Under stjärnorna i Norge.
Nu åker jag till Norge och dansar under stjärnorna till tonerna av Robyn, Veronica Maggio och Håkan Hellström. I mina nya skor och med huvudet bland molnen.
En porslinskossa vid spegeln.
.
Min lilla porslinskossa, som jag tänker att det är? Det skulle också kunna vara ett råddjur, men nej, jag bestämmer att det är en kossa. För ett råddjur brukar inte ha en bjällra runt halsen. I alla fall, min lilla porslinskossa, fick en fin plats på min byrå i hallen.
Det är fortfarande sommar i Uppsala.
.
.
.
Uppsala måste vara världens vackraste stad. Särskilt när man sitter vid Fyrisån en varm lördagskväll och tittar ut över vattnet och domkyrkan. Man kan fortfarande ha kjol och bara ben, blommorna blommar och folk är glada och förhoppningsfulla inför hösten.
Jag är så glad att vara tillbaka i min fina lägenhet, hos mina fina vänner, i världens finaste stad.
Bortglömda loppisfynd.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
När jag var hemma i Växjö innan sommaren så var mamma och jag på loppisrunda. Innan tågluffen och resan till USA, innan de tre sommarveckorna i Uppsala, ja helt enkelt för väldigt längesedan. Och jag hade helt glömt bort allt jag köpt. Så rotade jag runt i min garderob och möttes av en massa tidningspapper och silkespapper. Det blev rena rama julafton hemma i mitt kök nu i eftermiddags.
Och jag blev helt fantastiskt glad.
Ett fantastiskt fint hotell.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
När jag var i San Francisco så bodde vi på ett helt fantastiskt hotell. San Remo hette det och hade så många skrymslen och vrår med alla möjliga ting att man kunde gå runt i korridorerna och titta i timtal. Man hittade något nytt hela tiden. Hela inredningen är handplockade antikmöbler från runt om i USA och toaletter och badkar är original från när hotellet öppnade 1906.
Så himla fint!
Ugglor i öronen.
.
.
.
Lite fina saker som jag köpte på min resa. Två fjäderörhängen och en drömfångare från Tofino, Canada. Två vykort med indianmotiv från samma ställe. Och så ringarna och ugglorna från Venice Beach, Los Angeles.
Tant svart.
I hate to turn up out of the blue uninvited
But I couldn't stay away, I couldn't fight it.
I had hoped you'd see my face and that you'd be reminded
That for me it isn't over.
But I couldn't stay away, I couldn't fight it.
I had hoped you'd see my face and that you'd be reminded
That for me it isn't over.
San Francisco och en ny blus.
.
.
I San Francisco hittade jag en fin röd blus på Forever 21. Och eftersom dollarn är så låg så blev den väldigt billig också. 120 svenska kronor minsann.
Vintageregn från Amerikat.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
En skattkammare av väskor, hattar, gamla skokartonger, tavlor, lampor, smycken och balklänningar. Slipsar, dammvippor, förkläden, kjolar, handskar, kökshanddukar, scarfsar och lampor. Jag hann nästan inte ens titta för att min kamera blixtrade över blommiga tyger och pastellfärgade pärlhalsband.
Men jag ramlade ut med en fin grön mössa för 36 dollar. En timme senare.
Hemma från stjärnorna.
.
Jag somnade bland molnen och vaknade upp i min egen säng. Hemma från stjärnorna.
Ute i lingonskogen?
.
Nej, jag är förmodligen i Hollywood och struttar nedför Sunset Boulevard. Kanske med en stor Starbuckskaffe i handen och ett stort leende på läpparna.
Men självklart så saknar jag lingonskogen.
Och datorn.
Och min lägenhet.
En eventuell hemlängtan kanske har infunnit sig.
Jag skriver när jag är tillbaka i verkligheten.
(Skrivet den tredje juli 2011)
Bersåhysteri.
.
Min egna Bersåskål som jag fyndade på en loppis för bara 45 kronor.
.
.
För att inte tala om Rebeccas fantastiska kanna.
Om jag hade haft en massa pengar så hade jag gärna suttit på tradera och klickat hem en hel servis av Gustavsbergs Bersåporslin. Eller så hade jag väldigt gärna druckit en kopp te i Carolines finfina kopp. Men för stunden nöjer jag mig med att titta på ett avsnitt av Antikmagasinet där de pratar om Bersåporslinets skapare Stig Lindberg.
Titta på det här! ♥
Kaffe hos farmor och farfar.
.
.
.
Innan jag åkte till Amerikat så drack jag och mamma morgonkaffe hos farmor och farfar ute i Blädinge. Farmor hade bakat goda chokladbröd och efter besöket så åkte vi och plockade svamp i skogen. En fin tisdagsmorgon.
(Detta är ett förprogrammerat inlägg så vi får se om det fungerar.)
Bloggare i akvarell.
Titta vilken fantastisk teckning Annika gjort av sina favoritbloggare. Jag vill också kunna måla! Fantastiskt fint. Åh.
(Just nu är jag på väg till Canada, detta är ett förprogrammerat inlägg och vi får väl se ifall det funkar.)
Ett supersvenskt inlägg.
.
.
.
.
.
Herr Kantarell.
.
Hej Karl-Johan!
Och en mindre rolig sillkremla.
.
Jag tänkte att ett supersvenskt inlägg från Smålands djupa skogar skulle passa bra nu när jag åker till Canada imorgon. Mamma och jag plockade svamp tills korgarna var fulla och ögonen stod i kors efter allt gluttande ner i dikena.
Sedan blev våra magar lika fulla som korgarna när vi gjorde en god svampsås och mumsade i oss till Allsång på skansen. Innan dess hade jag varit nere i Helgasjön och tagit ett dopp i det blå.
En svenskare dag kan man leta efter.
Nu åker jag!
(Några förprogrammerade inlägg kan förekomma under resan. Annars så äter jag mig tjock på amerikanska pannkakor och glömmer allt vad dator heter.)
Om du vill veta allt om stringhyllan.
Jag blev så otroligt sugen på att äntligen få sätta upp min stringhylla på mina mintgröna väggar i mitt kök. Men jag har ännu inte vågat borra i väggen själv för att få upp den fina skapelsen. Så nu står den och samla damm i mitt städskåp. Det är ju inte klokt! Nej, när jag kommer tillbaka till Uppsala så ska den upp. Till varje pris.
Får man aldrig nog av stringhyllor så tycker jag att man kan kolla på Antikmagasinet! Avsnitten av programmet hittar ni här! ♥. Det verkar dock inte som att det nya avsnittet kommit upp än, men man kan kika på de gamla så länge.
Tills dess så tittar jag på Claras fina underverk där loppisburkar trängs med kokböcker och en fin hushållsvåg kikar fram bakom en pelargon.
Den lilla gröna.
.
.
Det finns alldeles för få tillfällen att använda min gröna klänning på. Antingen är den för kort. För fin. Eller så är det för varmt. För kallt. Den hänger mest i garderoben och väntar på att bli använd. Eller ligger nedvikt i resväskan bland andra mer lättburna klänningar och blir skrynklig.
Men ibland. Ibland sätter jag på mig den och dansar några piruetter på vardagsrumsmattan. Sedan kommer jag på mig själv, hänger upp den på galgen i garderoben och drar på mig min svarta t-shirtklänning.
Den får inte ens följa med till USA.
Stackarn.
