En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Vaksalatorg.

.

.

.

.

.

.

.

.

 

Munkar, blommor, halsband, skålar, kappor, ringar, dockor, pottor, mattor, filtar, hattar, armband, tallrikar, koppar, kryddhyllor, filmer, telefoner, radioapparater, frukt, grönsaker, porslinsfigurer, docksängar, mobiltelefoner, lampor, dukar, kaffekannor, kjolar, halsdukar, skor och sockervadd.

 

Och det var så konstigt när jag hittade två dockor, exakt sådana som jag lekte med när jag var liten. Med gröna sammetskläder, en flicka och en pojke.

 

Och det allra bästa är att torget bara ligger 500 meter från min lägenhet.