För att kärlek finns i alla former.
För att kärlek finns i alla former. För att alla inte passar in i det heterosexuella facket. Det som anses som det rätta sättet att älska på. För att det inte finns ett rätt sätt att älska. För att all kärlek är vacker och äkta. För att sex inte alls bara är till för redoproduktiva syften. För att det är så sjukt att i vissa länder finns det lagstiftningar som förbjuder vissa former av kärlek. För att elaka tungor och onda blickar förstör förälskelser. För att vi fortfarande idag växer upp med en grundsyn där heterosexualitet är det normala och homosexualitet, bisexualitet, transsexualitet, intersexualitet och queer sexualitet trängs undan och hamnar i garderoben.
Därför firar vi Pride. Därför går vi ut på gatorna och visar att ALL kärlek är rätt kärlek. Att det finns lika många sätt att älska som det finns människor i världen. Det finns inte ett rätt sätt. Inte en sorts kärlek.
Happy Pride!
Två lästips för dagen.
Jag tänkte tipsa om två texter att läsa en onsdag som denna. Bra och viktiga.
Bra text nummer ett)
Kajsa Haidl skriver i Sydsvenskan om hur det är att vara fullt medveten om sin egen kropps existens. Och att den är kvinnlig. Hur det skiljer sig mot om den skulle vara manlig. "Bästa manskropp. Jag skriver till dig med en enkel önskan. Jag vill att vi byter skinn och erfarenheter. Kom igen. Vi bara gör det." Hon tar upp exempel hämtade från denna årstid och olika fenomen som komma med den.
"Alla dessa oskyldiga ögonblick under en sommarmånad som egentligen bara är symtom för samma sak. Hur kvinnokroppen, till skillnad från manskroppen, aldrig får lov att bara vara kropp. Istället en ständig projektionsyta och allmän ägodel, fritt för samhället att bedöma."
Läs den genom att klicka på bilden eller länken.
Bra text nummer två)
Nanna Johannson skriver i en bilaga till Aftonbladet om mens och det ständiga behovet att dölja den. Hon debatterar också kring om hur mycket det kostar att förse sig med menskydd under en livstid och lägger fram ett förslag om gratis mensskydd. Hurra!
"För att upprätthålla ett trevligt och oblodigt status quo läggs ansvaret på den enskilda kvinnan. Och att det är hon själv som ska fippla in och ut tamponger/menskoppar i slidan kan vi kanske inte komma runt. Men är det verkligen hon, ensam, som ska bära konstnaderna för de dyra mensskydden (som under en livstid kan röra sig om upp till 80 000 kronor)?"
Läs krönikan genom att klicka på bilden eller länken ovan.
Har ni några tips på bra artiklar/krönikor/alster/filmklipp jag borde skriva om? Maila mig på [email protected]!
Någon som känner igen sig?
Någon som känner igen denna känsla? Jag brukar känna såhär när jag testar 50-talsklänningar och hämromdagen då jag TOTALT missbedömde ett par jeans som inhandlades utan att prövas.
Serieteckning av Nanna Johannson, ur hennes bok Välkommen till din psykos.
Ha en fin dag allihop!
Vill ni följa mig på instagram?
Ärade ni, vet ni om att jag finns på instagram? Det kanske ni vet men ger blanka fan i och det är okej. Men visste ni det inte och vill följa mig så är det bara att skicka iväg en förfrågan! Det skulle vara roligt tycker jag. Klicka på den lilla instagramikonen i sidmenyn eller på bilden ovan för att komma dit.
Mitt användarnamn är emeliefridae. Puss!
En italiensk bordsduk.
Om man bor i Uppsala kan man åka med ett tåg som heter Lennakatten. Det är ett gammalt tåg med teakdörrar, bolmande vit rök ur svart skorsten och ja, det ser ut som jag tänker mig att ett tåg såg ut på 40- och 50-talet. På Mårtens födelsedag tog vi detta tåg från Marielund utanför Funbo och åkte till Almunge och sedan tillbaka. Helt fabulöst var det. Ett utflyktstips i världsklass för alla uppsala-läsare.
I alla fall. I Marielund stod en dam och sålde gamla saker. På en klädställning hängde en klänning som påminde om en italiensk bordsduk. För 50 kronor blev den min och den inhandlades utan beprövning. Och vet ni vad, den satt som en smäck!
Den prydde min arma kropp när jag var med svärföräldrarna på italiensk restaurang häromveckan. Och gissa vem som matchade bordstabletterna?
En krönika om vardagssexism.
Jag står i ett publikhav och mina fötter trummar fram och tillbaka på ett dansparks-trägolv. Bredvid mig står en av mina bästa vänner och håller mig i handen. En vacker rest som etsat sig kvar från en fallerande skara vänner från ungdomen. Jag för hennes hand upp till mitt hjärta. Håller den så. Tänker att fan, fan fan fan vad fin hon är. Och det smärtar till under handen då jag tänker på att vi ju bor så långt ifrån varandra och ses så sällan. Hon pussar mig på kinden och jag tänker att jag tamejfasen har en av de bästa kvällarna i mitt liv. Trots att regnet öser ner och gör den gamla tyrolens gräsmatta till geggamojja. Bildar små fågelbad i kvarlämnade papptallrikar av miljövänligt material.
Plötsligt rycker min vän tag i mig och vi banar oss ur folkhavet. Försöker att intre trampa på alla barfotafötter. Och så står vi och bläddrar bland klänningar, skjortor och kjolar. Lyfter på hattar, broscher och näsdukar. Och så har jag plötsligt en galge i handen. Med en sjuttiotalig långklänning som dinglar därpå. "Prova den, du måste!" Vi smyger in i det lilla provrummet som finns längst bak. Ett tygstycke som är uppfäst med en säkerhetsnål. Och jag provar. Kränger av mig kängorna, korvar ur benen ur kjolen. Och den satt som en smäck. Min vän kikar över tygstycket och skriker att den ska jag ha. Och jag packar ned mina gamla kläder i min kånken och hoppar ut på trägolvet igen. "Jag köper den till dig." 60 kronor i en plåtburk och så står vi på golvet igen.
Akta tårna. Akta armbågarna. Vill inte knuffas. Inte trycka sig fram. Jag tänker att det är bland sådana här människor jag vill vara. Bland barfotafötter, rufsigt hår, sjuttiotalsmönstrade byxdressar, vänliga ögon, skvimpande ekologisk öl, håliga flanellskjortor och rödvinständer. Vi banar oss fram till våra andra vänner. Som jag blir så glad av. Som står där med sina saliga leenden och gungar till musiken. Min barndoms stad kanske inte är så farlig ändå. Tänker jag. Fast, dessa människor är ju bortflugna. Liksom jag. Men det gör ingenting. För mitt hjärta blir varmt varje gång jag vänder mig om och se dem stå där.
Ja, hela stämningen är som tagen ur en riktigt bra film. Eller serie. Upp till kamp kanske. Eller En Kärlekshistoria. Och jag är så uppfylld av kärlek så jag tror att jag spricker. Jag märker inte hur mina trampdynor smärtar mot golvet. Men så plötsligt. Från ingenstans. Känner jag en hand på min kropp. Den lägger sig på lårets baksida och är plötsligt uppe vid min högra skinka. Greppar tag. En hel hand. Naglar som borrar sig in. Rakt in i min nya klännings blommiga kjol. Jag stannar upp. Men vänder mig inte om. Och plötsligt är handen borta. Vad hände? Hände det ens? Inbillade jag mig? Jag känner hur hela min varma jag-dansar-på-en-gammal-folkparks-trägolv-till-Dungen-med-en-hop-fina-vänner-i-min-nyloppade-klänning-känsla rinner ur mina porer och ersätts med en iskall jag-orkar-inte-sparka-någon-i-pungen-emotion. Jag har ju så trevligt. Jag har ju en av de bästa kvällarna på väldigt länge. Vem är du? Vem är denna hands bihang? Jag vänder mig lite om. Ett brett flin och en flottig lugg möter min blick. Jag vänder mig framåt igen. Andas långsamt. Försöker tänka klart. En arm läggs om min midja och jag dras åt vänster. Med en kaskad av vafan-håller-du-på-med-och-varför-tar-du-dig-friheten-att-röra-vid-min-röv på mina läppar vänder jag mig om. Men den fettiga luggen är borta. Liksom hans arm. Jag hör ett "jaså, där är du" och hans läppar borrar sig in i en annans. Hans händer greppar tag i en annan bak. Hans flickväns.
Jag drar harangen i huvudet istället. Vänder mig framåt. Ursäkta. Varför tog du mig just på rumpan? Vad var din avsikt? Varför kände du att du hade rätten till det? Och så flyger jag i en båge upp i luften, gör en 180-graderssnurr, och pumpar knytnävslag mot hans feta jävla panna och skriker att han ska fan passa sig jävligt noga. Du ska inte förstöra min kväll. Min fina kväll som är rödluddig i kanterna. Och varm. Retroblommig. Och jag tänker att jag kanske borde vända mig om och säga till hans flickvän att hans ärade pojkvän just grabbade tag runt min vänstra stjärthalva. Men jag vill inte ställa till en scen. Inte skapa tumult. Inte förstöra någons kväll. Så jag tittar framåt igen. Och så tar min vän mig i handen. Pussar den och viskar att hon älskar mig och att jag är en så väldigt bra vän.
Och jag ler. Kramar tillbaka. Men i huvudet karatesparkar jag fortfarande fetluggen som ligger på det slitna trägolvet. Han har ingen rätt att göra sådär. Och nästa gång. Nästa gång ska jag säga ifrån på riktigt.
Nästa gång.
Ett kärleksode till ballen.
Jag har nästan spenderat hela min helg på ballen. Under mina vita parasoll och med tomatplantorn kittlandes mot kinden. Och när regnet kom igår satt jag och Mårten och konstaterade hur förlösande det kändes. Ett efterlängtat regn på en bränd gräsmatta och lukten av våt asfalt. Vi struntande i att de hårda dropparna slog mott balkongräcket och skvätte oss i ansiktet. Det kändes som om himmelen lyfte lite. Gav lite mer utrymme till luften mellan marken och molnen.
Så jag gjorde en ganska trist, enkel video i dess ära. Ett kärleksode. Till Ballen. Som agerar ett extra rum under ena halvan av året. Tack!
Nanna Johansson - Välkommen till din psykos.
Idag spatserade jag ned på stan och bestämde mig för att jag var värd en ny bok. Jag stod länge och klämde på Maria Svelands Hatet men priset på över tvåhundra kronor och det faktum att jag redan har en hög med böcker jag vill läsa gjorde att jag avstod. Jag gick bort till seriehyllan. Med alla fantastiska svenska seriekvinns i tankarna. Och sedan stod jag där i säkert 10 minuter och försökte bestämma mig för Nanna Johansson, Lisa Ewald eller Liv Strömqvist. Ställde tillbaka Nanna och Liv och gick med Lisa mot kassan. Ångrade mig. Gick tillbaka. Tog upp Nanna istället. Ja, det får bli Nanna denna gång. Så får jag köpa Lisas Allting kommer att bli bra nästa månad.
När jag kom hem satte jag mig på balkongen med en lättöl (!) och läste ut den i ett nafs. På cirkus 30 minuter inklusive tid för reflektion och eftertänksamhet. Och den var så jävla bra! Jag skrattade högt flera gånger.
Jag tänkte dela med mig av några favoriter. Jag är inte säker på ifall man får lägga upp saker ur böcker på detta vis. Men jag tänker att tre stycken kanske inte är någon fara? Så får ni helt enkelt gå och köpa boken om ni vill se fler. För jag har en hel drös som jag egentligen skulle vilja dela med mig av. Här är mina tre favoriter i alla fall:
Pöss!
En grön klänning och söndagstystnad.
Jag tänkte visa klänningen jag köpte på Vaksala Torg förra helgen. Den gröna med lite 60-tals vibbar. Den är väldigt fin tycker jag, om än något tajt under armarna som sagt. Och den blev fin med ett vitt skärp i midjan å, men går även att ha utan.
Hoppas ni får en fin söndag. Jag sitter på min balkong och förundras över hur tyst det kan vara. Nästan domedagstyst. Söndagstyst. Det enda som hörs ibland är den där mekaniska rösten från tågstationen som meddelar om förseningar och inkommande tåg. Och fåglarna. Något skrap med bestick. Något avlägset motorljud. Och denna tystnad passar tyvärr bra med den oförklarliga ångesten som river i min mage. Krafsar mot revbenen och tvingar mig att fokusera på att inte tappa fattningen.
Nu började ett barn precis skrika. Tack för det.
Käraste Piteå-med-omnejd-läsare!
Ikväll uppträder min fina vän Karoline med sitt beautyshop-band The Birdettes på Piteå dansar och ler. Jag har länge velat se dem jazza loss och hade jag haft mina krokiga vägar förbi Piteå så hade jag bannemej gått och sett dem uppträda. Karoline ska dessutom fixa vintagefrisyrer på alla som vill. Och jag lovar, hon är grym på victory rollsen och pincurls-lockarna. Alltså, käraste Piteå-med-omnejd-läsare, besök Piteå dansar och ler för guds skull!
