Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding
Att ha IBS och mens betyder dubbel smärta. Dubbel uppsvälldhet. Dubbel irritabilitet. Dubbel valross-känsla. Dubbel jag-vill-bara-ligga-hemma-och-gråta-och-absolut-inte-gå-ut-mode. Dubbel dunka-pannan-i-väggen-och-skrika-varför-varför-varför-panik.
MEN om man väl tar sig ut. Fullproppad med alvedon, ipren och menskopp så kan det se ut lite såhär:
Idag är det grått och regnigt bakom mina smutsiga fönster. Jag kände att jag behövde liva upp mitt sinnelag med Agnes vinröda skjorta och matchande skor.
Nu ska mamma, jag och pappa åka på loppis. Hoppas ni får en fin fredag!
Denna kvinnas briljans är omöjlig att sätta ord på. Ett geni. Jag vet inte vart jag ska ta vägen när jag lyssnar på hennes låtar. Det är något man inte hört förut. Men som man vill höra mer av mer av mer av. Hennes nya låt Jag svär på min mamma ur nya albumet När du ser mig Se dig är så jääääävla bra! In och lyssna på Spotify här eller genom att klicka på bilden nedan.
Idag har det varit Den Internationella Mensdagen! En hel dag dedikerad till det röda som varje månad sipprar ur våra saliga fittor. Jag har dagen till ära svept in mig i min röda morgonrock, hängt tampongöronhängen i öronen, färgat håret rött och lämnat spår i form av blodiga bindor efter mig i lägenheten...
...nej det har inte. Detta är en maskeradklädsel från ett tidigare tillfälle. MEN jag önskar. Jag har dock firat dagen med att få mens. (!)
Igår var jag svart och vit. Med polo, stinakjol, svinrygg i håre och vita platådojor. Idag går jag runt utan behå i sovlinne, fett hår i tofs mitt på huvudet och oborstade tänder. Med skurmopp, dammtrasa och toalettborste i högsta hugg. Ska jag bo i min lägenhet en månad till innan flytt måste jag faktiskt snygga upp lite.
Nu tänkte jag ta hjälp av er fabulösa läsare. Jag vet ju att ni kan det här! Jag undrar om någon har ett tips på en auktion eller en loppis med mycket möbler som är öppen i helgen? Den ska ligga i Stockholm eller Uppsalatrakten. Jag ska ju nämligen inhandla lite nya stuffs till min lägenhet.
Vore fantastiskt om ni hade några tips. Alla tips mottages med högsta tacksamhet och vördnad!
Jag tänkte dela med mig av ett antal klipp som gör mig glad en dag som denna. Ett litet klippmaraton kan vi säga. Titta och njut.
Klipp nummer ett)
Fantastiska Marie Lalá har precis släppt en video till sin fantastiska låt "Det är nu det hender." HUR JÄVLA BRA OCH PEPP?
Klipp nummer två)
Avsnitt 5 av Full Patte. 5 av 8. Neje, försvinna aldrig från mig Bianca och Tiffa! Detta är ett mer allvarligt avsnitt. Men helt magnifikt. Sådär så att man sätter skrattet i halsen. Kolla genom att klicka på bilden ovan.
Igår satt jag på tåget från Göteborg till Stockholm och tittade på SVT:s valvaka på osäkert internet. Varje gång kameran lämnade valstudion och skärmen blev rosa (alltså direktsände från Fi:s valvaka) så började den lilla gröna ormen snurra runt. Buffrar... BUFFRAR! Inte nu. Buffra skiten ur Jimmies fula nuna men inte Gudruns. Och så när de första preliminära valsiffrorna skulle komma och jag ser hur den rosa pelaren är på 7,0 och den gula bredvid visar likadant så skriker jag rakt ut. Sedan gråter jag och försöker hitta någon sympatisör att dela känslan med men alla sover, eller läser, eller löser suduko, eller äter, surar, dreglar.
