörren för att greppa olivoljan eller leta efter solroskärnorna till morgonfilmjölken.

Givetvis sålde jag inte bara saker på Vaksala torg utan jag handlade också. Det gick helt enkelt inte att hålla händerna i styr. Som denna svarta klänningen.

Jag fick en släng av organisering-och-pysslings-mani såhär på lördagskvällen och började precis att fixa i mitt skafferi. Ska bland annat lägga in ett fint hyllpapper. Ett bra tips om man vill göra sitt skafferi lite gladare och finare.

Det kommer nog bli finfint!

Idag stod jag och två fina Annor på Vaksala torg och sålde lite av våra kläder och saker som vi inte använder längre. Vid halv åtta på morgonen kånkade vi klädställningar, galgar och kläder Salagatan fram och satte upp på torget. Vi stod länge och väntade på att solen skulle komma fram bakom Vaksalaskolan och frös om fingrarna.

Efter några timmar rullade vi en tommare klädställning och kånkade lättare lådor Salagatan tillbaka. Med några fler sedlar i plånboken,  en cupcake i magen och rödrosiga fläckar på kinderna. Ja, och väldigt förfrusna tår.

En fin lördagsmorgon.

Ikväll lagade jag middag med min fina vän Anna. Det blev kyckling med fetaostsallad och röd pesto. Men det bästa av allt var granatäpplet som vi hade både i salladen och i vår himmelska efterrätt.

Ja, jag älskar ju min kryddhylla. Och det var kärlek vid första ögonkastet. Bland det första jag gjorde när flyttkartonger, penslar och spackel fortfarande belamrade golvet i mitt kök, var att fylla de små glasfacken med pulver, kryddor och korn av alla dess slag.

Ni kan läsa både om min kärlek till denna och till min radio och soffa på Uppsala Nya Tidnings hemmafixblogg. Gör det här! ♥

Igår hittade jag en ny blogg som jag blev alldeles förälskad i. Eller ja, inte ny alls, men ny för mig. Fast det är inte svårt att få mitt loppishjärta att slå ett extra slag när stringhyllor står överfulla med plåtburkar och småpryttlar. När små porslinsrådjur står i en klunga i på ett fönsterbräde eller mönstrade kaffekoppar står uppradade i köksskåp med prickiga hyllbårdar.

Det säger bara klick på något sätt. Jag är en toffel för loppiskaos. Inte svårflirtad alls.

Men hos Karoline är allt extra fint.

Kika in hos henne här! ♥

Via fina Madeleine fick jag tipset om att skicka in mina frukostbilder till ett frukostprojekt och detta var bilden jag valde att bidra med. En fin idé tycker jag.

”Denna klyschiga sommarfrukost åt jag den 21 juli klockan 09.00 vid mitt köksbord i min då alldeles nyköpta lägenhet. Den bestod av en grapefrukthalva och två jordgubbar. Ett glas tranbärsjuice, kaffe och blåbärsfil med solrosfrön.”

På lördag så tänkte jag stå på Vaksala torg och sälja lite av mina gamla prylar. Eller ja, försöka sälja i alla fall. Jag undrar om det är någon som vill ha mina gamla klänningar, halsband, väskor och lampor. Men istället för att slänga så kanske de kan hänga på en helt ny galge i en helt ny gaderob och pryda en alldeles ny kropp.

En fin tanke.

I butiken Betty Page i Hollywood hittade jag denna fantastiska bok ”Vintage Hairstyling” som bara var tvungen att knölas ner i min redan överfulla resa väska och följa med hem. I den finns steg för steg-beskrivningar hur man ska gå tillväga för att skapa alla finfina retrofrisyrer och jag insåg redan efter några sidor att detta inte var så lätt.

Det finns hundratals olika pryttlar man behöver för att allt ska bli rätt. Olika sorters spännen och nålar, spolar och borstar. Ja, detta är en hel bilbel över de fantastiska retrolockarnas uppkomst men jag är beredd att anta utmaningen. Jag ska definitivt testa att göra minst en av dessa vackra skapelser under närmaste tid. Först måste jag bara inhandla de saker som behövs.

Tur att man har en mamma som är frisör!

Jag kan inte med ord beskriva hur vacker Emma är i denna ljusblå dröm. Detta var det vackraste jag sett på länge. Den ljusblå färgen mot hennes blonda hår, det röda läppstiftet och den mintgröna bakgrunden. Nej, jag går sönder. Fantastiskt fint! Helt sagolikt.

Äggröra, knäckebröd med kaviar, kaffe och yoghurt med russin och solrosfrön till frukost.

Tomatsoppa med citronmeliss och knäckebröd med brieost och avokado till lunch.

Och kyckling i ugn med oliver, paprika, zuccini, rödlök och ruccola till kvällsmat.

Denna fina rätt från min älskade rosarutiga hälsokokbok.

I förra veckan så hittade jag inte bara Presenta på St Olofsgatan utan under en av mina promenader hittade jag även Söders Gammalt och Nytt på Kungsgatan. En liten mysig butik inklämd bland kontor och lägenhetsbyggnader. En massa fint porslin och en liten hörna med kläder. Jag stod länge och fingrade på ett par Uppsala-Ekeby tallrikar men nöjde mig sedan med denna sammetströja för enstaka 30 kronor.

Mitt senaste fynd från Vaksalatorg. Sju fina små skedar i silver. För bara 40 kronor.