Eriksbergs Antik Loppis
Eriksberg Antik Loppis
Granitvägen 6
75243 Uppsala
Telefon: 073-851 50 41
Öppettider:
Onsdag-Lördag 10-18
Ett smärre kaos möter mig redan när jag kliver in genom dörren. Billy-bokhyllor fyllda med opumpade basketbollar, lampskärmar, ett par pjäxor och flera trasmattor i olika färger. Jag går längre in och märker direkt att här gäller det att vakta sina steg. Min välfyllda efter-jobbet-fyllda kånkenväska dallrar farligt på min axel. Här gäller det att kontrollera sina rörelser mellan hyllorna för att inte riva ner alla pinaler. Jag tittar förskräckt på en blommig porslinskopp som står farligt nära kanten samtidigt som jag hälsar på butiksägaren. En gråhårig man i hästsvans, jeansskjorta och ett silvrigt peace-märke dinglande från en kedja över bröstet. En riktig loppislegend ser han ut som. Konstaterar jag för mig själv. Sedan börjar mina ögon ögna igenom alla tingestar. Sökande efter ja, vad? Jag vet inte egentligen. Men det är ju det som är så fantastiskt roligt. Man låter sina numera loppisvana synorgan söka igenom alla travar med lådor och de liksom vet när det finner något de tycker om. Och detta är helt individuellt från person till person såklart. Det är väl därför man lyckas hitta fynd trots existensen av alla proffs-loppare som cruisar runt i sina bilar med extra bagageutrymme på landsvägarna och i städerna.
Butiksbiträdet som heter Birger är ypperligt trevlig och hjälper mig att hitta en tavelram som jag kommer på att jag vill ha. Jag hör hur det klingar och krasar där hand driver fram bland alla grejor. Högen av ramar växer på disken. Jag ger mig in i "tygrummet" och är tvungen att kila in foten mellan en stor ryamatta och en gammal koffert för att nå enda in. Rycker tag i något jag tror är en klänning men det visar sig vara en bordsduk. Attans! Jag krånglar mig tillbaka.
Birger visar mig en fantastisk ram med böjt glas som jag köper för två tjugolappar. Sedan pekar han på en tidiningartikel på väggen. En något mer orakad Birger står med hög hatt och rubriken säger något om "samlarmässa" och "samlarexpert". Jo, visst är han en samlare den där Birger. Han säger att han inte har just den hatten kvar i butiken men att jag gärna får ta en bild på honom i en annan kravatt. Jag blir exalterad och ropar ut ett rungande "ja, vad kul!" Birger försvinner. Rotar lite. Kommer tillbaka med en extraordinärt stilig hatt på huvudet. "Jag kan stå här bakom disken." Jag klickar av ett par bilder i olika positioner och konstaterar att Birger gör sig väldigt bra på bild.
Sedan tackar jag för mig. Strosar ut i solskenet och ler ett inåtvänt leende. Vilken härlig karl den där Birger! Och vilken kaosartad liten butik. Men vet ni vad? Jag gillar det.
Den vita magen som sticker fram mellan shortsen och blusen. Hej på dig!
Herregud vilken så enda in i bombens varm och härlig sommardag. Man kan ju tro att man befinner sig i tropikerna. Jag tänker gå ned på stan och äta glass trots att mitt huvud är alldeles efter-jobbet-dimmigt. Det tror jag min vita mage kommer att må bra av. Den som tittar fram mellan glipan av jeansshorten och blusen. Den har inte fått se många solstrålar denna sommar då jag lufsat omkring i baddräkt vareviga dag i törpet. Nu skapar den en så härlig kontrast till mina törpabruna ben.
Jag vill önska eder en trevlig helg och må solen skina på era fina nunor. Det kommer att bli en helg i loppandets tecken för min del. Jag tänkte traska till Vaksala Torg imorgon och på söndag kanske det blir Ulva Kvarns bakluckeloppis. Där har jag aldrig varit. Någon som varit där?
Fyra bra grejs och en dålig.
Bra grej nummer ett)
Elin Lucassis nya gästserie "Ett as är ett as"på Genusfolket.se. Lika klockrena varje gång. In och kika på fler av hennes serier där vettja!
Bra grej nummer två)
På tal om serier och fenomenala seriekvinns så har serietecknaren Lisa Ewald nyligen debuterat med en ny bok. "Allting kommer bli bra" heter den och finns att beställa på Adlibris här. Lisas blogg kan du klicka dig in på här.
Bilden ovan är ett utrag ur hennes bok.
Bra grej nummer tre)
Okej, jag tjatar. MEN ALLTSÅ. Ni måste lyssna på Randiga Ruts låtar Individens val och Kära Rut läget är akut. Så väldigt bra! De handlar bland annat om att en viss Blondinbella och en annan Fredrik Reinfeldt måste förstå att de inte bara kan utgå från sig själva när de argumenterar kring människors lycka och levnadsätt. Låtarna problematiserar högerns politik som utgår från den egna individen och att denne själv väljer ifall den till exempel känner sig kränkt, orättvist behandlad eller på andra sätt utsatt i samhället. Oförståelsen för att vi alla föds med olika förutsättningar och olika möjligheter att nå våra mål. I en minoritetsgrupp, i en lägre klass eller med ett handikapp till exempel.
"Kul för Freddi att han har så mycket valmöjligheter. Kul för Bella att hon accepterar sin kropp." Men Freddi, du kan inte bara utgå från dig själv. Alla kan inte välja själva även fast många säger så."
Bra grej nummer fyra)
Initiativet Asylstaffetten verkar för en human flyktingpolitik och för att öka förståelsen och lyssna till de som är drabbade går de i sommar från Malmö till Stockholm. Längs vägen samtalar de med människor om den värld de vill leva i. De vill se ett samhälle som gör sitt yttersta för att upprätthålla de mänskliga rättigheterna och verkar för att de papperslösas rättigheter måste respekteras. "Sverige bör vara en fristad för människor som söker skydd från krig och förföljelse."
På deras facebookgrupp kan man följa deras färd med hjälp av texter, bilder och videos. Ett väldigt viktigt och bra initiativ. Vi gillar olika!
Dålig grej nummer ett)
Att man i sitt Facebookflöde ska behöva möta denna typ av reklam. Jag spyr. URSÄKTA MIG. Men jag sitter här och äter min Ben and Jerrys half baked och vill njuta av det. Ta bort den där jävla skiten från min feed. Jag hjärntvättas tillräckligt dagligen av platta magar och uteblivet lårfett. Låt mig slösurfa ifred.
Ha en fin fredag!
Den gröna klänningen ska få gå på bröllop nummer två.
Min gröna klänning har redan bevittnat ett bröllop i Central Park, New York. Men nu ska det få gå på bröllop i Örebro också minsann. Inte med min kropp som färdmedel utan på min kära vän Stinas fina barm.
Tänk vad roligt för klänningen. Som förövrigt är inköpt på Tradera för fnuttiga 100 kronor. Och Stina. Skulle du hitta en annan klänning att ha på dig på bröllopsfirandet så gör det inget. (Kände att detta inlägg tvingade dig till ett klädval som jag vet kan ändras i sista stund. hehe)
Första annonsen på blogga. Hurra!
Hörrni! Äntligen så är den första annonsen uppe på blogga! Det är Rebeccas café Mortorps Lantcafé som har premiäröppning den 3:e augusti klockan 10.00. Det ligger beläget i Vassmolösa, Småland och Rebecca kommer att servera kaffe, the, bullar, bakelser och kakor där allt är nybakat, ekologiskt, rättvisemärkt och närproducerat. Helt underbart tycker jag! Klickar ni på länken här i menyn kommer ni till caféts facebookgrupp där er information finns att inta.
Vill du synas här? Du kanske har ett företag som är inriktat på antingen vintage, loppis och svunna tider eller feminism, humanism, genus och jämställdhet? Eller något annat för den delen! Du kanske spelar i ett band, har ett café eller driver en frisörsalong och vill nå ut till en massa fina läsare? Kontakta mig i sådana fall så berättar jag mer. Maila mig på [email protected].
Lycka till Rebecca med ditt café!
Randiga Rut.
Jag blev tipsad av min vän och före detta klasskompis Viktor om ett band som heter Randiga Rut. Och ja, vad ska man säga. Jag föll direkt. Ja, och eftersom jag är inne i en otroligt blödig period och gråter en tår eller två varje dag så fällde jag såklart en när jag lyssnade på deras låt "Rut skäms." Inte för att den är sorglig utan för att ett jävla pepp växer i mig då jag ser fyra unga tjejer sjunga om viktiga saker med vackra stämmor. Ett il av kämparglädje. Jag färdas tillbaka till 1960- och 70-talets kvinnokamp då sånger som "Vi är många", "Vi måste höja våra röster" och "Innerst inne är du en riktig kvinna" fungerade som kampsånger. För Randiga Rut påminner lite om dessa tycker jag. I modern tappning.
Bandet består av Hanna Winberg, Vera Stigmar, Emma Wallerö och Karin Wallerö. De bildades när de var på kollo och låttexter utgår från saker som de är missnöjda över i samhället. Samhällskritik förvandlad till ljuva toner. Ja, och de är väldigt bra!
Lyssna här:
Och här:
Sedan tycker jag att ni ska gå in och gilla dem på Facebook här. På SR finns en kortare intervju med bandet. Den kan ni lyssna på här. Fler av deras låtar finns att åtnjuta på Soundcloud här.
Tack Randiga Rut! Och tack Viktor!
Jag-har-ingen-geting-midja-klänningen och en som var för dyr.
Jag tänkte visa er de två klänningarna som jag prövade på Ruth & Raoul i Uppsala för ett tag sedan. Ingen av dem fick följa med hem tyvärr. Detta för att den ena var sådär 50-taligt getingmidje smal och den andra för att den var aningens för dyr.
Här är den som var alldeles omöjlig att få ihop där bak. Väldigt synd. Den hade nog fått följa med hem annars. Hade jag haft ork och verklig köplusta så hade jag kunnat köpa den ändå och sedan pyssla lite hemma med nål och tråd. Det brukar jag ju göra men då ska det vara något som man VERKLIGEN vill ha. Och den känslan ville inte riktigt infinna sig.
Denna var alldeles ljuvlig men jag tyckte kanske den var lite stor (!) i midjan. Expediten sa dock att den skulle vara så. Den stora midjan tillsammans med en tom plånka gjorde att den åkte tillbaka ut i butiken igen. OBS! Jag är alltså inte havande trots att det ser ut så on the pics. (Hehe)
Ha en fin onsdagskväll och så vill jag även skicka ut ett heja-pepp-fy-fan-vad-bra-ni-är-bra-häslning till vårt grymma svenska landslag inför matchen ikväll!
Urfittan på print.
Ur Maria Svelands sommarprat:
"Som den där mannen som enligt gmails foto såg ut att vara en medelålders vithårig herre i kostym som hette Ulf. Och som gav mig det fantastiska epitetet "urfittig." Jag var visserligen enligt Ulf den slemmigaste och äckligaste han någonsin hört talas om och jag inser att urfittig knappast var menat som en komplimang. Men jag blev ändå så upprymd över att ha fått ett nytt ord i vokabuläret. En Urfitta. Jag ser framför mig en förhistoriska amazon som plöjer djungeln med sin gigantiska vagina och slukar allt i dess väg. Skonar inget och ingen. Inte ens Ulf. Efter sig lämnar hon bara ett klibbigt spår av fittslem."
Och här har vi den alltså. Urfittan. Illustrerad av den eminenta Elin Lucassi. Den finns just nu att beställa som affisch här. Så fantastiskt bra. Ja, helt jävla underbart. Stackars Ulf som hänger och dinglar i dess våld.
Tack Elin!
Tack törpet, nedrans mycket tack.
Det var känslosamt att lämna torpet i söndags. Ja, det gjorde lite ont i hjärtat. Så jag grät en liten skvätt och sprang snabbt in på dass för att använda det en sista gång. Sedan puttrade vi iväg i en fullpackad bil och ja, nu vet jag inte alls när vi ses igen. Jag och törpet.
Tack törpet, nedrans mycket tack. Men nu sviker jag dig för min äkta kärlek. Min lägenhet. Men vi ses kanske igen. När jag känner att det är dags att bedra läggan igen.
"Du tog något från mig som du inte fick ta"
Denna text gjorde otroligt ont att läsa. Förskräckligt ont. Men det är i alla fall ett tips på tisdagsläsning. Viktig tisdagsläsning. Om när någon tar något den inte får ta. Skoningslöst.
Klicka på bilden för att komma till ledaren. Ha en fin tisdag!
Tack Maria.
Tack Maria. För att jag fick lipa glädjetårar ner i mitt skapande av tofubiffar med med koriander och ingefära. Tack Maria. För att jag du fick mig att känna det där ilet i bröstet av otroligt kämparglädje när jag hackade detoxande coleslaw insmord i efter-jobbet-trötthet. Tack Maria. För att du får andra att inse kvinnohatet. Tack Maria. För att du fick mig att skratta högt då du pratade om hur du blev utsedd till "Sveriges farligaste kvinna 2013". Tack Maria. För att du fortsätter med att fundera kring hur det skulle vara att träffa de där männen som hatar dig så mycket. Fråga dem varför. Se vilka de är. Du säger:
"Som den där mannen som enligt gmails foto såg ut att vara en medelålders vithårig herre i kostym som hette Ulf. Och som gav mig det fantastiska epitetet "urfittig." Jag var visserligen enligt Ulf den slemmigaste och äckligaste han någonsin hört talas om och jag inser att urfittig knappast var menat som en komplimang. Men jag blev ändå så upprymd över att ha fått ett nytt ord i vokabuläret. En Urfitta. Jag ser framför mig en förhistoriska amazon som plöjer djungeln med sin gigantiska vagina och slukar allt i dess väg. Skonar inget och ingen. Inte ens Ulf. Efter sig lämnar hon bara ett klibbigt spår av fittslem."