När sedan det riktiga resultatet kommer och den rosa pelaren minskat och den gula ökat så blir jag glad, för Fi är äntligen inne. Sedan blir jag ledsen för att så många människor anser att allas lika värde inte är viktigt och för att de hatar hatar hatar. Jag tittar mig runt i tåget och undrar vilka som röstat på SD. Var tionde person. Jag förstår inte det här. Jag gör verkligen inte det. Europeiska Unionen som bildades som en motkraft mot de strömningar som härjade ute i Europa under andra världskriget. För allas lika värde, jämlikhet och fred. Hur kan detta bara falla i glömska?
MEN. Jag tänker ändå vara glad idag. Tänk tänk tänk att Fi nu ställer upp med Soraya Post i Europaparlamentet! Hurra för det. Hurra för vänstervindar, miljövindar och feminismvindar.
I slutändan vinner ändå kärleken. KAMPEN FORTSÄTTER!
Klockan ett på natten och vi har stannat och plockat kvistar från en syrénbuske vid Vasaplatsen. Det är varmt och man behöver ingen jacka på sig. Vi håller varandra i handen och jag tänker att du är världens finaste vän. Sedan ställer vi blommorna i en gammal syltburk på ditt soffbord och ställer guldfittan jag gjort till dig bredvid.
Idag sätter jag mig på tåget och susar till Göteborg och min käraste vän Dima. Jag snurrar runt i lägenheten just nu och är förvirrad över kläder. Sommarkläder? Vårkläder? Regnkläder? Herregud, vad ska man ha med sig? Varför kan jag aldrig lära mig att packa? Det slutar alltid med att jag packar ner hela min garderob för att ha valmöjligheter. Suck.
Eventuellt blir det lite blöggande från Göteborg. Eller så blir det bloggpaus. Vi får se! Exiting times. Om någon har några tips på vilka butiker jag borde kolla in så kommentera GÄRNA i detta inlägg (helst second hand/vintage) Puss!
Imorgon anordnar Fi studenter Stockholm en Fi-dag på Stockholms universitet! Gudrun kommer att vara där, Victoria Kawesa, Mia Lodalen och Kvinna till Kvinna. Dagen avrundas med en fantastisk feministisk pub.
Detta får ni inte missa! Klicka på bilden eller här för att komma till eventet.
Plötsligt är dansgolvet nästan tomt och det är bara vi kvar. Tre kvinns snurrar runt på samma plats i strumpbeklädda fötter mot ett halt linoleumgolv. Vi öppnar fönstret och lutar oss ut mot natten. Den är ljummen. En blandning av kylig nattluft och dagens varma. Luftströmmar som möts på mitten och de luktar gräs, syrlig parfym, fårbajs, bräckt vatten, cigaretterök, blöt asfalt och tåsvett. Vi släcker lampan i taket och stänger dörren till rummet. Höjer musiken och bestämmer oss för att släppa all kvinnlighet fri. Vi drar av oss tröjorna och behåarna och studsar runt till musiken med brösten gungande. De lyser vita i ljuset från gatlampan utanför. Vi skriker något om att avsexualisera brösten och snurrar snurrar snurrar. Runt. Hoppar. Sträcker armarna mot taket och skriksjunger.
Några suddiga minuter senare är tröjorna på igen och vi har blivit fyra. Vi halvspringer på stigen ner mot vattnet och mina träskor rispar mot gruset. Jag stiger snett på en rot. Samlar mig. Stiger snett på en till. Fortsätter gå.
När vi kommer ner till vattnet är allt stilla. Stilla som i tyst. Stilla som i svart. Stilla som i vindstilla. Som i en klyscha är det fullmåne också. Det gör ont i ögonen, så vackert är det. Vi går ut på bryggan och klär av oss i farten. Kläderna ligger i en hög och vi sträcker ner tårna för att känna hur vattnet känns. Kallt. Vi dricker lite ur ölburken vi tagit med oss som för att ladda. Delar en cigarett. Sedan bara gör vi det. På ett två tre hoppar vi i och tar några simtag mot månen. Några sekunder av salighet. Sedan panik. Vi häver oss upp på bryggan som saknar stege. Klumpigt. Som sälar. Jag sätter mig på kanten. Ägnar mig åt att romantiskt titta upp på stjärnorna och sedan på strandbanken på andra sidan. Hinner tänka att jag borde skriva något om detta sedan. Föreviga det. Konstaterar att orden bara kommer bli klyschiga kluster och kräva skämskudde för att läsa.
