Ett år med mysleende man.
Tänka sig. Att man varit tillsammans med denna mysleende man i ett år idag.
Det ska sannerligen firas!
En brunbrallepuss!
Hej hej! Hoppas ni mår bra! Jag vill bara skänka eder alla en brunbrallepuss!
Några nya Etsyfavoriter.
Tack Sophia!
Jag vill tacka min kära vän Sophia för hennes fina gåva. En fin och perfekt gå-runt-och-bara-slöa-och-göra-ingenting-klänning att ha i torpet i sommar.
Tack tack tack!
Grynet - min gud när jag var 12 år.
När jag var sisådär elva eller tolv år så var Grynet min stora idol och förebild. Jag hade en luddig dagbok med Grynet på framsidan där jag skrev ned mina tankar, kärlekslistor och hemlisar. Nu, mer än tio år senare så tittar jag på hennes program igen, på SVTplays öppna arkiv. Och jag känner, ja, fy fan vad bra! Jag kan dock ställa mig lite tveksam till hennes överdrivna flickighet med allt rosa och allt ludd. Men detta är så jäkla mycket bättre än alla trådsmala, passiva sagoprinsessor som min pojkväns syskonbarn bedyrar med all sin barnakärlek.
Grynet uppmanar unga tjejer att inte ta någon skit, att äta, rapa, prutta, skratta, dansa och vara sig själva. Och det tycker jag är väldigt fint. Mitt sentimentala jag fällde faktiskt en liten tår till den första delen av Grynets show. Kan hon inte komma tillbaka och sparka de knappt existerande sagorpinsessorna i sina beniga rövar och skrika dem i örat att inte ta någon skit? Svt? Elin Ek? Någon?
Off to New York!
Nu åker jag till New York och tänker göra det som står i Sandras reseguide och lite till. Till exempel gå på bröllop i den här klänningen och de här skorna. Fast fan att jag inte riktigt kan glädjas då jag HATAR att flyga. Jag ska dricka några glas vin på Copenhagens lufthansa innan vi åker. Och äta en pölse.
Puss!
Psst. Förresten. Förströsta icke! Jag lovar er ett inlägg om dagen här på bloggen fast jag är iväg. (!) Planerad eller vaaaad?
40's, 50's, 60's.
En väldigt bra sida att kika in på om man vill överrösas av en massa fina vintagebilder är tmblr:n
40's, 50's, 60's. En massa fina modefotografier och andra från ja, ganska obvious, 40-, 50- och 60-
talen.
Kika in där gott folk! Och tack för att ni finns här och läser. Fy, vad ni är bra!
En konkurrent till Huset i Rävemåla.
Huset i Rävemåla har fått sig en verklig konkurrent. En konkurrent i form av detta underverk till hus. Kan ni förstå vad fint!? Ett krux, även detta hus ligger i Smålands mörka skogar. Närmare bestämt i Finnaryd, Aneby, utanför Jönköping. Nästan ännu värre än Rävemåla. (Förlåt!) Det kanske är därför utropspriset ligger på det nästan skrattretande 490 000. (!) Vad. I. Allsin. Dar?
Du, lyckans ost som köper det.
Jeansbrallor.
Dessa brallor, som jag knappt använt sedan jag köpte dem, åker i detta nu ned i min resväska inför New York. De har liksom legat och bara väntat på varmare dagar i garderoben och nu, ja nu, nu är det liksom dags. Så jäklans najs!
Fortsatt god tisdagskväll på er ärade människor.
Step aside, princess!
På tal om min krönika. Hittade denna video hos Annika. Seejane.org är ett initiativ där man kämpar för att ändra de kvinnliga stereotyperna inom media. Få den pinnsmala sagoprinsessan att ta ett steg åt sidan och göra plats för astronauten, piloten, snickaren eller uppfinnaren. Ett väldigt fint initiativtagande tycker jag.
Seejane.org hittar ni här!
Krönika på Feministiskt Perspektiv.
Idag kan ni, om ni känner lust och ork, läsa en krönika som jag skrivit på Feministiskt Perspektiv. Den handlar om min favoritunge i hela världen, hårets vara eller icke vara på punanin och risken att stå och stampa "knee-deep" i patriarkalisk geggamoja. Krönikan hittar ni här!
Trevlig läsning gott folk!
Nej, David Hasselhoff! Klappa istället!
Haha, hur jäkla komiskt är det inte att denna reklam hamnade ovanför mitt inlägg om att börja gilla sin mage lite mer. Samtidigt som jag står och klappar på min mage så står en håriga man och ömsom putar med ölmagen i vädret, ömsom förvandlas till en David Hasselhoff. Det roliga är att även denna metod handlar om 3 olika steg:
Jag proppsar i alla fall klart för att Karins tre steg är bättre. Vi tar dem igen hörrni!
1. Nyp lite i magen
2. Säg, "det här var en snygg mage"
3. Klart
2. Säg, "det här var en snygg mage"
3. Klart
Hatten av för New York!