Helt underbart. Jag satte tofu i halsen. Tack som fan för det. Tack Maria.
Guide till Stockholms vintage, loppis och secondhand!
Jag fick ett mail från Agnes och hon undrade ifall jag hade några tips på snajsiga Vintage, loppis och secondhandbutiker i Stockholm. Och jag bara kände att nej, jag är ju asdålig på snajsiga fyndställen i Stockholm. Herregud vad dålig jag är. När jag åker till Stockholm så brukar jag sällan ha tid att gå några längre vändor och leta efter alla bra ställen som finns. Det brukar sluta med att jag bara går till Beyond Retro på Drottninggatan. Eller på Åsögatan. Eller Zinken. Och det är ju ganska bra. Ibland hittar man något. MEN jag tycker oftast att det är lite för dyrt. Och när jag varit där så har det mest funnits 80-90-talsplagg. Jag har liksom letat febrilt efter en 30, 40, 50 eller 60-talsdröm. Men det finns såklart, om man letar.
Så, jag tycker att om man är intresserad av en Vintageguide till huvudstaden ska man kolla in följande bloggar!
Bra Vintageguide till Stockholm nummer ett)
Klicka på bilden för källa.
Jessica Silversaga som bloggar för Damernas värld har en mindre guide på sin blogg. Här kan du hitta lite tips på vart du borde spatsera om du vill få händerna dignande av kassar och sinnet fullt av loppislycka. Klicka på bilden eller på länken för att komma till guiden.
Bra Vintageguide till Stockholm nummer två)
Klicka på bilden för källa.
Emma Sundh, frilansande journalist och författare samt grundare av Vintagefabriken, har en hel uppsjö av Stockholmstips på sin blogg. Här har hon redgjort för den perfekta vintagerundan och här finns också en Stockholmsguide som är ordnad efter stadsdel med allt möjligt snajsigt att hitta på.
Bra Vintageguide till Stockholm nummer tre)
Klicka på bilden för källa.
Min fina vän Karoline bor i Stockholm och är en riktig fyndare och vintageräv. På ett bra sätt såklart. Hon skriver om mycket fina butiker och fynd som hon gjort. Gå in på hennes blogg för att inspireras! (Gör det genom att klicka på länk eller bild. Såklart)
Bra Vintageguide till Stockholm nummer fyra)
Klicka på bilden för källa.
Elsa Billgren, programledare, författare och bloggare, har en hel drös med bra vintagetips på hennes blogg. Här kan du bland annat läsa Stora vintageguiden tills ögonen går i kors och det droppar loppissaliv ned på tangentbordet.
Ja, och så kan man även gå in på Vintagekartan.se som finns både som app och på datorn. Den har jag använt någon gång då jag spatserade i området kring Mariatorget och kände mig vilsen. Det var då jag hittade Uppåt väggarna som finns i min Loppisguide! Den kan du gå in på om du vill kika på secondhand, vintage och loppisställena i främst Uppsala men också på lite andra ställen. Ja, och när man ändå nämner loppis i Uppsala kan ni kolla in Lisens guide över vintage och secondhand i Uppsala.
Tack Agnes för ditt fina mail! Och lycka till med Stockholmsloppandet!
Fyra fantastiska seriekvinns.
Vi har så himla många bra kvinnliga serietecknare! Som med humor leverar ett politiskt, samhällskritiskt eller feministiskt budskap. Kölla bara!
Serie-super-kvinna nummer ett)
Nanna Johannsson är det ingen hemlighet att jag gillar som bara den. Det känns som om jag skriver om na hela tin. Men det är hon verkligen värd. Förutom hennes fantastiska blogg så gör hon även klockrena seriestrips. Hon har gett ut ett antal böcker som du kan hitta här! Hon finns även att lyssna till just nu på Värvet! Gör det här!
Serie-super-kvinna nummer två)
Nina Hemmingsson. Hon har ingen blogg eller hemsida så vitt jag vet men du kan gå in och spana på hennes böcker här.
Serie-super-kvinna nummer tre)
Jag upptäckte Elin Lucassi när hon gjorde gästserier på Genusfolket. Och hon är så fantastisk! Du kan gå in på hennes hemsida här för att hitta fler bilder.
Serie-super-kvinna nummer fyra)
Liv Strömqvist. Är sen på bollen och upptäckte henne på riktigt efter hennes fabulösa sommarprat nu i juni. (Lyssna på det här) Och här kan du lyssna på hennes och Kristoffer Triumfs samtal i Värvet. Besök även hennes hemsida här. Ja, och här finns hennes böcker. (Herregud vilket länkkalas)
Nu hade man önskat sig en nedrans massa kosing så att man kunde klicka hem deras seriealbum ett efter ett. Annars är det ju ett fantastisk fin grej att ge bort i födelsedagspresent! Ha en fin måndag!
Hurra för Sverige!
Jag vill bara säga hurra hurra hurra för svenska damlaget som nu är i semifinal i EM! De vann över Island med 4-0. Jag och Mårten hann precis hem med allt skrot vi dragit med oss ut till stugan och bland blå IKEA-påsar och berg av smutstvätt insöps fotbollsmatchen. Hattarna på min söndriga golvlampa svajade till av våra hurrarop.
Hurra!
Flytt från törpe.
Idag packar jag och Mårten ihop våra tillhörigheter och lämnar törpalivet för stan. Det känns faktiskt otroligt skönt. Det har varit fantastiskt såklart, men jag längtar till min lägenhet. Något djävulskt. Jag ska:
Hälsa på familjen Pepparsson i kökshyllan.
Sitta vid mitt köksbord och titta på byggarbetarna utanför och inte störa mig ett endaste dugg på oljudet.
Omorganisera i stringhyllan.
Bläddra bland mina klänningar på klädhästen och rensa bort och kanske bestämma vilka grejor som ska hamna i min eventuella webshop. (!)
Sitta vid skrivbordet och skriva.
Vattna blommorna på ballen.
Sova i dessa lakan i min alldeles egen säng och ventilera törpalivet ordentligt.
Hoppas ni har tyckt att det varit roligt att läsa om livet i törpet. Några fler inlägg kommer att dyka upp. Sådana som hamnat på efterslänten. Sedan ska jag skriva någon slags ventilation/resumé/slutsats/sammanfattning av kalaset tänkte jag. Vill ni läsa om tiden i torpet kan ni läsa här. Annars så kommer det bli mer i kategorin Min lägenhet framöver. Ha en fin söndagskväll!
När rumpan hänger ner i ett jävla hål.
Punkt nummer två på min lista över de sista törpainläggen var ju en dass-tur. Skithuset som varit det absolut sämsta med denna törpavistelse. Inte städat eller tömt vid vår ankomst. Med sommargästers skit sedan två år tillbaka i botten som en stelnad svart klump. Jag tänker alltså inte försöna detta lilla skrymsle med påståenden som att det var så härligt att sitta och morgonbajsa med den susande skogen utanför och fågelkvitter i örat. Det var INTE mysigt. Det var "åh, nej jag måste göra nummer två" och spring spring spring och en snabb bajs och tillbaka. Hade man tur flög ett bevingat väsen upp ur hålet när man lyfte på sitsen. Fy fan. Men i alla fall, nu börjar turen.
Med stugan i ryggen spatserar man upp för denna stig. Ja, eller springande otroligt nödig då. Med fruktan i blick.
I samma hus som ett förråd där jag hittade en massa najs prylar under min sakletareskapad.
På andra sidan finns dasse med s:et på sne.
Hallå! (Usch, den här bilden är lite obehaglig)
Ja, här är alltså själva toalettdonet.
Och den här sitter väl ovanför att man ska känna sig trygg. När rumpan hänger ner i ett jävla hål och det enda man kan tänka på är att det där monstret som susade upp häromkvällen ska borra sig upp i analen och lägga ägg i ens organ. Otroligt obehagligt.
Ja och här är ett igengrott fönster med spindelväv. Så att man kan sitta och fantisera om vart det där bevingade djurets normala habitat egentligen är någonstans. Och tänka bajsa fort fort fort nu för fasen!
Förlåt för min negativitet. Usch vad trist jag är. Men jag vill verkligen inte försköna något som faktiskt varit väldigt äckligt. Nu längtar jag något otroligt till att jag får gå på vanligt toalett igen. Och jag ska uppskatta varenda spolning.
Lövruskhjälm utan bäversafari.
Jag fick en kommentar från Vickan angående min förfrågan vad ni skulle vilja läsa om angående törpahelvetet sista veckan och fick följande svar:
"Jag älskar dina torpar-inlägg! Känns som att man får ta del av den svenska sommaren trots att man är i stan och jobbar. Jag önskar allt denna vecka- ett överflöd av torparbilder! Bäversafari, dass-tur, frukostbilder, någon gammal dansbana, bilder på människor i byn och någon gammal kiosk - ja, du förstår kanske :)"
Först och främst. Denna vecka har ju tyvärr inte inneburit ett överflöd av torpabilder. Förlåt för det! En av anledningarna är att det är så jäklans jobbigt att ladda upp bilder på internetet som bemästras här. Usch! MEN jag bestämde mig för att uppfylla hennes önskning och de sista torpainläggen kommer att skapas utefter följande punkter:
1) Bäversafari med lövruskhjälm
2) Dass-tur
3) En frukostbild
4) Ingen gammal dansbana för det finns ingen
5) Inga människor i byn för det finns inga (hehe)
6) Kanske en gammal kiosk
7) En törpatur där alla rum presenteras i de skick de befann sig i vid fotograferandets stund. Alltså, ett jäkla kaos UTAN någon som helst försköning. (Klaras önskning)
8) Ett hejdå och en utvärdering av törpalivet.
Låter det bra? Sedan är det slutt, finito och inget mer törpaliv. På ett jäkla tag. Jag börjar i detta inlägg med punkt nummer 1) Bäversafari med lövruskhjälm!
Den knåpades ihop med hjälp av Mårtens fiskarmössa, ormbunkskvistar och kvist från okänd buske.
Den gav optimal kamouflagekänsla vid intagandet av annan växtlighet. Jag syns knappt alls.
Vad gäller själva bäversafarit så blev det aldrig av. Det var för varmt och jag kände att jag inte riktigt var redo för att möta bävern öga mot öga i hans territorium. Även ifall jag var redo för själva terrängen. Så kära bäver, jag hoppas att du mår bra och att vi möts en annan gång. För bild på en bäver samt fakta kika in här.
En blommig tekopp finns på Fejjan å.
Hej och hå och glad lördag! Jag vill börja med att tacka alla nya likerz som susat in och blivit 336 styck på bloggens facebooksida! Kul! Här får ni veta när jag uppdaterar bloggen, och så delar jag en massa najsiga artiklar och annat samt att man kan klicka runt bland lite bilder på min lägenhet, mina klädslar, loppisgrejs, pyssel, jävligt viktiga saker och törpalivet.
Är man intresserad av detta så kan man gå in här eller trycka på "likerutan" i sidmenyn ---> Ja, eller så låter man bli. Om man ger blanka fan i när jag uppdaterar, skiter i bilder på min lägenhet och svär över alla idiotiska artiklar jag delar. Det är okej. Ha en fin lördag nu!
I don't have to prove shit to you.
Vill förmedla denna känsla inför helgen. Konstverk hittat hos Hej Blekk. När jag får tid till pyssel och knåp så ska jag sätta mig ner och brodera ett argsint och viktigt budskap och klä in det i blomster och sätta upp ovanför min soffa. Har ni tips på några bra?
Ha en fin helg!
Mortorp Lantcafé i Vassmolösa.
Ärade läsare! Min fina vän Rebecca, som ni kanske också känner igen i bloggosfären som fröken Hallonsemla, håller på att öppna ett eget café! Så jäkla roligt tycker jag. Cafét ska heta, eller heter, Mortorp Café och öppnar första helgen i augusti. Det ligger inhyst i en gammal skolbyggnad i Vassmolösa, utanför Kalmar i Småland. Rebecca kommer att servera bakverk gjorda efter hennes "bästa recept och spela jazzmusik genom trattgrammofonen." Det låter magiskt. Eller hur?
Jag vill uppmana er att gå in och gilla Mortorp Lantcafé på Facebook och vill ni göra det så gör ni det här. Ni kan också gå in på hennes blogg och läsa mer om förverkligandet av hennes dröm här. Jag önskar henne all lycka till! När jag far ner mot mina hemtrakter blir det definitivt ett besök på Mortorp Lantcafé. Hurra!
Oh, Jennifer.