Vi har inga handdukar och drar bara på kläderna över blöt hud. Sådär som de ofta gör i filmer. Sedan huttrar vi och går stigen tillbaka. Det har börjat ljusna nu och fåglarna har vaknat.
För att fira att värmen verkligen kommit till Uppsala så festade jag till det med en riktigt vårig klädsel i helgen. Eller inte. Jag var istället svart från topp till tå med undantag för vita nittiotals-heels. Jag tänker att den blommiga tröjan som hänger ovanför spegeln får stå för vårigheten.
Jag vill önska er en glad helg! Ikväll ska jag gå och sätta mig på närmsta uteservering och dricka lite vin med bästa Lisen. I detta fantastiska väder.
När kvinnor gör någonting blir det ofta nedvärderat och förminskat. Förlöjligat. När män sedan gör samma sak blir det helt fantastiskt och kutym. Accepterat. Kvinnliga egenskaper förknippas ofta med svaghet och känslor. Mindre viktigt. När sedan män tar sig an dessa egenskaper blir de plötsligt upphöjda. Normativa. Ta vänskap till exempel. Kvinnor har i alla tider visat kärlek till sina nära och vårdat sina relationer. Hon håller i hand med sin väninna. Kramas alltid. Gråter ihop. Går på toa i duo. Delar allt. Jävligt mesigt. Lite svagt sådär. Tills två män uttrycker sina känslor på samma sätt. Plötsligt är den manliga vänskapen HELT extraordinär och manliga duos gråter i podcasts, åker ut på resor och vältrar sig i manlig tvåsamhet. (Ser jag ett till program med två män som reser på en jävla resa kastar jag fan ut min teve genom fönstret) Lagar mat och gråter över hur gott det smakar. Älskar varandra. Och det är så fint.
Och så det här med bloggar. Bloggfenomenet startade som en kvinnlig företeelse. Unga kvinnor lade ut outfitbilder på sig själva, dokumenterade festnätter i Stockholms innestad och gjorde kollage över höstens hetaste trender. Fan, vad löjligt va. Vem vill läsa? Så jävla självupptaget. Dessa kvinnor har nu skapat en karriär på sitt "löjliga" bloggande och jobbar som designers, entrepenörer och utgör några av Sveriges mest inflytande personligheter. Syns överallt. Tjänar pengar. De är mäktiga. De har makt.
Samhället har insett att bloggare utgör en maktfaktor. Det handlar om politik och samhällsfrågor. Feminism och antirasism. Och det är kvinns som dominerar.
Vad händer när kvinnor dominerar ett fält? Hatet spirar. Måste ut. De där kvinnorna bakom de där bloggarna, de bara måste sättas på plats. De kan ju inte vara sådär perfekta. Och det där perfekt bakade muffinsen i de mintgröna formarna är jävligt löjliga. De lagda håret. Hon är säkert en jävla bitch privat. Hår under armarna har hon också. Så jävla ofräscht. Men varför har hon inte hår på benen om hon har det under armarna? Så jävla dubbelmoral. Och så allt det där sminket. Offer för skönhetsidealen. Så jävla plast. Så jävla fejk. Ful också. Så ful att hon är tvungen att skriva ett inlägg om American Apparels sexistiska reklam. Bara för att hon inte själv får vara modell. Varför måste hon lägga ut bilder på sig själv när hon står på tå? Varför står hon på tå? Sprider inte hennes bilder sjuka kvinnoideal. Varför skriver hon om att vara kurvig och älska sig själv. Lätt för henne när hon är så smal. Hon fat-shamar. Hon saknar klassperspektiv. Intersektionellt perspektiv. Raka dig kvinna!
