En tallriks tragiska död.
Idag hände något fasansfullt. Jag stod i godan ro och diskade till P3 i köket. Jag kunde inte på något sätt ana det som skulle hända. Diskvattnet bubblade fridfullt i diskhon, en fin person stod trallande och duschade på toaletten och fåglarna kvittrade utanför fönstren. Jag sträcker mig över diskstället för att ta en smutsig tallrik och då händer det. Jag ser som i slow-motion min fina Uppsala-ekeby tallrik glida över kanten och falla mot golvet. Jag slänger mig ner och försöker hindra det som håller på att inträffa. Jag är inte tillräckligt snabb och ett högt kras hörs över hela Fålhagen. Tillsammans med mitt skrik. Duschen slutar att porla och en förskräckt, blöt, fin människa ser mig ligga och gråta med ett par skärvor porslin i händerna.
Jag har varit ledsen hela dagen.
Och i eftermiddags gjorde jag ett tappert försök att rädda mitt fina fat som jag hittade på en loppis för bara 45 kronor.
Men inget lim i världen kan rädda min fina tallrik.
Chokladdoppade jordgubbar.
.
.
Jordgubbar doppade i choklad är så himla gott. Bara smält chokladen i ett vattenbad, doppa jordgubbarna och ställ dem i kylen en liten stund för att svalna. Mmmmmmmmm.
Det är mycket jordgubbar just nu.
Juice som sänd från ovan.
Jag har skaffat mig en nytt beroende. Brämhults juice med jordgubbar och lime. Det godaste jag smakat. Farligt för plånboken.
En juice som sänd från ovan.
Saffransgryta.
Idag förvandlade jag hela mitt kök till ett saffransdoftande paradis. Det hackades och det frästes, det kryddades och det kokades. Resultatet blev en fantastiskt god saffransgryta med torsk och färska räkor. Den var faktiskt väldigt enkel och om du vill tillaga samma kulinariska utsvävning så behöver du:
♥ Fyra schalottenlökar
♥ Två vitlöksklyftor
♥ Två röda paprikor
♥ Ett kuvert saffran
♥ En burk krossade tomater
♥ En dl grädde
♥ Salt och vitpeppar
♥ Chillikrydda efter behag
♥ 400 gram torskfilé
♥ 100 gram skalade räkor
♥ Lite sockerärtor
♥ Dill
.
1. Börja med att skala räkorna. När skalet åkt av så är det inte mycket av de små kräftdjuren kvar. Och sedan blir man väldigt frestad att äta av dem också medan man skalar. Det gjorde jag såklart. Detta var vad som blev kvar.
2. Skala och finhacka schalotten och vitlöken. Akta de små fingrarna.
3. Hacka paprikan i små bitar.
4. Fräs löken och paprikan i en stekpanna och strö över saffran.
5. Häll i de krossade tomaterna och grädden och låt koka upp. I med den hackade dillen. Smaksätt med salt, peppar och chillikrydda. I med fisken och toppa med räkor och sockerärtor innan servering.
En fantastiskt doftande fiskgryta som kan ätas med antingen pasta, ris, bulgur eller matvete. Eller så kan man bara äta den som den är. Skulle man vilja ha den lite mer "soppig" så kan man antingen ha i lite mer grädde och krossade tomater eller spä ut den med lite vatten.
Gott, gott, gott!
Kulinariskt värre.
.
Nu ska jag laga fiskgryta och lyssna på Veronica Maggio.
Med saffran.
Kulinariskt värre.
Stay tuned...
Titta uppåt.
När man promenerar runt i Uppsala så får man inte glömma att titta uppåt, mot himmelen. Oftast så möts man av denna synen. Jag kan inte tänka mig någon annan stad med lika fina gamla hus som ståtar mot en blå himmel.
Man blir så glad.
Fast idag regnar det.
Och jag tänkte ägna mig åt lite kulinariska utsvävningar hämtade ur min rosa kokbok.
En rutig kokbok.
.
.
En väldigt bra kokbok. Den är rutig, rosa och innehåller en massa goda recept. Jag var nördig nog att sitta och flika de allra bästa.
Grapefruitslyx.
Idag lyxade jag till det med en grapefruit till frukost.
Mmmm, det är så gott!
