En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Minnen svider i magen.

 

För exakt ett år sedan bodde jag i ett rött torp i skogen utanför Uppsala. Jag badade varje dag, lyssnade på sommarpratarna medan jag målade lister, bajsade på dass, var rädd för den största geting jag sett, hämtade vatten i pump på gården, läste Maken, fiskade och tittade på solnedgången, pussade min pojkvän som jag var skitkär i, drack lättöl, steg i kobajs. 

 

När jag tänker på det här känns det som om jag ska gå sönder. Det var så fint. Så jävla fint. Varför är man en melankolisk jävla människa som inte kan se tillbaka och känna lycka utan måste tänka på annat annat annat för att minnen svider i magen? 

 

 

 

Röv. 

 

 

 

Vad är det som har förändrats, varför kan du inte åka till ditt landställe?

Det handlar nog mycket om att man har lätt att tro att det bästa alltid redan har hänt. Så många gånger jag tänker på livet i Norrköping. Mina fina vänner, min första lägenhet, nätterna, festerna, kärleken. Allting förändrades och jag vet att jag gjorde rätt i att bryta upp och flytta. Ändå saknar jag det som var. Det man måste tänka är att det som var var helt underbart, känslan i magen DÅ var helt underbar. Istället för att längta tillbaka ska man längta tills den dagen man får vara lika glad i magen igen. För den dagen kommer, men den förra kommer aldrig tillbaka. Kram på dig!

<3

Jag brukar hoppas att de minnena finns kvar när det jobbiga i dem har slutat svida - för någon gång kanske det gör det. Tills dess så tycker jag att du ska tänka på att du är världens bästa och coolaste och att du kan göra vaaad du vill för att alla vi yngre superfeministtjejjor backar dig! KRAM

Vet känslan <3

kram på dig. hoppas din sommar blir bra ändå <3

Hej! Kärlek och pepp till dig! Hoppas att du får bli lika lycklig snart igen, jag tror att det kommer <3

Fyfan. Jag vet känslan pga att jag känner så precis nu. Ibland känns det som att jag ska bli sinnesjuk. Kram <3