Både brallsen, knutblusen och hatten åker rakt ned i New York-resväskan. Fast nja, kanske inte hatten, den är bannemig för stor. Antingen hade jag större skalle när jag köpte den förrförra sommaren i USA eller så hade jag dåligt shoppingomdömme.
Hatten av för New York alltså!
Anslagstavlor i kork är finfina grejor det.
Nu har pysselfingrarna ivrigt drivit fram igen. Denna gång kom de över två par anslagstavlor i kork som stod på jobbet i sophuset och skulle skickas iväg till soptippen. De räddades av mig och fylldes med lite inspiration till mitt självutbildande i modehistoria. Den passade dessutom finfint i vårt skrivbordshörn!
På ena sidan har vi sekelskiftes och 10-talsmode och på andra sidan har vi 20-tal.
En frontfigur för sekelskiftessidan är den fantastiska Christobel Pankhurst och så en massa bilder från den franska tidningen La Gazette du Bon Ton från som grundades 1912.
20-talssidan domineras av bilder från den franska tidningen Art Gout Beauté.
Jag har även börjat med en 30- och 40-talstavla. Den har hittills bara fyllts med härliga 30-talsklänningar.
To be continue säger ja!
Tänke börja gilla min mage lite mer.
Jag och min mage har ett ganska komplicerat förhållande. Den mullrar och spänner ut sig, så att jag inte ser mina fötter när jag står och tittar ned mot tårna, precis den dagen då jag tänkte ha min tajta pennkjol. Den skriker "nej nej nej" då jag korvar ner sprirorna i mina snyggaste jeans och hotar med att explodera då jag sätter mig ned för att dricka mitt efterlängtade glas rödvin. Den är i trotsåldern gissar jag. Likt ett bångstyrigt barn så vägrar den göra som jag vill att den ska göra. Och vara som jag vill att den ska vara. Men på senare dar har jag insett att de eviga tankarna om mer magövningar på gymmet inte riktigt fungerar på mig. Observera att jag här skirver TANKAR OM magövningar, inte att jag utför dem. För det är inte riktigt min grej har jag insett. Jag har inte tålamod eller ork att ligga med röven i en svettig matta och göra hundra sit-ups om dagen för att få den mage jag vill ha. Jag måste inse att det liksom aldrig kommer att hända. Och det finns så mycket jag vill ha mer. Än den där drömmagen. Det finns SÅ mycket viktigare saker. Så detta är dagen när jag tänkt börja gilla min mage lite mer. Trots den ständiga uppblåsheten och känslan av att vara i sjätte månaden. Så jag gör som Karin och följer dessa tre enkla steg:
1. Nyp lite i magen
2. Säg, "det här var en snygg mage"
3. Klart
2. Säg, "det här var en snygg mage"
3. Klart
Aaaah, gud så skönt! Min mage kurrade just till av välbehag.
Vill du ha en idiot, lägg din hand i min.
Det fick bli en rubrik á la Håkan. Det var bara tvunget att bli så. För jag är helt jäkla tagen och besatt av hans nya album. Gissar att jag är den enda hehe. Och så är jag besatt av mina nya bruna bralls. Så en liten dans till Pistol i mina nya byxor. Det är grejer det.
Puss!
En tänkvärd kommentar.
Det där med p-piller.
(Klicka på bilden för att komma till artikeln)
Jag har länge funderat en del kring fenomenet p-piller. Det började då jag själv var tvungen att sluta med det när jag var nitton år på grund av att min kropp mådde så oerhört dåligt. Hela min sjuttonåriga uppenbarelse skrek till mig av östrogenångest. Men äta p-piller måste jag väl? Jag ville ju inte bli med barn. Jag tänkte att det var väl mitt ansvar att stoppa i mig det där pillret varje morgon. Det fortsatte sedan med att en av mina vänner berättade att hon precis slutat äta p-piller och kände att "men gud, detta är ju jag. Detta är ju mitt verkliga jag." P-pillerna hade gjort henne deppig och svängig i humöret. Och hur sjutton ska man veta att det har med p-pillrerna att göra när man, utan några ifrågasättanden, började med dem när man var femton eller sexton år.
För vad man inte tänker på är hur otroligt lätt det är för en ung tjej att börja med p-piller. Jag minns att det enda sjuksystern på ungdomsmottagningen frågade mig var ifall jag hade ett aktivt sexliv och om det fanns några fall av blodproppar inom familjen. Jag hade ingen aning om det där med blodproppar. Men eftersom ingen sagt något till mig om det så svarade jag nej. Jag ville ju bara ha de där pillren så att jag slapp oroa mig över att bli gravid.
