Nej, nu har det fanimej gått över gränsen!
Det har liksom skett i etapper. Först var det blomstshorsen. Sedan var det blomsterhatten.
Efter det var det ett litet blomsterknippe som helt plöstligt blev över trettio stycken. Sedan
hamnade blomsterknippena på blomstertröjan.
Och ja, nu har det blivit som det blivit. Det har gått helt över styr. Vart ska jag vända mig?
Till vem berättar man att man drabbats av blomstersjukan? Att man liksom inte kan tänka
på något annat än blommor? Någon med egna erfarenheter?
Nu ska jag sätta mig på min matta, likt Ferdinand, och luuuukta på mina blommor.
Glad helg!
Kommentarer
mormor skriver:
Lilla gumman så härligt att höra/se att livet leker, precis som det ska när man är ung och det enda ansvaret är skolan.
Kram mormor
Ewa skriver:
Hej! Måste bara lämna en rad! Trillade in på din blogg....fått flina, samt även skratta! Åt dina obetalbara poseringar! Tror denna tog priset! :-D Mycket nöjsamt att se! Bakom allt plojande är du dessutom söt! :-) Keep on posing! ;-)
Allt gott!
Ewa i Dalom...
Trackback