Farligt nära röda korset.
Jag bor faktiskt farligt nära Röda korset. Så istället för att skriva på min hemtenta igår så gick jag ut i blåsten och hittade dessa fina ting. Två fina krukor för tio kronor styck, det ska planteras lite blommor och frön i dem när jag kommer hem från min tågluff i juli. En fin tavla och en fin ram hittade jag också. I ramen satte jag in en bild på min morfar när han gör några dansmoves. Två böcker och så en fin tröja för endast 30 kronor.
Och allt detta för 93 kronor.
Det frodas.
.
.
.
.
.
Inomhus. Utomhus.
Det växer överallt.
Maränggubbar.
Ja, jag har blivit lite insnöad på maränger på sistone. Man kan ju göra så mycket av dem! och så är de goda också. Siri fick ett par söta maränggubbar på sin födelsedag igår.
En skidbacke.
Detta är anledningen till att mina föräldrar, mina vänner och forna pojkvänner aldrig låter mig hyvla en ost. Det blir en slalombacke av alltihop.
En grön liten kompis.
I morse när jag kom in i köket så kravlade sig denna lilla sötis sig fram på min bänk. Jag vet inte för allt i världen hur den kom dit. Men jag tror den var på väg mot mitt fönster där alla mina plantor står och gror. Den ville nog sitta på ett blad och gunga fram och tillbaka, kanske ta en liten tugga av min spirande persilja.
Jag tog den ut på balkongen och satte den på min tomatplanta.
LisaMarie.
.
.
En ny fin blogg i samlingen! Så fantastiskt fina bilder. Pastelliga hus, blommor, böcker och så bor hon i Uppsala också.
En fin tatuering på en fin fot.
Min vän Siri har en väldigt fin tatuering på sin fot.
Min fina morfar.
Nästa vecka ska jag hålla ett hyllande tal. Jag valde att hylla minnet av min fina morfar.
”Ja må hon leva, ja må hon leva. Ja må hon leva ut i hundrade år. Javisst ska hon leva, javisst ska hon leva…” Sången bröts mitt itu. Det ända som hördes var gråt. Ja, du grät. Jag trodde faktiskt aldrig att du kunde gråta. Människor som skrattar, skämtar och ler och alltid sprider glädje omkring sig, de kan inte gråta. De borde inte få gråta. Jag tittade mig hjälplöst omkring och såg att mamma och mormor också stod med tårar i ögonen. Jag minns att jag gick fram till sängen och försökte krama bort sjukdomen från dig. Jag lade örat mot din bröstkorg och hörde hjärtat slå där inne, likt en fjäril i ett krankt skal. Den sprudlade av liv och ville ut, men den skulle inte få flyga mer.
Det var sista gången jag såg dig.
Det var min elva års dag. Du hade en månad tidigare skämtat om att du inte skulle missa mitt kalas för allt i världen. Du skojade om att du skulle ta med dig en syrgastub och komma till varje pris. Jag skrattade åt dig. Ett barnskratt, ett äkta skratt, för jag visste aldrig att du skulle försvinna. Det finns inte i en elvaårings huvud. För mig var du odödlig, i mitt liv fanns det inte plats för dig att försvinna. Du kom inte på mitt kalas, utan jag stod vid din sänggavel med en teckning hårt tryckt mot bröstet. Teckningen föreställde en snirklig stig, kantad med blommor och gröna buskar. Överallt flög fjärilar och bin och längst upp på teckningen fanns en stor brun port. Det var porten till himmelen. Där knackade man på när man lämnat livet på jorden, då du inser att du inte kan komma tillbaka.
Jag målade säkert tolv teckningar till dig under tiden du låg på sjukhuset. Jag berättade alltid för dig vart jag tyckte du skulle sätta upp dem när du skulle komma hem igen. De teckningarna skulle inte måla dina väggar med färg, utan pryda insidan av ditt kistlock. Jag skulle inte få krama en varm kropp och höra fjärilen inuti ditt bröst, bara lägga handen på en kall panna. Var inte det konstigt? Att jag målade en teckning av livets sista väg utan att riktigt förstå att det var just där du skulle gå?