Och visst är det bra att det finns sätt att ha ett sexliv utan oönskad graviditet. Det är klart det är. Men p-piller, som sågs som ett medel för kvinnan att få ökad självständighet, fängslar ju i vissa fall in unga tjejer i en kropp som känns som en tickande bomb. Bröst som är på nära bristningsgränsen, ett humör som inte representerar den man egentligen är och blodproppar i lungorna. Det är vårt ansvar och trots att vi mår så jävla dåligt så fortsätter vi. Och detta har tidigare inte ifrågasatts eller utretts. Nu har en flicka dött av en av de vanligaste p-pillersorterna. Och jag hoppas hoppas hoppas att folk börjar att granska det här nu.
New York, New York.
På torsdag åker jag och hela tjocka släkten till New York. Jag ska gå på bröllop och strosa på New Yorks gator. Vi har hyrt en lägenhet i Greenwich Village och jag lusläser Sandras New York-guide. Vem sjutton behöver dyra reseböcker när personer som Sandra finns?
Man blir då aldrig trött på att snacka väder.
Men alltså hujedamej vad det är regnarusk ute idag! Jag tänker då verkligen inte gå utanför dörren i detta osaliga väder. Och skulle jag göra det så skulle jag vilja ha ett par röda gummistövlar med matchande sydväst. (Det är en röd sydväst på skallen min på bilden om ni inte ser det)
Uscha. Nu ska jag sätta mig vid mitt skrivbord, med en kopp te och innemysa rumpan av mig.
Några fina tingestar ur skåpens gömmor.
Jag har ju tagit med er på en liten bakom-skåpsluckorna-resa i törpaköket tidigare och nu tänkte jag visa er några fina tingestar som jag rotade fram ur i dess gömmor. Som den här röda kaffemalaren. Hur fin?
Och dessa Uppsala-Ekebytallrikar av sorten Tellus. Dessa ska det ätas mycket på i sommar!
Några fina koppar med brunt mönster av okänd art. Ingen stämpel eller något. Någon som vet något om dem?
En Vereco-skål.
Och så denna fantastiskt fina kökshanduken!
Den vita stenen.
När jag var liten så såg jag en serie som hette Den vita stenen. Den utspelar sig på 30-talet och handlar om vänskapen mellan Fia och Hampus. Hon bor inackorderad i Häradshövdningens stora hus och han hos skomakaren rakt över gatan. De är båda ensamma och utstötta men finner varandra över en märklig vit sten.
Nu har SVT öppnat sitt arkiv på Svtplay.se och det finns en massa nostalgi att vila ögonen på. Det är så fint att se en serie för första gången sedan man var barn. Alla minnen som dyker upp! Sedan är det fina miljöerna under 30-talet en ny infallsvinkel som man verkligen uppskattar idag. Om man är intresserad av svunna tider vill säga.
Jag går sönder inuti av finhet.
En sån jävla hurtbulle.
Låt oss kicka igång denna underbart soliga dag med några hurtiga och likväl färgglada fotografier. Kjolen och hatten blomstrar likt blommorna på en sommaräng och blusen lyser härligt gul likt solen eller varför inte en liden kyckling! (Snälla, jag hoppas att ni förstår att jag är ironisk ibland, annars är jag rädd att ni skulle ogilla mig starkt)
I alla fall, kjolen är den här, fast den har hoppat från galgen och landat på min bak. Jag lövade ju att ni skulle få se den på och jag är ju en lady of promises. Hatten har jag köpt på Etsy. Och blusen är förförra årets pöskatröja från H&M.
Modets förflutna - en exklusiv exposé.
Jag har alltid vetat att jag gillar gamla saker och gamla kläder. Eller, alltid och alltid. Det är alltid (hehe) ett problematiskt påstående. När man var liten så var det värsta som kunde hända att man inte fick se Bolibompa eller inte fick den finaste Ken-dockan när man lekte med Barbiedockor. Och det bästa som kunde hända var att man fick en Coca-colaburk eller hittade en femma på marken. Jag menar, hallå, perspektiv!
Det jag vill komma till är att jag vet att jag gillar gamla saker och kläder. Som sagt. Men jag kan inte sätta in dem i ett tidsperspektiv. 70-talet, utsvängda brallor och 60-talet, A-linjeformade klänningar. Visst. Men jag vill veta mer! Så, jag självutbildar mig som sagt just nu i modehistoria. Självutbilda, som i att SJÄLV UTBILDA mig. Lite trist sådär. Faktiskt. Men så fick jag en idé att kanske skriva en kortare exposé och låta er vandra tillsammans med mig in the land of fäshion! Här på bloggen alltså. Jag kallar det hele för Modets förflutna - en exklusiv exposé.
Jaja, det kommer att dyka upp. Så ni får välja att läsa det om ni vill.
Om hyllor, hyllpapper och hyllremsor. I törpet!
För att fortsätta tjöta lite om törpet. Jag tänkte lägga upp ett inlägg som endast är tillägnat alla dess härliga skåp. För jag älskar skåp. Jag älskar skåp när de är stängda, jag älskar skåp när de är öppna. Jag älskar stora skåp, och jag älskar små. Jag älskar hyllorna i skåpet och jag älskar dem ännu mer om de har hyllpapper och hyllremsor på sig. Jag älskar hyllhandtagen och jag älskar hyllknopparna, helst om de är av ett äldre slag. Och jag älskar nästan alltid sakerna som finns i skåpen.