Jag får svettningar varje gång jag ser att jag fått en ny kommentar. När den där gula lilla rutan lyser på skärmen. Och så ska det ju inte behöva vara! Jag är rädd att någon ska bli stött av något jag skriver. Att någon tagit illa upp. Att jag fat-shamar, smal-shamar, slut-shamar. Inte uppfyller allas behov. Ibland är jag för radikal. Ibland för liberal. Är jag en bra feminist utan att diskriminera någon? Samtidigt ska jag vara jävligt skön. Gärna snygg. Fin. Kul. PK. Lagom. Skrikig. Men inte för skrikig. Glad. Men inte för glad. Ni fattar. Jag vet att jag inte kan sätta mig in i allt och jag tycker att det är viktigt att vara ödmjuk inför andras erfarenheter och tankar. MEN, jag är bara jag. Jag är Emelie och jag utgår från mig själv när jag skriver. Jag kan inte uppfylla allas krav. Allas önskningar. Skriva ur alla perspektiv. (Oftast uppskattar jag mina kommentarer. Det vill jag verkligen påpeka. Jag älskar att lära mig av er och jag tar till mig alla era perspektiv och berättelser. Ni är fantastiska läsare!)
Alla kan inte gilla det jag skriver. Men jag är jag i min blogg. Och det är det enda jag kan vara. Gillar ni ej. Läs en annan.
Här är några andra texter från bloggerskor som säger ifrån:
Ta in post från SD. Du måste tyvärr ta i brevet. Annars ligger det kvar i brevlådan tills det proppar igen och så förstör det ju stämningen för resten av dina brev. Det blir verkligen en-elefant-finns-i-rummet-stämning i brevinkastet. Tänk på kollektivet! Eventuellt kan du först gå in i ditt hem och hämta ett par plasthandskar.
2)
Vill du läsa, läs. Vill du skonas, läs inte. Riv brevet i strimlor av önskad storlek och form. Jag rev relativt symmetriska fyrkanter om cirka 5x5 cm. Har du en dokumentförstörare som står och skräpar: använd för bästa resultat! För de finkänsliga, ha kvar plasthandskarna och använd sax.
3)
Detta är en valbar punkt. Men om du vill kan du ju skriva några rader från ditt hjärta. Förmodligen kommer detta inte att läsas eller bara passera inskränkta ögon i posthanteringen.
4)
Lägg i ett kuvert och adressera till Sverigedemokraterna, Box 26, 29121 Kristianstad. Om du hemskt gärna vill att ditt meddelande ska komma fram sätt på ett frimärke. Vill du bara att det ska försvinna i posthanteringen eller möjligtvis nå SD:s högborg låt bli.
Klart! Det går givetvis minst lika bra att bara kasta i närmsta papperskorg.
Detta inlägg tillägnar jag min vän Dima. Efter vår vilda festhelg i Växjö för sisådär två helger sedan så bestämde vi oss nämligen för en detox. Ni vet, en sån där renande kur som ska vara bra för både kropp och själ. Man ska äta grönt, man ska äta bär, man ska dricka juice. Easy. Två liter citronvatten om dagen ingår också i rutinen. Som sagt, lätt som en plätt. Svårare är det såklart att undvika de saker man INTE får förtära. Typ socker och mjölkprodukter. Och såklart kaffe, cigg och alkohol. Det är också viktigt att sova regelbundet och träna så mycket man kan. Okej! Vi började googla recept och skrev ner en lång lista på det vi skulle äta och hur vi skulle bete oss. Och så skulle vi såklart peppa varandra. Varje dag. Via sms och telefonsamtal. Alternativt facebook.
Tre dagar senare drack jag två glasrödvin och rökte en cigg på min balkong. Utfallet av uppdraget visade sig alltså vara ostadigt. Även från Dimas front. Det har sedan fortsatt i samma förkastliga anda. Sena nätter, rusdrycker, nikotin och hamburgare. Jag känner mig lite halvt rutten inuti, känner ni igen känslan? Som om det ligger en svart sörja inuti tarmarna och alla kroppens skrymslen. Som om porerna andas ut avgaser och miljöfarliga ämnen. Jag vill bara bada i ett vattenfall fullt av vitaminer och mineraler. Springa flera mil och svettas ut odörer och äta små förgyllda kakor fullproppade med antioxidanter och fytokemikalier. Låta små hälsosamma skimrande älvor smörja in min kropp med aloe vera och flavonoider.