Vi börjar dagen med en peppig person. Jennifer Lawrence. Hon har en sån fantastiskt jävla härlig energi och jag älskar att hon kan skratta åt sitt fall i trappan när hon ska ta emot en Oscar och bita tillbaka på den dumma frågan vad som hände med "What do you mean what happend? HAVE you seen this dress?" Kolla här!
Ha en fin fredag!
Tre fynd från Uppsalas mesta loppis.
Jo, jag har helt glömt att visa mina tre loppisfynd från bakisbesöket på Vaksala Torg i lördags. Efter att ha suttit i skuggan och sörplat coola i cirkus en kvart var vi redo att ta oss an alla potentiella skattkammare. Jag hittade följande fina ting:
Fynd nummer ett)
En utsökt grön klänning med 60-talssnitt. För trettiofem kronor blev den min och detta var det värt trots den senare uppmärksammade trängseln under armarna. Har väl för mycket hår höhöhö. Med lite klipp med saxen, i klänningen alltså, och fix och trix med lite tråd så ska den nog passa.
Fynd nummer två)
Denna långa nattlinnesliknande kaftan/kappa/grej-man-kan-slänga-över-armarna-och-blir-fin-till-tex-en-klädsel-med-kortare-shorts-eller-kjol-plagg. Otroligt klurigt att veta vad en sådan kan kallas men fin är den. Och den kostade trettio svenska riksdaler.
Fynd nummer tre)
Dessa tjusiga sandaler! Jag har länge varit ute efter ett par sandaler i 30/40-talsanda men inte hittat några som passar eller varit sköna. Dessa passade och var dessutom av märket Ecco. Nästan lite äckligt fotriktigt kan jag tycka. Mina fötter är vana att pinas. För trettio kronor fick jag dem.
Summan av kardemumman. En klänning, en kaftan-liknande-grej och ett par sandaler för 95 kronor. Vaksala torg, vad jag älskar dig! Alla fynd kommer att finnas till beskådan på min arma kropp längre fram i tin. Och psst, läs om Vaksala torg (Uppsalas mesta loppis enligt mig) i min Loppisguide här!
Den första och sista törpaklädseln någonsin.
För det första. Den där tingesten jag står vid. Vad är det här för ett konstigt don nu igen? Det heter något som jag inte kan komma på. Och vad är dess användningsområde? Något med klockan va? En sån jävla konstig grej när man tänker efter. En rund ganska otymplig sak mitt på gräsmattan. Den är dessutom ganska osmaklig. Eller vad tycker ni? I vilken tidsera byggde man dessa? De känns lite 60-tal va? Typiskt en sån där tingest som bara finns utan att man tänker på dess existens. Vad den är bra för. VARFÖR den finns.
Jaja, nog om det. Här tänkte jag bjuda på den första OCH den sista törpaklädseln under Törpalivskategorins historia. Dels för att jag ofta spatserar runt i bikini, dels för att jag oftast inte känner för att föreviga mitt torftiga törpanylle och dels för att ja, snart är törpatiden slut. Och också för att jag i princip sett ut såhär varje dag hela jävla månaden. Förutom när jag haft bikini då. De där shortsen har nog börjat mögla här och där skulle jag tro. Överdelen har varierat lite såklart. Denna hära är köpt på Myrorna. Och brallorna är från Montepellier, Frankrike. Torpatofflorna är ett skämt för de är så jävla ösköna när de borde vara sköna. Men de är från Moheda Tofflor i alla fall.
Fyra bra grejs.
Bra grej nummer ett)
Att ni mailar mig och tipsar mig om saker. Pianca skickade den här videon till mig idag och jag fick tårar i ögonen av hur stark den var. Av sakerna kvinnorna sa. This is my body, not yours. Se den och besök deras facebook och dela med dig av dina egna historier här. Och tack Pianca för ditt mail!
Bra grej nummer två)
Denna hemsida med projektet "The Switcheroo project" av Hana Pesut. Hon har helt enkelt låtit två personer av motsatt kön byta klädsel och sedan visat effekten av detta. Otroligt häftigt att titta igenom alla bilder och det problematiserar ju hur tex våra kläder skapar en könsidentitet. Vad händer när vi mixtrar med det här och vad blir våra reaktioner? Hittad hos Supersnippan.
Bra grej nummer tre)
En scenkonstfestival som anordnas 20-27 juli på Boulevardteatern i Stockholm. Då presenteras ett antal nyproducerade verk som "ifrågasätter rådande hetero- och homonormer och som både underhåller och skapar debatt." Initiativtagare är Angelica Herger, Adam Gardelin och Adriana Aburto Essén i samarbete med Trojkan Nöjesproduktion, Bombina Bombast, Boulevardteatern och Studiefrämjandet och syftet är att ge ökad plats åt ung, nyproducerad scenkonst med hbtq-tematik. Så jäkla bra och viktigt tycker jag!
"Det som skiljer PRIDE@Boulevard från andra pridefestivaler är att scenkonsten står helt i fokus – främst ur ett feministiskt perspektiv. Vi vill vara en plattform för att utforska och utveckla nya sätt att gestalta hbtq på scenen. När temat tas upp på de stora teatrarna är det ofta den vita, unga, homosexuella mannen som står i centrum. Men även där kvarstår problemet med stereotypa kvinnoroller.
Därför har vi huvudfokus på kvinnliga berättelser och representerar de grupper som inte bara marginaliseras i samhället i stort utan även inom den egna minoritetskulturen. – Lesbiska, bisexuella och queer- och transpersoner. Vi vill inte bara ifrågasätta heteronormen utan även homonormen."
Besök deras hemsida här. Hurra!
Bra grej nummer fyra)
Lawen Mohtadis artikel i DN om den skugga som vilar över ordet lesbisk. "Det finns en sorts omedelbar skam, en skugga, över ordet som inte riktigt återfinns i bög. Trots att lesbisk har gjort samma kulturella resa som bög, det vill säga blivit något som lesbiska själva kallar sig, tycks det fortfarande väcka starka känslor i samhället."
Krönikan tar sitt avtramp i det näthat som riktades mot damlandslaget i fotboll under deras första match mot Danmark. Läs den!
Hoppas ni fick lite snajsig läsning i denna arla onsdagskväll. Ha en fin sådan!
Ruth & Raoul.
Ruth & Raoul
Sysslomansgatan 14
753 11 Uppsala
Telefon: 018 -13 04 03
Öppettider:
Måndag-Fredag 12-18
Lördag 11-15
När jag var hemma på urbaniseringsfiesta från törpalivet passade jag på att besöka Ruth & Raoul vars skyltfönster jag så många gånger stått och kikat in i vid diverse studentikosa pubrundor och utekvällar. (Butiken ligger belägen precis vid V-dala nation, vars byggnad förresten är designad av den finländske arkitekten Alvar Aalto.) Men alltså sällan besökt. Butiken är verkligen mysig och det finns ett sort utbud klänningar, skor, väskor och herrkläder. Jag hittade två klänningar som jag var tvungen att pröva men de fick åka tillbaka på klädställningen på grund av avsaknad av femtiotals-getingmidja och pengar i plånkan. Ni kan få se en bild på dem senare.
Annars så gillar jag butiken och personalen var trevlig och hjälpsam. Här fanns ett stort urval av märkesväskor och finare plagg med designstämpel. Jag vurmar ju inte så mycket för second hand av just detta slag. Jag gillar mer det luggslitna och inte fullt så dyra. Men jag kommer definitivt besöka butiken fler gånger då jag är på jakt efter en klänning eller ett par skor. Och som sagt, detta är en sorterad vintagebutik. Och då sätts priserna därefter. Vill man hitta det billiga fynden får man styra kosan någon annanstans. Till exempel till Myrorna, Röda Korset, Vaksala Torg eller alla osorterade loppisar på landet. Har ni några tips på sådana runt Uppsala med omnejd får ni mer än gärna hojta till eller maila mig på [email protected].
Tipsa mig gärna också om andra loppisar i landet som bör besökas. Jag vill ju ha en kolosall loppisguide till slut! Mitt första mål är ju att kartlägga Uppsala. Det går sådär. Det finns så mycket! Vilket också är fantastiskt bra såklart. Kolla hela min Loppisguide här!
God morgon!
Godmorgon allihopa! Denna syn mötte min ärade man i dasse häromdan när han satt och planterade sin morgonbajs. Han blev både rädd och lite chockad.
Hoppas ni får en fin onsdag!
Jag tänker sitta bänkad med en chipspåse och en folköl. Nej, ett glas vin förresten.
Ikväll är det match mot Italien. Klockan 20.30 på TV4. Och jag tänker sitta bänkad med en chipspåse och en folköl. Såsom sig bör när man tittar på fotboll. Fast nej, det kanske blir rödvin. Oavsett dryckesval. Jag har aldrig känt mig såhär pepp på att det ska gå bra för Sverige i ett mästerskap. Och jag ska inte ljuga, jag tittar både av intresse och av politiska anledningar. Som Karin så fint skrev efter första matchens hatiska twitterkavalkad: (Jag rös som ett aspelöv när jag läste det första gången)
"Jag tittade inte på matchen igår heller. Men jag ska börja med det nu. Jag ska följa svenskarna. Av ideologiska skäl. För systerskapet. På grund av de lesbiska hororna. På grund av hatarna. Mitt fotbollstittande blir politik och jag hatar att det är så. Jag hatar att kvinnor inte bara får vara, att allt blir en fråga om politik, ställningstagande och ideologi."
Men så äre. Och kom igen nu Sverige! Fan vad ni är bra!
Daily Mail, up yours!
Den amerikanska artisten Amanda Palmer uppträdde på festivalen Glastonbury och ve och fasa, hennes bröst råkade titta fram under en av hennes låtar. The Daily Mail var inte sen att rapportera nyheten och menade att den kvinnliga artisten verkligen "made a boob of herself". Såhär såg artikeln ut:
Det fanns så mycket att skriva om Amanda Palmers framförande men tidningen väljer att lägga upp en bild på hennes framtittande tutte och på så sätt förminska hennes position som artist.
"i was doing a number of things on that stage up to and including singing songs (like you do…)
but you chose to ignore that and instead you published a feature review of my boob"
but you chose to ignore that and instead you published a feature review of my boob"
Amanda blev less och skrev en låt till Daily Mail som hon framförde i London senare: (Titta på hela annars missar ni poängen)
Och jag blev så jävla lycklig när jag såg det här. Amanda tar tillbaka makten över sin kropp. Hon vägrar att låta sig nedvärderas av tidningen och problematiserar det faktum att media nedvärderar kvinnliga artister. Genom att ta bort fokus från deras prestationer och istället kommentera utseende, privatliv och kroppsdelar på rymmen. Ja, hennes låt ger verkligen svar på tal. Vad tycker ni?
"dear daily mail,
you misogynist pile of twats
i’m tired of these baby bumps, vadge flashes, muffintops
where are the newsworthy COCKS?
if iggy or jagger or bowie go topless the news barely causes a ripple
blah blah blah feminist blah blah blah gender shit blah blah blah
OH MY GOD NIPPLE"
you misogynist pile of twats
i’m tired of these baby bumps, vadge flashes, muffintops
where are the newsworthy COCKS?
if iggy or jagger or bowie go topless the news barely causes a ripple
blah blah blah feminist blah blah blah gender shit blah blah blah
OH MY GOD NIPPLE"
För hela låttexten och Amanda Palmers blogg gå in här! Tack Amanda och dear Daily Mail, UP YOURS! Och tack Agnes för tips.
Tack kära sadelvärmare för att du värmer min mus och samtidigt ger mig ett gott skratt vid varje cykeltur.
Jag vill med denna bild säga godmorgon och önska eder en härlig tisdag! Jag blir alltid så full i skratt när jag cyklar på min cykel barbent och råkar titta ner mot min sadel och ser lurvet mellan benen. En sån härlig syn! Så härlig att jag är tvungen att skratta ett högt skratt och sedan försöka ta en bild med telefonen och nästan ramla i diket på kuppen.
Det lurviga är alltså en sort sadelvärmare i lurvigt material. Som också kallas fårafitta i folkmun. Säkert på grund av just det som bilden visar ovan. Och att den är gjord av fårskinn. Jag tar inte någon ställning till detta ord utan är glad för dess användningsområde då den värmer min mus och ger mig ett gott skratt vid varje cykeltur. Glad tisdag allihop och må era muttor och snoppar vara varma på cykelfärden!
Dasset, bäversafari, lövruskhjälm?
Hörrni. Törpalivet är inne på sin slutspurt. Idag inleds sista veckan. Det var med blandade känslor jag gick ner för trappan och doppade skallen i den iskalla baljan källvatten imorse. För jag har varit ganska less på det spartanska levernet sista veckan. Ja, jag har ju flytt in till stan så fort jag fått chansen. Velat ha folk omkring mig. Känna att man kan spatsera ner till stan och dricka kaffe. Loppa lite.
Så, min fråga till er är, vill ni att jag ska skriva något särskilt om törpahelvetet (haha, skojar) nu när den sista veckan inleds? Finns det ens något mer att skriva om? Vill ni ha en närmare presentation av dasset? Ska jag ge mig ut på bäversafari och försöka få med det stackars djuret på film? Jag gör det för er. Jag lovar. Med kikare och allt. Kamoflaugejacka och en sån där hjälm med lövrusk på. Lovar! Ett tomt kommentarsfält ser jag som ett tecken. Då flyr jag in till stan imorgon. (hehe)
Tre bra grejs.