Nu råkar det ju vara så lyckligt att alla skåp i torpet var smyckade med hyllpapper med retromönster. Jag tror en del där ute förstår lyckan. Och så var hyllplanen målade gula. OMG!
Rött med hjärtan och gult med blommor.
Notera fågelbajset och granbarren på golvet.
Det gula igen. Och kolla in kastrullen! FIN!
Jag älskar att själva hyllpappers-makaren använde sig av olika hyllpapper i ett och samma skåp. Väldigt charmigt tycker jag. Ett brun och blått-mönstrat, ett bara blått och så det gula överst.
Kolla in resten av innehållet om törpet här!
Ny cykel!
Jag har köpt en ny cykel och är så glad som en bara kan bli. Den ska såklart få ett passande namn. Men detta ska ruvas på ett slag. Jag måste susa lite i backarna innan jag vet vad hen ska heta. Har ni några förslag är ni välkomna att framföra dem! Ja, gör det är ni snälla!
Förbanne dig, du olycksaliga själ som tjyvade min cykel i torsdagskväll.
Idag silar ett vemodigt regn ner över Uppsalas alla gator och torg. Och jag som ska göra en utflykt till Börje Kyrka för att köpa mig en ny cykel. Förbanne dig, du olycksaliga själ som tjyvade min i torsdagskväll. Tio år fick vi tillsammans jag och Karin. Men det gör inte så mycket, det kanske var dags att släppa taget. Stunden var kanske inne för oss att gå skilda vägar och din tid var inne att agera metallhäst åt en annan bakdel som kanske i detta nu dallrigt skumpar fram över Uppsalas kullerstenar.
Jag är glad ändå. Både för att jag ska köpa en ny cykel och för att det regnar. För jag har ett matchande paraflax till mina nya bruna byxor och min nya gula blus. Och så blir det ju snart dags att skutta fram på gatorna i New York i mina fantastiska shuuuus.
Operation skrapa törpet - ett inlägg om bajsande småfåglar, Bröderna Lejonhjärta på VHS och sol i arla morgonstud.
Jag tänkte att det är ju dags att kicka igång Törpalivet och presentera själva underverket. Just det ordet, Underverket, kändes kanske lite överflödigt just i helgen. Eller nej, inte överflödigt, för det är verkligen fantastiskt. Men det är klart att det finns andra dagrar för törpet att visa upp sin finaste sida på. I lördags silade ett snöblandat regn från himmelen och kalla vindar letade sig in i alla öppningar i våra kläder. När vi öppnade dörren till torpet så möttes vi av en pust av instängdhet, fuktighet och kyla. På diskbänken hade småfåglar haft festligheter och sprätt ut halva sin bostad som tidigare legat beläget i fläkten ovanför spisen. De hade haft ett bajskalas överallt på golvet också. Mattan i det lilla vardagsrummet var full med exkrementer och bostadsvirke. Vi bara väntade på att det skulle flyga ut bevingade små varelser ut alla hörn.
Vi började i alla fall med att sätta på elementen och skrapa bort fågelavföring från diskbänken. Sedan hämtade vi vatten från brunnen och kokade kaffe. Efter denna lilla inledningsritual så tog vi fram stegar och skrapor och så började vi angripa fasaden. Ganska snabbt så omvandlades marken runt stugan till lera och det såg otroligt sorgligt ut då vi drog ner Vinrankor och Klematis från husväggarna. Men ska det skrapas, ja då ska det skrapas ordentligt. Och ja, efter cirkus fem timmars skrapande nonstop så var vi väldigt möra. In i stugan och duka fram vin, ost och andra godsaker. Tända minst 30 värmeljus och sätta på Bröderna Lejonhjärta på VHS och krypa ner i tre lager filtar och täcken. Dag ett av Operation skrapa törpet var till enda.
I arla morgonstund dag två, så möttes vi av sol. Vi frös om näsorna när de letade sig upp över filtkanten och det var otroligt smärtsamt att svänga benen över sängkanten och upptäcka att tårna landat i fågelbajs. Men vi drack varsin kopp kaffe, studsade i våra gummistövlar och mascherade ut genom dörren med skraporna i högsta hugg. Finslipning av veranda och återstående framsida var vårt mål. (Visst är verandan fantastisk förresten?)
Efter några timmar så värkte våra kroppar så mycket att vi inte tyade mer. Jag hostade och snorade ut vita färgflagor och Mårten kom omöjligt upp ur den halvmurkna trädgårdsstolen. Så vi packade ihop våra tingestar, stängde igen stugan och sade hejdå till de bajsande småfåglarna och tog 809:ans buss tillbaka till Uppsala.