Jag har aldrig tidigare gråtit så mycket, aldrig sett en människa ligga så kall och stilla. Trots att du var död och kall som is, så såg det ut som om du bara sov. Jag ville så intensivt att du skulle öppna dina ögon, sätta dig upp i kistan och krama mig hårt. Berätta ett av dina skämt och få mig att skratta. Tanken på att jag aldrig skulle få se dig öppna ögonen igen gnagde sönder mig inifrån. Hur kan en människa så full av liv nu ligga blek i en kista? Hur kan en sprudlande fjäril få ligga och ruttna bort i jorden? Vart tar alla tankar vägen? Alla erfarenheter och alla förhoppningar. Vart tar orden och tårarna vägen? Skratten, hur kan de tystna för alltid? Det var då jag kom och tänka på teckningen, vägen upp till himmelen. För att inte göra alla frågor så svåra och smärtsamma så bestämde jag mig för att det var där du gick nu. Knackade på dörren, steg in och satte dig på en stjärna. Med benen dinglande över kanten.
Elva år senare, finner jag mig själv stå inför en publik och prata om min älskade morfar. Världens finaste morfar som fick lämna det vackra livet alldeles för tidigt. Det var så orättvist. Du och mormor skulle pensionera er och kanske flytta till Spanien. Du och jag skulle åka på safari i Afrika .
Det gick så fort och bara två veckor efter beskedet så var du borta.
Trots att jag gång på gång stänger mina ögon och försöker inbilla mig att jag ser världen genom en elvaårings ögon, så går det inte. Jag kan inte se hur drömmarna dansar sin barfotadans över gräset. Jag kan inte höra dig sjunga på midsommar. Jag kan inte känna din lukt längre och inte smärtan när en födelsedagssång går mitt itu och brister ut i tårar. Hur mycket jag än vill och försöker, så kan jag inte känna den känslan och se ditt ansikte så tydligt framför mig som innan. Din röst kan jag inte höra längre, och ditt skratt har för länge sedan slutat dansa i mitt öra. Jag har nästan glömt bort hur det var när du fanns.
Trots att så mycket förändrats så glömmer jag aldrig dig. Jag kan fortfarande se dig sitta på en stjärna där uppe och dingla med benen. Din vind smeker fortfarande mina kinder torra från tårar och jag ser fortfarande den livfulla fjärilen dansa i luften, sprudlande av liv.
Morfar, tack för att jag fick elva fina år med dig.
Min receptsamling.
.
.
.
.
Idag klistrade jag in lite nya recept i min receptsamling.
Nu ska jag bara testlaga allihop.
Blomman i mitt fönster och mos i huvudet.
Idag är mitt huvud mos. Potatismos. Blomman i fönstret gör mig faktiskt lite gladare.
Och så hade jag ju inflyttningsfest igår. Vi tog bilder i buskar och dansade tills fötterna värkte.
Marängpops.
.
.
.
Ja, jag spårade ur lite med maränger och glasyr idag. Det blev till fina marängpops som jag ska bjuda mina fina vänner på i kväll.
En fin ask av Agnes.
.
.
När Agnes var i Amsterdam så köpte hon en fin ask till mig.
Och i den låg en massa tepåsar.
Och jag blev fantastiskt glad.
Jag kanske har gröna fingrar ändå.
Åh! Små basilikaskott har letat sig fram genom jorden och sett solens första strålar.
Skynda er att väx nu så att jag kan säga att jag har gröna fingrar och göra världens godaste pastasås med egenodlad basilika.
Grannsämjans svarta får.
.
När pionerna dog så fick syrenerna ta deras plats i vasen på min byrå. Jag tjyvade dem i en buske utanför mitt hus. Jag småsprang på grusvägen och kände mig som grannsämjans svarta får. Inte nog med att jag inte var med på den årliga städningen i lördags. Och på fredag ska jag ha inflyttningsfest.
Hur ska detta gå?
Ljuvliga hallongrottor.
.
.
.
.
Igår bakade jag, Siri och Agnes hallongrottor och drack rosévin hemma hos mig. Jag ville spetsa till det lite och färgade dem rosa med röd karamellfärg.
Hallongrottor är väldigt enkelt. Vilket passar mitt dåliga tålamod.