Bra grej nummer ett)
Samtidigt som småflickor lär sig att börja använda behå när de är åtta år och på så sätt skjutsas rakt in i en stereotyp kvinnroll får pojkar världen över lära sig att det är "omanligt" och fult att visa känslor. Det är svårt att inte beröras när en av personerna i filmen berättar att hans pappa, inte en enda gång under hans uppväxt tog honom i famn och sa att han älskade honom. För det anses svagt och omaskulint. "Nu berättar jag för mina söner varje dag hur mycket jag älskar dem."
En video värd att se. Om hur män också faller offer för ett samhället styrt av patriarkala normer och tydliga könsroller. Läs gärna mitt inlägg om detta här och klicka på bilden för att komma till videon.
Bra grej nummer tre)
Tiffany Kronlöf om Jämställd Festival på Svt.se. Denna kvinna alltså. (No more words needed)
Förresten, besök hennes blogg här!
Bra grej nummer 3)
Pöss!
Ett hjärta med tillhörande kropp.
Just nu är jag bara ett stort hjärta med tillhörande kropp. För att ni är så förbaskat fina. Jag får VÄRLDENS finaste mail och ni ska veta att jag faktiskt gråtit en skvätt över en del av dem. Samtidigt har jag dåligt samvete för att jag inte hunnit svara på en del. Jag läser ALLT och önskar att jag kunnat klyva mina fingrar till dubbelt så många och sätta turbomotor min semesterdästa hjärna. Men jag uppskattar i alla fall dem väldigt mycket. Och jag ska svara så fort jag får tid.
Sedan vill mitt stora hjärta till skalle också säga att FAN vad glad jag blir när ni knackar mig på axeln och frågar ifall jag är jag och sedan ger mig en kram och säger att ni läser min blogg. Det hände i helgen och jag blev förbaskat skitglad. Så himla roligt.
Ha en fin måndag och ja, kärlek för fan.
Våra flickor är värda så mycket mer.
Ni har varit några stycken som har tipsat mig om Frida Boisens artikel i Expressen om det faktum att hennes åttaåriga dotter bett om att få köpa en behå. Hon går alltså i tredje klass. På lågstadiet. Och ja, min reaktion är helt enkelt att jag vill sätta på Fevens Bränn Behån på högsta volym och dansa krigsdans. Och misstolka mig rätt här nu. Behån kan vara bra att ha på många sätt. Den gör så att brösten inte skumpar runt, kan motverka ryggproblem och är för vissa ett måste i idrottssituationer. Mig till exempel. Om jag glömt min sportbehå när jag ska stå i en ring och dansa "afrodance" så måste jag lägga armarna i ett kors över bröskorgen för att inte förgås av smärta och skump.
Men detta handlar ju egentligen inte om behån som tingest. Det handlar ju om behån som symbol för unga flickors intågande i den stereotypa kvinnorollen. Om en åttaåring använder en behå används den inte för sin funktion utan som symbol för någonting annat och detta är givetvis ett stort problem. Frida Boisen skriver:
"För varför ska småflickor redan innan de fyllt nio ha fullt fokus inte på vad de skriver, säger eller gör. Utan på hur de ser ut. Att de är snygga. Att de en dag kommer att få bröst. Att det på något vis skulle vara det viktigaste. Medan våra flickor lägger sin energi på spegelbilden, står och krånglar på sig en behå i väntan på bröst som inte kommer än på många år. Då är de åttaåriga killarna redan ute i solen sedan länge. De behöver inte kleta på någon perfekt yta. De får vara fullt upptagna med att renodla sina intressen och talanger."
Medan unga pojkar i sin lek lär sig utveckla sina färdigheter genom att bygga, ägna sig åt problemlösning och hela tiden uppmanas att ta plats så sitter flickorna inne i dockrummet och lär sig att passivt ta hand om de luggslitna skrållandockorna. Det finns ju för bövelen till och med små dammsugare i miniformat för våra flickor att leka med. Snacka om att skjutsas rakt in i en förstenad kvinnoroll. Hör upp alla småflickor! I dockrummet finns ett hem i miniformat där ni får lära er om barnomsorg, hushållskonst och städningens alla regler. Perfekt mjukstart för era viktigaste uppgifter i livet. Minus den gubbstruttiga maken som går till jobbet tidigt på morgonen och kommer hem på kvällen. Han är KREATIV på dagen och IDKAR SINA INTRESSEN. Men seså, städa nu! Om inte det är en intressant lek. Lek med Bratzen, Barbiedockorna och vet-i-fan-allt-vad-de-heter och hjärntvättas av hur en "riktig" kvinnokropp se ut. Spendera sedan hela era tonår med att stå framför spegeln, suga in magen och gråta över hur den aldrig kommer bli som den där modellbilden i Frida. Kanske fastnar pennan under bröstet och du vet att du är för evigt dömd att äga ett par hängbröst.
Alltså. Det handlar egentligen inte om någon sablans behå. Den handlar om vad behån står för. Det handlar om att sexualiseringen av kvinnan går ner i åldrarna. Det handlar om att man redan då lär sig att vara passiv. Att vara ett objekt. Det handlar om VÅRA unga flickor. Och de förtjänar mer. Jag säger som Frida Boisen:
"Det bubblar inom mig. Och jag manar till aktion: Nu bränner vi alla behåar för barn! Sluta sexualisera våra åttaåringar!"
Förresten, läs gärna min Krönika "Att raka eller inte raka" som jag skrev för Feministiskt Perspektiv. Den handlar lite om samma tema.
Hej HOPP.
Hej och hå ärade läsare. Det här med att studsa framför en kamera är inte helt lätt. Man måste liksom finslipa på själva hopptillfället. Veta exakt när man likt en groda ska skutta rakt upp i luften. Och så klick. När min kameras små "beeps" går från långa till korta och sedan börja blinka rött, ja då vet jag att det är dags att skutta. Jag måste säga att jag blev jävligt nöjd med den första. Och alla kläderna på bilden är second hand.
I alla fall. Hoppas ni har en fin söndag. Imorgon börjar den sista törpaveckan innan det fullständiga tillbakasusandet in till stan. Jag ska njuta så mycket jag kan och säga "gud vad bra vi har det" till Mårten minst tre gånger i timmen.
Nu tar jag mitt bakishuvud under armen och spatserar bort till Vaksala Torg.
Mitt första inlägg i Loppisguiden handlade om Vaksala Torg. Loppis och secondhandälskarens mecka i Uppsala. I år har jag inte varit där en enda gång. Vilket är otroligt konstigt.
Så nu tar jag mitt bakishuvud under armen och spatserar dit. Jag bor ju trots allt bara knappa 500 metrarna därifrån. Ja, och en vattenflaska å. Ha en fin lördag!
Musikaliska superkvinns i Uppsala.
Ikväll spelar Patti Smith i Uppsala. Med First Aid Kit som förband. Det är otroligt dyrt och jag har absolut inte råd i dessa bråda dagar. Så vi ska sätta oss på en gräsplätt utanför Botaniska trägården någonstans och njuta av superkvinnsen på avstånd. Kanske i Engelska Parken.
Ska några av er dit? Ha en fin fredagskväll hur som. Det är ju så nedrans fint väder.
Måla fönster.
För några dagar sedan tog jag och Mårten tag i måleriet av den tredje sidan av törpet. Av existerande fyra. Det var dags att måla bland annat vårt sovrumsfönster som vi ligger och snusar under varje natt. Snusar som i andas när vi sover. Inte Göteborgs Rapé. Vi hakade loss dem för att komma åt bättre.
Första steget blev skrapning och sedan en smärre tvättning.
Och medan jag stod på marknivå och målade besteg Mårten de högre höjderna.
Såhär.
När fönstren tvättats av fick de torka ett slag i solen. Sedan lades de på ett murket träbord för att skona min rygg.
Och sedan målas!
Och så slutligen fick den vita färgen torka över natten. Vilket resulterade i att vi inte hade några fönster över våra arma huvuden. Och GIVETVIS regnar det något enormt när vi ska skutta ut och grabba tag i våra tandborstar. En gammal filt fick agera fönster den natten...
Sedan målades de i ännu ett lager innan de hakades fast på sin ursprungliga plats. Superenket. Herregud. Och jag som aldrig målat hus innan. A piece of cake!
Yepp, denna låt är till er.
Jag tänkte kicka igång denna härliga fredag med en låt som jag brukar lyssna på när jag är fly förbannad. Fly förbenat förbannad på det mesta som går att vara fly förbenat förbannad på. Till exempel mina aggressioner riktade mot alla sexistiska as som ligger och lurar i buskarna. Eller sitter och knapprar fram idioti framför sina dataskärmar för den delen. Yepp, denna låt är till er. Jimmie Åkesson kan ses som en annan aspirant till måltavla för denna sång. Liksom hans "sverigevänner." Yepp, denna låt är till er. Sedan tycker jag faktiskt att hela jävla patriarkatet med dess kränkta män gör skäl till att förtjäna en sådan här låt. Yepp, denna låt är till er. Homofoberna, ja ni, ni som tycker att all kärlek inte är rätt sorts kärlek. Att folk är mindre värda på grund av sin sexuella identitet. Yepp, denna låt är till er.
Ja, alla inskränkta stackare som sitter i sina hem och hatar. Som muttrar om hur "babbarna" bara kommer och förstör. Som morrar om horor, flator och bögjävlar. Som anser att det finns ett rätt sätt att älska. Ett rätt sätt att vara. Som inte kan förstå en utsatt människas position. Som inte kan gå ett steg längre och problematisera "en sanning."
YEPP, DENNA LÅT ÄR TILL ER.
Aaaah, vad skönt att börja dagen med positiva vibbar. Härligt! Ha en fin fredag allihopa!
Andreas, Chris, Jesper, Martin, Mikael, Sebastian, Jonathan, Albin, Ismet, ni borde skämmas så ända in i helvete.
Jag vet inte om det är någon som har missat denna otroligt provocerande twitterkavalklad som spreds sig idag på instagram och facebook. Jag hittade den hos Lady Dahmer och Hanapee och snart hade även Kvinnohat spridit den. Jag läste igenom tweetsen och upptäckte hur jag liksom segnade ihop, fick något svart i bröstkorgen och sedan tårar i ögonen. Va? Va? Va? Vilken jävla misogyn, sexistisk, homofobisk, kränkande soppa.
Vilka är ni? Som skriver så här? Och skäms ni inte? Andreas Stockenberg, Chris Gustafsson, Jesper Höök, Martin Andersson, Mikael, Sebastian Aurelius, Jonathan Wisten, Albin Alfsson och Ismet Jusopovic. Vart är er respekt för den kvinnliga könet? Hur är er relation till kvinnorna i er närhet? Till era flickvänner? Till era mammor? Vänner, mostrar, mor och farmödrar. Chris, kallar du kvinnorna i din omgivning för horor? Jesper, vad FAN spelar bröststorleken för roll på en fotbollsplan? Martin och Sebastian, vad anser ni om homosexualitet och skulle ni stå för ert förakt mot "flator" bortom tangenttryckningarna på era datorer? Ute i verkliga livet. Jonathan, vad tänker du när du kallar kvinnor för horor? Albin, har du reflekterat över varför du väljer att kommentera utseendet på spelarna när du säger att de är dåliga? Ismet, kallar du din flickvän eller mamma för kossa?
Ni borde skämmas så ända in i helvete. Jag hoppas ni gör det. Och jag hoppas att era arbetsgivare och familjer får syn på vad ni skriver. Rasistiska uttalanden kan få ödesdigra konsekvenser för ens arbetsliv. Varför ska sexism vara ett undantag? Jag är så förbenat jävla glad att jag inte har män som er runt mig i min vardag. Ja, jag fattar faktiskt inte vart folk som er håller hus. För jag känner inga. Och det är jag fruktansvärt glad över. Lika glad som jag är över att jag har en humanistisk utbildning och vett att veta hur man respekterar människor. Fast det behöver man ingen utbildning i världens för att göra. Det kallas common sense. För detta är INTE respekt. När herrlaget spelar fotboll så samlas hela Sverige i nationsenlig gemenskap. Ja, till och med alla rasistiska as glömmer bort att Zlatan inte är "etnisk svensk". Det är FAN ingen som talar nedvärderande om spelarna. Varför ska damlandslaget vara ett undantag?
Ta-sig-ned-på-smultronens-nivå-metoden.
Nu ska ni få följa med på smultronjakt. För herrejävlans vad mycket smultron det finns på törpatomten samt i skogen runt omkring. Jag och Mårten blev alldeles extatiskt smultronifierade och de röda små bären snurrade runt runt i våra huvuden när vi låg på mage med näsan i mossan och pillade bort dem från sina små fästen.
Det gäller alltså, när man plockar smultron, att komma ner på deras nivå. Det fungerar inte att stå ovanifrån att med ögonen söka efter det röda guldet. De syns inte på grund av plantornas blad. Det gäller att ta sig ner på marknivå. Down to earth. Ner med näsan i mossan helt enkelt.
Såhär!
Och tadaa! Här gömmer de sig. Oh, ni saliga söta bär.