Och ja, fortsättning följer. Jag har ljusa framtidsutsikter gällande stugans exteriör och snart ska ni även få se lite bilder från insidan.
Törpapuss så länge!
En egen That 70´s show.
Förutom min nya gröna klänning som jag klickade hem på Tradera, så köpte jag ju även en sjuttiotalsklänning som i annonsen såg ut såhär. Jag vet inte om det är min hjärna som liksom trollar med den där bilden och får den att se fantastisk ut. Som en nästan gripbar sjuttiotalsdröm. Men när den sedan kom hem i brevlådan så bidde jag väldigt besviken. Den var bara stor, lång och väldigt nattsärkig. Jag undrade faktiskt till och med om det var samma klänning. Men så drog jag på mig sjuttiotalsbrillorna, böjde till luggen lite hippieaktigt och satte ett skärp i midjan. Det blev lite bättre. Eller vad tycker ni? Jag kan tänka mig denna i sommar med Mohedatofflorna till. Faktiskt.
Som en egen liten That 70´s show.
Vi skrapar för glatta livet.
Just nu skrapar jag rumpan av mig. Inte själva rumpan, utan gammal vit färg på törpet som jag och Mårten ska belägra i sommar. Det skrapas för glatta livet ska ni veta. Och mellan skrapningarna så grillas det korv och ikväll ska vi sova över. Det kanske blir lite kallt. Men vi ska tända ljus. Många ljus. Och så ska vi äta ost, marmelad och dricka vin.
Törpapuss!
Nu jäklar ska det smattra i mina vintage-hjärnceller gott folk!
Ibland så dyker det upp perioder när man inser att vad sjutton, jag har ju ingenting att göra just nu. Eller man har väl saker att göra. Man pusslar ihop jobbet på Universitetet med jobbet på Hemtjänsten. Man äter, man pussas, man sover. Men efter att ha pluggat sedan hösten 2010 så blir det sjukligt konstigt att inte har något att studera. Jag ska skriva C-uppsats i Litteraturvetenskap till hösten, men tills dess då? Det är då man är en så otroligt driven person, med en ändlös törst efter kunskap, så att man sätter sig ner och självutbildar sig själv. (Jag hoppas ni kunde ana den lilla dosen av ironi.) *Jag är inget pretto, jag är inget pretto, jag är inget pretto.*
Så nu har jag lånat en massa böcker på bibblan (älskar det ordet) om 1900-talets modeutveckling. Jag vet att jag är väldigt intresserad av svunna tider och mode från sekelskifte till 70-tal. Varför inte få lite kunskap om det då? Hungern efter kunskap inom mig river som ett törstigt djur i magen och jag dreglar när jag tänker på korsetter, klockhattar och vippiga kjolar. (hehe)
Nu jäklar ska det smattra i mina vintagehjärnceller gott folk!
Varför i allsin dar ligger "Det ultimata huset" i Rävemåla?
Jag är inne på Hemnet minst tre gånger om dagen. Jag följer minst 20 olika sökningar vilka de flesta av dem lyder "Sekelskifte hela Sverige", "Sekelskifte Uppsala/Stockholm", "Spröjsade fönster", "Kakelugn" och så finns det en kategori som heter "Det ultimata drömhuset." I sökningen "Det ultimata drömhuset" ingår tre faktorer. Faktor 1) Sekelskifte, faktor 2) Spröjsade fönster och faktor 3) Kakelugn.
I kategorin "Det ultimata huset" finns det ett hus. Och det huset kan ni se på bilderna ovan. Så. Jäkla. Fint. Och vet ni vad underverket kostar? 575 000 kronor. (!) Alltså knappast någonting! Vad i allsin dar? Hur är det möjligt? Det är liksom en tredjedel av min lilla lägenhet. Men så kommer kruxet. Mitt ultimata drömhus ligger i Småland. Jag vill verkligen inte bo i Småland. Mina rötter till trots. Det är det enda stället jag VERKLIGEN inte vill bo. Inte för att smålänningar är snåla, för det stämmer inte. Utan för att ja, det finns så himla många bättre ställen att bo på. Småland är bara platt och det är bara en massa skog. Jag får lite klaustrofobi bara jag tänker på det. Och så är det regnigt. Och kallt. Och... jag tror jag överdriver. Det gör jag nog. Men jag vill verkligen inte bo i Småland. Öland skulle gå, för det är väldigt fint. Kanske Kalmar, för det ligger vid havet. Men VERKLIGEN inte i Rävemåla. Rävemåla. (Förlåt Rävemåla-bor, men jag vill verkligen inte bo i Rävemåla.)
Så Det utlimata huset kommer säkerligen säljas till någon som VERKLIGEN vill bo i Småland. Som inte har klaustrofobi, som gillar regn och gråa moln och som ja, gillar platt mark och bara en massa skog. Lyckos den personen. Och jag märker väl när någon köper det. För då kommer min sökning "Det ultimata huset" åter bli tom.
Den skälver till på galgen av upphetsning bara jag nämner det.