Du behöver bara:
♥ 200 gram smör
♥ 1 dl strösocker
♥ 1 msk vaniljsocker
♥ 4,5 dl vetemjöl
♥ 1 tsk bakpulver
♥ Hallonsylt
♥ Röd karamellfärg
Sätt ugnen på 200 grader. Blanda ihop alla torra ingredienser i en bunke. Dela smöret i mindre bitar så att de blir lättare att arbeta in. Ner med händerna i bunken och gojsa runt till allt är en fin deg. Skvätt över några droppar karamellfärg.
Sätt sedan in smeten i kylskåpet någon kvart eller så. Då blir det lättare att hantera den och forma små bollar. Rulla sedan små bollar och lägg dem i formar och tryck ett hål med tummen. Fyll dessa små hål med ljuvlig hallonsylt och skjuts in i ugnen i ungefär 10 minuter.
Gott gott gott!
Vem torkade sig på finhandduken?!
.
Helt plötsligt hänger den där, skrynklig och blöt. Och en liten fläck syns på tyget. "Vem torkade sig på finhandduken?!" utropar jag och det blir tyst i köket. Jag inser snabbt att jag gått för långt och att mina pedantiska fasoner i mitt nya kök nu har nått sin bristningspunkt. Jag ber Agnes och Siri lite generat om ursäkt, sneglar med darrande läpp mot min fina handduk och känner mig som Monica i vänner. Skyndar mig fram, rättar till den och hintar försiktigt mot handduken som hänger bredvid spisen. Den är ju helt enkelt inte lika fin och mycket bättre att torka sig på.
Ett fint fat.
Jag hittade ett väldigt fint gult fat på en loppis i Uppsala.
Extra fint med lite gul mat på, som ost och citron.
Fina Agnes fyllde år.
.
.
.
.
.
.
.
.
Den 12 maj fyllde världens finaste vän år och det firades i min lägenhet. Med tårta, sangria, jordgubbar, skratt och ballonger.
En väldigt fin dag till en väldigt fin person.
På gatan där jag bor.
.
.
.
.
.
.
Salagatan är en vacker gata! Särskilt när man strosar runt med bara ben.
Det sade bara kras.
.
I lördags var jag på Vaksalamarknad och hittade världens sötaste små kaffekoppar. Med påsen fladdrande i handen gick jag ner på stan och helt plötsligt så for påsen i marken och ett oroväckande kras hördes. Två av fyra koppar hade gått sönder och katastrofen var ett faktum. Men med lite superlim fick jag ihop de små underverken och ja, de kanske inte går att dricka kaffe i men de är hela i alla fall.
Mitt vardagsrum.
.
.
.
.
.
.
.
.
Det allra bästa i mitt vardagsrum är den gröna soffan som jag köpte för 400 kronor av en tant ute i Älvkarleby när hon städade ur sin gamla sommarstuga. Bordet stod upp och ner vänt och skulle slängas i en container. Kan ni förstå!! Jag fick köpa det för hundra kronor. De fina pinnstolarna fick jag köpa för 60 kronor styck och kuddarna i soffan fick jag med på köpet. Den fina röda mattan är från en loppis i Alvesta och puffen på golvet köpte mamma och pappa i Marocco.
Den fina sekretären i teak är från Alvesta och ja, allt är faktiskt ett ihopplock från loppisar lite här och där.
Pioner och ett bröllopsfoto.
I min hall står en fin byrå som jag köpte på en loppis i Alvesta. Ovanför hänger en spegel från Erikshjälpen och på byrån står ett bröllopsfoto föreställande min mormor och morfar. Och så vasen med pioner.
Ja det är sant, jag har ett eget kök.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Jag kan nästan inte förstå att jag har ett eget kök. Med mintgröna köksluckor och knarrande trägolv. Min absoluta favorit är kryddhyllan med hyllorna över. Och min kaffeburk. Och bordet med Perstorpskiva såklart. Och mina fina köksstolar som jag köpte av en tant för 60 kronor styck. Och mina djupa skåp som jag inte för mitt liv förstår hur jag ska kunna fylla. Och klockan över dörren tickar på det hemtrevligt vis. Den fick jag av en gubbe ute i Älvkarleby.
Ja, allt är så fint. Varje gång jag går ut och sätter på tevatten så drar jag ett andetag av andakt.