Minuset med denna ta-sig-ned-på-smultronens-nivå-metod är att man blir ganska skitig efter ett tag. Särskilt om man väljer en tjock tröja med dammsugareffekt.
Men, det gör inget när antalet smultron i skålen växer.
Till det här!
HURRA!
Min största rädsla är att börja hata bara för att hata.
Igår satt jag och min ärade man och tittade på fotbolls-EM. Lättölen bubblade i glasen och jag var glad för att jag i halvlek fått byta från den osköna fotöljen utan nackstöd till den sköna med detta attribut. Det var vår deal. Otroligt vad vi är demokratiska och resonliga. Och som vanligt kan jag inte hålla koncentrationen helt på teverutan. Jag börjar alltid fippla med telefonen. In på instagram. Kolla Fejjan. Hur blir vädret imorgon?
I alla fall. Instagramkontot Kvinnohat har startat igång en sportföljetong där de redogör för hur kvinnor skildras i sportvärlden. Fantastiskt bra. Precis innan match har de lagt upp en bild på damerna och i texten nedanför taggat igång följarna för kvällens match. En kommentarstråd nedanför börjar växa och jag blir nyfiken på vad som står. "Heja heja" och "kom igen Sverige, nu kör vi!" följs av en ingående diskussion huruvida den manliga kommentatorn är en sexistisk patriark eller ej. Någon problematiserar det faktum att han har nämnt att en av spelarna är på plan igen efter en lång mammaledighet. Skulle man nämna att någon av spelarna i herrlaget blivit pappa? "Han vräker ur sig kvinnorollen som mamman som egentligen borde stannat hemma hos sitt barn." Jag hajar till. Tänker efter. Va? Gjorde han verkligen det?
Kommentarerna nedanför börjar redagöra för att man även i herrlaget proklamerar vilka som blivit pappor osv när det är händelselöst på plan. Och någon konstaterar att man "verkligen kan vinkla saker som man vill." Kommentatorn har nämnt att hon blivit mamma, förlöst ett barn, och att detta ju påverkar kroppen fysik. "Det är snarare en otrolig prestation att vara tillbaka på plan efter så kort tid." Någon säger att hen "tycker folk sitter lite väl på nålar här och hugger för de är inställd på att något sexistiskt ska sägas".
Efter detta sätts min tankeverksamhet igång på allvar. Hatar vi bara för att hata? Är vi så angelägna att hitta sexistiska uttalanden att vi sitter på nålar och bara väntar på att den MANLIGA kommentatorn ska uttrycka sig plumpt så att vi får något att anmärka på? Att börja hata kommentatorn för att denne är man och figurerar i ett kvinnligt forum och dessutom uttalar sig om barnafödande, bara för detta. Det är väl inte så jävla humanistiskt? Jag vill inte på något sätt fördumma det faktum att vi uppmärksammar sexistiska uttalanden och en nedvärderande kvinnosyn. Det är otroligt viktigt. Men samtidigt som det är viktigt så blir det också väldigt svårt att hitta linjen mellan att uppmärksamma och helt enkelt i blindhet fördömma.
Jag anser att det är väldigt farligt att börja hata bara för att hata. För hat föder hat. Går man upp alldeles för mycket i hatandet så glömmer man bort att vara rationell. Och jag vill vara tydlig med att jag inte på något sätt står för den "snälla feminismen" och håller med som uttryck likt "en glad feminist gör mer nytta än en arg." Vi har rätt att vara förbannade. Vi gör rätt i att analysera, ifrågasätta och problematisera. Helst en gång för mycket än en gång för lite. Hellre slänga sig ut i en diskussion än att tänka efter och stanna kvar. Bakom tröskeln. MEN vi får inte hata bara för hatandets skull. Allt blir så hatiskt då. Och det är otroligt jobbigt för psyket att hela tiden gå och leta efter saker att förbanna. Tyvärr kan detta hatande bara för hatandets skulle leda till att man inte tar feminismen på allvar. Och det skulle vara tråkigt.
Jag kan inte nog förtydliga att vi har rätt att ifrågasätta och vara förbannade. Och jag vet inte om den där kommentatorn sade det han sa i nedvärderande ton. Det kanske han gjorde. Kanske inte. Jag tog bara detta som exempel på en tankesnurra som började spinna i mitt huvud igår. Om min rädsla att bli en sån där som bara hatar för hatandets skull. Jag vill verkligen inte det.
Den fabulösa badbryggan!
Nu är det baske mig dags för ett törpainlägg. Och denna gång tänkte jag visa eder den fantastiska badbryggan som vi besöker när våra pannor blir svettiga och solen lyser på våra numera torpabruna lemmar. Ja, och så sköter vi vår hygien här. Eftersom vi inte har någon dusch så tvagar vi våra kröppar och tvättar håret i vattnet.
Vi brukar ta båten dit. Ibland cyklar vi. Ibland spatserar vi. Men när vi tar båten så måste vi ro igenom en å kantad av en vägg av vass. Vi lägger ut från bryggan på bilden ovan.
Det var här vi såg den där bävern simma omkring och hen har sitt lilla bo vid trädet till höger i bild. Vi försöker susa förbi utan att störa.
Snart ser man öppningen till sjön och därmed slutet av ån.
Och precis till höger ligger badplatsen och hägrar i fjärran.
Väl där förtöjer vi båten och försöker undvika att tappa i våra elektroniska apparater i form av kamera, mobiler och mindre radioapparater. Det har varit nära, såklart.
Och så ligger vi på en sjuttiotalig handduk, sörplar kaffe ur en trasig termos och lyssnar på sommar i P1. Vi vältrar oss alltså i semestermys och är noga med att var tionde minut påminna varandra hur bra vi har det genom att mellan kaffeslurkarna säga saker som "mmm...detta är livet" eller "åh, vad vi har det bra." Lite äckligt nästan. Hua!
När det är dags för bad droppar vi jeansshortsen på bryggan och skuttar i. Vattnet är varmt men dyigt och överallt ser man fiskar plaska. Man simmar alltså runt och fruktar att en gädda ska bita tag runt ens tår och man sätter ABSOLUT inte ner fötterna på den dyiga bottnen.
Dyker gör man inte heller!
Det var den fabulösa badbryggan det. Imöra tänkte jag visa en mycket utdelningsrika smultronfångsten som visade sig vara möjlig på törpatomten med omnejd. Vill ni se mer törpaliv får ni kolla in kategorin med samma namn här!
Ha en fin kväll!
Tre bra grejs och ja, och så en som gör en förbannad.
Bra grej nummer ett)
Genusfolkets Hanna Gustafsson har skrivit en fantastisk bra artikel om problematiken kring att offret i en våldtäktskultur klandras. Vad det får för konsekvenser när man uppmanar kvinnor att tex inte klä sig för lättklätt för att därmed riskera att "provocera fram" en våldtäkt.
"Det är från den här uppfattningen att kvinnor kan och bör anpassa sina liv efter risken att bli våldtagen – iallafall om de ska slippa få del av skulden för sin egen våldtäkt – som idén att alla män är ”potentiella våldtäktsmän” kommer ifrån. För om kvinnor har ansvar för att undvika våldtäkt så måste de se varje man som en potentiell våldtäktsman. Det paradoxala är att många av de som upprätthåller våldtäktskulturen även protesterar högljutt mot just ”alla män är potentiella våldtäktsmän”-tanken. Det är som om de inte förstått problematiken förrän de förmaningar de så lättvindigt ger kvinnor visar sig även påverka män."
Bra grej nummer två)
Hej Blekks kolossalt braiga inlägg om kvinnliga förebilder i tonårens kletiga geggamojja. Om artister som värnar om sina fans, skapar låtar med politisk agenda, uttalat är feminister och aktivister och som kort och gott är bra förebilder för unga tjejer.
"Lady Gagas sjunger i en av sina låtar: ”No matter gay, straight or bi, lesbian, transgendered life, I’m on the right track, baby, I was born to survive. No matter black, white or beige, chola or orient made, I’m on the right track, baby, I was born to be brave”, är som ett episkt manifest för unga."
Bra grej nummer tre)
Jag såg att Tiffany Kronlöf länkat till denna på sin facebook-sida. Hon skrev att hon fick tårar i ögonen och ja, såklart så fick jag det med. Jag blir rörd till tårar för det minsta these days. Men detta var verkligen fint. Ett klipp om hur pojkar uppfostras i sin lek till att tänka, bygga och uppfinna medan flickor lär sig att passivt sysselsätta sig med dockor med onormalt smala midjor och låtsasdamssugare. Är det då konstigt att samhället ser ut som det gör? När pojkar lär sig från grunden att de ska ta för sig och ta plats? Medan tjejer motas till "the pink aisle"? OUR GIRLS DESERVE MORE!
Och så en dålig grej)
Min eminenta moster, som tipsar mig om bra grejer titt som tätt, hade läst ett reportage i DN:s sportbilaga om damlaget i fotboll. Ett lag som snart påbörjar ett EM på hemmaplan. Ja, ikväll faktiskt. Och VAD väljer DN att skriva om? Jo, ett otroligt informativt reportage om vilka som hänger med vilka, vilka som är mammor och vilka som sitter längst fram i bussen. Alltså, har ni hört något så utbota dumt? Skulle man skriva ett likadant inlägg om herrlaget? Åh, vilka är det egentligen som bestämmer över musiken i bussen. Åh, VILKA är pappor egentligen? VEM HÄNGER MED VEM? VEM TAR FÖR SIG? Jag blir så trött. Dessutom har man kartlagt laget i små bubblor där gul bubbla betyder att man "tillhör gruppering", grå står för "veteraner utan fast grupptillhörighet" och så röd "tillhör den grupp som hörs och syns mest." Dagar innan EM. Finns det inte intressantare saker att ta upp? Är det inte fotbollen vi är intresserad av?
Nu läser jag visserligen aldrig sportbladet. Kanske görs liknande reportage om herrlaget också. Men då kanske det inte handlar om kompisrelationer och mammaroller. Då handlar det nog om vem som äger den dyraste bilen, vem som tjänar mest och vem som äger den fetaste lyxvillan. Eller? Rätta mig om jag har fel. Vad tycker ni?
Tyvärr kan man inte läsa artikeln då den är begränsad till prenumeranter på något vis.
Pöss!
<a href="http://www.bloglovin.com/blog/8546593/?claim=ukmvfsv5tte">Följ min blogg med Bloglovin</a>
Oh, du fantastiska kameltå.
En hejdundrandes varm dag.
Idag har det varit hejdundandes jäkla varmt. Ja, sol från en klarblå himmel hela dagen. Jag har målat fönster och legat på en brygga och förkovrat mig i Maken av Gun-Britt Sundström. En väldigt fin dag alltså.
Jag tänkte visa lite fler bilder från bryggan och diverse båtäventyr snart. Samt även ett måla-fönster-inlägg. För att bo i ett torp är jag väldigt dålig på att göra törpainlägg. Förlåt! Men det finns så mycket annat viktigt. Som gör att det brinner i fingrarna. Nu ska jag och Mårten se "När lammen tystnar" på VHS. Av någon jävla anledning... Hoppas ni haft en fin dag!
Vi vill ha en jämställd festivalscen!
Det är många festivaler som klappat igen i år. Konkat. Fått slänga in handduken. Och vi har spenderat otaliga timmar att diskutera varför. Jag och in pojkvän. Med våra vänner. Varför? Vill inte ungdomar gå på festival längre? Är det helt ute att förkovra sig i smuts, dricka vin på tetra och vakna av att tältgrannen står och pissar på ditt tält? Eller är det helt enkelt så att festivalerna fått storhetsvansinne? Bokat artister som Rihanna för 6 miljoner kronor och sedan omöjligt kunna repa sig efter den utgiften nästkommande år? Eller är det för att alla backslicks-frisyriga-avicci-stekare tagit över och folk vallfärdar till Summerburst och andra stadsfestivaler? Finns det helt enkelt för mycket att välja på?
Jag har ingen aning. Men i mig finns en förhoppning. En önskad anledning till att festivalerna konkar. Det är för få kvinnor på festivalscenerna. Folk har helt enkelt FÅTT NOG av att 88 % av musikbokarna är män. (Så var statistisken för detta festivalåret.) Peace and Love hade 89 % av bokade artister som var män. De konkade. Siesta hade 93 % av bokade akter som var mansdominerade. De fick slänga in handduken. Alltså SER NI STATISTIKEN? 89 och 93 %. Det är ju helt sjukt! Vi som har så mycket duktiga kvinnliga artister i världen. Va va va va va? MEN vi ser förbättringar. Popaganda går det bra för och de har i år en HELT jämställd festivalscen. (Hurra!)
Organisationen Jämställd Festival arbetar för att vi ska ha lika många män som kvinnor på festivalscenerna framöver. Och jag RYSER när jag tittar på den här videon. Bland annat Jens Lekman, Promoe, Sandra Beijer, Hanapee, Bianca och Tiffany Kronlöf deltar och ja, detta är så bra att jag vill skrika högt.
Gå in på deras hemsida och deras facebooksida för att läsa mer.
Och förresten! Läs detta fantastiska inlägg om det kvinnligt rockbandet Savages på Populaermusik. Lite läsning i ämnet ovan. Och musiksajten har också som vision att minst vartannat inlägg ska handla om kvinnliga artister. Asbra tycker jag! Hurra!