Jag har ju varit ganska aktiv på Tradera på sista tiden. Jag har liksom hittat mitt stora sökord som bara omhuldar mig i fina klänningar. Jag kommer inte att avslöja det här, mohaha. Men det är inte allt för sällan en chansning att handla på internet. Ibland så kommer det hem ett plagg som inte alls ser ut som det man budat på. Försäljaren kanske knipsat in midjan på skyltdockan som gör att den får en helt annan modell än den modell som sedan finns i paketet som dimper ner på hallgolvet. (Detta hände mig med den här klänningen som jag så förväntansfullt väntade på. Det var mer en stor nattsärk än en sagolik sjuttiotalsdröm som försäljaren fick den att framstå som.)
Men men, för att nu vända våra nu-är-det-snart-helg-och-det-ska-bli-asabra-väder-glada nunor mot något positivt istället, så tänkte jag visa ett lyckat Tradera-fynd. En grön underbar sak med lagom vidd i kjolen, fantastiskt knäppning i ryggen och lagom puff på armarna. Denna klänning ska, som det ser ut nu, få den stora äran att följa med till New York och gå på bröllop i slutet av april. (Den skälver till på galgen av upphetsning bara jag nämner det.)
Puss på er så länge åh ni saliga läsare!
Törpalivet.
Jag vill bara meddela eder läsare att en ny kategori tillkommit här på blogga. Och den har fått namnet törpalivet. Detta eftersom jag ska bo i ett litet torp i skogen från slutet av juni till slutet av juli. Detta sker som ett slags experiment för att undersöka hur jag och min kära man klarar av att bo ute i skogen, utan rinnande vatten eller andra vardagliga faciliteter. Som tur väl är så ligger den precis vid en sjö, så om sommaren tillåter kommer vi nog att tvätta våra arma kroppar i den. Sedan har det alltid varit en dröm att äga ett litet torp någonstans.
Jag tänkte att ni ska få följa med på denna lilla torpa-eskapad och se hur vi tycker att det är. En törpalivsmånad helt enkelt! Vad tycker ni om det?
Jag kan meddela att redan i helgen så kommer vi att göra en litet tjuvstart i det hela. Fönster och dörrar ska nämligen skrapas och det ärofyllda uppdraget fick vi. Jag ska då passa på att ta lite bilder på det lilla huset. Alltså, håll utkik!
Här kan ni se hur torpet ser ut!
Och här finns några få inuti-bilder.
Törpapuss!
Min Mormors Vind.
Bloggosfären är oändlig. Den är evinnerlig, gränslös, endlös. Outtömlig, outsinlig och översvinnlig. Evig, omätlig, otalig. Och så alla andra synonymer på synonymer.se därtill. Det som är bra med detta är att man ständigt stöter på nya inspirerande och härliga personer att avundas, bli hänförd av och ja, ibland något besatt. (Haha) Idag har jag i alla fall hittat denna fina tjej som jag tänker följa from this day on. Caroline heter hon och skriver på sin blogg med det fina namnet Min Mormors Vind. Fint tycker jag.
Kolla in hennes blogg här!
Lite morgonkul!
Christabel Pankhurst.
Alltså man kan ju undra ifall allt står helt rätt till i min arma skalle. Men jag har spenderat hela dagen med att söka efter bilder och fakta om damen ovan. Jag snöade in mig totalt. Bara sådär. Jag sökte på google om starka kvinnor genom tiderna och så kom hon upp. Sedan har jag varit fast. En så fantastiskt vacker och stark kvinna. Och jag fullkomligt ÄLSKAR hennes frisyr. Nu kan jag äntligen kalla min bulle på huvudet för en Christobel Pankhurst-frippe. Aldrig mer Lilla-my eller Lykke-li.
Googla na om ni vill ha mer info.
Dagens fin-pralin!
Hej hej kjolen, hej fina kjuuulen.
Idag har jag på mig denne kjuuul. Skön, luftig, fin och lagom lång. Optimal en lagom varm sommardag. Jag köpte den på Humanioradagarnas loppis.
Hej hej kjolen hej fina kjuuulen.
Lat tjej hej.
Det är tamejtusan och tamejsjutton dags att städa mitt skåp med tyger, handdukar och dukar. Allt ligger huller om buller och blir skrynkligt. Men skåpet är så högt upp och jag är för lat för att hämta min mintgröna pall för att kravla mig upp och börja vika.
Lat tjej hej.
Vintagefabriken all over the place.
Vintagefabriken med Emma, Louise och Linda är överallt. För ett tag sedan såg vi dem i morgonsoffan och för de som var för morgontrötta för att se dem då så kunde vi idag se dem i Efter tio med Malou. En liten glimt av Isabelle kunde också utrönas vilket ju är helt fabulöst!
En sjuttiotalsdänga.