Nej, det där med detox känns svårt just nu. Det är liksom vår och jag går runt med känslan jag är-dum-och-ung-och-lever-bara-en-gång-känslan i hela kroppen. MEN, så hittade jag lösningen! Mitt i mitt flöde om SD:s vidriga propaganda i tunnelbanorna och brevbärare mot rasism fanns den. Annonsen. Se bara:
What? Detox-plåster som man har på undersidan av fötterna medan man sover! Det låter verkligen helt fantastiskt! Jag tänker att man kan använda dem också när man inte sover för att uppnå ett bättre resultat. Ha plåstren på när man är ute på klubb och dansar, sitter på bussen hem från Stockholm vid halv fem på morgonen en lördagsnatt eller när man är och äter hamburgare i bakisdimma på söndagseftermiddagen. Man till och med ser ju hur de där avgaserna pumpas ur porerna. I form av den bajsliknande hinnan på plåstret vid avtagandet.
"De extremt populära detoxplåstrena har tagit miljontals kvinnor med storm. Prova den omtyckta Detox-kuren och upplev sensationen av att vakna upp helt frisk och helt fri från farliga föroreningar som din kropp har tagit upp under dagen."
Passar ju också perfekt att ha i ett par high-heels då de också kan fungera som fotinlägg och skydda hålfoten. Såhär:
Innehåller bland annat det som bilden visar:
Bambuvinäger, räka, ekvinäger, eucalyptus och sten.
Detta ska nu beställas hem och prövas under helgens festliga eskapader. Hurra! Jag återkommer med resultat och bild på mina slaggproduktsfria porer under veckans gång. Obs! Detta är inte ett sponsrat inlägg.
Jag fick låna min vän Agnes mormors havsblå klänning för ett tag sedan. I fredags hade jag den på mä när jag gick på Vintagefabrikens ettårsfest i Midsommarkransen. En väldigt fin tillställning där jag drack bål tills det bubblade i magen och åt kakor tills den nästan sprack. Sedan gick jag på Trädgården och frös lite men fick sommarkänslor.
Idag lanseras Kvinna till Kvinna och Expos granskning av hur nationalismen påverkar jämställdhet och kvinnors rättigheter. Extra viktigt i dessa SD-tider. Som vi vet går ju antifeminism och rasism hand i hand och nu finns en rapport till underlag för detta!
Läs om rapporten på Kvinna till Kvinnas hemsida genom att klicka på bilden ovan eller susa direkt till den genom ett klick här.
I fredags hittade jag ett fint randigt kuvert i min brevlåda. Jag hade mina aningar vad det kunde vara och skyndade mig att riva upp pappret. (Jag är ingen sån där pappers-sparare eller en metodisk öppnare på något sätt, mer slita upp så att innehållet nästan gå sönder. En av mina dåliga sidor...)
Inuti hittade jag följande. Åh, tack Agnes för att du är en lika stor slarvmaja som jag och förpackar saker i gamla matförpackningar. När jag skickade iväg en Guldfitta förra veckan gjorde jag detta i en gammal A-filsförpackning som luktade surt. (Inser att detta kanske skrämmer bort eventuella köpare, men jag har övergivit den emballage-metoden, jag lovar.)
Och tada! Alltså, fy vad fint! Jag omgiven av ett regn av snippor, kaffekoppar, kvinnomärken och blommor. Tack tack tack Agnes för denna fina illustration. Den ska nu ramas in och ingå i min nya tavelvägg i nya lägenheten. (För visst kan man ha en illustration av sig själv på väggen?)
Kika in Agnes blogg för mer illustrationer. En massa löv till dig!