"Det finns bara inget som gör mitt musikhjärta gladare än när ett band, bestående exklusivt av tjejer, bara sparkar den patriarkala rockhistorien i dess metaforiska skrev och gör sin egen grej, och gör det jääävligt bra."
Jag ska nog baske mig ta och gå på Popaganda i år. Jag vill stödja festivaler som arbetar för en jämställd festivalscen. Ska ni dit?
Snabb-loppis-rekord i Ramsjö!
Jag hann med en supersnabb, ja loppisrekord i snabbhet tror jag, loppisrunda när vi var i Hälsingland i helgen. In klockan 13.50 på Lions loppis i Ramsjö och ut igen innan de stängde klockan 14.00. Hann in en snabbis på deras toalett också. Jag lyckades i alla fall, i all hast, med mina loppisögon sortera fram tre fynd. Hurra!
En kudde i fint gult retromönster för tio kronor.
Och så två fat från Uppsala Ekeby. Fem kronor styck.
Och så en fin gardinkappa för en tia den å.
Summan av kardemumman, allt för trettio svenska riksdaler. Och fint var det minsann.
Urbanisering.
Idag var jag inne i Uppsala stad och urbaniserade mig. Det kändes som ett måste efter allt rumpdoppande på dass, tvagning i sjön och all öronbedövande tystnad med inslag av fågelkvitter. Det är härligt med törpalivet, det är det. Men jag börjar mer och mer inse att jag nog vill bo i stan ändå. Jag älskar stan. Jag älskar ha folk omkring mig och jag ÄLSKAR att kunna spatsera i sina slitna mohedatofflor och sätta sig på en uteservering och dricka vin. Bara sådär. På impuls.
Så idag var jag inne på stan och loppade. På Myrorna och så besökte jag Ruth & Raoul för lite utökning av min loppisguide. Håll utkik för en närmre recension! Kom dock hem tomhänt på grund av ekonomisk kris samt utebliven 50-tals-geting-midja.
Nu tar jag och Mårten bussen ut till törpet. Så nu blir det törpaliv igen! (Är lite opepp på grund av urbaniseringsextas men det kommer bli superbra hehe) Ha en fin kväll!
Svik manligheten, skända patriarkatet, vi börjar nu!
Jag tycker vi börjar denna sommarvecka med tre bra grejs. För att så att säga "stay positive" och liksom omhulda världen med ett leende på läpparna. Så att man kan sätta sig i sin baden baden stol med ett aaaaaaaaaahhh format på läpparna och känna att världen är en bra plats att vara på.
Bra grej nummer ett)
Filip Hammars sommarprat. Ett av de bästa jag hört. Absolut inget sommarprat som man på halvt öra uppmärksammar i sitt påtande i landet, smuttande på semesterdrinken eller koncentrerat solande sin semesterdästa kröpp. Det var HELT fantastiskt. Filip växte verkligen i mina ögon och jag torkade flera gånger tårarna ur ögonen. Det var RIKTIGT bra. Han pratade om sin kärlek för människor som bryter sig loss från normerna. Och om vårt förakt för dem som gör det. Vi är så bundna till vårt vardagsliv och allt som bryter utanför våra guldiga jäkla IKEA-ramar anses som fult och konstigt. Alla borde lyssna på detta sommarprat. Inte minst alla inskränkta "sverigevänner" som sitter i sina röda stugor och muttrar något ohörbart om "blattar" och har Jimmie Åkesson inramad på dass. Jag valde ut ett citat:
"Den här typen av öden kan vara nyttiga att höra talas om när alldeles för många svenskar i dag tror att invandrare bara kommer till Sverige för att parasitera på systemet – för att plocka ut socialbidrag och fika. Bilden av nån sorts lyxinvandring, där folk stuckit från sitt hemland, från släkt och vänner, bara för att det verkar vara så förbannat bra och skönt däruppe i Skandinavien. Det är farligt det där. Vad vet vi om en människas historia?"
Tack Filip!
Vill du lyssna nu i efterhand? Klicka här!
Bra grej nummer två)
Att sådana här saker överhuvudtaget görs. Nickolay Lamm från Mydeals.com bestämde sig för att skapa en barbiedocka efter hur en genomsnittlig amerikansk 19-åring ser ut. Och borta var den getingsmala midjan och de onormalt långa benen. Giraffhalsen krympte till mänsklig storlek och mellanrummet mellan låren försvann och ersattes med existerande fett.
Såklart att en sådan här grej inte på studs kommer få leksaksföretagen att ändra barbiedockans kroppsform. MEN det är ju så otroligt viktigt att det görs. En sån här liten grej kan spela en stor roll i det långa loppet. Och det är så jäkla sprittande underbart att se. Men när jag visade detta för min sjuåriga brorsdotter i helgen så pekade hon såklart på den gamla barbie och sa att den var vackrast. Varför det frågade jag. För att den är så lång. Varför är det vackert då? Frågade jag. För att det är det. svarade hon. Och så har hon finare mage också. Varför det? Frågade jag. För att den är så smal och det är finare.
Det är liksom inpräntat i oss att det är vackrare. För att det har sett ut så så länge. För att det är idealt. Men om vi successivt ändrar bilden av den vackra, onormalt smala kroppen. Så tror jag att det som är ansett vackert kommer vara något annat i framtiden. Och en början kan ju vara att problematisera en barbiekropp med en sjuåring. Fråga varför hon tycker som hon gör. Förklara att det inte är så en kvinnorkopp egentligen ser ut. Och starten till en sådan konversation är ju just att skapa en motpol i plast och ställa de två dockorna brevid varandra.
Bra grej nummer tre)
Daniel Swedins ledarkrönika i Aftonbladet. Den handlar om hur män också lider i en våldtäktskultur och hur kvinnor skuldbeläggs när det varit med om en våldtäkt. "Som män är vi ansvariga att förhålla oss till hur de maktrelationer och maskulinitetsideal som bygger våldtäktskulturen reproduceras. Det är ju inte bara kvinnorna som drabbas i en våldtäktskultur. Rädslan och misstänksamheten sliter oss isär."
Och så det sista stycket som får mig att rysa enda ner i tåspetsarna. Om vad man som man kan göra för att rasera den våldäktskultur som finns idag:
"Tolerera inte och ursäkta inte sexuellt våld – inte ens om det kläs i en förment skämtsam skrud. Säg ifrån när kollegor och vänner drar sexistiska skämt eller gör ner kvinnor. Säg ifrån när någon försöker inkludera dig i en rovdjursartad våldsbejakande maskulinitet.
Helt kort: Svik manligheten, skända patriarkatet.
Vi börjar nu."
För att läsa hela ledaren klicka här.
Ha en fin måndag!
Lina i Emil i Lönneberga.
Ni var några stycken som påpekade att jag var lik Lina i Emil i Lönneberga när jag borstade mina tuggvektyg för några inlägg sedan.
Och jag är nog beredd att hålla med:
Vi har liksom samma minspel och kindrörelser.
Ett tips från Elin, hurra!
Jag fick ett väldigt bra tips av en läsare som heter Elin. (ÄLSKAR TIPS ÄLSKAR TIPS ÄLSKAR TIPS) Denna gång angående problematiken som kan uppstå kring tömning av menskopp i det fria. (Min anekdot kring ämnet finns här) För en förutsättning för en ordentlig rengöring av menskoppen är rinnande vatten. När man tömmer den på toaletten så brukar jag bara skölja ur den under kranen. MEN ibland mossan och gröngräset finns ofta inget rent vatten att rengöra i. Man kan givetvis sitta med en våtservett och pyssla men det är lite krångligt. Man behöver mer vätska liksom. Jag har sköljt av min med vatten från brunnen. Men då har jag också hoppat runt med byxorna nere i knävecken som en menstrual groda från kissstället dit. Jobbigt.
Elin kom i alla fall med tipset att rengöra den med rengöringsmedel som egentligen är avsedd för sexleksaker. Alltså ett som är skonsamt mot din mus. Återfuktande och bakteriedödande. Perfekt för festivalande, törpande och hajkande. Finns att köpe här!
Tack Elin för tipset! Om ni vill tipsa mig om någe bra. Eller om något dåligt för den delen. Så kan ni maila mig på [email protected].
Jag har inte doppat stjärten i en vattenklosett på tre veckor.
Nu är jag tillbaka i Uppsala efter en hejdundrandes visit i hälsingesskogarna. Jag och Mårten gick från ett dass till ett annat och insåg att vi inte doppat stjärten i en vattenklosett på tre veckor. Eller jo. Vi svängde förbi Gunsta Krog & Livs på vår cykelutflykt kring törpet och lade en liten bajs i porslinskålen där. Förstås.
I skrivande stund befinner jag mig i alla fall i lägenheten som jag älskar så mitt hjärta smärtar. Åh vad jag saknar den. Faktiskt. Men snart är det höst och DÅ kan jag sitta innanför dess väggar och inandas lägenhetsluft. Det ironiska är att jag då kommer saknar törpalivet. Man vill alltid ha det man inte har och tvärtom. Så imorgon åker jag och Mårten åter ut till törpet och stannar där i två hela veckor till.
Alltså. Nu ska det törpalivabloggas så att falufärgen skvätter och baden-baden stolarna välter. Jag lovar. Och en massa annat kommer dyka upp här också förstås. Hoppas ni gör mig sällskap. Och hoppas ni haft en fin helg!
Jag pissar på er gemenskap!
En tandborstningbild.
Såhär ser jag ut när jag koncentrerat borstar tänderna i stugan och mellan mina gurglingar fokuserar på att inte lyssna till droppandet från brunnen alldeles intill. Eller titta dit för den delen. (På grund av detta alltså)
En otroligt smickrande bild om ni frågar mig. En av de bästa i sitt slag. Glad lördag!
Fan ta dig om du söt-tösar mig.
Osäker på om du är feminist?
Är du osäker på om du är feminst? Gör ett enkelt test för att se efter! Med betoning på enkelt. Klicka på bilden för att susa dit likt den tangentknapprande datoranvändaren du är.
Glad helg allihop! Det är ju fredag. Hurra!
Dagens hurra!
Att Bianca och Tiffany Kronlöf bloggar på Djungeltrumman.se. Hade totalt missat detta men nu börjar jag såklart följa dirr på Bloglovin. HURRA!
Svar på en återkommande fråga.
Du luktar kiss tyvärr.
Nu tar jag bennemej semester från semestern!
Nä, vet ni vad. Nu tar jag bannemej semester från semestern. Hehe. Vår vän Olle blev fasligt irriterad på mig och Mårten när vi (med glimten i ögat) proklamerade hur stressigt det är att leva törpaliv. Man hinner ju ingenting! Därför tar vi nu semester från Törpalivet i fyra dagar och åker upp till Hälsingland. Till en annan stuga. Vid en annan sjö. I en annan skog. (Varför börjar jag tänka på Gessles "jag sitter vid en sjö, på en sten, i en skog" hehe)
Håll utkik här. För jag tänker ge eder en Nanna Johansson varje dag. Och ett och annat försenat törpainlägg kan dyka upp också. Annars tycker jag ni gör rätt i att besöka dessa bloggar istället: (Klicka på respektive bild för att genom cyberspace susa till deras krypin)
Puss så länge och ha världens finaste helg!
Tre bra grejs i denna onsdags aftontimma.
Jag tänkte att det var dags för ett inlägg tillägnat tre bra grejs.
Bra grej nummer 1)
Den nya appen Tjejsamlat som samlar all populärkultur där kvinnor medverkar på en och samma plats. Den är skapad av två studenter från Malmö Yrkeshögskola vid namn Johanna Grip och Jeanette Eriksson. De är helt enkelt förbannat trötta på att män är så överrepresenterade inom populärkulturen och vill skapa en kanal där alla kreativa kvinns finns samlade. Och tadaa! Fabulöst.
Bra grej nummer 2)
Den eminenta bloggen 33 anledningar har tagit initiativ till ett återtagande av ordet feminism. Ordet har fått en så negativ klang och används ofta i nedsättande ordalag. Helt bananas. Hon skriver att "poängen med detta är alltså att enas runt ordets rätt att finnas och visa hur många vi är! Och det viktigaste, att vägra skämmas över att kalla sig feminist. Ju fler som vågar stå för det, ju fler kommer att följa efter. Reclaima ordet och sprid positiva feministvibbar!"
Hurra tycker jag.
Bra grej nummer 3)
Först och främst att jag fick så hemskt många bra tips på feministisk litteratur i mitt inlägg tillägnat Therese för några dagar sedan. Jag blev där tipsad om Feministibiblioteteket. En massa bra böcker inom ämnet genus och feminism samlat på ett och samma ställe. Hurra!
Hoppas ni får en fin kväll. Och om ni har några bra grejs ni vill tipsa mig om, både inom ämnet genus, feminism, vintage och politik, maila gärna mig! Jag blir apaglad varje gång. Min mailadress är [email protected].
"Jag lever törpaliv, alltså finns jag."