Denna sjuttiotalsdänga klickade jag hem på Tradera under påsklovet för bara 52 kronor. Jag älskar armarna men hade kanske önskat att det skulle vara en något vidare kjol så att röva fick plats utan att uppbringa korvskinn. Men jag hoppas att den sitter som en smäck. Nu inväntar vi paket från posten så får vi la se.
Jag har klickat hem en annan klänning också som jag hade tänkt att ha när jag ska på bröllop i New York i slutet av maj. (Yes, ni hörde rätt, jag ska på BRÖLLOP i NEW YORK!) Denna femtiotalsblåsa med vid kjol ska ni får se inom kort. Woop woop.
Väx mina små fröbarn, väx!
Februari-april 2012
Förra året var jag lite tidigare ute med mina gröna fingrar. I år har det varit så mycket annat. Hur sjutton ska en hinna får ner de små fröerna i jorden i tid? Men nu, nu, nu. Nu ligger de små liven där i den mörka mullen och frodas. Är man tyst så kan man höra dem ligga och mysa. Timjanplantorna kuttrar till basilikaplantorna. Tomaterna spinner ikapp med sallaten och ruccolan. Gräslöken och persiljan sussar sött i harmoni och humle-fröerna drömmer om att slinga sig upp för höga splajéer.
Väx mina små fröbarn, väx!
En citrongul byxdress.
Alltså HUR mycket längtar man inte tills man får hoppa runt i en citrongul byxdress
med bara ben under och ett par pumps? HUR mycket?! Jag tror det är i det närmsta
omätbart. Eller jo, man kanske man mäta det i hur många gånger jag går in på yr.no
och smhi.se och tittar på långtidsvarseln per dag. Skulle gissa på ca 400 gånger.
Och det jag möts av är det här:
Och i diagramform:
Summan av kardemumman är alltså att vi icke ska förströsta men att min citrongula
byxdress nog får hänga i garderoben ett tag till.
Puss på er!
Det ultimata skrivbordet.
Mårten har flyttat in en del av sina möbler hem till mig. Eller ja, en del och en del. På grund av det redan rådande kaoset av ting och bristen av utrymme så är det väl egentligen bara en möbel som har fått plats och sedan har de andra fått flytta upp i vindsförrådet.
Och den fantastiska möbeln är det underbara skrivbordet ni ser på bilderna ovan! Jag skulle vilja kalla det det ultimata skrivbordet. Något svårmöblerat men shit alabama vad fint det är! Eller vad tycker ni? Jag älskar hyllorna för förvaring av diverse ting och även det faktum att det är omöjligt att ställa det så att det står mot en vägg. För hur jäkla trist är det inte att sitta vid ett skrivbord och stirra in i en vägg? Det kan ju inte vara nyttigt för kreativiteten!
Baj baj överprisade sexualiserade klädesplagg och hej hej danshumör!
I fredags så var danshumöret på toppnivå (se bilden ovan som på ett mycket verklighetstroget sätt verkligen fångar in känslan av ben som är beredda på dans och en röv som är taggad på att skakas på ett fullt dansgolv.) Denna röv fick dock känna på hur det är att klädas in i ett stycke motsägelsefullt och ambivalent tyg. Byxorna är nämligen inhandlade på American Apparel. Och ja, jag tycker som jag tycker om detta företag. Det står jag för. Men jag står också för att min garderob innehåller mycket av deras kläder eftersom det samlas på hög när man arbetar där. Och byxorna är ett av mina favoritplagg. Jag tänker inte, på grund av att jag anser att företaget är oetiskt och omoraliskt, sluta använda mina älskade svarta bralls. Men jag tänker, på grund av min stackars plånbok, min moral och min åsikt, faktiskt inte köpa ett enda plagg där något mer. Trots att jag tycker att de har väldigt mycket fina kläder.
Så baj baj överprisade sexualiserade klädesplagg och hej hej danshumör! För det är verkligen ett par apabra dansbrallor. Och låt oss dansa för allt vi kämpar för, alla fina människor och för våren!
Söndagens inredningstips!
Min trearmade lampa som mamma köpte till mig på en loppis i Småland har säkert sätt sina bättre dagar. Först slutade en kontakt att fungera. Sedan hakade en andra upp sig. Plötsligt föll en lampskärm av. Sedan en till. Omöjliga att utan en svetsares eller lampmakares händer restaurera. Ja, sedan kom en dödssuck i form av att den enda ännu fungerande och fastsittande lampskärmen slutade bringa ljus och sedan ramlade av. Som
en vissnande blomma. Nu står det en trearmad tingest i ett hörn och ser ut som en utomjording. Lite som E.T:s händer ungefär. (Så här!) Fast utan att de lyser.
Men så kom jag på den briljanta idén att pryda en armstump med en liten blomsterplutt och de två andra har jag nu som hatthållare till min gröna hatt och till min nya i blomster!
Ett litet inredningstips helt enkelt!
Menstruationskoppens okrönte dronning.
Jag är ju en förespråkare för menskopp. I alla väder och i alla kläder. Nu finns det i
och för sig inget återvändo då mitt hurtiga nylle finns med på Organicups hemisda.