Jag vill så hemskt gärna ha en kristallkrona i taket i min nya lägenhet. Tidigare har jag varit så inne på retro, plast och färg men jag känner att vardagsrummet med dess kakelugn och stora spröjsade fönster passar bättre med lite sekelskiftesromantik. Ska jag vara helt ärlig är jag lite trött på teak, retromönstrat och plast. (herregud vad händer?) Jag tror jag fick en overload och nu drömmer jag om lite mer 20-tal. Så, en kristallkrona skulle verkligen vara kronan på verket och passa perfekt i mitt tak.
Jag har hittat en otroligt fin från Xara Design som finns i flera olika storlekar. Jag tänker att jag vill ha en stor. Såklart. Haha.
Kika in på deras hemsida för att kolla närmre på kronorna i kristall! Klickar du på bilden ovan så susar du direkt till den lampan som finns på bilden.
Jag vill önska er alla en fantastisk fredag! Jag sitter på tåget in mot Stockholm för att gå på Vintagefabrikens 1-årsfest. Mina pattar fladdrar i vinden och jag är tamejfan ganska glad ändå.
För ett tag sedan fick jag ett väldigt trevligt och platt paket på posten. (Alltså, hur jävla kul är det inte att få paket, brev eller avier i brevlådan? Barnsligt kul) Inuti paketet fanns en fantastiskt fin plåtskylt från Nillas Handelsbod. Jag tänker att den kommer att passa perfekt i mitt nya kök där jag tänkt ha gult och mintgrönt som huvudfärger.
Tack tack tack! Kika in i deras webshop för att se just min skylt och mycket annat fint. Bland annat vackra knoppar till köksluckor och skåp. Just nu får du 15% rabatt på deras lantliga inredning om du anger koden "enblommigtekopp" i kassan. Skynda, fynda!
Jag kommer eventuellt att komma igång med tillverkning och försäljning igen framöver. Dock är det inte klart när. Är ni intresserade av att köpa en inom en oviss framtid är ni välkomna att maila mig så sätter jag upp er på en väntelista! Jag hör då av mig när jag kommit igång igen. Blir inte ledsen om jag inte svarar <3
Puss från Guldfitte-makaren!
Allt för många flickor idag växer upp med idén om att det är tabu att prata om muttans anatomi och dess funktion. Vissa vet faktiskt inte ens hur den ser ut. På riktigt. Det är ju inte som att vi ser dem i duschrummet efter skolgymnastiken precis. Hur ska vi då veta hur allt fungerar och vad vi tycker är skönt? Fittan har istället blivit ett nedsättande ord och det är dags att vi återtar det! Make it ours! Hur kan något som från början betyder våt ängsmark nu vara något fult?
Detta vill jag göra genom att låta fittan komma ut i finrummen. Upp på stringhyllan i köket, i bokhyllan i vardagsrummet eller på nattduksbordet bredvid väckarklockan. Perfekt som födelsedagspresent, julklapp, morsdagspresent, till dig själv...till allt!
Alla mina fittor är handgjorda i keramiklera och sedan målade med guldig hobbyfärg. De kostar 250 kronor inklusive frakt och görs på beställning (från början kostade de endast 150 kronor men jag är nu tyvärr tvungen att höja priset på grund av kostnaden av frakt och skatt) Leveranstiden är 1-2 veckor på grund av tillverkningsomständigheter och halt av stresshormoner.
Är du intresserad av att köpa en får du gärna maila till [email protected] så berättar jag mer!
Om du köper en guldfitta får du VÄLDIGT gärna maila en bild till mig eller lägga upp på instagram och hashtagga med #guldfittan och tagga mig (@emeliefridae) Dessa bilder kommer sparas och läggas upp på bloggen. Hurra!
På lördag är det Feministiskt Forum på ABF-huset och jag finns där bakom Kvinna till Kvinna-bordet på mässan. Kom och säg hej! På kvällen kommer det dessutom ordnas en grym efterfest på Debaser Medis som ni absolut inte får missa. Beatrice Eli kommer, peppen på den!
Klicka på bilden ovan för att komma till eventet, eller här!
"Jag kan inte vänta mer och därför röstar jag på Feministiskt initiativ. Vi har inte tid att vänta på att ett gäng vita priviligerade politiker ska inse att feminismen och antirasismen är viktiga. Som kvinna kan jag inte vänta på att ni ska ta mäns våld mot kvinnor på allvar."