Tack gud.
En somrig lunch och fortfarande inget internet.
Jag har fortfarande inget internet. Så istället får ni gå in på
Siris blogg där hon har tjuvfotat lite. Till exempel en mysig sommarlunch i mitt mintgröna kök.
Utan internet.
Utan internet blir man lite halvt isolerad från verkligheten.
Eller ja, i alla fall så kan man inte blogga...
Snart så!
Tantfetischer på min balkong.
.
.
.
.
.
Här ute kan jag verkligen ge mig hän åt alla mina tantfetischer. Jag kan gräva några spadtag i min påse med blomjord, vattna mina stackars plantor, bryta av en tomat och stoppa i munnen, dricka en kopp kaffe och lyssna på P3. Mysa inombords när jag hör ett tåg susa in från Stockholm på rälsen borta vid stationen och verkligen tänka tanken att "fy fasiken vad fint det är med fågelkvitter." Allt sånt där som en pensionerad tant skulle gjort på sin balkong en solig måndagseftermiddag i Uppsala.
Piffa till ett tråkigt träbord.
Du behöver häftstift, en sax, en fin vaxduk efter behag och en hammare. Och givetvis ett billigt träbord. (Jag köpte mitt på Claes Ohlson.)
Mät ut hur stor bit av duken du behöver. Jag höftade lite, som jag brukar göra, och det blev väldigt bra. Ögonmåttet är att lita på! Tryck sedan dit häftstiften längs kanten och slå några slag med hammaren om fingrarna blir ömma.
Tadamtadaa! Ett fint bord som ingen annan i ditt hus har.
Fint, fint fint!
En tjuvtitt.
En liten tjuvtitt från mitt nya kök. Kryddhyllan är original från när huset byggdes, 30-talet. Jag tänkte att det kunde bli förvaring för så mycket mer än kryddor. Så i en liten glasbehållare finns muffinsformar och små vita rosor. I de vita hyllorna över står min fina kaffeburk som jag köpte på tradera, min receptsamling och hemmets kokbok från 30-talet. Berså-skålen från Rörstrand hittade jag på en loppis i Småland för 45 kronor! Den fina plåtburken högst upp köpte jag också på tradera. Hyllremsan med gula rosor köpte jag på Broarne.se.
Detta är min favorithörna i köket.
En egen lägenhet.
.
.
.
Bruna fula tapeter har blivit vita väggar. Hyllor har sats upp. Det har spacklats, målats, spikats och skurats. Jag har åkt till Älvkarleby och handlat möbler av en tant som rensade ut sin gamla sommarstuga, jag har sprungit genom IKEA och målat väggarna i mitt kök mintgröna.
Jag har alltså haft så himla mycket att göra.
Men nu är det klart.
Nu har jag en egen lägenhet. Med ett eget kök, vardagsrum och en balkong. Jag har till och med ett eget städskåp. Vuxenpoängen haglar.
Så nu är jag tillbaka.
Med en hel egen lägenhet att blogga om.
To be continued...
Mitt liv i bananlådor.
Ungefär såhär, eller ja exakt såhär, ser mitt rum ut just nu. På fredag klockan elva står jag med mina nya lägenhetsnycklar i handen.
Röda rosor till min balkong.
En brevavi i brevlådan och några snabba kliv till ICA. Sedan promenerade jag hem med ett rosa paket i famnen och i det fanns en fin girlang med röda rosor till min balkong. Åh!
Kom till mamma.
.
Bara någon dag till... Kan ni förstå hur glad jag är att ha ett kök som jag kan handla världsliga ting till? Fast en klocka är otroligt världslig. Och en brödrost också.
Tapetpanik.
.
.
.
.
Vad ska jag ha för tapet på min fondvägg i vardagsrummet?
Nere i traderaträsket.
.
Idag köpte jag en fin kaffeburk och en stringhylla på tradera. Kan knappt bärga mig till hyllan hänger på min mintgröna vägg och kaffeburken står på en av teakhyllorna.
Annars så har det varit ett vilt valborgsfirande sista tiden. Så idag har jag förutom mina köp legat i sängen hela dagen och knaprat på kakor och ätit köttfärs gjord av en hemlig mästerkock.