Detta med den reklamiga och danskt översatta frasen:
Yepp, ni ser rätt! Jeg taler danske! Ni kan nu alltså kalla mig menstruationskoppens
(dansk översättning) okrönte dronning. Och denne dronning vill nu visa er hur ni ska
gå tillväga när ni ska rengöra er menstruationskoppe efter varje mensperiod.
Alltså först koka den i cirkus 3 minuter.
Och sedan törke den!
Menskopsspusse på er!
Det är Freitag!
Detta inlägg syftar till tre saker.
1) visa min nya fina blus/skjorta som jag köpte på vår loppis under Humanioradagarna. Kan det vara Stinas månne? Den sitter i alla fall bra om än något tajt över rövva.
2) Visa mina nya röda Mohedatofflor i modell Dolly Red som jag fick av mamma i födelsedagspresent. Dessa ska givetvis strutta fram på gatorna utan strumpor i vår och sommar.
3) Det är Freitag och det är strålande sol ute! Jag har gjort pincurls i kalufsen och ikväll är det fest á la Vårstämning på sant humanistiskt vis. Vill ni fira humanismen så kan ni hitta eventet här!
Tills vi hörs igen vill jag önska er världens bästa fredag!
There is a place for a copycat in the blogosfear!
Jag har märkt att Emelie var snäppet före mig med denna lilla fantastiska uppenbarelse. Men jag vill säga, till mitt försvar, att jag icke har härmats utan tycker att det, i the blogosfear, är underbart att man inspireras av varandra! Sedan att läpparna får må bra på köpet, ja, det är väl underbart!
Spring och köp gött fölk!
Men skifta fokus för fan!
Jag gillar verkligen Elin Lucassis illustrationer och serier. Det har jag nämnt tidigare här
i blogga! Nu har hon gjort en till fantastisk som jag hittade på Genusfolket.se.
Kolla in den här!
Och kolla in mer viktiga stuffs i min nya kategori "jävligt viktiga saker" här.
Glad som en mört!
Man blir ju glad som en liten mört när man hittar en trasa i garderoben som man
helt glömt bort. Som denna uurtjuusiga blus. Yes!
En bra myra.
Det har fyndats på Myrorna mina vänner. Och dessa små tingestar kommer visas
på bloggen snart!
Sextiotalig och sitter som en smäck.
Jag tänkte bara ge er en liten blick av en finfin kjol som jag inhandlade på Myrorna för några dagar sedan.
Grön och fin. Sextiotalig och sitter som en smäck!
Imorgon är det Humanioradagarna som jag jobbat med hela året. Jag kommer alltså inte att existera bloggosfären. Jag kommer att uppleva min oförmåga att hantera stress istället. Men framför allt så ska det gå jävligt bra och vi ska ha jävligt kul. (Men gud vad jag svär.)
Godnatt!
Och nu står dina böcker i mina hyllor och det känns så jävla bra.
Jag har alltid varit lite obekväm med tanken på att bo ihop med någon. Ja, nästan lite rädd om sanningen ska fram. Rädd för att jag ska försvinna bland saker som inte är jag. Ängslig för att det inte ska finnas någon tid för mig själv och för mina tankar. Bekymrad över att mina skavanker ska upptäckas. Som dammet under sängen, utgågna bäst-före-datum i kylskåpet, smutsiga trosor i tvättkorgen och ruttnande frukt i fruktskålen. Vettskrämd över att behöva plocka bort mina grejer från mina hyllor. Jag är ju så löjligt förtjust i så många av mina saker och tanken på att flytta dem gör mig alldeles bananas.
Men så kom du. Fyllde hela lägenheten med världens finaste känsla. Jag kom på mig själv med att struna i ifall min röda elva-brödrost stod i stringhyllan eller inne i skafferiet. Halva garderoben fylldes med skjortor och tjocktröjor och mina oanvända trasor for ner i källaren. Ja, min pysselhörna fick till och med stryka med för att du kom på idén att göra om sovalkoven till teverum.
Jag har inte försvunnit bland saker som är dina, för vi har kommit på att vi nästan gillar exakt samma saker. Så nu handlar vi ihop. Det finns tid för mig själv och mina tankar, det kommer liksom alltid finnas. Och mina tankar är dessutom ljusare nu. Skavankerna har upptäckts och tänka sig, faktiskt accepterats. Och nu står dina böcker i mina hyllor och det känns så jävla bra.
Fy farao vad fint det är att bo ihop med någon. Med världens finaste man.
Åh, du mysleende man.
Jag vet, jag vet. Det är mycket pöskatjat ute i bloggosfären. Men det är faktiskt inte över
riktigt ännu. För idag är det Annandag påsk. Och ska man fira, så ska man minsann trycka
ut den sista pöskadroppen ur det hela. Så Mårre säger Glad Påsk med mysleende, tulpaner
och ett påskaägg!
