En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

En tallriks tragiska död.

 

 

Idag hände något fasansfullt. Jag stod i godan ro och diskade till P3 i köket. Jag kunde inte på något sätt ana det som skulle hända. Diskvattnet bubblade fridfullt i diskhon, en fin person stod trallande och duschade på toaletten och fåglarna kvittrade utanför fönstren. Jag sträcker mig över diskstället för att ta en smutsig tallrik och då händer det. Jag ser som i slow-motion min fina Uppsala-ekeby tallrik glida över kanten och falla mot golvet. Jag slänger mig ner och försöker hindra det som håller på att inträffa. Jag är inte tillräckligt snabb och ett högt kras hörs över hela Fålhagen. Tillsammans med mitt skrik. Duschen slutar att porla och en förskräckt, blöt, fin människa ser mig ligga och gråta med ett par skärvor porslin i händerna.

 

Jag har varit ledsen hela dagen.

Och i eftermiddags gjorde jag ett tappert försök att rädda mitt fina fat som jag hittade på en loppis för bara 45 kronor.

 

 

 

 

 

Men inget lim i världen kan rädda min fina tallrik.