Dagens lästips som ni måste måste läsa. Denna text av Sarah Häggdahl sätter ord på vad jag känner inför debatten om taktikröstning. Att jag inte kan vänta. Jag kan inte taktikrösta och vänta på att det först ska bli en rödgrön regering och SEDAN rösta in partiet som mitt hjärta bankar för. Det enda partiet som verkligen tar kampen mot rasismen och antifeminismen. Kvinnor har ALLTID fått vänta. Feminismen får ALLTID kliva åt sidan då maktstrukturerna menar att det finns viktigare saker att ta ställning till. FÖRST. Sedan kvinnorna. Sedan de rasifierade. Sedan HBTQ-rörelsen. Sedan de funktionsnedsatta.
"Vi behöver öppna gränserna, öppna dörrarna och vårt land för de som har flytt och i dag lever gömda och som papperslösa. För när människor dör under flykt på väg in i EU, anses vara illegala och får betala med sina familjer och sina liv för den politik som drivs måste vi säga ifrån. Och det är precis det som Feministiskt initiativ gör när de andra partierna tiger och låter oss vänta."
Hörrni! Ni har väl sett den nya headern? JAG ÄLSKAR DEN! Det är den eminenta illustratören och människan Annika Bäckström som står bakom den. Hur fantastisk är inte den blommiga tekoppen med mensblodet och tampongen. Jag tycker att det blir en så bra mellanväg mellan min idé att byta mitt bloggnamn till En blommig menskopp som jag funderade på för ett tag sedan. Plus att jag tycker illustrationen av mig presenterar min uppenbarelse på det mest smickrande av sätt. Lite likt också, eller hur? (hehe)
Det håller på att ske lite förändringar här på bloggen och denna förändring innefattar den fantastiska illustrationen ovan. Som är gjord av den bästa illustratören i världen, Annika Bäckström!
Jag vill bara säga tack för idag med denna bild! (I had so much freakin fun my hair turned lilac) Med en liten exalterad hårtest i errigerat tillstånd på toppen. Nästan alla mina kläder tog slut. Resten lämnades av på Erikshjälpen. Och guldfittorna tog slut de med, TACK ALLA SOM KÖPTE. Jag känner mig ärad. Det var en tjej som frågade ifall jag gjutit dem efter eget behag (haha). Det hade ju varit härligt...
OM ni vill beställa en guldfitta så kan ni maila mig på [email protected]. Jag har redan fått in flera beställningar så nu kommer mitt kök vara en muttfabrik resten av veckan. Ni som köpte idag får VÄLDIGT gärna lägga upp på instagram och pinga mig (@emeliefridae) så får jag se hur de ser ut i ert hem!
Ps. Självklart "glömde" jag kameran hemma idag så räkna inte med några Vintagebloppisbilder här int. Ni får kolla in fotografmästarnas bloggar istället. Redan nu finns bilder hos Isabelle och Annika. Mindre smickrande på mig, men det är ju så verkligheten ser ut. (Ja, man får faktiskt skriva om att man blir missnöjd med sig själv på bilder) Puss!
Haha, jag har skrattat åt detta hela dagen. Jag bara tänker mig stämningen som uppstår och så Jimmies lite lätt irrande och provocerade blick uppåt. Men han fortsätter och tala medan publiken skruvar stelt på sig. En krystad stämning helt enkelt. Som ingen låtsas om för det finns ingen humor och ingen kärlek.
Herregud vilken fin dag! Så mycket folk. Så mycket kärlek. Så mycket styrka. Så mycket pepp. Över 4500 personer samlades vid Mariatorget och gick till tonerna av Beyoncé till Tantolunden. Folk stod på balkongerna längs Hornsgatan och vinkade och skålade. Alla dansade. Bilar tutade. Alla skrek "ut med rasisterna, in med feministerna" och "den som flyr har inget val, ingen människa är illegal."
Jag var konferencier och knäna skakade men jag tror inte att det syntes. Tack för alla fina ord om det förresten. I love you.
Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.