Törpalivet är inte bara en dans på rosor. Man sitter helt enkelt inte ständigt i en rosenbuske och doftar på rosorna och tänker att "aaaaaah, detta är att leva" eller "jag lever törpaliv, alltså finns jag." MEN jag ska inte vara en tjurskalle och negativatisera allt det härliga. Därför ska jag nu dela med mig av FEM bra grejor med törpalivet och tre dåliga. Fem mot tre alltså. Vi börjar med de bra:
1)
Att få sitta här på kvällskvisten med ett glas rödvin med Mårre och läsa bok. Eller lyssna på försenat sommarprat och spela kort. Eller helt enkelt glo ut genom fönsterrutorna och bara insupa hur det susar i säven.
2)
Att få sig ett gott skratt varje gång Mårten nämner ordet gäddtafs. GÄDDTAFS. Lyssna bara. Jag dör av magkramps-skrattsalvor varje gång. Det är tydligen något man sätter på kastspöt för att gäddorna inte ska bita av linan. GÄDDTAFS HAHAHA.
3)
Att det är ett så rikt djurliv här. Kollar man noga i mitten av bilden ser man hur en grävling nosar runt bland växtligheten. Jag lovar, det är en grävling. Och så har vi sett en bäver simma i ån och plaska med sin platta svans. Jag lovar igen. En BÄVER. Och en svanfamilj med en massa söta ungar. Och en massa andfamiljer. Det är rena rama vildmarkssafarit här.
4)
Att få sitta i båt'n med benen mellan världens mest välsnidade mansspiror och susa ut på sjön. När som helst.
5)
Att få ligga under en filt i båt'n och läsa Maken av Gun-Britt Sundström med ett paket mariekex på lagom nafsavstånd.
Nog med svärmiskt njutande. Nu till några dåliga:
1)
Denna otroligt fula, ja rent av anskrämliga jävla fejk-tegelvägg på glasverandan. Fruktansvärt vad jag känner avsmak för detta påhitt. Hur tänkte dem? Den börjar dessutom fallera i hörnen och i mina fingrar spritter en olidlig lust att riva ner hela patrasket. Hua!
2)
Att tömma menskopp ute i det fria. Utan tillgång till rinnande vatten. Med röven putande ut bland barr och myggsvärmar. Med den ständiga känslan att något litet bevingat väsen kravlar sig upp i analen eller i muttan. Eller biter sig fast i ena stjärhalvan. Usch! Nej sannerligen. Vara kvinns och leva törpaliv kan vara jobbigt en gång i månaden.
3)
Att mina nya torpatofflor som jag idealiserat i mina tankar och myst åt i fantasin inte uppfyller detta i praktiken. De skaver som fan och är ytterst obekväma. Vad sjutton! Nu snor jag Mårtens varje gång jag ska gå ut och han blir lika arg varje gång. Grrrr.
Nu var jag lagom svärmisk och lagom negativ. Vågen står och väger lite mer åt det positiva vilket är likt verkligheten. För det mesta gillar jag verkligen törpalivet. MEN en liten del av mig längtar in till lägenheten i stan. Och jag tänker inte skämmas för denna känsla. Puss!
Politism.se
Jag blev helt jäkla överlyckligt-extatisk-förbenat-superglad när jag öppnade Aftonbladet idag och såg att de ska satsa på en nätbaserad plattform för unga människor med vänstersympatier. De har en tydlig politisk agenda: antirasism, feminism och kamp för ökad jämlikhet.
"De politiska partierna tappar medlemmar och är inte svaret på frågan hur ungas politiska intresse ska tas till vara. Därför behövs en kanal som fångar upp engagemanget och använder det till att vitalisera den politiska debatten, säger Karin Pettersson."
Och några av dem som ska skriva på sajten är Margret Atladottir, tidigare chefredaktör för Nöjesguiden, och Genusfolket!! Hurra! Läs mer om projektet här!
Följ mig med bloglovin!
Ärade ni. Tydligen är det någon slags jäkla Google-reader-grej som har lagts ner. Jag vet inte riktigt vad detta innebär eller vad det är. MEN jag vet att vissa följer bloggar via detta verktyg. Och jag vill ju inte tappa bort er i det outgrundliga cyberspace. Så följ mig på Bloglovin istället vettja?!
Ni är ovärdeliga och att ni kikar in här då och då drar mina smilgropar upp mot öronen och värmer mitt hjärta med glögande kärleksstoff. På riktigt!
Så jävla liten. Mini. Mindre. Minst.
När man känner sig nedtryckt. På botten. I ett förhållandehav. I samhällets kölvatten. I kompisrelationens insjö. På arbetsplatsens uttrokade göl. Så jävla liten. Mini. Mindre. Minst. Du ringer den där jävla skitstöveln till karlslok och han svarar aldrig. Och när han svarar vill han bara ligga. Aldrig prata. Går mitt i natten. Och lämnar dig i hoptrasslade, svettiga lakan. Och allt du vill. Allt du så hopplöst önskar är att han ska älska dig. Stanna natten igenom. Är det så jävla mycket begärt? Du frågar dig själv om det är kärleken du är kär i. Och inte i honom. Och ja, det är du kanske. Men det spelar ingen roll. För du är redan så intrasslad. I svettiga lakan. Där ditt hjärta ligger i bitar under madrassen.
Eller så står du i publikhavet och gungar till ditt favoritband. Med ett magisk stjärnglitter framför ögonen. Dina fötter trampar mot dansgolvet. Du är så jävla lycklig. Men så kommer en hand utan synligt bihang och letar sig upp under din kjol. Raserar ditt drömska tillstånd. Försvinner på en sekund men finns kvar i ditt minne hela kvällen. De där äckliga fingrarna tog något ifrån dig. De tog din nu-dansar-jag-till-mitt-favoritband-och-har-stjärnglitter-framför-ögonen-stund. Din stund. De där äckliga fingrarna utan bihang hade ingen rätt att göra så. Men när du vänder dig om finns ingen där.
Den manliga proffessorn tittar ned på dig där du siter i luckan och pressar fram ett "men lilla gumman" mellan sina nariga läppar. "Du kanske är ny här. Så här har jag alltid fått göra." Och du tänker att du är en liten skit. En "lilla gumman". Och du ska minsann göra som han säger. På samma sätt som du ska ta in gubben på hemtjänstens "Jamän jävlar vilke söt liten snäcka du var då! Kom hit får jag titta närmare på dig!" Och du makar dig närmare. Tänker att du ju är på ditt jobb. Och du vill inte ställa till en scen.
Dessa stunder. När du känner dig liten, mindre, minst. Då kan det vara bra att lyssna på en låt som den ovan. I alla fall så brukar jag göra det. Och ibland. IBLAND hjälper det. Inte alltid. För vi måste påminna oss om att vi är topplistade. Top rated. Så jävla bra. Vi ska inte ta någon skit. Vi måste påminna varandra om att vi är starka och att alla jävla patriarker inte ska få trycka ned oss i geggamojjan. Aldrig.
Dima-klänningen.
Jag står i ett publikhav och mina fötter trummar fram och tillbaka på ett dansparks-trägolv. Bredvid mig står en av mina bästa vänner och håller mig i handen. En vacker rest som etsat sig kvar från en fallerande skara vänner från ungdomen. Jag för hennes hand upp till mitt hjärta. Håller den så. Tänker att fan, fan fan fan vad fin hon är. Och det smärtar till under handen då jag tänker på att vi ju bor så långt ifrån varandra och ses så sällan. Hon pussar mig på kinden och jag tänker att jag tamejfasen har en av de bästa kvällarna i mitt liv. Trots att regnet öser ner och gör den gamla tyrolens gräsmatta till geggamojja. Bildar små fågelbad i kvarlämnade papptallrikar av miljövänligt material.
Plötsligt rycker min vän tag i mig och vi banar oss ur folkhavet. Försöker att intre trampa på alla barfotafötter. Och så står vi och bläddrar bland klänningar, skjortor och kjolar. Lyfter på hattar, broscher och näsdukar. Och så har jag plötsligt en galge i handen. Med en sjuttiotalig långklänning som dinglar därpå. "Prova den, du måste!" Vi smyger in i det lilla provrummet som finns längst bak. Ett tygstycke som är uppfäst med en säkerhetsnål. Och jag provar. Kränger av mig kängorna, korvar ur benen ur kjolen. Och den satt som en smäck. Min vän kikar över tygstycket och skriker att den ska jag ha. Och jag packar ned mina gamla kläder i min kånken och hoppar ut på trägolvet igen. "Jag köper den till dig." 60 kronor i en plåtburk och så står vi på golvet igen.
Så gick det till när min fina vän köpte denna galna klänning till mig. Den kallas numera för Dima-klänningen. Köpt på Psykjuntan.
Tack för peppen angående the-ring-giiiirl.
TACK för alla peppriga kommentarer och igenkänningsfaktorer angående the-ring-tjejen. Som i mina tankar gör mig sällskap varje gång jag går ut och borstar tänderna här.
Ikväll har jag som tur är BÅDE Mårten och Agnes här. Tillsammans ska vi mota bort detta djävulens påfund dit hon hör hemma. Alltså djupt, djupt, DJUPT nere i brunnen. Eller kanske så bjuder vi henne in på en kopp te. I all enkelhet. Vi får se. Nu ska jag snart ut och borsta tänderna i alla fall...
Godnatt!
Jävla the-ring-tjej försvinn!
Jag måste göra ett erkännande. Ett bekännande. Jag måste berätta sanningen. Ett faktum.
Jag är en livrädd liten lort.
Skitskraj.
Förbenat vettskrämd.
När jag var liten var jag med i något som hette Strövarna. Som scouterna ungefär fast via Frilufsfrämjandet. Och inte lika scarfsigt, Moonrise Kingdom-igt och proffsigt. Min mamma var en av ledarna och alla mina vänner från klassen var med. Vi brukade åka ut till en stuga som ligger ute i skogen och övernatta. En röd stor villa med ett rum som var låst och som man inte fick gå in i. Det berättades att det var en man som bott där innan. Som hängde sig i källaren. På skakiga ben och med bultande hjärtan gjorde vi upptäcksfärder nere i stugans nedersta och det slutade varje gång med panikklapprande fotsteg upp för trappan och kvävda skrik av skräck. Hade inte någon sett blodspår så var det någon lapp den döde författat. Och ibland var det till och med någon som sett en människokropp hänga från taket. Och jag var så JÄVLA rädd. Efter detta kunde jag absolut inte gå in i stugan själv. Jag kände i hela min kropp att det var något som inte stod rätt till. Stugan andades ondska. Så när vi stod ute och grillade kålbullar och någon frågade ifall jag kunde gå in i den tomma stugan och hämta ketchupen eller saltet så försökte jag undkomma in i det sista. För jag vågade inte gå in i stugan själv. Jag var så förbenat jäkla skitskraj. Och om det någon gång hände att jag var tvungen att gå över tröskeln alldeles själv så spang jag likt ett jagat rådjur upp för trappan, förbi det låsta rummet och in till min ryggsäck. Grabbade tag i den där tingesten jag tydligen behövde och kastade mig ner för trapporna igen. Ut genom ytterdörren. Stannade när jag kommit på lagom avstånd. Andades. Och värre var det såklart när det blev mörkt. När man inte kunde se konturer. Jag låg i sovsäcken och hörde skrammel från undervåningen. Drömde om gastar som satt vid träborden och väntade på att jag skulle bli kissignödig och behöva gå på toaletten. Jag skulle aldrig, ALDRIG komma på tanken att gå på toaletten själv. Nej, då fick jag väcka mamma och ta med henne som sällskap.
Vad vill jag nu komma till. Jo, jag vill säga det att jag upptäckt at jag fortfarande är lika rädd. Förbenat skitskraj. Jag som trodde den var borta. Jag har bott inne i stan så länge nu med folk omkring mig och ljus överallt. Jag trodde att den där uppjagade känslan och alla de där i mitt huvud skapade skräckscenariumen bara var en barndomsgrej. TILLS JAG FLYTTADE UT I SKOGEN TILL TÖRPET.
Fan också. Jag är ju livrädd här ute. När det blir mörkt och det är dags för mig och Mårten att skrida till vårt tvättdon deluxe och kvällstvaga oss så börjar mitt hjärta bulta. I mitt huvud börjar alla skräckfilmer jag sett rulla runt runt. The-ring-tjejen är den värsta. Den filmen förstörde mig. Den där jävla spökflickan med det svarta långa håret som krokigt klättrar ur brunnen och mot den knastriga teveskärmen, ja, hon tog bort all min trygghet. Med krökta leder klättrar hon över kanten och kommer till stående på ett halv ögonblick. Sedan börjar hon gå mot mig. Ryckigt och med huvudet nedböjt. Från håret droppar det vatten och jag backar förlamad med min tandbortste i mungipan. Tar tag i trappan med den fria handen och kastar mig upp för den. Stänger dörren till vårt sovloft men jag vet, jag vet, JAG VET att ingen gisten jävla törpadörr i världen kan hindra henne. Inget kan hindra the-ring-tjejen.
Så här tänker jag. När jag står och i godan ro vill borsta mina tänder och drömskt titta ut över skogen och ängarna. Med fågelkvitter i öronen och barr under tårna. Det skulle ju kunna vara ett så fint ögonblick. Helt fantastiskt. Men så hör jag kluckandet från brunnen bakom mig och hon är tillbaka i mitt huvud. Jävla the-ring-tjej. FÖRSVINN.
